Copyright © Bejjan888™

Okej, så var det där med fredagen den 13:e… tron att just denna dag är en otursdag är gammal. De gamla matematikerna retade sig på att siffran 13 var odelbar samt att det var den 13:e lärjungen som förrådde Jesus bidrar starkt. Men hur har fredagen den 13:e drabbat flygtrafiken? En snabb tillbakablick i tiden så finner man snart en mörk dag i flygets historia. Året var 1972, fredagen den 13:e oktober. Ett litet plan från Uruguay, med medlemmar i ett rugbylag var på väg till Chile för turnering, kraschade i Anderna och mer än hälften av passagerarna omkom. Samma dag störtade ett plan precis vid landning i Moskva där samtliga 176 passagerare omkom. Men nu tror jag inte riktigt på att just denna dag är mer otursdrabbad än andra och vågade mig på att boka flygbiljetter till fredagen den 13:e. Eller var det kanske därför som biljetterna var lite extra billiga? ;) Men ändå verkar vissa flygplanstillverkare lite skrockfulla eftersom man utelämnar rad nummer 13 i sina plan… tänk på det nästa gång du bordar ett plan, kolla om rad nummer 13 finns.

Så, upp tidigt i ottan för att hinna med frukost och komma med busstransfern tillbaka till Arlanda kl. 05.00. Hoppade vanan troget av vid terminal 5, gick in i terminalen och slängde en snabb blick på tv-monitorn framför mig. Hittade snabbt på det inställda Lufthansaflyget som var tydligt markerat med Cancelled. Flyget med AirBerlin skulle avgå kl. 06.30, alltså 5 minuter tidigare än Lufthansaflyget. Men hur jag än tittade på tv-monitorn så hittade jag inte på AirBerlin-flyget. Är det ett skämt, eller? Har jag bokat fel dag? Fick lite smått panik men försökte ändå behålla lugnet. Tog lite diskret upp bokningsbekräftelsen och ögnade igenom denna. Nej, datumet och tiden stämde. Gick vidare genom terminalen till en annan mindre tv-monitor och insåg att jag var på fel terminal! Pucko! Mitt i allt ståhej missade jag den lilla detaljen att AirBerlin opererar från terminal 2. Vilken lättnad. Efter en rask promenad på cirka 15 minuter kom jag fram till terminal 2. Hittade på AirBerlins incheckningsdiskar längst inne i ett hörn, bredvid terminal 3 (terminalen som Gud glömde – för det finns bara två gater där). Hade ju lyxat till det med Business Class, så jag fick gå via Priority Lane för incheckning, likaså vid Security Check. Så himla smidigt! Hann med några minuter i Business Lounge innan boarding på flyget till Berlin – trots hopblandningen av terminalerna.

Passar på att slänga in lite information angående flygtrafikens utveckling vad gäller just säkerhet som piloter, flygledare samt flygplanen själva använder sig av. Alla plan flyger i s.k. luftkorridorer på olika höjd, riktning och hastighet. Luftkorridorerna övervakas av flygledare i kontrolltorn på marken som sköter all flygtrafik i sitt luftrum. Skulle ändå flygledaren misslyckas (trots avancerad radarteknik) att guida flygplanen på säkert avstånd från varandra finns TCAS (Traffic Control Avoiding System). Systemet finns installerat på alla kommersiella plan sedan 1993 och hjälper till att undvika kollision i luften som annars skulle ha inträffat p.g.a. den mänskliga faktorn. TCAS består av transponders på planen som signalerar till varandra inom en 64 km radie och håller reda på planets höjd och hastighet. Upptäcker systemet två plan på kollisionskurs meddelar systemet båda planens piloter och väljer sedan vilket plan som ska stiga respektive gå ner i höjd. Så ena piloten får röstmeddelandet: ”Traffic! Traffic! Climb up!” medan den andra piloten får: ”Traffic! Traffic! Descend!” Men borde inte piloterna själva se om de är på kollisionskurs med ett annat plan genom fönsterrutorna? Inte en chans. Marschfarten för ett plan är runt 1000 km/h, vilket innebär att det plan man möter också susar fram i 1000 km/h. Så om en pilot har tur och tidigt hinner upptäcka ett plan på kollisionskurs, då har piloten cirka 6 sekunder på sig att reagera och göra en undanmanöver innan kollision…

