Dubaiwifes blogg

I fredags var vi för första gången på Jumeirah Beach. Det är en ”public beach” som ligger i Dubai, nära Port Rashid. (Dvs i gamla Dubai nära Flaggstången. Flaggstången är en jättelik stång som restes vid enandet av UAE 2 dec 1971). Det var jättefint.

Jag har hört om den, men inte riktigt förstått var den är belägen. Dubai är som ”Pandoras ask”, det har en fin, polerad yta, men hela tiden upptäcker jag fler och fler guldkorn utanför turiststråken. I veckan åkte jag förbi skylten. De har faktiskt börjat skylta riktigt bra i Dubai. I fredags packade ner vi matsäck och badkläder och drog iväg. Det var jätteskönt väder. Ungefär som en riktigt varm sommardag, lite kyligare på morgon och kvällen.

Det tog ca 20 min i bil och som vanligt på fredagar var det lugnt i trafiken. Vi kom fram till en stor, fräsch och fin sandstrand med en cykelbana och dämpad löparbana som sträckte sig en bit ifrån vattnet, lekplats och en fin pir ut i vattnet. Det fanns dusch, toalett och ett litet fik. Det var första gången som jag fick en känsla av en strandpromenad som man är van vid i Europa. Det låg några restauranger ett stenkast från stranden. Det är vinter i Dubai fortfarande. Människor går klädda i fodrade jackor och vinterstövlar, så det var lugnt på stranden. Vi fikade och badade. Uppskattningsvis var det 22 grader i vattnet. Uppfriskande. Härligt. Sonen och lilltjejen badade, hon älskar vatten och sand. Det var många människor ute och cyklade, flög drake och åkte rollerskates. Äldsta dottern och jag låg på en filt och tittade upp i himlen. Hon frågar” varför är det aldrig några moln på himlen här i Dubai, mamma?” Hm, ja, det kan man fråga sig...

http://www.familyindubai.com

Nu vet jag hur polisen arbetar i Dubai, tyvärr.... I går svängde jag som vanligt in på parkeringen vid skolan... pratandes i mobiltelefonen med maken. Det får man inte. Prata i mobiltelefon när man kör bil... Det finns en väjningskylt, och där saktade jag in – tittade och körde. Pang! Jag hann se något i min ögonvrå, något vitt.... Det var en taxi bil som körde in i baken på mig... På parkeringen har taxibilarna samling. De kör ganska fort. Det gjorde denna taxi oxå. Jag hann säga till maken – ”Å, nej, nu blev jag påkörd” och så lade jag på. Jag hoppar ur bilen och får se taxibilen stå bakom mig med lite skrapmärken på kofångaren. Jag har fått några skrapmärken vid bakre hjulhus. Helt plötsligt är jag omgiven av 100 taxichaufförer som pratar urdu och pekar och gestikulerar... Det kändes inte bra. Vad gör jag nu? Jag har hört att man måste ringa polisen, så jag frågar om de har gjort det. Ja, säger han och fortsätter att säga att vi måste åka ner till Al Barsha polisstation. Nej, tänker jag... Jag skall hämta sonen och sitta på en polisstation i Al Barsha hela eftermiddagen, nej. Jag ringer maken och han är lite upprörd. ( Milt uttryckt). Kommer med order hur jag skall uppföra mig. Han har många indier på jobbet... ” Säg inte att du talade i mobiltelefon” ”Säg att det är deras fel”. ”Ring inte polisen”. Jag ringer polisen och säger att jag inte kan åka ner till Al Barsha polisstation, de säger att de kommer. En kort tid efter ringer de upp och undrar över skadorna. Jag säger att de är minimala. Polisen ber då att få tala med chauffören. De talar urdu med varandra... Han förklarar sin sida av saken... Ja, så var det klart. Hur stor chans har jag att hävda att han körde för fort och in i mig?

Polisen lovar att de skall komma. Jag är lite skakis. Känner mig väldigt liten. Jag har ingen aning om vad som väntar. Någonstans tror jag ändå att de inte kommer att sätta mig i fängelse... Maken ringer igen och jag undrar om han har möjlighet att komma? Vid parkeringsplatsen håller de på att bygga en moské. Det är många byggarbetare. Alla står och tittar på mig. Det är också väldigt många parkarbetare. De står också och tittar på mig. Jag tittar ner... Jag ringer en väninna och ber henne ta med sonen till parkeringen. Det tar en stund. Taxichauffören börjar prata med mig om vems felet var. (Alltså, att det var mitt fel, vilket jag inte tycker.) Jag säger att vi väntar tills polisen kommer. Man får inte flytta bilarna förrän polisen kommit. Vi står ganska nära varandra.

