Efter första natten på 28e våningen och ett lite större rum får jag för mig att vi ska irra upp till Executive Lounge för att se vart den ligger, vad den erbjuder och om det är någon bra utsikt därifrån. Det är på 32 våingen så utsikten var rätt trevligt.

Klientelet var än mer sofistikerat så vi kände oss ännu mer off. En grin-rumpa som tycker att hon får för lite uppmärksamhet och därför skapar sig, negativ, uppmärksamhet samt en tokig liten gris som inte ser sina egna, andra eller sakernas begränsningar. Dvs vi sitter med Emilia som gnäller, Philip som ska rycka/dra/välta/kasta kaster alternativt kasta sig ur famnen och två föräldrar som försöker komma på anledningar till varför just den inte ska behöva ha grisen i knät just då. Fult spel och slag under bältet, tur att de flesta inte kan svenska.

Vån 32 serverade frukost när vi behagade äntra egendomen. Frukostbuffén var än mer uppassad och alla hälsade oss välkomna med överdådiga leenden, efter att de subtilt kontrollerat att vi nu betalat oss upp ifrån pöbeln och fick hänga med det fina folket, Det fina folket behöver inte hämta äggröran eller omeletten ifrån buffén utan beställer den ifrån en meny så att någon stackare får göra skäl för sin lön. Ta hissen ner till plan 5, hämta beställningen och åka upp 27 våningar. När man beställer ifrån den menyn kände åtminstone jag att jag gärna beställde något extra som man kanske skulle bli sugen på senare så att dem slapp 50 våningar hiss för min skull två gånger.

Philip fick sin egna beundrarskara och det kändes som om hela personalen pillade på honom alternativt lekte titt-ut. Han är rätt kylig och brukar inte ge med sig speciellt mycket. Tittar mest lite på den som gör sig till eller vänder sig disträ. Butiksbiträden eller andra som erbjuder sig att hålla honom brukar inte känna sig så kärleksfullt bemötta av honom, skönt det för jag hade ändå inte släppt honom.

Loungen. Mycket personal, god mat och fin utsikt. Lite posh och en annan kände sig lite på fel ställe, men jag betalar som alla andra så jag sitter kvar även fast jag känner mig högljudd, stor och på fel ställe.

Camila trånade efter poolen och fick som hon ville. En stor rund divanliknande möbel var ledig och blev ockuperad av våra handdukar för senare användning. Bägge barnen tycker om att plaska i en liten damm med några jetstrålar och små trappsteg. Dvs lätt att gå i, grunt och lite underhållning i form av sprutande vatten. Inte inbjudande till spring och lek utan plask och bus. Väggen där jetstrålarna kommer ut ifrån är uppbyggd så att väggen också skänker skugga när solen kl 3 rundat huset och bombarderar den stora poolen med fotoner, ett väldigt barnvänligt litet häng som de våra små tycker om. Efter en stund brukar stormuftin, jag, skuva på mig och ge en halvlam ursäkt till varför jag ska simma i stora poolen. Ofelbart så hinner jag alltid simma 75% av ett varv så har Camila tröttnat och barnen står redo att möta mig vid fullgörande av varvet.

Ofelbart är också att mina fegisgener slår bakåt nu när även Emilia delar dem och vi simmar. Simma själv med puffar som gör dig till en boj och inget sänke? Knappast. Hoppa/rutscha ned i poolen och förnimma känslan av att vara utan kontroll och sedan bli uppfångad av pappa? Aldrig.

Poolen blev mindre attraktiv med en trött Philip och en David som kontinuerligt efterfrågade (tjatade) om att det var dags att sova. En fin sovstund blev det!

Vi slog upp våra blå/bruna/mellerade ögon och tog oss in till Paragon som blivit något av en favorit. Åt på ett fiskställe och lyckades hitta en barnhörna som var riktigt bra. Vi hittade även en hel liten stad med aktiviteter för barn. Bokstavligt, en stad med alla dess roller som barn genom rollspel skulle få uppleva. kidzmania.co.th för mer läsning.....

Vi söker igenom skoavdelningen en gång till och Camila hittade ett par skor som kan bli kandidater till bröllpet i juni.

Hem, Skytrain är alltid en upplevelse. Välbemannat, rent och bara bra. Folk som alltid reser sig för att vi har barn och vi som alltid måste få dem att sätta sig igen för vi vill stå med bärsjalar och selar på oss.

Vä hemma smyger vi upp till vån 32 igen då jag har något flyende minne om att de serverade lite dricka där på kvällen. Tydligen har de en liten gratisbuffé med fika och förtäring och även öl, vin och cocktails mellan halv sex till halv åtta. Vi missade det med en kvart och tog istället en kaffe och åt några munkar som vi hittat på Paragon. Fikabuffén blir nog ett fint substitut till kvällsmål då ingen är speciellt hungrig efter våra sena luncher.

Ungarna nattas och jag smiter ut på äventyr, denna gång med Camilas välsignelse. Jag ska rekognosera Asiotiquoe..... typ, en gammal handelsplats som agerat lager för ankommande fartyg och nu blivit posh och ombyggt. Lite som Barkarby Outlet fast mindre butiker, piratprylar, latscho grejer och krims krams. Denna gång var det dock bra grejer. En helt annan kvalité gällande utbud och själva varor men även miljön.

Jag tryckte ner fötterna i en fisktank igen för fiskpedikyr och trodde för ett ögonblick att jag skulle skrika som en liten flicka, miljontals fiskar höll på att äta upp mina fötter och det kittlades något överdjävligt. Men det gick bra. Jag gick hem för egen maskin. Ända till taxin som körde mig resten av biten.....

Fyra skjortor och ett bälte. Blev mindre blåst denna gång! (kanske köpte lite saker på den andra midnattsmarknaden som redan fallit sönder......).

Lite vuxensnack, mannekängande, film och gymmande så ska jag nu lägga mig någon timme innan vi ska ta Emilia till Kidzmannia, det kommer att bli grymt!

David