Efter drygt 1 timme och 30 minuter var det dags för landning på Berlin-Tegel Airport. Men piloten hade meddelat att vi inte kunde landa p.g.a. dålig sikt. Perfekt! Precis vad man behöver när man har kort om tid att byta till nästa flyg. Planet cirkulerade några varv innan det till slut fick klartecken att gå ner för landning. Och som alltid när man är superstressad, så kändes det som en evighet från det att planet tagit mark och till dess att planet kommit fram till gaten. Satt i och för sig på första raden och kom snabbt av planet, men vad hjälpte det när vi alla skulle gå på en buss för transfer in till terminalen? AAAH!!! Bussen körde som tycktes i snigelfart! Och så fort jag kom av bussen rusade jag fram genom terminalen. Gaten var fortfarande öppen… vilken tur! Jag kom med planet med några få minuters marginal. Puh! Även om jag kom med planet, så visade det sig vid ankomst till Frankfurt Airport dryga timmen senare att min incheckade väska inte hann med bytet i Berlin. Shit! Det hade man väl kunnat ge sig fan på! Anmälde min väska saknad och i samma minut som jag står där så bekräftas det i deras datasystem att min väska är kvar i Berlin. Så egentligen – min väska var aldrig saknad. Den missade anslutningsflyget. Tur man är resvan och packat lite kläder i handbagaget samt tandborste och diverse andra nödvändiga pinaler som inte klarar sig utan. Men hade det inte varit för Lufthansas strejk (så jag tvingades flyga med AirBerlin via Berlin till Frankfurt), hade jag kunnat checka in väskan hela vägen från Stockholm Arlanda till Fortaleza, Brasilien… utan onödigt stopp i Berlin… men, men…

Så lite snopen gav jag mig iväg till incheckningsdiskarna för Condor, flygbolaget som skulle ta mig till Fortaleza, Brasilien. Kön till Business Class ringlade sig lång och det verkade inte hända särskilt mycket längst fram. Tur att man förstår tyska. För jag lyssnade uppmärksammat när killarna framför mig började prata med damen vid disken att de ska med flyget till Fortaleza (samma som jag) och att det inte är så himla lång tid kvar för incheckning. Killarna blir ombedda att gå till disken för Premium Class istället. Så jag hakade snabbt på och följde efter. Fick äntligen mitt boarding pass och pinnade iväg till säkerhetskontrollen. Fick tack vare Business Class gå via Priority Lane och kom snabbt till gaten. Strax därpå började boardingen. Planet var ett Boeing 777, med Business Class längst fram. I större flygplan brukar det finnas en separat ingång till Business Class, men inte på detta plan, vilket innebar att alla i Premium och Economy Class behövde passera genom Business Class. Det tycktes aldrig ta slut på passagerare men till slut så var boardingen klar. Innan planet hade hunnit lämna gaten hade jag fått ett glas champagne och detta var bara början på all service som ingick i Business Class.

Så fort planet var uppe i luften började det serveras snacks, måltider och dryck på löpande band. Man behövde då inte vara hungrig, den saken var klar. Förrätter, varmrätter och efterrätter och allt serverades på vita pressade dukar. TV-underhållningen med filmer etc ombord ingick såklart i Business Class (dock inte i Premium eller Economy, som fick betala extra för det). Blev rätt imponerad att svenska fanns att välja som språk i menyn. Stort plus för det! Anledningen till att välja Business Class vid långa flygningar är nog ganska uppenbar. Inte bara för all mat och dryck som ingår, utan också för möjligheten att sträcka ut benen. På detta plan kunde sätet justeras till 180° liggande, vilket jag utnyttjade på såklart.

Efter 9 timmar och 30 minuter landade planet på Pinto Martins – Fortaleza International Airport, 18.10 lokal brasiliansk tid. Många har frågat mig om hur många timmar det skiljer mellan Sverige och Brasilien. Beror helt på var du är och när på året. För Brasilien består av tre tidszoner. Varje tidszon består i sin tur av olika delstater. Vissa av dessa delstater använder sig av sommartid, medan andra inte gör det – inom en och samma tidszon. Så varför göra det enkelt, när det kan vara svårt? Men generellt skulle jag säga mellan 2-4 timmar efter Sverige, så här års. När jag klev av planet kom värmen emot mig och det var som att gå in i en vägg. Efter att ha suttit i ett väl luftkonditionerat plan i timtal möttes jag av +27°C luft med en fuktighet på omkring 95%. Men efter en stund när man acklimatiserat sig så kändes det bättre. Men jag var ju inte framme riktigt än. Nu väntade ytterligare en flygning på 2 timmar inrikes med TAM Airlines till Manaus, innan jag kunde checka in på hotell och få några timmars sömn.