Taxichauffören undrar var jag är ifrån, och vi pratar på. Han kommer från Pakistan, en liten by utanför Lahore med ca 100 invånare. Han har bott i Dubai i 2 år. Han kör taxi och får endast provision. Förra månaden körde han in 12000 dhr, och skall egentligen ha 35%. Men fick bara 1000 dhr. Om de får några ”quality” reports ( klagomål från kunderna) eller om de är med i trafikolyckor så dras det på lönen. Han är orolig. De kommer att dra 1000 dhr för detta, om det är hans fel. Vi talar vidare och jag berättar att jag också kört taxi, det tror han inte riktigt på. Men sedan kommer vi in på olika taxametertyper och rapporter – och då är vi nästan kompisar. Det känns lite bättre. Polisen kommer. Innan han har klivit ur bilen så säger han att det är mitt fel. Jaha, så var det med det. Maken kommer. Sonen kommer. Maken börjar argumentera. Då förklarar polisen att i hans land finns det regler som man följer. Jaha, fel vinkling. Maken tar med sonen till bilen. Jag fortsätter och förklarar vad som hände. Han tror mig inte. Jag har missat väjningskylten, vilket jag inte har. Men, det är så bestämt. Tillslut känner jag att det inte är någon idé. Då frågar polisen om jag är orolig för ”points”. Vad är det frågar jag? Anlägger en min av att jag vet inget. ” I no nada”. Då blir han vänligare och förklarar för mig hur Dubais rättsystem är uppbyggt. Om man får böter eller bryter mot lagen får man en ”points”. Har man mer än 24 points på ett år åker man ur landet. Basta. Jag får ingen point, eller böter. Jag får en rosa lapp. Det är som svarte petter. Den skall man inte ha...
Maken kör hem sonen, jag får med mig papper hem och tackar. Det enda som händer är att vi får högre försäkringspremie nästa år, och lite mindre för bilen när vi säljer den...

Det känns ändå ok. Jämfört med taxichauffören. Den kostnaden kan jag ta. Å så har jag ju lärt mig något nytt...igen.

http://www.familyindubai.com

Nu är det vår! Ja, det känns faktiskt så. Vi har faktiskt haft 3 veckor med lite kyligare väder på mornar och kvällar ( lite kyligare innebär 15 grader på morgonen och ca 25 på dagen.). Lilltjejen och jag brukar ta en promenad runt vår sjö, och nu är det fantastiskt vackert. Det är lite kyligt på morgonen och när vi går runt sjön så värms luften upp. Härligt. Idag när jag körde för att hämta sonen i skolan så vevade jag ner rutan. Det händer inte så ofta då det oftast är för varmt. Men idag var det härligt, armen nonchalant på fönsterkarmen, lite friska vindar i håret. Med det vill jag säga att raggartarmen ligger nog latent någonstans. Jag har faktiskt kört Pontiac när jag var 18 år. En gång.
Lilltjejen har fått sina första skor. Inte för att hon har promenerat så mycket, men ändå. Jag tänkte att vi måste börja skoträna henne inför hemresan i februari. Första gången med skor är rolig. Hon tycker mycket om dem. Så mycket att hon måste stoppa, sätta sig ner och undersöka dem ofta. De är rosa med glitter på. Såklart. Det finns inga skor i Dubai utan glitter. Det är kardborrespännen på, det är det bästa på hela skorna. Av och på, av och på. Vi kommer ibland fram till sjön, ibland inte. Idag hade vi med oss bröd till ankorna som bor i sjön. Det gillar lilltjejen. Brödet alltså. Hon äter och ankorna äter.

Idag var jag på min första yoga session. Många av mina vänner har lovordat denna yogaguru, och jag är beredd att hålla med. En indisk man med hästsvans, otroligt lugn som gick runt i gruppen och talade om vad vi skulle göra. ” Böj benen, andas, lyft det ena benet, sedan det andra, sedan armen, och så vänder ni på er så att ni har ansiktet uppåt..” Jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv. Hur hade han tänkt att det skulle gå till?

