Copyright © Bejjan888™

Även om det var solnedgången man hade hoppats få se kvällen innan, var det idag dags att gå upp i tid för att hinna med bussen kl. 04.55 för att se soluppgången vid Ayers Rock. Motvilligt tog man sig upp och man hade inte hunnit sova många timmar. Men det var nog bra att vi ändå hade soluppgången inbokad, för solen lyste fint på Uluru ändå – om än ingen blodröd färg.

Nu såg vi tydligt stratolinjerna på Uluru, som var lodräta eftersom berget ramlat 90°.

När solen börjat vandra allt högre upp på himmelen åkte vi tillbaka till Ayers Rock Resort och åt frukost. I frukostlokalen var det svinkallt och de hade AC:n i full gång. Nu hade vi lite tid för att packa våra väskor inför flygresan till Cairns senare idag.

Först hade vi en sista guidade tur med Chop vid foten av Uluru, vid Mutitjulu Waterhole. Via Kuniya Walk gick vi i den gassande solen mot vattenhålet. Nu var det riktigt varmt. Det var ingen vind och solens gassade strålar var näst intill outhärdliga. Det finns en kulturell historia om hur Kuniya, en kvinnlig orm, och Liru, en manlig orm, skapade Uluru. Tyvärr minns jag inte hela historien, så detta blir bara en kort sammanfattning av vad Chop berättade.

Ser du det lilla skärsåret till höger, till vänster det dödande hugget, och sedan det avhuggna huvudet på marken?

Kuniya försökte döda Liru med en pinne, det första hugget skadade honom bara så han blödde lite grann. Det andra hugget dödade honom och därefter högg Kuniya av huvudet på honom. Bergssidorna längs Kuniya Walk, berättar denna historia genom ormlika stenformationer, färger och hål i berget.

Ser du ormhuvudet?

Och när Chop berättade om Kuniya och Liru så såg man precis hur berget berättade historien. Det hade man inte vetat eller förstått om man som vanlig turist bara besökt platsen själv.

Efter att ha fyllt min vattenflaska med vatten igen, var det näst intill en befrielse att komma in i bussen med den grymt effektiva AC:n. Nu körde Chop oss till Maruku Arts & Craft Coop. Maruku betyder ”belonging to black” och drivs och ägs av Anangu (aboriginer från centrala och västra öknen i Australien). Maruku Arts samlar och säljer konstverk från konstnärer runtom i Anangu landet för att bevara kulturen stark och levande. Det var totalt fotoförbud här inne och man måste respektera att man heller inte fotografera aboriginer. Enligt aboriginernas tro så får inte själen ro om man finns med på ett foto efter att man dör. Det är speciell målarteknik de använder sig av, nästan som en form av punktmålning. Tyvärr var de väldigt dyra, runt AUD$200 för en målning på 40 x 40 cm. Men det kan det kanske vara värt, då pengarna går till aboriginerna själva.

På vägen tillbaka, stannade vi till vid det enda stället som man kan klättra upp på Uluru. Idag var det dock stängt, eftersom det regnade igår och berget blir väldigt halt. Det är flera personer som dött i sina försök att bestiga Uluru, så för att förhindra detta samt av respekt för aboriginernas religiösa tro så kommer denna vandringsled att stängas den 26 oktober 2019. Aboriginerna har aldrig gillat att man kunnat bestiga deras heliga berg Uluru. Så med detta i åtanke, så hade jag nog inte ens försökt klättra upp på berget, oavsett om leden varit öppen eller inte.

Här kunde man också se så kallade pot holes som bildats av stenar som virvlar runt vid kraftiga skyfall. De svarta ränderna är spår efter regnvattnets väg nedför berget.

Nu lämnade vi Uluru-Kata Tjuta National Park och åkte in till Ayers Rock Resort igen och hade någon timme på oss att gå runt på egen hand. Den otroliga värmen gjorde att man höll sig inne i butiker med bra AC och kollade runt, än man var ute i stekande solen. En bumerang som målats av aboriginer med en lapp som intygade detta, fick det bli. Jag hoppas bara att pengarna gick till aboriginerna också.

Vi samlades vid bussen igen och Chop skjutsade oss till Ayers Rock Airport, eller Connellan Airport även kallad. Vi skulle flyga med Qantas och vi ställde oss i kön till incheckningen. Vi väääntade och väääntade på att incheckningen skulle öppna. Jag tror vi stod där och väntade i över en timme. Ayers Rock Airport var knappast en stor flygplats. Efter säkerhetskontrollen var det en vänthall, en souvenirshop och typ en gate.
Flyget från avgick 14.35. Vi flög med en Boeing 717, det minsta planet som vi flög med under hela resan. Säteskonfigurationen var 2+3 och runt 100 passagerare fick plats på planet. Efter 2 timmar och 30 minuter landade vi på Cairns International Airport vid 17.30, lokal tid. Vi hade nu bytt tidszon och skruvade fram klockan 30 minuter. En buss väntade på oss och tog oss till vårat hotell.

Mitt bland tropiska trädgårdar i centrala Cairns hittade vi vårat hotell Bay Village Tropical Retreat. Hotellet omgärdade en vacker tropisk trädgård med en pool. Alla rum hade svala klinkergolv, naturliga färger och ytor på textilier och både AC och takfläktar för bästa komfort.
För de som ville, hade vi samling i receptionen för att gå till hotellets balinesiska restaurang och äta middag.