Copyright © Bejjan888™

Upp okristligt tidigt för att hinna med transfern till Santiago Arturo Merino Benítez International Airport och flyget kl. 07.30 till El Loa Airport, Calama. Inrikesterminalen låg lite avsides från alla andra gater kändes det som. Vi fick kliva på en buss som körde oss fram till planet. Det var lite dåligt väder, kyligt och småregnigt. Problemet var bara att alla passagerare inte fick plats i bussen första vändan utan bussen fick hämta i omgångar vilket gjorde att planet inte kunde lyfta i tid. Men det var inte särskilt långt att flyga till El Loa Airport, Calama. Det tog ungefär 1 timme och 45 minuter. Och trots att det var relativt kort flygning så fick vi både snacks och dryck… se och lär SAS! Kort efter att planet lyft och innan planet flög in i molnen så fick man en härlig vy över Andernas bergskedja som stolt reste sig mot himlen. Även när planet flugit upp genom molnen och var över molnen kunde man skymta en och annan bergstopp från Anderna som nådde ända upp till molnen. Ju närmare Calama vi kom, desto finare väder blev det. Det blev allt färre moln och till slut var det helt molnfritt när planet började komma in mot Atacamaöknen. Sanddynerna och den torra karga naturen bredde ut sig under planet och jag vet inte varför, men det var ändå vackert på något sätt.

Atacamaöknen är ett ökenområde på cirka 181 300 km2 vid Antofagasta-regionen i norra Chile. Området är en platå av saltvattenbassänger, sand och stelnad lava och är världens torraste ickepolära öken. Genomsnittliga nederbörden är 15 millimeter per år medan vissa områden (Arica och Iquique) får endast 1 millimeter nederbörd per år och vissa väderstationer i Atacamaöknen har inte fått någon nederbörd alls sedan mätningarna startade. Vissa fynd antyder att områden i Atacamaöknen kan ha varit helt utan regn under 400 år (mellan 1570-1971). Atacamas torrhet förklaras av dess geografiska läge liggandes mellan två stora bergskedjor (Anderna och Chilean Coastal Mountain Range) samt dess höjd över havet vilket tillsammans förhindrar fukt från både Stilla Havet och Atlanten att nå öknen. Tack vare platåns läge och extrema klimat gör öknen till en mycket lämplig plats för astronomiska observationer. Det är även väldigt få partiklar i luften samt en luftfuktighet på endast 10% vilket ger mycket goda förutsättningar för att studera stjärnor och planeter. NASA och flera andra rymdorganisationer har stationer här och till och med Sverige har två teleskop här i Atacama.

När planet landat på El Loa Airport (2250 m.ö.h.) och jag klev ut och ner för trappan på marken kändes luften helt annorlunda. Den var varm och torr jämfört med Påskön som jag nyss besökt. Vi passagerare fick gå på marken från planet och in till terminalen. Bagagebandet var precis innanför dörren till ankomsthallen. Jag hämtade min bagageväska och gick mot utgången och letade efter min privata transfer. Chauffören var en äldre man som inte pratade mycket engelska inte. Så jag fick verkligen använda mitt lilla ordförråd av spanska som jag kunde och jag lyckades förstå att transfern härifrån Calama till San Pedro de Atacama skulle ta drygt en timme. Av det lilla jag hann se av Calama från luften var att det var en liten, sandig stad som enligt mig såg lite trist ut. Alltså inte mycket för turister här att se. Men Calama är en stad i norra Chile som bidrar starkt till Chiles ekonomi år efter år tack vare den höga kopparhalten i bergen runtom. Koppar är (som jag tidigare nämnt) en av Chiles viktigaste exportvaror. San Pedro de Atacama ligger sydost om Calama och under färden passerades många vackra miljöer. Tänk att en så pass karg, enslig och avsides öken kan vara så vacker ändå? San Pedro de Atacama är Chiles äldsta stad (grundades omkring år 1459) och ligger 2407 meter över havet. Höjden gör att besökare ofta kan drabbas av typiska symtom såsom yrsel, huvudvärk och slöhet på grund av det extremt milda men torra klimatet. Så turister rekommenderas därför dricka mycket vatten under sitt besök i San Pedro och både vatten och vattenväskor säljs i de flesta shoppar och affärer i staden. Viktigt att tänka på är att man trots allt är i en öken (och ska klä sig därefter) med höga dagstemperaturer (upp till +30°C) och att nattemperaturen ibland går ner under 0°C.