Khasab är en liten arabisk stad som ligger längst norrut på den Arabiska halvön. Området tillhör Oman och kallas ”Arabvärldens Norge”. Något skeptisk var jag till den benämningen.... Men det stämmer. Vi reste upp på en 3 dagars tur till Khasab, det tar ca 4 timmar från Dubai, inklusive gränsprocessen. Det har varit ”stora Eid”, och då var maken ledig sön-tis. ” Stora Eid" är ett antal dagar efter Ramadan och kan jämföras med vår julafton. Muslimer träffas, ger varandra presenter och firar i dagarna tre. ( De gör säkert mera, man hör böneutroparen oftare...) Jag hade bokat ett hotell i Khasab, (det finns egentligen bara 2 som kan rekommenderas), i god tid innan. Trots det var jag ganska orolig... det var lite fram och tillbaka, de ville ha förbetalning. Jag försökte, men hittade inte banken. Det fungerar inte som i Sverige, att man kan gå in på vilken bank som helst och betala... Nej, det går ju inte... Efter flera mail och telefonsamtal och mitt bedyrande att vi skulle komma, fick jag en konfirmation per mail. Det kändes ok, men inte på något sätt garanterat... Vägen till gränsen är kännetecknade för Dubai och dess omnejd; platt, öken... När vi kom till Ras Al Khaima såg vi bergen resa sig i horisonten. Härligt!. Det är konstigt, men när jag såg bergen kände jag hur mycket jag saknar att ha lite variation, lite kuperat i området runt mig. Det var majestätiska, höga karga berg. ( När jag bodde en liten sejour i Lund för 100 år sedan så fick jag samma känsla...platt - dock inte öken..) Vi tog en lunchpaus i ett litet samhälle som hette Rams. På en strand där det gick kor. Vilket var väldigt spännande. För mig oxå... de hade horn och rörde sig sakta mot oss. Dottern var lite rädd då brodern hade röda skor. Vi satte oss in i bilen och fortsatte till gränsen. Där tog det en stund. Jag är dock inte så förvånad. 3 olika kassor, 3 olika män som skulle stämpla, in och ut i bilen. Så voila! Vi var igenom. Direkt ändrades vägen. Vi slingrade oss uppåt på små serpentinvägar. Vi passerade små byar med insprängda stränder. Det var vackert. Kändes på något sätt renare, fräschare och lugnare. Vi nådde toppen och ett fantastiskt, kargt, bergrikt landskap med ett otroligt azurblått hav breder ut sig framför oss. Vi fortsätter nedåt, slingrades och kommer fram till Khasab. En liten, stad insprängd i bergen. Vi letar oss fram till hotellet och efter några varv i en rondell hittar vi det, Khasab Hotel, med blinkande neonljus... Ett rosa hotell som säkert var fint på 50 talet... eller så är det fint nu, med 50 tals ögon mätt... Helt ok hotell, tunga mörka trämöbler, tunga, färgrika mattor, och lite instängd doft. En pool och en liten restaurang. Dotterns första kommentar när hon kliver ur bilen; Skojar ni, här kommer inte jag att bo... Då förstod jag att det är just sådana här semestrar det blir nu.... 6 år och van vid lyxhotell. Njae, känns inte helt rätt. Klockan är fem och det börjar kyla på lite. Det ligger ca 8 grader under Dubais temperatur. Dagarna innan vi reste iväg så var det kallare och regnigare(!!) i Dubai. Väder ungefär som i Januari. De andra gästerna, mestadels indier, satt i restaurangen med mössa och vantar. ( Det var ca 20 grader...). När vi checkat in kommer min väninna, de har precis kommit fram och allt har gått bra. Vi äter lite och sedan åker min väninna och jag ner för att handla lite i