Copyright © Bejjan888™

Upp tidigt på morgonen för att packa de sista sakerna. Har många stopp på körschemat idag, så det gäller att starta i tid. Efter att ha packat in både väskor, kassar, skor och kylväska i bilen, gav jag mig av mot resans första stopp – Upplandsberget. Så för att ta sig till denna plats tar man väg 272 från Uppsala, passerar Siggefora med ett par kilometer innan man svänger av mot Asplund.

Kör in på grusvägen och efter en kilometer ankommer man en fyrvägskorsning. Här parkerar man lämpligtvis bilen, då vägen man nu ska följa ofta är spärrad med vägbom.

Det är en småkylig morgon, solen har inte riktigt hunnit värma ännu. Gå ungefär 1 km längs Norra Sörviksvägen, fram till en trevägskorsning. Här tar man vänster och går ett par hundra meter till innan man ser en skylt till höger mot Upplandsberget.

Skylten är delvis dolt bakom växtlighet, så man behöver vara lite uppmärksam så man inte missar stigen. Nu, följ stigen genom skogen och gå ca 300 m tills man når toppen. Det är en relativt tydligt markerad stig med bitvis knähögt blåbärsris. Morgondaggen har inte hunnit dunsta så det blev ganska blött på både skor och byxor. Den blåbärsristäckta stigen passerar sedan över stenhällar och stigen är nu lite svårare att följa. Men leta efter den högsta punkten så kommer man rätt. Punkten är markerad med en stolpe med en liten skylt.

Upplandsberget är Upplands högsta punkt med 117, 5 meter över havet. Lantmäteriet lägesbestämde denna punkt så sent som i oktober 1999. Punkten ligger söder om sjön Tarmlången i Heby kommun, strax intill en mosse kallad Tallmossen. Upplands högsta punkt (som under många år felaktigt kallats för Tallmossen) har sedan mars 2024 nu officiellt fått namnet Upplandsberget. Sedan 2007 är Upplandsberget även Uppsala läns högsta punkt då Heby kommun bytte från Västmanlands län till Uppsala län. Före 2007 var det istället Hjortmossberget som var Uppsala läns högsta punkt, då Heby kommun fortfarande tillhörde Västmanlands län. Dock är Hjortmossberget Uppsala kommuns högsta punkt med sina 111 möh.

Det gäller ju att börja lagom liksom, med 117,5 möh. Resans första högsta punkt – check!
På promenaden tillbaka till bilen börjar solen värma upp luften och det kommer bli en fin dag. Jag fortsätter min resa i bilen mot Dalarna.

Det är svårt att missa den stora kända dalaikonen med sina 66,7 ton. I ensamt majestätiskt manér har den 13 meter höga Dalahästen stått här sedan 1989 och välkomnat resande vid knutpunkten riksväg 68 och riksväg 70.
Men sedan februari 2020 har den fått sällskap av en stavhoppsribba som dags dato ligger på 6,24 m vilket symboliserar Armand Duplantis världsrekord som slogs tidigare i år (Bara några dagar efter att jag passerade Dalahästen, slog Armand sitt eget världsrekord under OS i Paris den 5 augusti med 1 cm, så ribban har nu höjts). Att det blev just här, i Avesta, som hyllningen till världsrekordhållaren skulle ställas i ordning var inget snack med tanke på hans rötter till Avesta.
Intill den magnifika Dalahästen finns restaurang och café för den hungrige. Men här blir det endast ett pittstopp för mig, tar ett foto och beger mig vidare längs RV70 mot Borlänge och därefter via E16 till Falun.

Den gamla suptallen hälsar en välkommen till Falun längs E16 innan vägen dramatiskt sluttar brant nerför medan man får en fin första vy över Falun. På vänster sida tornar slagghögarna upp sig intill Falu Koppargruvan vilka minner om gruvbrytningen som ägde rum här.

Här finns också Kårebocken, en viktig symbol och landmärke för Falun och välkomnar besökare till världsarvet Falun. Den gamla Kårebocken som var gjord i trä, brann ner 2020. Då hade den stått på sin plats vid Falu gruva intill nuvarande E16 i drygt 20 år. Polisen utreder branden som skadegörelse då ingen naturlig orsak till branden hittats. I december 2021 invigdes den nya Kårebocken som är en viktig symbol och landmärke för Falun. Den brandfasta bocken är 7 meter hög, gjord av cortenplåt.

