Temperatur kring 35-37 grader, kring 50% luftfuktighet. Varmt och skönt! Ingen klagade över att dem frös!

Jag vaknade till inatt och skrev av mig de tidigare inläggen samt gick och nötte lite på gymmets maskiner. Trevligt att kunna leka ung och singel. Hemma igen ifrån gymmet kom jag kl 0515 och passade på att sluta ögonen i fyra timmar tills först att Camila vaknade och sedan barnen.

Frukostbuffén är så bra att vi fortfarande sitter och ojjar oss över hur bra vi har det. Kanske var den första hotellupplevelsen menad att göra oss ödmjuka och uppskatta resterande tiden av resan? Jag intalar mig det medans de dåliga minnena ifrån Grand President tynar bort. Kvar är snart bara tacksamheten för allt det fina vi har på Eastin. Grymt, bra, bättre, bäst!

Idag tog vi Skytrain till Siam-station för att titta en gång till titta till de andra shoppincentrumen vid sidan av MBK. Det var en mycket roligare upplevelse med inköp av kännbar kvalite istället för ruttna piratkopior. Nu är jag närmast en vän av piratkopior men när man gjort dem så löjligt dåliga, har de ansträngt sig? Sitter kanske Ralph Lauren med en sidofabrik och prånglar ut den sämsta skiten med deras eget märke för att folk till slut tröttnar på piratkopiorna och köper äkta? Jag hade en naiv tro att fabrikerna kanske sålde lite vid sidan av som till slut hamnade på marknaderna men det verkar inte vara så, en helt annan kvalite och felsydd skit.

JA, jag kanske gick förbi en marknad och köpte ett par pikétröjor och shorts..... shortsen bokstavligen föll sönder medans pikéerna var helt ok men inte mycket mer. Camila fick något linne som också verkar hyffsat men vi får se efter första tvätten.

Med gårdagen färskt i minnet och realisationen om att endast de tvångsmässigt modemedvetna och klädintresserade kan ha tålamodet det krävs för att gå igenom en marknad som MBK med alla dess sunkiga stånd som säljer exakt samma junk som den andre bredvid varandra så gick vi till märkesbutiker på Siam Paragom. I en vettig värld borde jag kunnat hitta sjysta kläder utanför Timberlandbutiken till lägre priser men så verkar inte vara fallet.

Ett par short för en lax och två pikétröjor inhandlades samtidigt som ett gäng kalsonger. Därav min tes att folk till slut bara tröttnar och betalar för den förmodade kvalitén. Vi får tacka H&M och Timberland för att de hade saker man kunde köpa.... väldigt genuint :)

Camila sprang igenom en enorm skoavdelning men lyckades ha en kravspecifikation som de inte kunde möta. Barnen var uppslängda i sjal och bärsele så att vi kunde marschera på utan hot om att missta något barn.

Telenor, eller dem som använder samma logga här nere, Dtac, var väldigt hjälpsamma med att sparka igång internet på min telefon och man kan nu anta att inloggningar på diverse exotiska shoppingcentrum och andra ställen kommer att öka i antal. Nu är familjen inte speciellt aktiv då kombinationen av viljestarka småbarn och relativt hög temperatur gör att de timmar vi är aktiva blir starkt begränsade. Ska det inte ätas (läs maten ska också IN i munnen och inte bara lekas med PHILIP!!!!!) så ska det sovas (PHILIP!!!!!)!. Om vi känner oss modiga sticker vi iväg efter frukosten kl 1000 och räknar kallt med att Philip somnar i bärsjalen. Gör han inte det är det ett rent helvete att gå runt med en röststark gallskrikande bleck tjockis bland välartade asiater och kunna förutse fyra stationer när nu tåget kommit och man stått på stationen i 37+. Nu har han lugnat sig de gånger han gått igång pga Camilas eminenta hanteringar och det är vi alla, jag och thailändarna oändligt tacksamma för.

Dagen avslutades med att jag och Emilia ensamma gick till middagen för att Philip just fick en räkattack. Skrik, skrik, skrik och ryggen böjd bakåt med huvudet kastandes rakt bakåt i rent dödsförakt. Det är ju inte fara så länge någon tar emot och är beredd eller hur?

Emilia var konsekvent avvisande till alla mat, mycket beroende på att hon var väldigt medveten att det fanns glas och melon där. Bufféns storhet visade sig igen då det trollades fram små pasta makaroner med korv så att även Emilia kunde acceptera något innan huvudmålet: melonbitar!

Jag avsmakade diverse mer eller mindre avancerade asiatiska rätter och de smakade bra. Inget kan däremot riktigt tävla mot den mastiga chockladkakan med tillhörande kaffe, men det övriga, dvs den mat som andra skulle kalla för "riktig", utgjorde en bra bas där chockladen kunde lägga sig och jäsa.......

Vi rullade förnöjt upp till Camila som fått Phiip att sova och erbjöd henne att springa ner matsalen. Hon beskrev då en känsla jag upplevde strax innan jag gick ner med Emilia för att äta: "jag är inte så hungrig, det räcker med något litet".

Två tallrikar, lite chockladkaka och kaffe senare så var jag rätt belåten med andra ord.

Imorgon så ska vi flytta upp ifrån våning 20 till våning 27+. Någonstans mellan 27 och 32 hamnar vi då jag var "tvungen" att uppgradera oss för att kunna stanna kvar på hotellet till på måndag. Det ska bli trevligt att få tillgång till Loungen uppe på plan 32 och dess utsikt, samt det nya rummet med utsikt åt två håll och badkar med utsikt över BKK.

Sweet!