Tips om Jämtland

Copyright © Bejjan888™ [Dagen börjar gråmulet.] Men det är okej, så länge det inte regnar. http://www.reseguiden.se/bilder/539089 http://www.reseguiden.se/bilder/539090 Vilhelmina håller på att vakna upp denna fredagsmorgon. Så, idag ska jag fullborda Vildmarksvägen genom att åka tillbaka till Strömsund. För att åka de 50 milen ska man ta sig runt och börja och sluta i samma stad, i mitt fall Strömsund. http://www.reseguiden.se/bilder/539091 Dorotea kommun, även kallat Lapplands Sydport, ligger allra sydligast i Lappland och kännetecknas av vänlig vildmark. Kommunen sträcker sig från Borgafjälls höga toppar i nordväst, ner mot djupa skogar och vidsträckta myrmarker i sydöst kring orten Dorotea. Från början hette byn Bergvattnet men bytte namn 1799 efter Gustav IV Adolfs hustru, drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina av Baden. Planen är att stanna till i Dorotea och köpa något gott på Konditori Dorotea. Konditoriet har utsetts till ett av Sveriges hundra bästa konditorier. Men, det gick inte att fara igenom centrala Dorotea då det pågick ett stort vägarbete. De orangea hänvisningarna man ska följa guidar runt mig i tätorten på gator jag aldrig skulle åkt på annars. Det här gjorde att jag missade konditoriet. Nåja. Kanske inte hela världen? http://www.reseguiden.se/bilder/539092 Cirka 6 km söder om Dorotea längs E45:an, ligger Fågelsta. Här bor Kenneth Nielsen som är motorsågskonstnär som skapar spännande figurer av trä och stubbar. Han välkomnar besökare till sin gård som är full av skulpturer och har en ca 500 meter lång naturstig - ”Hjortron & Troll”. Jag parkerar vid huset och börjar gå genom trädgården. Den är full med blommor och både stora och små skulpturer. Det är ett fascinerande hantverk. Jag möter Kenneth och hans vallhund Milla längs stigen som precis varit ute på promenad. Jag blir hälsad som om vi känt varandra i tio år. Engagerat följer han mig längs stigen och berättar om sin gård och historien bakom. Han får ofta skolklasser på besök och har en liten tipspromenad längs stigen. Jag känner mig inte direkt ”smartare än en femteklassare”… herregud, det är många år sedan man gick i låg- och mellanstadiet. Milla, Kenneths vallhund, har med sig en tennisboll som han kastar lite sporadiskt åt henne. Ibland när vi står still och pratar kommer Milla och lägger den slemmiga tennisbollen vid mina fötter och tycker att jag ska kasta den. Hon lägger sig strategiskt några decimeter ifrån bollen och tittar på bollen till dess att man kastar den. LITE besatt av bollen kanske, men vallhundar har lite det beteendet. Till Millas glädje så är jag snäll och kastar bollen några gånger. Men åter till naturstigen. Kenneth berättar att det ska finnas runt 70 träskulpturer längs stigen och att man kanske inte alltid ser dem, men att de finns där. http://www.reseguiden.se/bilder/539093 http://www.reseguiden.se/bilder/539094 http://www.reseguiden.se/bilder/539095 http://www.reseguiden.se/bilder/539096 http://www.reseguiden.se/bilder/539097 http://www.reseguiden.se/bilder/539098 http://www.reseguiden.se/bilder/539099 http://www.reseguiden.se/bilder/539100 http://www.reseguiden.se/bilder/539101 http://www.reseguiden.se/bilder/539102 http://www.reseguiden.se/bilder/539103 Jag tror jag lyckas hitta de flesta i alla fall. Sista biten på stigen får jag vandra själv och leta skulpturer. Det är ganska mycket mygg som envist anfaller från alla håll. När jag kommer tillbaka till huset, tackar jag för mig och åker vidare mot Strömsund. http://www.reseguiden.se/bilder/539104 Längs vägen passerar jag Hoting, ett gammalt stationssamhälle och industriort. Orten ligger längs Inlandsbanan och kung Gustav VI Adolf pausade med sitt tåg just här när han var på väg mot sin fiskestuga i Forsavan. http://www.reseguiden.se/bilder/539105 Ett av Europas största bilmuseum ligger här, Ivars Bilmuseum. Men då bilar inte intresserar mig så är det inte värt att stanna här. Hoting ser slitet och nästan nergånget ut, så jag passerar förbi utan att stanna till. http://www.reseguiden.se/bilder/539106 Väl i Strömsund har jag alltså fullgjort hela varvet, dvs 50 mil, på Vildmarksvägen. Många menar att man ska åka motsols då de anser att fjällen tornar upp sig mer från det hållet. Jag vet inte om jag kan hålla med riktigt. Spelar det någon roll från vilket håll man kommer? Det är ju samma fjäll oavsett med- eller motsols, eller? Jag tycker det fungerade fint att ta vägen medsols. De flesta sevärdheterna ligger mellan Gäddede och Vilhemina, om du frågar mig. Det är längs den sträckan som alla vattenfall finns, du har Stekenjokk och flera kyrkstäder bl.a. Fatmomakke. Men nu när jag åter kommer till Strömsund åker jag till hembygdsgården och Kafé Tomten. Jag gillar stället och de har bra mat till helt okej priser. Rekommenderas varmt! http://www.reseguiden.se/bilder/539107 http://www.reseguiden.se/bilder/539108 http://www.reseguiden.se/bilder/539109 