byn. ( eller staden..). Jag frågade i receptionen var vi kunde hitta ATM, mataffär och restaurang. Vid varje fråga fick jag samma svar – vid rondellen.. Vi tog bilen och fann ” rondellen”. Det var stor kommers. Vi hittade en uttagsautomat och det mest förvånande var att jag kunde använda mitt vanliga uttagskort och få ett bankutdrag. Det fungerar nämligen inte på alla uttagsautomater i Dubai... Man skall aldrig sluta förvånas i denna del av världen. Senare på kvällen sjöng vi för väninnans man, han fyllde år, och firade med chokladpuddig i plastportionsförpackning och 0,0% öl. Här finns ingen ”pocent” att handla, inte ens på hotellen. Nästa morgon hade vi bokat Dhow Cruise. En heldag på havet i en traditionell arabisk fiskebåt. Efter frukost lastades vi in i en liten minibuss, tillsammans med många indier i täckjackor. Vi kom ner till hamnen och visades ut på en stor träbåt inredd med kuddar och tjocka mattor. Riktigt fin. Vi satte oss tillrätta och de styrde ut från hamnen. En fantastisk natur, berg som reser sig majestätiskt upp ur vattnet. Vi halvligger på kuddarna, tittar lite lojt på den vackra naturen...På båten är det två män som servar oss och en gammal fiskarräv i dishdash som styr båten. Med foten... Det är fakiskt första gången på länge som någon är riktigt serviceinriktad. Främst den ena mannen, han springer runt båten, serverar vatten, frukt, skojar med barnen och berättar samtidigt om de små byar som vi passerar. Flera av byarna har inte mer än 100 invånare. Ingen väg, bara båttransporter till byn. Barnen bor inackorderade i Khasab för skolgång. Det är som att resa 100 år tillbaka i tiden, igen. Vi passerar ”Telegraph Island”. Britterna använde den som kommunikationscentral för information mellan Indien och UK. Det är härligt, fint vädet, barnen kan springa runt på båten, lilltjejen kryper fint på de tjocka mattorna. Hon mår som en prinsessa. Det är något som förvånar mig, eller som gör mig glatt överraskad. Alla är väldigt barnkära, indier, filippinare, alla vill gärna bära runt på henne. Hon har inget emot människor med svart långt hår. Det var speciellt en familj, där kvinnorna var mjuka och bastanta. Hon sträckte armarna mot kvinnorna och gosade in sig i barmen. Låg alldeles stilla. Det är ganska ovanligt för denna lilla tjej. Inte riktigt som mammas barm, det förstår jag....Dagen löpte framåt, i ett behagligt mak, med en fantastisk utsikt. Vi snorklade, tittade på delfiner och åt lunch. Vid ”delfinstället” fick jag lite turistisk spanienkänsla. Det var 3-4 båtar till med gäster. Alla spanade efter delfiner. Så var det någon som såg dem hoppa i vattnet. Alla skriker, visslar och båtarna åker i 190 till det stället som de visade sig. Så ropar någon annan från andra änden av viken, alla båtar kör på till det stället. Alla människor springer från sida till sida... Komiskt. Men vi såg delfiner! Klockan fyra var vi tillbaka på hotellet igen. Lagom trötta. Lite vila och sedan middag på ”stan”. Jovisst, vid rondellenJ. Dagen efter var det dax att vända hem igen. Khasab isig har inte så mycket mer att bjuda på. Behållningen var dhow cruisen. Vi åt frukost, packade ihop oss och bestämde oss för att göra ett stopp på vattenparken ”DreamLand” på vägen hem. Bredvid ligger det ökända ” Barracuda”. Spritförsäljning.... Något för alla alltså. Läs mer om Dubai http://www.familyindubai.com

