Även om många utmaningar kvarstår, har samerna under de senaste årtiondena fått uppleva en hel del framsteg i kampen för sina rättigheter. Efter fredagens lunch tog Sagka och Marie med oss på en rundtur genom Tärnaby där de visade olika samiska verksamheter som bedrivs för att stärka den samiska identiteten. Vi fick ta del av många hoppfulla tecken som visar hur utvecklingen kan vändas. Sagka berättade att 1998 bad jordbruksminister Annika Åhnberg, på plats i Tärnaby, om ursäkt för den svenska statens övergrepp. Samtidigt fortsätter den koloniala politiken, med en inställning som den förre ministern idag kallar för ”hycklande”. Staten har inte ratificerat konventionen om urfolkens rättigheter, utan bara deklarationen. Att ställa sig bakom konventionen skulle innebära att det också blir konsekvenser när rättigheterna kränks. Det finns en dold men tydlig agenda där alla regeringar hittills har prioriterat företagens rätt till fortsatt exploatering, före samernas rätt till ökat självbestämmande.


(Bild: Besök i Sameskolan under rundturen i Tärnaby)

Att ge Sametinget ökat politiskt och ekonomiskt inflytande, skulle bland annat innebära att erkänna de övergrepp som skedde när staten lade beslag på samernas mark och fördelade ut den till andra - en politik som lade grunden till en hejdlös och ensidig exploatering och överutnyttjande. Den förtryckande politiken bibehålls genom en skrämselpropaganda som säger att samerna inte kan tillerkännas sina fulla rättigheter eftersom Sverige då förlorar kontrollen över ”sina” naturtillgångar. Marie och Sagka förklarade att samerna inte vill ”slänga ut” svenskarna utan vill skapa lösningar som gynnar och respekterar alla parter, inklusive ekosystemen. Lösningar baserade på ömsesidig respekt, mångfald och samverkan, snarare än ensidighet och dominans. För att det ska vara möjligt förordar Marie en form av ”sanningskommission” där alla övergrepp kan synliggöras i en ömsesidig process. Först när sanningen får komma fram i sin helhet, blir försoning möjlig.


(Bild: Ingrid tar den av den samiska språkundervisningen)

Det var inspirerande att besöka Sameskolan där det idag går nio elever. Sagka har ägnat en stor del av sitt liv åt att bygga upp en skolverksamhet på samernas egna villkor, där till exempel ”hemspråksundervisning” innebär undervisning i samiska och inte i svenska som det var tidigare. På Sameskolan fick vi ta del av ett projekt från Håll Sverige Rent som barnen medverkat i, ”Grön flagg” som handlar om att lära mer om hållbarhet. För eleverna i Tärnaby har det inneburit att man utforskat miljö och hållbarhet utifrån samiska perspektiv med frågor som livsstil och hälsa, skogen och närmiljön. Kanske kan ett nästa steg vara att lära sig om naturens rättigheter? Idag finns det fem sameskolor i Sverige. Sameskolan i Tärnaby är idag den sydligaste. Den sameintegrerade skolan i Jämtland, där Ingrid arbetade under något år, har tyvärr lagts ned. Ansvaret för skolorna ligger hos Sameskolstyrelsen, idag en statlig myndighet som man på sikt hoppas kan läggas under Sametinget. Verksamheten fortsätter att utvecklas och det finns planer på bland annat en interkulturell utbildning för lärarna.


(Bild: Dearnan Saemieskuvle - Tärnaby Sameskola)

Efter Sameskolan besökte vi vad man hoppas är början till ett samiskt center och museum i Tärnaby. Det samiska namnet på centret är ”Aejlies” som betyder "helig, frisk, sund" - en plats som utgör ett hållbart alternativ till en potentiell och miljöfarlig gruva vid Rönnbäck. Projektledaren Oskar Njajta Östergren berättade om centret som ska vara en mötesplats för samiska intressen men också fungera som en portal till samisk kunskap för besökare. Det ska både ge arbetstillfällen och minska grogrunden för okunskap och fördomar. Oskar visade bland annat en skrift som lyfter fram det traditionella slöjdhantverket i Björkvattsdalen, liksom en utställning om Aatoeklibpie, det heliga fjället. Han menade att det är dags att erkänna samernas rätt att existera på egna villkor, i symbios med naturen. Man ska inte kunna bli bötfälld för att man fiskar på sina traditionella vatten, även om dessa råkar ha blivit naturreservat. Man behöver ändra lagar som säger att enbart vissa samer får äga renar, eller att man bara får fiska på en plats - när alla vet att mångfald ger hållbarhet. Oskar förklarade att samerna både har en praktisk och en andlig relation till sina marker, man är del av ett större sammanhang. Kulturen har upprätthållits av nåjderna, de kulturella traditionsbärarna, en tradition som han menar fortfarande lever. 


(Bild: Oskar Östergren berättar om det framväxande samiska centret)

Några av de minnesvärda ord som Oskar lämnade oss med var: Om man inte förstår samernas djupa relation till naturen, blir det svårt att förklara varför intrång i ekosystemen blir ett sådant övergrepp på människorna som lever i dem. När vi kom tillbaka till vandrarhemmet på Tärnaby fjällby, uttryckte många att dagen varit både omskakande och oerhört givande - en verklig processtartare. Utmaningen blir att inte genast behöva ha svar på alla frågor, utan tillåta frågorna att vägleda en ständigt fördjupande utforskning. De fakta vi fått under dagen innebar för många ett uppvaknande till en verklighet som man ofta har varit omedveten om i den västerländska kulturen, samtidigt som det fördjupar längtan att medverka till förverkligandet av en mer hållbar värld. I den längtan får man ha tålamod med sig själv och låta de nya svaren växa fram efterhand. Steg för steg lär vi oss att leva i spänningen mellan verklighet och vision på sätt som ger nytt liv, i balans med naturen, omvärlden , varandra och oss själva. Tack Marie och Sagka för guidningen!


(Bild: Sagka och Marie försvarar naturen vid Rönnbäck som hotas av gruvor)