http://www.reseguiden.se/bilder/539110 Från Strömsund tar jag E45:an söderut till Hammerdal. Tar sedan höger in på länsväg 344. Nu färdas jag längs Ammeråstigen, en turistväg i Jämtland med orörda vattendrag och fina fiskevatten. http://www.reseguiden.se/bilder/539113 http://www.reseguiden.se/bilder/539114 http://www.reseguiden.se/bilder/539115 http://www.reseguiden.se/bilder/539116 http://www.reseguiden.se/bilder/539117 Så småningom kommer jag in på Indalsleden som följder Indalsälven mot Timrå och Sundsvall. Trots parollen ”Sveriges vackraste turistled” är den för mig ganska okänd. http://www.reseguiden.se/bilder/539111 http://www.reseguiden.se/bilder/539112 Men vackert är det, många fina gamla historiska hus och mängder av vackra utkiksplatser över Indalsälven. Helt klart värt att köra denna väg istället för någon tråkig europaväg, bara för att komma fram 10 minuter snabbare. Stopp 5: Kvissleby Drygt 15 km söder om Sundsvall ligger Kvissleby. Förr på platsen för dagens tätort Kvissleby, rann en förgrening av älven Ljungan kallade Kvisslet. Förgreningen grundades upp och byn Kvissle bildades. När byn övergick till tätort fick den namnet Kvissleby. E4:an underlättar pendlandet till och från arbete i Sundsvall med omnejd. Här ligger Hotell Aina, mitt boende för natten. Hotellet präglas av historia och inrett i stil därefter. Varje hotellrum är individuellt inredda. Jag har i förväg bett att få rummet med marint tema, vilket jag också får när jag kommer fram och checkar in. Precis intill Kvissleby ligger Svartvik, ett industrisamhälle där Träpatroner, med statens hjälp, utvann Norrlands rikedomar. Svartvik låg strategiskt till längs Ljungan för att flotta och lasta ut virke från inlandets vattensågat till båtvarvet för export. Snart utökades verksamheten med skeppsvarv vilket krävde mer arbetskraft och samhället växte. Under 1850 talet byggdes kyrkan, prästgården och fler arbetarbostäder. I slutet av 1800-talet gick Svartvik in i en Sågverksepok, med två ångsågar, varav den ena vari bruk fram till 1942. Huset som idag är Hotell Aina, byggdes 1909 och var kontor till sågverket. 1905 byggdes Svartviks Sulfitfabrik, som blev Europas största producent av sulfitmassa. Fabriken var i drift fram till 1974. Efter tio års förfall började Svartviks resa mot att bli ett besöksmål med hantverk, kultur och evenemang där historia samsas med konst. http://www.reseguiden.se/bilder/539118 Jag hinner kika förbi lite snabbt på ångloket och dressinen som står uppställda för beskådning på området, innan jag åker för att äta middag inne i centrum.

Copyright © Bejjan888™ Tips! Se till att ha full tank i bilen. Det finns inga bensinmackar mellan Stora Blåsjön och Klimpfjäll! http://www.reseguiden.se/bilder/538987 http://www.reseguiden.se/bilder/538988 [Morgonen visar upp] en vacker soluppgång över Kvarnbergsvattnet. Även om det ligger en camping precis intill hotellet har det varit väldigt lugnt utan stök och högljudd musik. Tack vare att jag hann med Hällingsåfallet redan igår, så hade jag mindre stressigt körschema idag. http://www.reseguiden.se/bilder/538990 http://www.reseguiden.se/bilder/538991 http://www.reseguiden.se/bilder/538992 http://www.reseguiden.se/bilder/538993 Från Gädded, ta Jormvägen norrut mot Stora Blåsjön. Ju längre norrut, desto vackrare omgivningar och vyerna är magiska. Solen jobbar sig igenom molntäcket och hinner kika fram lagom till mitt första stopp för dagen. Har man en GPS eller kartor i bilen, är det bra att ha den igång. För att kunna vara beredd när man närmar sig sevärdheter längs vägen. För skyltningen till Brakkåfallet dök helt plötsligt upp och jag fick nästan tvärnita för att inte passera avfarten till den lilla parkeringen. http://www.reseguiden.se/bilder/538994 http://www.reseguiden.se/bilder/538995 http://www.reseguiden.se/bilder/538996 Ligger längs vägen till Stora Blåsjön. Man behöver inte gå många meter för att ta sig till Bakkåfallet Det finns en stig ner till det nedre fallet, som är känt från filmen Dunderklumpen (där Blomhåret sjöng med vattenfallet), där man även kan bada om andan faller på. Men vill och orkar man, kan man gå några hundra meter upp till det stora vattenfallet. Men den orken har jag inte och den nedre fallet med det kristallklara vattnet duger gott. Det är vackra stenformationer och ett dopp hade svalkat gott. http://www.reseguiden.se/bilder/538997 Efter drygt 20 minuters färd längs Stora Blåsjöns strandkant kan man svänga av mot Ankarede. Ankarede ligger längst norrut i Daimadalen, ett naturreservat med vildmark och orörda skogsområden och fritt strömmande vatten. Reservatet omfattar en cirka 3 mil lång skogsklädd dalgång och den största sjön Värjarens vatten som rinner ut i Stora Blåsjön. http://www.reseguiden.se/bilder/538999 http://www.reseguiden.se/bilder/539000 Ankarede är Sveriges sydligaste levande kyrkstad samt Jämtlands enda samiska kyrkstad som är i bruk idag. Kyrkstaden ligger där Ankarälven och Lejarälven