Nu var det ett tag sedan jag var inne.. Jag har sysselsatt mig med att skapa en informationssida om Dubai tillsammans med en annan hemmafru. Den måste ni titta på... http://www.familyindubai.com.. När vi flyttade ner så upplevde jag det svårt att hitta information. Det finns många officiella sajter, men inte sådana som svarar konkret på konstiga frågor - det har vi försökt att skapa. Nog om det.

Livet rullar på som vanligt efter helgerna. Vi har haft många, trevliga gäster och har hunnit med en hel del. I början av december reste vi till Oman - det var fantastiskt...
Läs om ni orkar..det blev mycket text.

Khasab är en liten arabisk stad som ligger längst norrut på den Arabiska halvön. Området tillhör Oman och kallas ”Arabvärldens Norge”. Något skeptisk var jag till den benämningen.... Men det stämmer. Vi reste upp på en 3 dagars tur till Khasab, det tar ca 4 timmar från Dubai, inklusive gränsprocessen. Det har varit ”stora Eid”, och då var maken ledig sön-tis. ” Stora Eid" är ett antal dagar efter Ramadan och kan jämföras med vår julafton. Muslimer träffas, ger varandra presenter och firar i dagarna tre. ( De gör säkert mera, man hör böneutroparen oftare...) Jag hade bokat ett hotell i Khasab, (det finns egentligen bara 2 som kan rekommenderas), i god tid innan. Trots det var jag ganska orolig... det var lite fram och tillbaka, de ville ha förbetalning. Jag försökte, men hittade inte banken. Det fungerar inte som i Sverige, att man kan gå in på vilken bank som helst och betala... Nej, det går ju inte... Efter flera mail och telefonsamtal och mitt bedyrande att vi skulle komma, fick jag en konfirmation per mail. Det kändes ok, men inte på något sätt garanterat...
Våra gäster åkte till Muscat i mitten av veckan och vi skulle mötas upp i Khasab. Vägen till gränsen är kännetecknade för Dubai och dess omnejd; platt, öken... När vi kom till Ras Al Khaima såg vi bergen resa sig i horisonten. Härligt!. Det är konstigt, men när jag såg bergen kände jag hur mycket jag saknar att ha lite variation, lite kuperat i området runt mig. Det var majestätiska, höga karga berg. ( När jag bodde en liten sejour i Lund för 100 år sedan så fick jag samma känsla...platt - dock inte öken..)

Vi tog en lunchpaus i ett litet samhälle som hette Rams. På en strand där det gick kor. Vilket var väldigt spännande. För mig oxå... de hade horn och rörde sig sakta mot oss. Dottern var lite rädd då brodern hade röda skor. Vi satte oss in i bilen och fortsatte till gränsen. Där tog det en stund. Jag är dock inte så förvånad. 3 olika kassor, 3 olika män som skulle stämpla, in och ut i bilen. Så voila! Vi var igenom. Direkt ändrades vägen. Vi slingrade oss uppåt på små serpentinvägar. Vi passerade små byar med insprängda stränder. Det var vackert. Kändes på något sätt renare, fräschare och lugnare.

Vi nådde toppen och ett fantastiskt, kargt, bergrikt landskap med ett otroligt azurblått hav breder ut sig framför oss. Vi fortsätter nedåt, slingrades och kommer fram till Khasab. En liten, stad insprängd i bergen. Vi letar oss fram till hotellet och efter några varv i en rondell hittar vi det, Khasab Hotel, med neonljus blinkande... Ett rosa hotell som säkert var fint på 50 talet... eller så är det fint nu, med 50 tals ögon mätt...

Helt ok hotell, tunga mörka trämöbler, tunga, färgrika mattor, och lite instängd doft. En pool och en liten restaurang. Dotterns första kommentar när hon kliver ur bilen; Skojar ni, här kommer inte jag att bo... Då förstod jag att det är just sådana här semestrar det blir nu.... 6 år och van vid lyxhotell. Njae, känns inte helt 100. Klockan är fem och det börjar kyla på lite. Det ligger ca 8 grader under Dubais temperatur. Dagarna innan vi reste iväg så var det kallare och regnigare(!!) i Dubai.

Väder ungefär som i Januari, och det oroade mig lite. Mamma och pappa kommer den 12;e och de har sett fram emot lata dagar i solen... ( tror jag – eller i pappa allafall ..). De andra gästerna, mestadels indier, satt i restaurangen med mössa och vantar. ( Det var ca 20 grader...). När vi checkat in kommer min väninna, de har precis kommit fram och allt har gått bra. Vi äter lite och sedan åker min väninna och jag ner för att handla lite i byn. ( eller staden..). Jag frågade i receptionen var vi kunde hitta ATM, mataffär och restaurang. Vid varje fråga fick jag samma svar – vid rondellen.. Vi tog bilen och fann ” rondellen”. Det var stor kommers. Vi hittade en uttagsautomat och det mest förvånande var att jag kunde använda mitt vanliga uttagskort och få ett bankutdrag. Det fungerar nämligen inte på alla uttagsautomater i Dubai... Man skall aldrig sluta förvånas i denna del av världen.