Min transfer stannade utanför Hotel Poblado Kimal och när jag klev ut var det som att gå in i en vägg av varm och torr luft. Solens intensiva sken reflekterades av sanden på gatan och det var nästintill omöjligt att se något utan solglasögon på. Alla hus som jag hittills sett var lerhus med stråtak, vilket är logiskt med tanke på klimatet här. Lerhusen gör det svalt och behagligt inomhus på somrarna och varmt under vintern. Hotel Poblado Kimal har 21 stycken trä- och kabinliknande rum likt bungalows med varsin terrass. Dessa har smakfullt placerats ut i en stilla rogivande fruktträdgård i ett mönster som påminner om en gammal bebyggelse kallat poblado. Hotellet respekterar även Moder Jord (Pacha Mama) och Fader Sol (Inti) genom att försörja anläggningens lampor helt med solenergi och låtit alla träd på tomten få stå kvar där de står. Jag checkade in på hotellet vid 11-tiden. Vid incheckningen berättade tjejen att hotellet erbjöd förutom rumsbetjäning även massage samt dagsturer till olika intressanta platser omkring San Pedro. Jag kikade på prislistan till massagen och kände att jag verkligen skulle behöva en rejäl omgång. Jag fastnade för 1-timmesmassagen för endast 30 000 CLP (cirka 350 SEK). Jag bokade tid klockan 19.00 och fick träffa Jane, en brittisk tjej som var den som skulle massera mig. En positiv down-to-earth tjej som sprudlade av energi. Det var skönt att få träffas innan så man hade kläm på vem det var.

Eftersom mitt rum inte var klart ännu fick jag lämna mina väskor och bekanta mig med den lilla staden stå länge. Personalen skrev ut en karta och markerade ut några gator och platser i staden som kan vara bra att känna till eller av intresse. Huvudgatan Caracoles låg bara ett stenkast från hotellet. Det var runt +30°C och de allra flesta (inklusive jag) gick längs gatan i den skugga som husen längs ena sidan ändå lyckades ge. I skuggan var det behagligt så det gick att stå ut, men så fort man tog några steg i solen kändes det som om man kokade. Jag stannade till och köpte mig vatten innan jag slog mig ner på en bänk i skuggan i den lilla lummiga stadsparken. Märkbart var alla herrelösa hundar som fanns på gatorna i staden. En del hade i och för sig halsband men de var så tufsiga och slitna att de troligen var gatuhundar de också. Det gjorde mig lite ledsen att se eftersom man inte är van att se gatuhundar hemma i Sverige.

Klockan slog lunch men värmen gjorde att jag inte kände mig vidare hungrig. Men vatten drack jag som tusan. Jag provade att gå tillbaka till hotellet för att se om mitt rum var klart. Men det var det inte. Jag träffade på Jane igen som berättade att det var marknad idag som jag kunde besöka. Det var en marknad som arrangerades en gång i månaden och idag var det tydligen dags. Jane försökte beskriva vägen men sa att det var enklast om jag tog mig till stadsparken och sedan följde efter alla andra och se var de gick någon stans. Haha, det lät ju lite sådär halvmysko… följ efter alla andra… Men jag gjorde som hon sa och kom faktiskt fram till marknaden. Den var på en öppen yta utan naturlig skugga, men de hade satt upp en massa tyg och försökt skärma bort solen bäst de kunde. Det var en härlig blandning av både nytt och begagnat som såldes och jag är säker på att man kunde ha prutat rätt rejält på priserna om man ville.

Men jag kände ganska snabbt att värmen och den starka solen gjorde sitt och jag kände mig väldigt trött. Så jag gick tillbaka till stadsparken och satte mig i skuggan igen. Drack upp det sista vattnet och gick tillbaka till huvudgatan för att köpa mer vatten. Nu hade jag blivit lite hungrig och passade på att äta lunch när jag ändå var ute på stan. En härlig kycklinglasagne blev det. Alldeles utanför restaurangen låg det en liten affär som sålde glass. Jag kikade in och mannen berättade att det var hemmagjord glass med diverse olika smaker. Jag fick till och med provsmaka innan jag ens bestämt om jag skulle ha någon glass eller inte. Det blev till slut köp av en glass med tre kulor. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det var för smak på all glass jag köpte, men det var bland annat en lokal frukt som var supergod (som vi inte har i Sverige). På vägen tillbaka såg jag en agentur som anordnade astronomiska kvällsturer för att kika på stjärnor och planeter. Om man besöker San Pedro, ett av världens bästa ställen för just detta ändamål, så är en sådan tur ett måste. Problemet var bara att turen började klockan 20.00 och jag som hade bokat massage mellan 19-20. Men jag bokade kvällsturen ändå i hopp om att jag kunde boka om min massagetid.