möts och här hålls fortfarande dop, bröllop och begravningar. http://www.reseguiden.se/bilder/538998 I kyrkstaden finns Ankarede kapell, runt 30 kåtor, museum och ett fik. Ankarede har i urminnes tider varit samernas samlingsplats och en passage för renar och renskötare på väg till sommar- och vinterbetesmarker. Den vackra säregna vita träkyrkan byggdes 1896. Fiket har öppet fem dagar i veckan, tyvärr var det stäng just denna dag. Och planen att äta lunch på Restaurang Fjällripan, som för bara några veckor sedan öppnat igen, efter att ha varit stängd i 1 år, fick läggas ner. Jag var alldeles för tidig och restaurangen har inte ens öppnat upp för dagen. Så jag åkte vidare mot nästa stopp i mitt körschema. http://www.reseguiden.se/bilder/539001 Längs Vildmarksvägen, några kilometer norr om Ankarvattnet, ta avtagsvägen till Leipikkvattnet 3km samt Bjurälvens naturreservat på vänster sida. Precis som med de andra sevärdheterna under dagen, dök skylten upp väldigt snabbt, precis i en kurva. Jag hann inte bromsa och svänga av. Dessutom hade jag en bil bakom mig, så jag fick fortsätta köra och vända på lämplig plast och köra tillbaka till korsningen. http://www.reseguiden.se/bilder/539002 Den asfalterade vägen övergår till grusväg med en hel del potthål. Men tar man det lugnt så går det bra. Så man kör till dess att vägen tar slut, intill gården Leipikkvattnet. Här finns parkering, torrdass och rastplats. Det finns några bilar på parkeringen när jag kommer fram. http://www.reseguiden.se/bilder/539003 Härifrån startar de skyltade lederna in i naturreservatet. De första 3 km leder till Lillälvens Raststuga. Det börjar med några hundra meter längs en stig i ängslandskap. Sedan viker stigen av och går alltmer uppför och är delvis spångad. Det är ”bara” 3 km till raststugan, men det känns betydligt längre. Men väl framme vid stugan blir man framhejad med en stor banderoll ”Här börjar äventyret!”. Jo, jag tackar ja! http://www.reseguiden.se/bilder/539004 Bjurälvens dramatiska säregna landskap med trattar och slukar, sifoner och doliner (slukhål) är inte bara Sveriges, utan också Skandinaviens, största karstlandskap. Reservatets unika miljö med underjordiska kanaler, grottor och ovanliga stenformationer har skapats genom att vattnets kolsyra reagerat med den kalkrika berggrunden. Bjurälven kallas även för ”den osynliga älven” då den bitvis rinner i underjorden. Till idag, har 2,43 km av den underjordiska grottan kartlagts av dykare. http://www.reseguiden.se/bilder/539005 http://www.reseguiden.se/bilder/539006 http://www.reseguiden.se/bilder/539007 Härifrån går en 6 km markerad slinga i naturreservatet. Terrängen är kuperad med många trappor. Var beredd att gå mycket uppför och nedför. Det är augusti, så faunan är inte direkt rik, men under juni och juli finns många blommor som trivs bra här i den kalkrika miljön längs stigen. Några ”must-see” inom reservatet är Dolinsjön, Blinda Dalen och Colosseum. Vandringen är 12 km lång och medhavd matsäck kan ätas på rastplatser längs leden. 3 km in på leden, vid Lillälven Raststuga, börjar den spektakulära delen. http://www.reseguiden.se/bilder/539008 Mitt största och främsta mål är att ta mig till Blinda Dalen, som ska vara något alldeles särskilt. Blinda Dalen är fascinerande med sin breda trädlösa dal med en inbjudande stig omgiven av höga örter. Efter mycket om och men kommer jag fram till den klassiska utkiksplatsen över Blinda Dalen. Så vackert! Fram till nu har jag inte träffat på en enda människa. Vilket är skönt! Bara vara ett med naturen. http://www.reseguiden.se/bilder/539009 Men är jag vänder åter mot Lillälvens Raststuga hör jag röster en bit framför mig. Men jag kommer aldrig närmre så att jag kan se dem. En hund skäller en bit längre bort. Om det är jag eller de andra före mig som blir ”utskällda” går inte att avgöra. http://www.reseguiden.se/bilder/539010 Vandringen tillbaka till parkeringen känns betydligt snabbare. Jag möter flera vandrare längs stigen. Utan att jag vet ordet av det så är jag tillbaka till bilen igen, vilket känns skönt. Men tiden har runnit iväg ändå. Från parkeringen till Blinda Dalen tog det ändå 1 timme och 45 minuter att gå, och lika lång tid tillbaka till parkeringen. http://www.reseguiden.se/bilder/539011 Nästa stopp ligger knappt tio minuter från Leipikkvattnet, precis innan Stekenjokk på Jämtlandssidan. På vänster sida dyker skylten upp till Gaustafallet och det finns egentligen ingen direkt parkeringsficka att nyttja. Det är fullt av bilar längs vägrenen, men tre motorcyklister åker iväg precis när jag kommer och en parkeringsficka öppnar upp för mig. Tur ska man ha! http://www.reseguiden.se/bilder/539012 Redan från vägen hör man det dånande vattenfallet, där det vilda vattnet från Gaustejokk forsar ner i en kanjon av skifferberggrund. Astrid Lindgren valde att spela in en av scenerna i Ronja Rövardotter just här i Gaustafallet. Mer specifikt scenen där Ronja och Birk dyker