Senare på kvällen sjöng vi för väninnans man, han fyllde år, och firade med chokladpuddig i plastportionsförpackning och 0,0% öl. Här finns ingen ”pocent” att handla, inte ens på hotellen.

Nästa morgon hade vi bokat Dhow Cruise. En heldag på havet i en traditionell arabisk fiskebåt. Efter frukost lastades vi in i en liten minibuss, tillsammans med många indier i täckjackor. Vi kom ner till hamnen och visades ut på en stor träbåt inredd med kuddar och tjocka mattor. Riktigt fin. Vi satte oss tillrätta och de styrde ut från hamnen. En fantastisk natur, berg som reser sig majestätiskt upp ur vattnet. Vi halvligger på kuddarna, tittar lite lojt på den vackra naturen...På båten är det två män som servar oss och en gammal fiskarräv i dishdash som styr båten. Med foten... Det är fakiskt första gången på länge som någon är riktigt serviceinriktad.

Främst den ena mannen, han springer runt båten, serverar vatten, frukt, skojar med barnen och berättar samtidigt om de små byar som vi passerar. Flera av byarna har inte mer än 100 invånare. Ingen väg, bara båttransporter till byn. Barnen bor inackorderade i Khasab för skolgång. Det är som att resa 100 år tillbaka i tiden, igen. Vi passerar ”Telegraph Island”. Britterna använde den som kommunikationscentral för information mellan Indien och UK. Det är härligt, fint vädet, barnen kan springa runt på båten, lilltjejen kryper fint på de tjocka mattorna. Hon mår som en prinsessa. Det är något som förvånar mig, eller som gör mig glatt överraskad. Alla är väldigt barnkära, indier, filippinare, alla vill gärna bära runt på henne.Hon har inget emot människor med svart långt hår. Det var speciellt en familj, där kvinnorna var mjuka och bastanta. Lilltjejen sträckte armarna mot kvinnorna och gosade in sig i barmen. Låg alldeles stilla. Det är ganska ovanligt för denna lilla tjej. Inte riktigt som mammas barm, det förstår jag....Dagen löpte framåt, i ett behagligt mak, med en fantastisk utsikt. Vi snorklade, tittade på delfiner och åt lunch. Vid ”delfinstället” fick jag lite turistisk spanienkänsla. Det var 3-4 båtar till med gäster. Alla spanade efter delfiner. Så var det någon som såg dem hoppa i vattnet. Alla skriker, visslar och båtarna åker i 190 till det stället som de visade sig. Så ropar någon annan från andra änden av viken, alla båtar kör på till det stället. Alla människor springer från sida till sida... Komiskt. Men vi såg delfiner!

Klockan fyra var vi tillbaka på hotellet igen. Lagom trötta. Lite vila och sedan middag på ”stan”. Jovisst, vid rondellenJ. Dagen efter var det dax att vända hem igen. Khasab isig har inte så mycket mer att bjuda på. Behållningen var dhow cruisen. Vi åt frukost, packade ihop oss och bestämde oss för att göra ett stopp på vattenparken ”DreamLand” på vägen hem. Bredvid ligger det ökända ” Barracuda”. Spritförsäljning.... Något för alla alltså.

På lördagen var vi lagom trötta efter Ikeaturen och bestämde oss för att lyxa till det med ett besök på en av de fina hotellens Beach Club. Vi är medlemmar i en bad/träningclub som har 2 anläggningar i området där vi bor, men de är under reparation till den 1 september. Alla hotell har stora, fina anläggningar där man kan bli medlem (kostar quantas) eller betala för en dag, som vi gjorde. Vi packade in oss alla och alla saker (=Taikons) och styrde bilen till Habtoor Hotel, ett 5 stjärnigt hotell vid stranden. De har fina pooler, 2 rutschkanor och bra lekland, förutom solstolar och strandanläggning. Vi badade, solade, blev ordentligt uppassade, åt och hade det riktigt skönt hela dagen. Minsta dottern ( 7 mån) i sin nyinköpta helkroppsbaddräkt med hatt i en badringsbåt, och vi andra insmorda med hög solskyddsfaktor. Det är väldigt varmt och skönt, ca 45 grader uppe och 30 grader i vattnet med en luftfuktighet på 50%. Helt ok faktiskt. När jag ligger där i en solstol ( minsta dottern sov naken på en solstol i skuggan bredvid, maken och barnen badade) med ett glas iskallt vatten bredvid, så är livet helt ok....

