Nu vet jag hur polisen arbetar i Dubai, tyvärr.... I går svängde jag som vanligt in på parkeringen vid skolan... pratandes i mobiltelefonen med maken. Det får man inte. Prata i mobiltelefon när man kör bil... Det finns en väjningskylt, och där saktade jag in – tittade och körde. Pang! Jag hann se något i min ögonvrå, något vitt.... Det var en taxi bil som körde in i baken på mig... På parkeringen har taxibilarna samling. De kör ganska fort. Det gjorde denna taxi oxå. Jag hann säga till maken – ”Å, nej, nu blev jag påkörd” och så lade jag på. Jag hoppar ur bilen och får se taxibilen stå bakom mig med lite skrapmärken på kofångaren. Jag har fått några skrapmärken vid bakre hjulhus. Helt plötsligt är jag omgiven av 100 taxichaufförer som pratar urdu och pekar och gestikulerar... Det kändes inte bra. Vad gör jag nu? Jag har hört att man måste ringa polisen, så jag frågar om de har gjort det. Ja, säger han och fortsätter att säga att vi måste åka ner till Al Barsha polisstation. Nej, tänker jag... Jag skall hämta sonen och sitta på en polisstation i Al Barsha hela eftermiddagen, nej. Jag ringer maken och han är lite upprörd. ( Milt uttryckt). Kommer med order hur jag skall uppföra mig. Han har många indier på jobbet... ” Säg inte att du talade i mobiltelefon” ”Säg att det är deras fel”. ”Ring inte polisen”. Jag ringer polisen och säger att jag inte kan åka ner till Al Barsha polisstation, de säger att de kommer. En kort tid efter ringer de upp och undrar över skadorna. Jag säger att de är minimala. Polisen ber då att få tala med chauffören. De talar urdu med varandra... Han förklarar sin sida av saken... Ja, så var det klart. Hur stor chans har jag att hävda att han körde för fort och in i mig?

Polisen lovar att de skall komma. Jag är lite skakis. Känner mig väldigt liten. Jag har ingen aning om vad som väntar. Någonstans tror jag ändå att de inte kommer att sätta mig i fängelse... Maken ringer igen och jag undrar om han har möjlighet att komma? Vid parkeringsplatsen håller de på att bygga en moské. Det är många byggarbetare. Alla står och tittar på mig. Det är också väldigt många parkarbetare. De står också och tittar på mig. Jag tittar ner... Jag ringer en väninna och ber henne ta med sonen till parkeringen. Det tar en stund. Taxichauffören börjar prata med mig om vems felet var. (Alltså, att det var mitt fel, vilket jag inte tycker.) Jag säger att vi väntar tills polisen kommer. Man får inte flytta bilarna förrän polisen kommit. Vi står ganska nära varandra.

Taxichauffören undrar var jag är ifrån, och vi pratar på. Han kommer från Pakistan, en liten by utanför Lahore med ca 100 invånare. Han har bott i Dubai i 2 år. Han kör taxi och får endast provision. Förra månaden körde han in 12000 dhr, och skall egentligen ha 35%. Men fick bara 1000 dhr. Om de får några ”quality” reports ( klagomål från kunderna) eller om de är med i trafikolyckor så dras det på lönen. Han är orolig. De kommer att dra 1000 dhr för detta, om det är hans fel. Vi talar vidare och jag berättar att jag också kört taxi, det tror han inte riktigt på. Men sedan kommer vi in på olika taxametertyper och rapporter – och då är vi nästan kompisar. Det känns lite bättre. Polisen kommer. Innan han har klivit ur bilen så säger han att det är mitt fel. Jaha, så var det med det. Maken kommer. Sonen kommer. Maken börjar argumentera. Då förklarar polisen att i hans land finns det regler som man följer. Jaha, fel vinkling. Maken tar med sonen till bilen. Jag fortsätter och förklarar vad som hände. Han tror mig inte. Jag har missat väjningskylten, vilket jag inte har. Men, det är så bestämt. Tillslut känner jag att det inte är någon idé. Då frågar polisen om jag är orolig för ”points”. Vad är det frågar jag? Anlägger en min av att jag vet inget. ” I no nada”. Då blir han vänligare och förklarar för mig hur Dubais rättsystem är uppbyggt. Om man får böter eller bryter mot lagen får man en ”points”. Har man mer än 24 points på ett år åker man ur landet. Basta. Jag får ingen point, eller böter. Jag får en rosa lapp. Det är som svarte petter. Den skall man inte ha...
Maken kör hem sonen, jag får med mig papper hem och tackar. Det enda som händer är att vi får högre försäkringspremie nästa år, och lite mindre för bilen när vi säljer den...

Det känns ändå ok. Jämfört med taxichauffören. Den kostnaden kan jag ta. Å så har jag ju lärt mig något nytt...igen.

http://www.familyindubai.com