ner i vattnet för att undvika vildvittrorna. Det är ett ganska imponerande fall och många hade klättrat ner närmare vattnet och låg på klipporna mitt i forsen. Jag vet inte om det är så himla smart eller bara dumdristigt? http://www.reseguiden.se/bilder/539013 Från Gaustafallet är det inte långt till Stekenjokk. Ytterligare en höjdpunkt på denna resa. Solen står högt på himlen och vidderna ligger framför mig. Länsväg 824 som går över Stekenjokk, är den högsta asfalterade vägen i Sverige med sina 876 meter över havet. Det är trollbindande och nästa lite magiskt kittlande att fara fram i bilen på Stekenjokk. Det går liksom inte att beskriva med ord. Inte heller gör sig bilderna rättvisa. Men Stekenjokk ska inte förväxlas med själva Stekenjokk-platån som ligger mer norrut än vad de flesta turister åker. http://www.reseguiden.se/bilder/539014 Stekenjokk Koppargruva öppnade 1978 och som mest jobbade 178 personer här. De flesta bodde i Klimpfjäll, inte långt ifrån. Vägverket ansvarade för att hålla vägen mellan Klimpfjäll och Stekenjokk snöfri under vintermånaderna och hade till sin hjälp Europas största snöslunga. Totalt bröts lite över 7 miljoner ton malm i gruvan som stängdes 1988 pga dålig lönsamhet. Från malmen utvanns både koppar, zink, silver och guld. Efter stängningen restaurerades området och idag ses väldigt få spår av gruvan. De senaste åren drivs en process av Vilhelmina Mineral att få börja gruvbrytning igen. Strömsunds kommun, Vilhelmina kommun samt Länsstyrelsen i Jämtland har alla sagt ja i ärendet och menar att det skapar jobb och starkare näringsliv. De två berörda samebyarna har redan sagt nej till gruvbrytning då Stekenjokk är ett av de absolut viktigaste områdena för rennäringen i länet. Mineral menar att om vi ska leva i en fossilsnålare framtid, behöver Stekenjokkgruvan öppnas igen och planerar att brytning och transport av malmen ska ske under vintertid för att inte störa rennäringen. Ärendet om att få återöppna gruvbrytningen har ännu inte avgjorts. http://www.reseguiden.se/bilder/539015 Från Stekenjokk börjar en 9 km vandringslång led till Tjåkkelestugan. Det är en lätt vandring mestadels uppe på högfjället. Platsen för Tjåkkelestugan har genom historien varit en viktig plats då den ligger längs handelsleden (Norgefararleden) som går mellan Klimpfjäll och Mosjoen (Norge). Mellan 1867 och 1915 togs sig runt 1000 Vilhelminabor längs Norgefararleden till hamnarna i Trondheim för att emigrera till Amerika. På den tiden motsvarade det en tredjedel av Vilhelminas befolkning. Platsen har också haft betydelse för rennäringen och övernattningsstugor har byggts till. Efter en stunds filosoferande och begrundande av omgivningen far jag vidare mot Klimpfjäll. http://www.reseguiden.se/bilder/539016 http://www.reseguiden.se/bilder/539017 http://www.reseguiden.se/bilder/539018 Checkar in på Klimpfjällsgråden. Tar en välbehövlig dusch innan jag tar bilen och ser mig om i byn. Vägarna är otroligt dåligt underhållna med stora hål och gupp som, trots låg hastighet, nästan skulle kunna ge whiplash-skador. En del hus har övergivits och persiennerna hänger på trekvart. Gårdarna till de övergivna husen börjar växa igen och känslan av spökstad kryper på. Men däremellan bor det barnfamiljer och nybyggda hus tornar upp sig. Högre upp mot skidbackarna byggs det hus med panoramautsikt över Kultsjön. http://www.reseguiden.se/bilder/539019 http://www.reseguiden.se/bilder/539020 Parkerar vid Norgefarargården, som tyvärr hunnit stänga för dagen (öppet 12:00 – 15:00). Men hinner ta några bilder i det fina vädret. Kör sakta vidare på de undermåligt skötta vägarna genom Klimpfjäll, upp till Norrliften. Parkerar bilen och går till elljusspåret närmast Durronbäcken. http://www.reseguiden.se/bilder/539021 Jag följer stigen uppströms längs bäcken tills jag kommer till skylten Trollstigen. http://www.reseguiden.se/bilder/539022 Trollmor-statyn står i början av stigen och vakar över besökarna. Längs den korta stigen finns många troll och väsen målade av både barn och vuxna. http://www.reseguiden.se/bilder/539023 http://www.reseguiden.se/bilder/539024 http://www.reseguiden.se/bilder/539025 http://www.reseguiden.se/bilder/539026 http://www.reseguiden.se/bilder/539027 http://www.reseguiden.se/bilder/539028 Man får hålla ögonen öppna så man inte missar några. När inga mer väsen finns, får man vända tillbaka mot Trollmor. Här kan man välja att följa Durronbäcken uppströms längs leden 7 Forsar för att komma till Kullafallet. Eller vända tillbaka till parkeringen, vilket jag väljer att göra. Myggen är otroligt envisa och det är varmt. Dessutom serveras snart middag på hotellet, som jag ser fram emot. Vägen ner till hotellet är som att köra i en puckelpist. Det är ett under att man inte behöver få till en kiropraktor och justera rygg och nacke efter att ha färdats på Klimpfjälls dåliga vägar. På hotellet serveras en a la cartemeny till middag och det får bli en pizza ikväll.