En liten Kårebock står numera i centrum också.

Den gamla trästaden Falun och området kring Stora Kopparberget upptogs år 2001 på UNESCO:s världsarvslista. I Världsarvet Falun ingår det industrihistoriska landskapet, gruvan och bergsmansbygden. Kopparmalmen bröts i Falu Gruva och bearbetades i hyttor i stadens gränder och längs vattendrag. Under 1600-talet var Falu Gruva Sveriges största arbetsplats och 70 procent av Europas koppar kom härifrån. Faluns inflytande inom den svenska och den europeiska utvecklingen inom teknik och politik har genom historien varit stark och har bidragit till utformningen av dagens industrisamhälle.

Elsborg ligger strax intill gruvan och är en av de äldsta stadsdelarna i Falun. Stadsdelen kännetecknas av de vackra gamla låga faluröda trähusen som var gruvarbetarnas bostäder. Området uppfördes för att lösa bostadsbristen bland gruvarbetarna, så trähusen ligget tätt med smala slingrande gränder.

En byggnad står klart ut med annan stil och blickar högt ut över de trätimrade stugorna, nämligen Elsborgs slott. Slottet har anor sedan tidigt 1400-tal och fanns alltså långt innan de enkla gruvarbetarbostäderna uppfördes i Elsborg. Den gedigna kulturhistoriska byggnaden med sin välvda källare renoverades varsamt under början av 1980 talet och en bostadsrättsförening bildades för att utforma 11 moderna bostadslägenheter men med bevarad kulturhistorisk atmosfär.

Många gruvarbetarstugor finns bevarade än idag.

I ett av de små välbevarade trähusen föddes Ernst Rolf, en av Sveriges revy- och kabaré-kung. Kvartersgården är idag ett café och museum och benämns Ernst Rolf-gården.

Ernst Rolf har även fått en gata namngiven efter sig.

Faluns äldsta stadsområden med de medeltida gatorna och husen, såsom Gamla Herrgården, är väl värda ett besök.

Bergsmansgränd, speciellt. I närheten finns också Vass Britas Gård som är Faluns enda bevarade loftbyggnad, tillika gruv- och hyttarbetargård, från tidigt 1600-tal. Gården är byggd av timmer som roströksfärgats efter hundratals år av gruvbrytning, precis som alla andra byggnader i gruvans närhet. Gården består av två bostadshus, en iskällare, en mat- och klädbod i timmer samt två brädklädda uthuslängor. De flesta som bott här har varit hytt- eller gruvarbetare.

Gården har fått sitt namn efter Vass Brita Ersdotter, som 1880 flyttade till gården för att bli gruvarbetarhustru. Gården gick sedan i arv fram till 1971 då Falu kommun köpte densamma och restaurerade gården under 1973–1974. Idag finns det 3 lägenheter på gården och sommartid bedrivs ett café där. Caféet var öppet när jag kikade in på gården, men tid fanns icke för en fika.

Vid Siljans sydöstra strand ligger natursköna Tällberg med sina vackert faluröda trä- och timmerhus. Trots enbart 300 bofasta personer i byn, så hittar man inte mindre än 8 hotell och en camping här, men också hantverk, butiker och gallerier.

Denna pärla i hjärtat av Dalarna är omtalat för sina milsvida vyer över Siljan, kulinariska mat och avkoppling.
Tällberg är en gammal bondby som omnämns i skrifter redan från 1320-talet. Namnet härstammar från ”Thaelleberghe”, som betyder ”tallbevuxna berget”. Byn var fattig och marken var torr med dålig avkastning, så bisysslor var ofta nödvändigt för överlevnad. Under slutet av 1800-talet lockade den magnifika utsikten de första turisterna till Tällberg, vilket blev startskottet för förvandlingen ”från bondby till turistby”. 1914 kom järnvägen till byn vilket ökade turismen ytterligare. Fram till 1960 startades åtta hotell/pensionat som finns kvar än i dag. Tällbergs förvandling till turistby kom därför att bli ”Sveriges hotell-tätaste by”. Här finns fler hotellbäddar än invånare.

Den kurbitmålade telefonkiosken står högt upp på Tällbergs sluttningar som ett konstverk, utkiksplats över Siljan och minimuseum över telefonins historia. Kiosken är lätt att hitta vid sidan av vägen som går genom byn och parkering finns i direkt anslutning.

