Copyright © Bejjan888™

Unnade mig en liten sovmorgon, eftersom dagens guidade tur började först klockan 14.30. Som gäst på Hotel Poblado Kimal får man bland annat rabatt på Piedras Australes, en hantverksaffär som säljer smycken mm. Jag gick dit och tänkte bara kika för att se vad de sålde för något och dessutom skulle man få en gratis gåva bara man visade upp rabattkupongen. Efter att ha kikat runt en stund i affären hittade jag ändå en fin ring som med rabatten kostade 21 600 CLP (260 SEK). Helt ok. Och den gratis lilla gåvan var en nyckelring i läder. Sen gick jag en vända runt stadsparken och hittade en liten ingång inklämt mellan två hus. Folk gick in och ut därifrån så jag blev lite nyfiken. Jag gick in och där mellan husen var det som typ en liten marknad med olika stånd där de sålde souvenirer, hantverk mm. Det var ganska svalt här inne eftersom solen inte kom åt. Det mesta var krimskrams som vanligt när det gäller marknader men jag hittade ändå en liten vas i lera som jag köpte och som för mig representerade San Pedro. Lite roligt var att jag hittade en del kryddor där också, bland annat Rica-Rica som Tote berättade om igår. Tydligen ska Rica-Rica vara bra för magbesvär och jag var lite sugen på att prova köpa en påse… men sen började jag fundera… vad skulle tullen säga om det? Och hur ska man tillaga Rica-Rica? Jag har ingen aning. Så därför lät jag bli. Hittade en mysig restaurang i utkanten av stan där jag köpte en trerätters lunch inklusive dryck (samt dricks) för endast 11 000 CLP (132 SEK). Grymt billigt!

Eftermiddagens tur hade pick-up klockan 14.30. Jag väntade och väntade… först klockan 15.00 dök det upp en fullstor buss. Guiden, en liten söt tjej hämtade mig och hon hette Angelica och pratade både Engelska och Spanska. Jag frågade hur många som skulle med på turen eftersom de hade en fullstor buss. Totalt skulle vi vara 31 stycken. Efter att jag hade klivit på stannade bussen till på ytterligare ett ställe och hämtade upp resterande deltagare innan vi började köra mot Valle de La Luna (Moon Valley). Moon Valley ligger 13 km väster om San Pedro de Atacama och är en del av Cordillera de La Sal (Salt Mountain Range) som i sin tur är en del av Los Flamencos National Reserve. Dess natur består av sten- och sandformationer som formats av vind och vatten genom århundraden och naturen påminner en del om månens yta, därav namnet Moon Valley. Området uppvisar en bred variation av färger och strukturer samt uttorkade sjöar med dehydrerade lager av salt. Det finns också en hel del grottor i området. Moon Valley anses av många vara en av de torraste platserna på jorden då några av områdena inte haft regn på hundratals år. På grund av bristande luftfuktighet finns inget liv här vilket lett till en av de mest ogästvänliga platserna på jorden.

Vårat fösta stopp var Tres Marias (the Three Maries). Tre formationer som formats av erosion och uppskattas till ungefär en miljon år gamla. Formationerna består av grus, lera, salt, ädelsten och kvarts och även om dessa saltformationer ser ut att ha skapats av människan är det endast väder och vind som påverkat. Namnet har en tydlig religiös anspelning då de (efter en del fantasi) ser ut att be upp till Gud. Den ena formationen har dock ramlat omkull och ligger på sidan. Det finns en fjärde sten (längst till vänster) som påminner om ett djur (efter ytterligare en hel del fantasi). Det blåste en hel del och det var kallt, definitivt inte lika varmt som i San Pedro. Men trots detta var solen lika intensiv och tog ganska rejält ändå.

Sen klev vi på bussen igen och stannade till vid Duns Mayor (the Great Dunes). Ett område som under tusentals år påverkats av starka vindar som resulterat i stora områden med sanddyner. Guiden sa åt oss att ta med våra vattenflaskor för vi skulle ut och gå en vända nu, cirka 30 minuter skulle det ta. Vi började gå längs Great Dune Path och den kalla vinden och de starka sandstormarna gjorde det jobbigt att både gå och andas samt se något. Men det var helt klart värt att utsätta sig för den tuffa prövningen för att ta sig upp till den 360°-vy som vi fick uppleva allra högst upp på en av klipporna. Med stora sanddyner på ena sidan och ett kargt månlandskap på den andra och alltihop omslöts av massiva bergskedjor och vulkaner var mäktigt. Att se den naturliga skönheten utan någon påverkan av människan (för en gångs skull) var helt fantastiskt att se. Sen var det dags att ta sig ner till bussen igen och fortsätta till Cañon (Canyon). Det är en kanjon med en grotta som på sina ställen är så smal att guiden inte ville att vi skulle gå in där, med tanke på att vi var en så pass stor grupp. Men vi gick till ena öppningen av grottan och fick gå in en bit där om vi ville.

I Moon Valley finns mycket mineraler i berggrunden runtom. De höga dagstemperaturerna gör att strukturerna i mineralerna expanderar medan de svala temperaturerna på nätterna gör att mineralstrukturen drar ihop sig, vilket resulterar i att man kan höra hur det knäpper i bergväggarna. Guiden samlade oss på ett ställe där bergssidorna nästan omslöt oss och bad oss vara tysta och lyssna. När alla var tysta så kunde man höra hur det brakade och knakade runtom. Det var ett märkligt ljud och man fick nästan en känsla av att bergen runtom skulle spricka.

Innan vi lämnade Moon Valley stannade vi till snabbt i Valle de La Muerte (Death Valley). Det sägs att namnet uppkom av en fransos som tyckte landskapet såg ut som på Mars, men han hade så dåligt uttal av ordet Mars att folk trodde han sa Muerte. Haha, jag vet inte om jag riktigt tror på storyn men visst jag kan kanske köpa den ändå.

Sen skyndade vi oss tillbaka till bussen igen eftersom vi skulle iväg och se solnedgången över Atacama Valley. Vi var nog en av de sista bussarna som anlände till platsen. De flesta hade redan intagit sina platser för att se solnedgången. Själva solnedgången har man ju sett sådär ett par hundra gånger eller så, men det var fint att se solens orangeröda sken som kastade sig emot sanddynerna och bergen runtom. Och den svala vinden (som det redan var) byttes snabbt ut till svinkalla vindar så fort solens siluett försvunnit ner bakom horisonten. Hu då så kallt det var! Sen samlades vi i bussen igen och åkte tillbaka till San Pedro de Atacama. Väl tillbaka i min svit på hotellet började jag så smått packa ner kläder och grejer i resväskan. Som tur var hade alla fuktiga kläder (från Easter Island) hunnit torka upp här i San Pedro så att jag kunde med gott samvete packa ner allt i väskan utan att oroa mig för att de skulle bli fuktskadade på något sätt under min hemresa till Sverige igen.