Copyright © Bejjan888™ [Dagen börjar med fortsatt] Storsjöodjursspaning. Om nu observationerna är så många, måste det finnas spår och bevis på dess existens. http://www.reseguiden.se/bilder/538957 http://www.reseguiden.se/bilder/538958 Jag behöver ta mig norrut längs Storsjön, förbi Åre Östersunds Flygplats och över till Rödön. Rödön är en halvö norr om Storsjö, i Krokoms kommun. http://www.reseguiden.se/bilder/538963 http://www.reseguiden.se/bilder/538964 Den bördiga jorden ger rika jordbruksmarker och ett öppet landskap. http://www.reseguiden.se/bilder/538959 Precis efter brofästet, till höger, går en väg ner mot det gamla färjeläget vid Rödösundet. Jag parkerar bilen och går mot stranden för att spana efter Storsjöodjuret. Vattnet är lugnt, solen har inte orkat tränga igenom det tjocka gråa molntäcket än. http://www.reseguiden.se/bilder/538960 http://www.reseguiden.se/bilder/538961 http://www.reseguiden.se/bilder/538962 Från strandkanten följer jag de enorma fotspåren längs en liten stig och finner andra lämningar. Kanske en aktivitet för de mindre barnen, men lite kul att någon kommit på idén och genomfört den. http://www.reseguiden.se/bilder/538965 Jag fortsätter mot Ytterån och ta vänster på E14 och kör västerut mot Trångsviken. Trångviken ligger vid Storsjöns nordligaste spets. Här finns ytterligare spår och bevis på Storsjöodjurets vara eller icke vara. Trångviken är absolut ingen världsmetropol, men det finns en liten lanthandel (Handlar’n) med intilliggande busshållplats. Det känns lite som en central plats. http://www.reseguiden.se/bilder/538966 På taket till affären kan man skymta Trångla, Storsjöodjursbarnet, på dess tak som blickar ut över Trångsviken. Men nu är det inte den som lockat mig hit… Jag går ner mot Storsjön, passerar över järnvägen och följer vägen längs strandkanten. http://www.reseguiden.se/bilder/538967 Lite längre bort, nära järnvägsstationen vid ångbåtsbryggan, finns en fontän med tre Storsjöodjursägg. Lite besviken att fontänen inte var igång. Så fontänen var torrlagd. Men de tre äggen var där. Lite gulligt och fantasifullt ändå ;) http://www.reseguiden.se/bilder/538968 http://www.reseguiden.se/bilder/538969 http://www.reseguiden.se/bilder/538970 Jag kör österut och kommer snart ut på E45:an mot Strömsund. För de som väljer att köra Vildmarksvägen medsols (som jag tänker göra), är Strömsund den uppenbara startpunkten. Men först behöver jag stanna och äta något. Strömsund möter mig med en fet bilkö med husbilar i massor. Vägverket håller på att förstärka och renovera Strömsundsbron. Arbetet planeras vara klart hösten 2025. Den här tiden (augusti) anses vara lite av en lågsäsong, så jag kan ju bara tänka mig hur det sett ut under högsäsong med bilkö och kaos. Men det tar drygt 5 minuter så har jag tagit mig över bron till centrala Strömsund. http://www.reseguiden.se/bilder/538971 http://www.reseguiden.se/bilder/538972 Efter en del googlande om vilken restaurang som är bäst, verkade recensionerna ändå tala för Kafé Tomten. Kaféet ligger i en av byggnaderna på Strömsunds hembygdsgård, centralt och vacker beläget vid Vattudalen. Ett trettiotal historiska byggnader minner om historier från förr. Nära parkeringen står Jätten Jorm. Jorm är känd från Beppe Wolgers fantastiska saga om Dunderklumpen som blev film 1974 och spelades in i Strömsunds kommun. Statyn av Jätten Jorm avtäcktes den 26 september 1974. Statyn är 6 meter hög, tillverkad av cement och betong och väger 65 ton, vilket kostade på den tiden 1 krona per kilo att tillverka. Jorm är, enligt sagan, hög som ett fjäll med granskog som hår och en stuga på näsan och han älskar att bada. http://www.reseguiden.se/bilder/538973 Jag går till Kafé Tomten och det sitter en lapp ”Stänger klockan 13:00 idag” på dörren. Det är om en timme ungefär, så jag hade tur och kom i rättans tid. En Caesarsallad lockar mest, vilket jag också beställer. Priserna är rimliga och personalen är trevlig. Rekommenderar varmt detta Kafé om ni är i Strömsund och tänker äta mat eller bara ta en fika. Förutom mat, lunchbuffé och sötsaker bjuds det på hembakat med råvaror från närområdet. http://www.reseguiden.se/bilder/538974 Bara några hundra meter från hembygdsgården ligger Vattudalstorget. Här finns världens högsta Jämtälg, Jämtlands kanske mest kända souvenir och landmärke. Allt började 1955. Östersunds-Posten anordnade en designtävling att tillverka en bra souvenir från Jämtland. Kalle Berglunds älgar gjorda i teak, vann tävlingen. Marianne Hising Kristiansson på Frösön köpte rättigheterna till älgen och tog över produktionen, som fortsättningsvis tillverkades i ek. Kanske den mest kända och kontroversiella Jämtälgen är den i Strömsund. Torbjörn Lindgren från Leksand skapade den 6 meter höga Jämtälgen i Strömsund med sin motorsåg. Lokalbefolkningen ville dock att Jämtälgen skulle stå på en mer betydelsefull plats än där den står idag, längs E45. http://www.reseguiden.se/bilder/538975 Mätt och belåten är det nu dags att påbörja färden på Vildmarksvägen mot Gäddede. Jag tar vägen öster om Vattudalen, då googling visat att det pågår vägarbete på vägen väster om Vattudalen. Den västra vägen, även kallad Björnvägen, går genom Sveriges björnrikaste trakt och chanserna är goda för att se björn. Så den östra vägen, för gemene man, är mest en transportsträcka. Det är dock en vacker sträcka med ett pärlband av små och stora vattendrag för den vana fiskaren. Vägen är fin att köra och hastigheten upp till 90 km/h. http://www.reseguiden.se/bilder/538976 Den 50 mil långa Vildmarksvägen börjar vid Strömsund i söder och slutar i Vilhelmina i norr. Eller tvärtom, om man vill starta i Vilhelmina och sluta i Strömsund. Men de flesta startar i Strömsund. Vildmarksvägen är Sveriges högst belägna asfalterade väg (876 möh), varav sträckan över Stekenjokk platån (ca 2 mil) är