Just denna helg (fredag – söndag, 1–3 augusti) var det hantverksdagar på Hotell klockargården. Det märktes då det var mer folk än vanligt i rörelse här och parkeringarna var ganska fulla. Men jag lyckades sno åt mig en parkeringsplats och vandrade runt i byn en stund. Jag tar en snabb lunch innan jag fortsätter köra mot Vidablick utkikstorn.

Man får köra en bra bit i brant uppförsbacke innan man når själva utkikstornet. Utkikstornet Vidablick finns på Hedsåsberget, 352 möh. Tornet i sin tur är 28 meter högt och ger panoramautsikt över Siljan och Siljansbygden. Tornet invigdes 1898 och ett besök kostade då 25 öre, vilket stod sig i flera decennier. Vidablick är öppet sommartid mellan 10.00 – 19.00 och då finns servering och café, minigolfbana och hantverk. Man får en bra utsikt utan att gå upp i tornet. Jag är lite skeptiskt mot sådana här ”turistfällor”. Vet ej hur mycket det kostar att få gå upp i tornet, men det kändes inte värt att betala, oavsett.

För att ta sig till nästa stopp, är man tvungen att passera Rättvik. Tyvärr hade jag planerat in denna resa under Classic Car Week, som förlamar hela Rättvik. I alla fall om man pratar om biltrafiken. Jag hade dock läst på och cruisingen skulle börja först vid kl. 17:00. Och det var nu alltså ett par timmar kvar till dess. Men det var korvstoppning ändå. Blev fast i bilkö i drygt en kvart innan jag kom förbi själva centrum och kunde fortsätta norrut mot Persborgs Brygga.

För drygt 100 år sedan byggdes hotell och pensionat Persborg här invid Siljan. Nere vid Siljans strand anlades en ångbåtsbrygga med vänthall och två omklädningsrum för badsugna. 1928 översvämmades bryggan och fick ersättas med en enklare byggnad som till slut revs år 2002. Hotellet brann ner 1979 och en enklare byggnad uppfördes på samma plats. Men denna byggnad brändes ner av räddningstjänsten i en övning 2013.
Byalaget i Sjurberg har sedan dess byggt upp bryggan som den såg ut före 1928, på ideell basis. Den ”nya” bryggan invigdes i juni 2009. Återuppbyggnaden har finansierats genom bidrag, ”försäljning” av plankor på bryggdäcket samt materialsponsring från flera företag. Bryggan kan hyras för olika arrangemang, men då byggnaden är oisolerad sker uthyrning mellan maj och september.

Från parkeringen får man gå en kortare bit samt passera järnvägsspåret innan man når själva bryggan. Det var en hel del folk på gräsmattan utanför, men jag hade tur och bryggan var inte hyrd för något arrangemang.

Jag fortsätter ännu mer norrut längs RV70 för att ta mig till Nusnäs. Att besöka Dalarna utan att svänga förbi Nusnäs är otänkbart. Dalahästen är ett av de största landmärkena för just Dalarna.

Dalahästen, eller hästar överhuvudtaget, har alltid haft ett starkt fäste i norra Dalarna. I asatron var hästen upphöjt till heligt djur och hästkött åts till asagudarnas ära. Under Sveriges stegvisa övergång till kristendomen, från 1000-talet och framåt, ville man bryta asatrons makt över människorna genom att angripa heliga attribut såsom hästen, hästslakten och hästköttet. Dokument från mitten av 1600-talet beskriver en häxprocess i Mora där församlingens präst, Elavus Andre Skragge, vittnade om att häxorna använde magiska djurformade träföremål, s.k. ”bäror”, bland annat trähästar, för att utföra djävulens handlingar. Detta späddes dessutom på när Länsmannen i Mora påstod att det var Satan själv som delade ut ”bäror”, små hästar, till barnen. En regelrätt förföljelse av människor av kyrkans och maktens män var ett faktum.