I fredags var vi på Ikea. När vi flyttade hit var jag otaliga gånger på Ikea och svor då att jag inte skulle göra samma resa igen... Tänk så snabbt man glömmer. I fredags åkte hela familjen till Ikea som ligger ca 40 min resväg vid ett megastort mall som heter Festival City. Redan här gör vi egentligen fel, på fredagarna är alla ute. Då är i princip alla lediga ( utom vägarbetarna och byggarbetarna ) och det är lite för varmt för att vara utomhus. Eller jag skall kanske skriva så här – de rutinerade som kan är inomhus, sedan finns det ju soltörstiga nordbor som ligger vid poolen eller på beachen:). Denna tid på året är flytt tiden, vilket innebär att de flesta flyttar till skolstarten i början av september. Alla som flyttar ner behöver möbler. Många får en peng för att utrusta sitt hus och då det oftast är för 1-2 år så blir det Ikea. Bra, prisvärda möbler. Vi kommer till Ikea vid 15 tiden och maken, som redan innan var lite irriterad, backade vid ingången och likt en åsna satte skanklarna i. "Jag går inte upp på andra våningen", var beskedet. Det var bra, för då hade vi nog inte varit hemma ännu. Både maken och jag kan Ikea, deras hyllplatser, och nära på artikelnummer – så vi tog bakvägen, fick fatt i det vi skulle och satt 1,5 h senare på deras fik. Det var en prestation! Vi fick tag i förvaringshyllor som vi försökt inhandla i 10 månader och det viktigaste – ett skrivbord till sonen. Det måste man ha när man börjar skolan. ( Nu har jag gjort alla förberedelser jag kan psykologiskt inför skolstarten..) På Ikeas fik finns korv med bröd ( dock inte Bullens har sonen konstaterat) och den nya favoriten ”schawarma”. Det är en rulle fylld med kyckling, grönsaker och sås. Mycket god – fås för endast 3 dhr ( 5 kr). Så man kan nog säga att det är Sveriges korv m bröd. Vi packade in varorna i bilen, 2 välfyllda lagervagnar i vanlig ordning, och fortsatte till steg 2 i utflykten. Badring som man kan sitta i för minsta dottern. Det finns ett jättestort Toys´R’Us i samma komplex, dit vi styrde stegen. Både maken och jag förklarade att det inte blir några andra leksaker, pedagogiskt innan vi gick in. Om det hjälpte? Ja, lite, men önskelistorna till jul har blivit längre. Till sist unnade vi oss en äkta Schweizisk glass vid en av kanalerna som byggs vid Festival City. Riktigt fint blir det nog när det är klart. Sedan var det dax för hemfärd, alla lagom trötta. Innan sovdax så sattes skrivbordet upp, rött och fint i form av en Barbapappa. Under tiden plockade jag undan, diskade ( vår hemhjälp är ledig på fredagar och diskmaskinen sönder om ni undrar varför jag gör hushållsarbete) med Peter Lemarc i öronen och lite bubbel i ett glas bredvid. Ja, det är lyxliv i Dubai.

I dag var vi och inhandlade nya uniformer inför skolstarten. Det går alltid en massa rykten om saker och ting - och det senaste var att alla uniformer var i det närmaste slut... Så jag tänkte att det är lika bra att åka så fort som möjligt. Alla uniformer för vår skola finns på en affär på Al Wasl Road. Vi var där tidigt idag och det fanns massor av uniformer. Vi provade kjol, blus, shorts, skjorta, PE kläder. ( Gymnastikkläder). Det är väldigt strikta förhållningsorder, uniformer, vita strumpor, svarta täckta skor utan glitter och blink, keps, väska. Vi kom ut med 2 stora välfyllda kassar. Egentligen fyllde dagens shopping 2 funktioner, dels rent klädmässigt men också rent psykologiskt. Vår 6 åring är lite sisådär med att starta year 2 och gå till kl 15 varje dag. 4 åringen är orolig över att inte få en snäll lärare. Barnen startade i januari och för vår stora tjej gick det jättebra. Hon fick en fantastisk lärare och lärde sig läsa, skriva och prata engelska i ett nafs. För lillkillen gick det inte lika bra. Det är skola, uniform, sitta tyst, ställa skorna iordning. Mil ifrån det svenska dagiset som han kom från. Jag förstod inte då att det är så här det är. Nu vet jag att det bara är att "köpa läget". Skolan de går på har 1400 elever fördelade på 75 nationaliteter. Introduktionen är en dag tillsammans med förälder för 4 åringen - sedan är det bara att lämna...