den mest kända. Kombinationen av den vackra fjällmiljön och lättillgängligheten för bil gör att många turister kör hela vägen varje år. Under 2017 passerade nästan 29 000 fordon på Vildmarksvägen vilket motsvarar drygt 70 000 turister. Under Coronapandemin och rådande reserestriktioner valde många att turista inom vårat avlånga land, och under 2021 ökade turismen med drygt 50 %; ungefär 44 000 fordon passerade på Vildmarksvägen vilket motsvarar drygt 100 000 turister. http://www.reseguiden.se/bilder/538977 http://www.reseguiden.se/bilder/538978 Det finns utmärkta boendemöjligheter både för den som vill tälta och den som vill bo på hotell längs vägen. Vilken tid som är bäst att åka Vildmarksvägen styrs främst av snömängden längs sträckan över Stekenjokk. Men generellt sett så är vägen öppen mellan den 6:e juni och stängs den 15:e oktober varje år. Bilköerna brukar vara långa vid Stekenjokk-platån precis dagarna efter vägens öppnande, då många vill uppleva de flera meterhöga plogvallarna som kantar vägen (allt beroende på hur pass snörik vintern varit förstås). Under tidig sommar kan det även råda förbud mot att stanna och gå ur sitt fordon på Stekenjokk-platån pga rennäringen och fågelskyddet. För Lapplands och Jämtlands samebyar är Stekenjokk renbetesland och kalvningsområde. Mitt uppe på Stekenjokk-platån går gränsen mellan Jämtlands och Västerbottens län. Det kan råda olika restriktioner beroende på vilket län man befinner sig i, så kolla med respektive länsstyrelse vad som gäller när du planerar att åka. Vill man göra det enkelt för sig och undvika restriktioner ska man välja att åka Vildmarksvägen från mitten av juli, då restriktionerna vanligen lyfts. Mellan Strömsund och Gäddede finns inte mycket sevärdheter. Det känns mer som en transportsträcka. http://www.reseguiden.se/bilder/538979 http://www.reseguiden.se/bilder/538980 Under vägen till Gäddede bryter solen fram mellan molnen och det blir en fin dag. I Gäddede stannar jag till vid bensinstationen och tankar. En utländsk turist står vid pumpen mittemot och försöker tanka diesel. Pumpen vill inte starta, så jag tipsar honom om att prova pumpen på min sida när jag är klar. Men i efterhand har jag förstått att dieseln tagit slut och varit slut längs Vildmarksvägen under minst en veckas tid. Så då kan man förstå att turismen varit ovanlig intensiv om dieseln tagit slut. http://www.reseguiden.se/bilder/538981 Jag kommer fram till Pilgrimshotellet, mitt boende för natten. Det ligger vackert beläget vid Kvarnbergsvattnets strand. Jag hade begärt att få ett rum med sjöutsikt, vilket jag också fick. Gäddede ligger i Frostvikens socken, endast 5 km från den norska gränsen. Omgivet av ett vackert vidsträckt fjällandskap med storslagna naturformationer, prunkande växtlighet och ett rikt djurliv. Här har människor, samer och fjällbönder, levt och färdats sedan urminnes tider i samförstånd med naturen. I Gäddede bor drygt 300 invånare, medan världens största population av brunbjörnar finns här. Lite är känt eller nedskrivet om Gäddedes historia och kyrka. Eftersom jag är relativt tidig till hotellet, planerar jag in turen till Hällingsåfallet redan idag under eftermiddagen, istället för i morgon bitti. Dels för att vädret är så fint, men också för att jag måste checka in på nästa hotell före klockan 18:00. http://www.reseguiden.se/bilder/538982 http://www.reseguiden.se/bilder/538983 Kör länsväg 243 söderut mot Norge, passera Framnäs. Sväng vänster mot Häggnästet sen är det skyltat mot Hällingsåfallet. Den asfalterade vägen blir smalare ju närmare vattenfallet man kommer. Och sista avtagsvägen dyker hastigt upp med knappt synlig skyltning, så det var nästan så man körde förbi. För den som vill finns en parkering ca 1,5 km före själva vattenfallet. Härifrån finns en 2 km lång välpreparerad, delvis spångad, stig som går längs Hällingsån och dess ravin fram till Hällingsåfallet. För den mer bekväme, kan man ta bilen upp till parkeringen precis intill vattenfallet. Eftersom mina ben ännu inte återhämtat sig från Helagsturen, är det bil ända upp som gäller. Redan från parkeringen hör man det brusande vattnet. En kortare stig leder fram till vattenfallet. http://www.reseguiden.se/bilder/538984 Här forsar vattnet 43 meter ner i en djup ravin och strömmar vidare ut i Sveriges längsta kanjon - Hällingsåkanjonen. På grund av den höga luftfuktigheten och dess vattenkaskader bildas det ofta en regnbåge i vattenfallet när solen skiner. Här trivs sällsynta och hotade lavar, mossor och svampar på ravinens sluttningar. Men det är inte bara sommartid som folk lockas hit. Under vintertid fryser vattenfallet till en gigantisk isskulptur. Men tillgängligheten är inte densamma under vintern och man kan behöva köra skoter, åka skidor eller gå med snöskor för att ta sig ända fram. Hällingsåfallet ligger i ett av Sveriges minsta naturreservat på endast ca 0,1 km2. Reservatet bildades 1971 för att skydda de hotade lavar och mossor som växer och trivs här i vattenfallets forsdimma. http://www.reseguiden.se/bilder/538985 Efter att ha lyckats få se en skymt av regnbågen återvänder jag till parkeringen och tar bilen till hotellet igen. Mot en mindre kostnad, erbjuder hotellet en middagsbuffé som jag med stor aptit hugger in på. Lasagnen smakade riktigt gott. Under middagen kommer hotellpersonalen och informerar om att kommunvattnet i Gäddede är otjänligt. Man ska alltså inte dricka det och efter lite googling ser jag att det rör sig om koliforma bakterier i dricksvattnet. Genast börjar man tänka på om och hur mycket vatten man har hunnit dricka på hotellet. Men jag inser snart att jag inte hunnit dricka något hotellvatten och jag har kvar vatten i mina vattenflaskor från förra hotellet i Östersund. http://www.reseguiden.se/bilder/538986 Kvällen bjuder på en riktigt magnifik solnedgång.