Men i mellersta och norra Dalarna hade man svårt att acceptera kyrkans nyordning och var en av få platser i Sverige där kyrkans syn på hästen som ett ”orent” djur inte var utbredd. Från 1830-talet och framåt anses detta område som en ”vit fläck” på fördomskartan. En förklaring kan vara att bondesamhället i Dalarna var i stort sett lika fattiga och med samma levnadsvillkor. Man behandlade hästen, levande som död, som man alltid gjort. Hästens viktigaste uppgift var att hjälpa till i jord- och skogsbruket samt transportera varor och människor. I mitten på 1850-talet fick skogsbruket ett stort uppsving och de arbetsintensiva dagarna ledde till att männen ofta periodvis fick bo i skogskojor. I det slitsamma arbetet hade de arbetshästar till sin hjälp. Vid lediga stunder täljde männen figurer i trä till barnen där hemma. För det mesta var det vännen och arbetskamraten hästen som avbildades, en trähäst som några hundra år senare blivit en symbol för Sverige.

Förr tillverkades Dalahästen från spillvirke. Men i takt med att försäljningen ökade började man ta virke ur skogen. Vanligtvis användes furu men gran förekom också. Virket skulle vara kvistfritt och formen sågades och yxades fram. Nuförtiden tillverkas Dalahästen enbart av furu som ska ha växt långsamt och ha tätt mellan årsringarna. Kvistfrihet är fortfarande ett krav för de mindre hästarna, dock har man frångått detta när det kommer till de större hästarna av praktiska skäl. Serietillverkningen sker i 17 storlekar från 10 mm till 50 cm. Höjden mäts från foten till örats spets. Från och med storlek 25 cm börjar hästarna limmas sektionsvis.

Dalahästtillverkningen finns skyltat från RV 70 och är enkel att hitta. Sommartid har butiken öppet till 18.00 på vardagarna, själva tillverkningen och måleriet till kl. 17.00. Det är full aktivitet när jag kommer fram. Tyska, engelska och holländska turister är också här på besök. En del mer högljudda än andra. I butiken finns allt från små Dalahästar och träskor, till handdukar och julgranskulor. Alla med kurbitsmotiv eller Dalahästar på. Så det finns något för alla, stora som små. Men bli inte chockad över priserna, hantverk är dyrt!
Unika Dalahästar med den text som du önskar kan specialbeställas till t.ex. dop, bröllop och födelsedagar. Ibland kan kundunik design beställas, t.ex. för företag som vill profilera sig eller ge bort högklassig reklamgåva. Då kan emblem med ditt ishockeylag, motorcykellogo, musikband eller förening beställas.

Det går inte att passera Mora utan att stanna till vid Vasaloppsmålet, som ligger strategiskt till, precis intill E45:an. Portalen ”I fäders spår för framtidens segrar” tillverkades av Gustaf Ankarcrona till det andra Vasaloppet år 1923. Den välkända portalen på Vasagatan 36, permanentades att stå året om först 1986. Men den 6:e juni 2023 lånades portalen ut till motionsloppet Hemmavasan i Strängnäs som anordnades till minne av Gustav Vasa som valdes till kung där för mer än 500 år sedan.

På en kulle, precis intill Vasaloppsmålet, står en 3 meter hög bronsstaty av självaste Gustav Vasa och blickar ut över Siljan. Kullen är placerad exakt där Vasa ska ha hållit ett tal för dalkarlarna, julen 1520. Bronsstatyn, skapad av Anders Zorn, invigdes 1903 med kronprins Gustav närvarande.

Det finns ytterligare en bronsskulptur nära Vasaloppsmålet – ”Vasalöparen”. Det var en gåva av Mora kommun inför det 50:e Vasaloppet som arrangerades år 1973, men själva statyn restes och avtäcktes året därpå, 1974.

Nu kändes det verkligen som att jag lämnade civilisationen bakom mig när jag färdades norrut mot Särna. I drygt 1 ½ timme färdades jag nästan helt ensam längs RV 70 innan jag kom fram till sista anhalten på dagens körschema, Turistgården i Särna. Här hade jag förbokat ett rum för natten. Turistgården ägs och drivs av en holländsk familj som först flyttade till Stockholm och bodde där under några år innan de hittade den pittoreska lilla byn Särna och beslutade sig för att flytta hit till Särna. De lagar nästan all mat själva från grunden. De bakar bröd varje morgon på lokala råvaror, men har också bröd från Stora Skedvi (vilket mannen stolt berättade vid frukosten). Man kan, om man vill, äta middag på gården. Även den med lokala råvaror såsom svamp och renbog.