Dubai är ganska avlångt. I början när jag körde bil så var det lite förvirrande. Det finns få vägnamn och inga nummer på hus och byggnader. De kör med "landmarks" istället. Det innebär att affären ligger nära Burj Dubai.... Varje ny resa är ett äventyr. Det är omöjligt att säga hur lång tid som går åt. Det som tog 10 min i går, kan ta 2 timmar idag. Då har de helt enkelt stängt av en avfart, eller dirigerat om trafiken. U turns är flitigt använt, och jag har blivit en hejare på att smidigt svänga runt vår Ford Explorer. I "Dubai" finns affärscentrum, bank, finans, Trade Center och gamla Dubai ( bur Dubai) med alla souker. I "nya Dubai" som ligger mot Abu Dhabi finns vårt område tillsammans med Dubai Marina, Palm Jumeirah m.m. Sheik Zayed Road sammanbinder delarna och parallellt med denna 6 filiga motorväg finns de mindre Al Wasl Road och Beach Road. Inåt landet finns Al Khail Road och Emirates Road. På dessa går den lite tyngre trafiken, alla lastbilar och transporter till och från hamnen. Lastbilar och tyngre fordon är inte tillåtna på Sheik Zayed Road, utom i undantagsfall. Svenska Kyrkan ligger nere i Dubai, en tur på 6 mil to r. Turen dit går på 6 filiga Sheik Zayed Road, vilket är spännande. Jag har fullt sjå med att hålla koll på mina medbilister... det där med att blinka när man byter fil i 120 knyck är överreklamerat . Blinkar man inte så märks det inte? Jag vet inte om det är "In AlShallah" = Om Gud vill som gäller även där. Sedan har många en förkärlek till att sms;a, gärna i 120 km/h, vid filbyte... Ja, det händer ganska många trafikolyckor i Dubai. Sedan är det nog inte så lätt att köra bakom en gardin heller...

Idag var vi på American Hospital för kontroll av lillan. Vi var där i maj och det har hänt en hel del med henne sedan dess. 7,7 kg och 70 cm lång. Det var dax för 2 shots + ett vaccin i munnen. De har ett gediget vaccinationsprogram, som det kändes skönast att följa. Lillan är en liten social tjej och var glad och jollrade med sjuksköterskan som skulle ta sprutan. När hon väl stack till tittade lillan länge, man kan tänka sig att hon undrade vad hon sagt för fel...Sedan kom tårarna och skriket....och en spruta till...Ursch vad det gör ont i hjärtat. Nåväl, det gick bra och vi kom hem. Vägen till American Hospital var intressant. Vi har varit hemma i Sverige i 2 månader och under tiden har det kommit upp ett helt nytt område vid Lakes, tågbanan som skall gå från Jebel Ali till flygplatsen har nått ända fram och det är om möjligt ännu mer vägarbete. De håller på att göra vägen som går igenom vårt område 3 filig. Vilket i och för sig kan vara bra vissa tider....Oj, vad det går undan. Jag är imponerad. Det är varmt. Barnen och jag skulle gå bort till poolen vid 15tiden. Det är ca 300 m. Vi gick ganska sakta och drack vatten på vägen. Termometern visade 45 grader. När vi kom fram visade det sig att den var stängd pga rengöring. Oj, då bröt vi nästan ihop av värmeslag. Det låter lustigt, men vägen tillbaka kändes milslång. Vi satte oss i bilen för att åka till towncenter poolen i stället ( 5 min bilresa). Väl framme hade jag glömt mitt medlemskort....Så då fortsatte vi till våra vänner och badade i deras pool. När vi klev i blev det inte den där svalkande känslan... vattentempen visade 37 grader....De kyler de flesta pooler i området – men inte alla....Inte ens hemma går det att få kallt vatten i duschkranarna – på sin höjd ljummet. Ja, jag vet – jag skall inte klaga....Nu är det dax för sista passet med vår yngsta nattuggla....