Copyright © Bejjan888™ [Ännu en dag] med tight körschema med tidig utcheckning för att hinna till den guidade turen vid Moose Garden i Orrviken. Stugan måste städas, sängkläderna vädras, väskorna packas. Allt detta innan kl. 08:00. Med sega ben lyckades jag med konststycket att checka ut och lämna tillbaka stugnyckeln i automaten. Nu väntar en lång bilfärd på drygt 2 timmar och 30 minuter till Orrviken. http://www.reseguiden.se/bilder/538938 http://www.reseguiden.se/bilder/538939 http://www.reseguiden.se/bilder/538940 Färden går först via grusväg men övergår snart till asfaltsväg. Det är inte många som är ute och kör såhär tidigt en söndagsmorgon, så jag är ganska ensam på småvägarna i de Härjedalska och Jämtländska skogarna. Väl ute på E45:an börjar jag möta bilar igen. På en kulle, högt ovan Storsjön, ligger Mosse Garden i Orrviken. Jag kommer fram till Moose Garden tio minuter innan turen börjar (kl. 11:00). Det är många som ska med på turen, många tyskar såklart men även holländare finns med. Jag förvånas över att det inte sker någon biljettkontroll. Vem som helst kan dyka upp och gå med, utan biljett. På gården har man ett sommarcafé där de säljer lättare förtäring och souvenirer. Vi väntar in guiden som presenterar sig (minns tyvärr inte namnet). Allt hon säger på svenska översätter hon på engelska för de utländska besökarna. Men ibland sa hon mer på engelska än vad hon sa på svenska, och tvärt om. Tur man förstår både och ;) http://www.reseguiden.se/bilder/538941 http://www.reseguiden.se/bilder/538942 http://www.reseguiden.se/bilder/538943 Höjdpunkter på den guidade turen är såklart att få gå in i hägnet till en älg. Älgen vi besöker heter John. När han föddes var han alldeles för liten, hade för korta ben, för att kunna nå upp och dia sin mamma. Mamman brydde sig inte det minsta om sin lilla kalv, varför han föddes upp med hjälp av nappflaska. På så sätt blev han tam och vi besökare kan gå in i hägnet och klappa på honom. Guiden tar fram hinkar med potatis som vi får ta av och mata honom med. Totalt 25 kg potatis får han att mumsa på. John har inget vidare bordsskick och slafsar runt bland potatisarna. Den som vill mata honom med en potatis får räkna med att bli slajmig på händerna. Men det finns tvål, vatten och sprit att tvätta händerna med utanför hägnet. Sedan får de som vill följa med att spana på älg i ett annat hägn. Dessa älgar är mer skygga och guiden har med sig kikare som man får låna. Jag vänder dock tillbaka och köper en korv med bröd i caféet istället. Jag menar, älgar har man ju sett förut… höjdpunkten var ju att få träffa och klappa på en älg på nära håll. http://www.reseguiden.se/bilder/538944 Nu måste jag åka tillbaka lite från det håll jag kom ifrån för att besöka Hoverbergsgrottan. Detta då den guidade turen på Moose Garden var så tidigt på dagen. Hoverbergsgrottan upptäcktes år 1897 och ska enligt sägnen varit hem åt Hoverbergsgubben. Han ska ha varit väldigt lång då han gick in och ut ur grottan utan trappor. Men när människan började upptäcka grottan flyttade han till annan ort. Svenskamerikanen Jöns Väst var det första att fira sig ner i grottans okända mörker med hjälp av rep. Grottan är och har varit i familjen Rödins ägor sedan dess upptäckt 1897. Grottan finns vid Storsjöns södra spets vid Hoverberget med tillhörande camping och kiosk. Man är oense om hur grottan bildades. Men mest troligt är en förskjutning eller sättning i berget eftersom grottan vidgats nedtill och slutits samman upptill. Hoverbergsgrottan har länge varit 81 meter lång, men grottforskare har lyckats tränga sig ännu längre in i berget och sägs nu vara 170 meter lång. Parkeringen är gratis, men 70 kr kostar inträdet till själva grottan. Ett lagom pris. http://www.reseguiden.se/bilder/538945 Varje steg fram och upp till grottans ingång går uppför, på slutet rejält brant uppför! Efter gårdagens topptur är benen inte riktigt pigga ännu, så det känns rejält. Dessutom ligger solen på och gassar. Den svala och fuktiga luften inifrån grottan möter mig när jag står i grottans öppning. Det svalkar skönt! http://www.reseguiden.se/bilder/538946 När man gått nerför första trappan kommer man till ett slags förrum med träd under bar himmel. Det var alltså genom denna öppning som Jöns Väst firades ner i slutet på 1800-talet. En ny öppning med trappor, ledstänger och fotogenlampor har installerats sedan dess. Men numera lyses grottan upp av elektrisk ljus och röd och grön ledbelysning lyser upp grottans höjd. Så den trolska stämningen med det dunkla fotogenljuset har således gått förlorad. http://www.reseguiden.se/bilder/538947 Genom den kilformade öppningen leder ytterligare en trappa nerför en ca 12 meter sluttning. Här är det riktigt trångt och man får inte vara rädd för trånga utrymmen. Det är dessutom brant. Bitvis dåligt upplyst, trots ledbelysning. http://www.reseguiden.se/bilder/538948 http://www.reseguiden.se/bilder/538949 Gången blir nu bredare och leder fram till en stor sal med 20 till 30 meter höga valv. Genom en liten glugg i taken strålar dagsljuset igenom. När luften ute är varm, bildas fukt nere i grottan vilket orsakar isbildning när bergets temperatur fortfarande är under fryspunkten. Först i början av juni börjar isen tina bort. Jag vet inte var dessa 170 meter (som grottforskare ska ha tagit sig in i grottan) är någonstans. Det kändes som om grottan knappt var de 81 meter som den påstås ska vara. Längst in i grottan finns delvis upplyst konst. Inte riktigt min smak. När man känner sig klar tar man sig upp för samma väg som man kom. Utanför grottan slår den kvalmiga varma luften emot. Tur det bara är nerför nu, till bilen på parkeringen. http://www.reseguiden.se/bilder/538950 Jag styr min kosa mot Östersund, passerar över den 1,3 km långa Sannsundsbron