La Mitad del Mundo – Landet vid mitten av världen

Jag börjar dagen med att smutta på en kopp coca-te, och noterar att jag börjar känna mig någorlunda utvilad. Cocaplantan spelar en central roll i den andinska ursprungskulturen. Teet har en mild och behaglig smak, är hälsofrämjande och ett värdefullt stöd för att behandla höjdsjuka. Vi fann det igår på marknaden med lokalt hantverk, som råkar ligga alldeles runt hörnet från Café Cultura – tack och lov, ska jag tillägga, eftersom Conchita fortfarande hade stora svårigheter med höjden och varje liten promenad var en ansträngning. Cocabladen hade gjort skilllnad för henne senast hon fick problem i Cusco i Peru, där hon blev hjälpt av en lokal polisman som ingrep med hela sin auktoritet för att se till att hon snabbt fick i sig cocateet… Det ska jämföras med när ett par stackars ”Elders” från Q’erofolket i Peru blev fast i tullen på Skavsta när de var på väg in i Sverige, för att de hade med sig lite kokablad till sina ceremonier. De visiterades och tvingades klä av sig nakna utan att ens ha tillgång till tolk. Till den svenska polisens försvar ska dock sägas att de till slut fick med sig en liten påse blad in i landet.

Marknaden var ett fyrverkeri av färger där stånden med ponchos, filtar och tröjor i alpacha-ull avlöste varandra. Conchita sökte även en ersättning för den tröja hon i sista sekunden hade lämnat hemma och nu saknade intensivt i den kyliga Quito-kvällen. Hon hittade både en tröja i lekfulla färger och en elegant poncho – två olika sidor av henne. Dessutom fann vi en annan av Ecuadors skatter: Choklad med hundra procent kakao. Fast vi väljer nog 90% nästa gång… Marknaden påminde mig om hur många gåvor vi har fått från ursprungskulturerna, och att vi i den moderna världen ofta övertagit själva produkten men inte relationen till den. Har man en världsbild där allt är levande så blir tillverkningen av kakao en ceremoniell handling där det är viktigt att ge något tillbaka till jorden. På så sätt blir man påmind om att man ingår i ett ekosystem där det är viktigt att upprätthålla balansen. Det kan ses som ett andligt förhållningssätt som samtidigt är ytterst jordnära och praktiskt.

Här i den andinska världen märker man av en växande insikt om arvet från ursprungskulturerna och en uppvaknande stolthet över traditionen, i kombination med en spirande framtidstro (bilden på de stolta potatisodlarna kommer för övrigt från en utställning om betydelsen av traditionell odling). Överallt i Ecuador talar man om ”Landet vid mitten av världen” och det handlar inte bara om att man råkar befinna sig mitt under ekvatorn, utan också om en känsla av att landet håller på att hitta sin egen styrka och identitet och kastar av sig århundraden av kolonialism där olika maktintressen från Norr avlöst varandra. Ursprungsfolk från hela regionen tar mycket aktiv del i utvecklingen, och gör sin röst hörd för att Pachamama återigen ska bli en del av våra gemensamma mänskliga värderingar. På denna resa har jag och Conchita privilegiet att få agera brobyggare mellan olika folk, bl a för att hjälpa till att knyta samman tre viktiga grupper i Ecuador, Peru och Bolivia – Otavalos, Q’eros respektive Kayawalla – men också vara budbärare mellan samerna och Ecuadors ursprungsfolk.

I latinska länder gäller det ibland att kunna improvisera för att få något att hända, något vi övat på genom tidigare projekt på Kuba. Tack vare det lyckades vi börja gårdagen med att få till stånd ett möte med Bélen Páez som är VD för Fundación Pachamama, systerorganisation till Pachamama Alliance. Syftet var att lägga grunden till framtida samarbete, där bl a utdelningar från vissa affärsverksamheter med anknytning till Latinamerika förhoppningsvis ska kunna finansiera en del av arbetet för en hållbar framtid. Vi blev både berörda och inspirerade av att höra vilken skillnad organisationen gör genom att arbeta på flera nivåer – lokalt, nationellt med bl a naturens rättigheter, regionalt för att stärka ursprungsfolkens rättigheter och även internationellt. Vi fick en ingående beskrivning av ”Djungle Mamas”, där Achuarfolket får stöd av professionella barnmorskor före, under och efter förlossningen. Syftet är att stärka kvinnorna i att både stå starka i sin egen tradition och att samtidigt ta tillvara det bästa från västerländsk erfarenhet.

Vi avslutade dagens äventyr med en sen lunch på en kubansk restaurang i närheten av Café Cultura – ännu ett exempel på den kubanska närvaron i Ecuador. Det var kubaner som drev restaurangen och serverade traditionell mat med bl a ris och svarta bönor, friterade matbananer och inte minst mojo – yoka tillagad med lime och vitlök. Det hela fick VG av Conchita. Under maten pratade vi vidare om ursprungsfolkens förståelse för balans, inte minst mellan traditionellt manliga och kvinnliga perspektiv. I deras värld är det männens uppgift att t ex jaga föda eller hugga ner träd för att få ny mark till odlingar. Men det är kvinnorna som säger till när det räcker och det är dags för männen att komma hem, slappna av och njuta av kärleken. Utan kvinnorna skulle männen bara jaga vidare och det skulle uppstå obalans, precis som de ser har hänt i den moderna världen. De undrar varför kvinnorna inte sätter stopp för männens framfart, eftersom alla mår dåligt av den. Under lunchen noterade jag min egen tendens att börja jaga – nya turistmål i det här fallet.

Den ovanan kunde dock lätt brytas efter lunchen då det enda viktiga var att komma tillbaka till hotellet så att Conchita skulle kunna vila. Hon sov i flera timmar, och när vi avslutade dagen med lite varm soppa senare på kvällen så hade hon börjat bli lite mer av sitt vanliga jag igen.