När jag kom tillbaka till hotellet var mitt rum äntligen klart! Jag träffade på Jane och det var absolut inga problem att flytta fram massagetiden en timme för hennes del. Jag släpade med mig mina väskor och receptionisten ledde vägen till rummet. Men jag blev lite besviken eftersom jag förväntat mig en bungalow… men hade av någon anledning uppgraderats till en svit. Hotellet har två sviter, den ena med jacuzzi och den andra utan. Jag hade fått den utan jacuzzi. Sviterna är dessutom byggda i lerhus till skillnad från de andra bungalows som var byggda i trä. Så första känslan var ju besvikelse för de små bungalowsen såg så himla mysiga ut (utifrån i alla fall). Men sen kändes det ändå okej med sviten för uteplatsen var betydligt större och var mer insynsskyddad än de små terrasserna var tillhörande alla bungalows. Eftersom jag var så himla trött nu av både solen och den tunna luften vilade jag fram till det var dags för massage. Jane, som var en ganska liten och späd tjej, hade en kille som hjälpte henne bära massagebordet. Massagen var för övrigt inne på mitt rum ska väl tilläggas. Och det fanns ju gott om utrymme i min lilla (stora) svit. Det var riktigt skönt med massage, efter att ha släpat runt på alla väskor och grejer i över två veckor nu att bli av med alla spänningar i kroppen.

Klockan 20.00 gick jag till samlingsplatsen för att åka med till stjärnobservatoriet, utrustad med fyra lager kläder, mössa och vantar… för som sagt på nätterna kryper temperaturen ner rejält och att vara utomhus, stillastående och se på stjärnorna behövdes det rejält med kläder. Det var runt 15 stycken som bokat samma tur som jag. En buss kom och hämtade oss och körde oss till en byggnad en bit utanför staden. Vi klev av bussen och där mötte vi Jared, vår expert. Han tog med oss upp på taket där han hade sina två teleskop. Jared var flerspråkig och det han sa på engelska översatte han till spanska så alla i gruppen skulle förstå. Han presenterade sig och frågade sedan alla i gruppen, en och en, varifrån de kom. När det blev min tur reagerade han inte nämnvärt först utan det tog några sekunder… "Oh, Sweden?"… och sedan sa han på knagglig svenska "Jag är också från Sverige. Från Norrköping." Han berättade sedan (på engelska) att han var född och uppvuxen i Sverige och hade en svensk mamma och chilensk pappa. Men kände att han ville flytta till Chile (för 12 år sedan) för att lära känna sina rötter.

Det tog några minuter innan ögonen hade vant sig vid mörkret uppe på taket men när de väl gjort det var det som att titta på en himmel full av kristaller. Det var stjärnor överallt som lyste så klart och stark att månen blev oväsentlig och nästan gömdes bakom alla andra stjärnor och fenomen man såg. Ett sådant fenomen var Milky Way, eller Vintergatan på svenska. Vintergatan är inget som man vanligtvis kan se från Sverige med egna ögon, men här var den synlig. Med hjälp av två teleskop (ett manuellt och ett datastyrt) fick vi kika på dels månen men också Mars och Saturnus. Enligt Jared så är vår egen måne 1,3 sekunder från Jorden sett (i ljusets hastighet räknat) medan Saturnus är 80 minuter från Jorden. Sedan 2006 består vårat eget solsystem av endast 8 planeter (igen), efter att man ändrat definitionen av kraven för vad en planet är.
1) Planeten måste ha en sol/stjärna att kretsa kring.
2) Planeten får inte vara satellit till någon annan planet/kropp.
3) Planeten måste ha solid materia och materian får inte röra på sig inne i planeten.
Och eftersom Pluto inte uppfyllde dessa krav beslutades att Pluto inte hör till vårat solsystem längre. Jared menade också att om dessa tre krav för vad en planet är inte hade ställts, så hade vårat solsystem troligtvis innehållit ännu fler planeter.

Under kvällen fick Jared frågan om hur lång tid det tar när en stjärna slocknar till dess att vi kan se det här på Jorden. Jared gav oss ett exempel med självaste Orion. Orion är inte direkt synlig från den södra hemisfären (förutom tidigt på morgonen) utan ses bäst från den norra, där vi i Sverige kan se den. Men han menade på att Orions högra axel faktiskt redan har exploderat men att avståndet till jorden gör att det kommer dröja ytterligare 500 år innan vi kan se att den stjärnan slocknat. Det är lite coolt måste jag säga. Det ingick även en liten bildvisning och fika i turen. Det var intressant att lyssna på Jared för han brann verkligen för sitt yrke som astronom. Han var verkligen kunnig och hade svar på alla frågor som dök upp.

Kom tillbaka till hotellen vid 22.30, trött, kall och frusen (trots alla kläder jag hade på mig). Så en varm dusch och sen stup i säng.