igen. http://www.reseguiden.se/bilder/538951 Precis efter bron, på vänster sida, dyker en gammal suptall upp. En suptall var ofta en äldre och grov stående tall (eller hade annat utmärkande och säreget utseende) som fungerade som ett vägmärke. Här stannade forbönderna till under sina långa resor och, precis som namnet antyder, rastade och tog sig en sup. Jag tar sikte mot Orrviken, passerar Gärde och Sunne och stannar till vid Sunne Kyrkoruin och Skansholmen. http://www.reseguiden.se/bilder/538953 Man vet inte exakt hur gammal ruinen efter Sunne kyrka är, men sägs ha uppförts på order av den norska kungen Sverre Sigurdsson. Det var efter segern av den jämtländska bondehären på isen i Lillsundet mellan fastlandet och Andersön, vintern 1187, som den norska kungen beordrade jämtarna att bygga kyrkan och kastalen i Sunne, som tecken på deras underkastelse. Kyrkan och kastalen symboliserade segerherrens makt och Jämtlands tillhörighet till Norge de kommande 500 åren. Kyrkan byggdes av kalksten och granit. När en ny kyrka byggdes i Sunne under 1830-talet, använde man delar av den gamla medeltidskyrkan som förvandlades till ruinen vi ser idag. Kastalen skadades genom ett åsknedslag 1731, vilket lagades. Men genom åren förföll även kastalen. http://www.reseguiden.se/bilder/538952 Mitt emot kyrkoruinen, på höger sida, innan bron, finns en spaningsplats för Storsjöodjuret. Per Jönsson som bodde och levde på och nära denna plats, ska ha sett Storsjöodjuret tre gånger från denna plats. Storsjöodjuret är Sveriges och Jämtlands motsvarighet till Loch Ness. Fenomenet Storsjöodjuret är en viktig del av den lokala kulturen kring Storsjön i centrala Jämtland och har ett stort värde för turismen. Både regionala myndigheter och näringsliv uppmuntrar fenomenet för att främja regionens turism. Är Storsjöodjuret fakta, fiktion eller något mittemellan. Redan år 1635 omnämns odjuret i sägnen om trollen Jata och Kata, som kyrkoherde Mogens Pedersen nedtecknat. Trollen kokade fram odjuret ur en häxbrygd på Storsjöns strand. Med hjälp av en trollformel, band de det förrymda odjuret vars formel ristades i en sten som restes på Frösön. Stenen ska vara den runsten med drakslinga som finns rest på Frösön, den s.k. Frösöstenen. Storsjöodjuret sägs vara ormliknande och mer än 10 meter långt. Fjällen är glänsande med gråsvart till grågrön färg med svarta fläckar. Benen är korta med längre bakben. Huvudet är hundliknande med väldefinierade öron och stora ögon och en kluven tunga. Idag finns åtta observationsplatser för Storsjöodjuret, alla där tidigare vittnen sett odjuret passera. 1986 fridlystes Storsjöodjuret enligt beslut av länsstyrelsen i Jämtlands län. Förbudet lydde: ”döda, skada, fånga levande djur av arten Storsjöodjuret” samt ”att borttaga eller skada Storsjöodjurets ägg, rom eller bo”. Miljödomstolen började nysta i detta och fann att förbudet stred mot regeringsformen ”krav på saklighet”, och syftade på att en vetenskaplig icke verifierad djurart fridlysts. Efter att JO delade miljödomstolens bedömning, omprövade länsstyrelsen sitt egna beslut och efter 30 år upphävdes fridlysningen. http://www.reseguiden.se/bilder/538954 Härifrån tar jag sikte på Vallsundsbron och kör över denna till Frösön. Ganska direkt kommer en liten rastplats på höger sida av vägen med skulptur av Storsjöodjuret och en vidunderlig panoramautsikt över Östersund. http://www.reseguiden.se/bilder/538955 Passar på att stanna till vid Utkikstornet som är byggt på Frösöns högsta punkt Östberget, 468 m.ö.h. Vid klart väder kan man se Åreskutan och ända till de norska fjällen. Det första utkikstornet byggdes redan 1880, men dagens torn uppfördes 1982 och når 14 meter över marken. Frösötornet är öppet under sommaren med servering och kiosk. En hiss finns för besökarna att ta sig upp till utkiksplattformen. Men återigen är jag lite skeptisk till denna turistfälla och det går att få en bra utsikt utan att betala och åka upp i tornet. http://www.reseguiden.se/bilder/538956 Innan jag kör över Frösöbron och in till centrala Östersund, stannar jag till vid Frösö runsten, precis vid brofästet till Frösöbron. Det är vår tids äldsta skriftliga dokument om Frösön och restes någon gång mellan 1050 och 1080. År 1819 forslade runstenen iväg till Östersund för att användas som byggnadsmaterial, men räddades i sista stund. Frösöstenen återbördades till sin ursprungliga plats, men flyttades till sin nuvarande plats vid Hornbergskyrkan när Frösöbron byggdes. Stenens text lyder: ”Östman Gudfast son lät resa denna sten och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn och Sten ristade dessa runor”. Så att trollen Jata och Kata ristat in sin trollformel på Frösöstenen, som de använde att binda Storsjöodjuret med, är alltjämt en sägen. När jag kör över Frösöbron passar jag på att göra ett stopp på en snabbmatsrestaurang innan jag börjar snurra runt för att hitta en parkering. Hotellet för natten ligger längs en gågata och jag fick snurra runt en stund för att hitta ett relativt nära parkeringshus. Med hjälp av en kod tog jag mig in på hotellet och rumsnyckeln låg i ett kuvert vid receptionen. Hotel Zäta Longstay är ett nyrenoverat hotell (2022) så både rum och badrum är fräscht. Som namnet antyder så är hotellet egentligen till för längre tids boende. Rummen blir billigare per natt ju längre man stannar. En natt kostar dock mindre än på andra hotell i närheten. Det här var första rummet med TV för denna resa. Så det var nästan skönt att ha TV:n på i bakgrunden. En sak som var lite creepy, var att de lokala nyheterna var från Uppsala… kan man styra vilka lokala nyheter som ska visas? Tänker om hotellet kan ställa in sånt per rum beroende på varifrån gästen är? Men vill man inte ha lokala nyheter från trakten man är i, dvs Östersund? Ah, lite creepy måste jag säga.