Nu var det ett tag sedan jag var inne.. Jag har sysselsatt mig med att skapa en informationssida om Dubai tillsammans med en annan hemmafru. Den måste ni titta på... http://www.familyindubai.com.. När vi flyttade ner så upplevde jag det svårt att hitta information. Det finns många officiella sajter, men inte sådana som svarar konkret på konstiga frågor - det har vi försökt att skapa. Nog om det.

Livet rullar på som vanligt efter helgerna. Vi har haft många, trevliga gäster och har hunnit med en hel del. I början av december reste vi till Oman - det var fantastiskt...
Läs om ni orkar..det blev mycket text.

Khasab är en liten arabisk stad som ligger längst norrut på den Arabiska halvön. Området tillhör Oman och kallas ”Arabvärldens Norge”. Något skeptisk var jag till den benämningen.... Men det stämmer. Vi reste upp på en 3 dagars tur till Khasab, det tar ca 4 timmar från Dubai, inklusive gränsprocessen. Det har varit ”stora Eid”, och då var maken ledig sön-tis. ” Stora Eid" är ett antal dagar efter Ramadan och kan jämföras med vår julafton. Muslimer träffas, ger varandra presenter och firar i dagarna tre. ( De gör säkert mera, man hör böneutroparen oftare...) Jag hade bokat ett hotell i Khasab, (det finns egentligen bara 2 som kan rekommenderas), i god tid innan. Trots det var jag ganska orolig... det var lite fram och tillbaka, de ville ha förbetalning. Jag försökte, men hittade inte banken. Det fungerar inte som i Sverige, att man kan gå in på vilken bank som helst och betala... Nej, det går ju inte... Efter flera mail och telefonsamtal och mitt bedyrande att vi skulle komma, fick jag en konfirmation per mail. Det kändes ok, men inte på något sätt garanterat...
Våra gäster åkte till Muscat i mitten av veckan och vi skulle mötas upp i Khasab. Vägen till gränsen är kännetecknade för Dubai och dess omnejd; platt, öken... När vi kom till Ras Al Khaima såg vi bergen resa sig i horisonten. Härligt!. Det är konstigt, men när jag såg bergen kände jag hur mycket jag saknar att ha lite variation, lite kuperat i området runt mig. Det var majestätiska, höga karga berg. ( När jag bodde en liten sejour i Lund för 100 år sedan så fick jag samma känsla...platt - dock inte öken..)

Vi tog en lunchpaus i ett litet samhälle som hette Rams. På en strand där det gick kor. Vilket var väldigt spännande. För mig oxå... de hade horn och rörde sig sakta mot oss. Dottern var lite rädd då brodern hade röda skor. Vi satte oss in i bilen och fortsatte till gränsen. Där tog det en stund. Jag är dock inte så förvånad. 3 olika kassor, 3 olika män som skulle stämpla, in och ut i bilen. Så voila! Vi var igenom. Direkt ändrades vägen. Vi slingrade oss uppåt på små serpentinvägar. Vi passerade små byar med insprängda stränder. Det var vackert. Kändes på något sätt renare, fräschare och lugnare.

Vi nådde toppen och ett fantastiskt, kargt, bergrikt landskap med ett otroligt azurblått hav breder ut sig framför oss. Vi fortsätter nedåt, slingrades och kommer fram till Khasab. En liten, stad insprängd i bergen. Vi letar oss fram till hotellet och efter några varv i en rondell hittar vi det, Khasab Hotel, med neonljus blinkande... Ett rosa hotell som säkert var fint på 50 talet... eller så är det fint nu, med 50 tals ögon mätt...

Helt ok hotell, tunga mörka trämöbler, tunga, färgrika mattor, och lite instängd doft. En pool och en liten restaurang. Dotterns första kommentar när hon kliver ur bilen; Skojar ni, här kommer inte jag att bo... Då förstod jag att det är just sådana här semestrar det blir nu.... 6 år och van vid lyxhotell. Njae, känns inte helt 100. Klockan är fem och det börjar kyla på lite. Det ligger ca 8 grader under Dubais temperatur. Dagarna innan vi reste iväg så var det kallare och regnigare(!!) i Dubai.

Väder ungefär som i Januari, och det oroade mig lite. Mamma och pappa kommer den 12;e och de har sett fram emot lata dagar i solen... ( tror jag – eller i pappa allafall ..). De andra gästerna, mestadels indier, satt i restaurangen med mössa och vantar. ( Det var ca 20 grader...). När vi checkat in kommer min väninna, de har precis kommit fram och allt har gått bra. Vi äter lite och sedan åker min väninna och jag ner för att handla lite i byn. ( eller staden..). Jag frågade i receptionen var vi kunde hitta ATM, mataffär och restaurang. Vid varje fråga fick jag samma svar – vid rondellen.. Vi tog bilen och fann ” rondellen”. Det var stor kommers. Vi hittade en uttagsautomat och det mest förvånande var att jag kunde använda mitt vanliga uttagskort och få ett bankutdrag. Det fungerar nämligen inte på alla uttagsautomater i Dubai... Man skall aldrig sluta förvånas i denna del av världen.

Senare på kvällen sjöng vi för väninnans man, han fyllde år, och firade med chokladpuddig i plastportionsförpackning och 0,0% öl. Här finns ingen ”pocent” att handla, inte ens på hotellen.

Nästa morgon hade vi bokat Dhow Cruise. En heldag på havet i en traditionell arabisk fiskebåt. Efter frukost lastades vi in i en liten minibuss, tillsammans med många indier i täckjackor. Vi kom ner till hamnen och visades ut på en stor träbåt inredd med kuddar och tjocka mattor. Riktigt fin. Vi satte oss tillrätta och de styrde ut från hamnen. En fantastisk natur, berg som reser sig majestätiskt upp ur vattnet. Vi halvligger på kuddarna, tittar lite lojt på den vackra naturen...På båten är det två män som servar oss och en gammal fiskarräv i dishdash som styr båten. Med foten... Det är fakiskt första gången på länge som någon är riktigt serviceinriktad.

Främst den ena mannen, han springer runt båten, serverar vatten, frukt, skojar med barnen och berättar samtidigt om de små byar som vi passerar. Flera av byarna har inte mer än 100 invånare. Ingen väg, bara båttransporter till byn. Barnen bor inackorderade i Khasab för skolgång. Det är som att resa 100 år tillbaka i tiden, igen. Vi passerar ”Telegraph Island”. Britterna använde den som kommunikationscentral för information mellan Indien och UK. Det är härligt, fint vädet, barnen kan springa runt på båten, lilltjejen kryper fint på de tjocka mattorna. Hon mår som en prinsessa. Det är något som förvånar mig, eller som gör mig glatt överraskad. Alla är väldigt barnkära, indier, filippinare, alla vill gärna bära runt på henne.Hon har inget emot människor med svart långt hår. Det var speciellt en familj, där kvinnorna var mjuka och bastanta. Lilltjejen sträckte armarna mot kvinnorna och gosade in sig i barmen. Låg alldeles stilla. Det är ganska ovanligt för denna lilla tjej. Inte riktigt som mammas barm, det förstår jag....Dagen löpte framåt, i ett behagligt mak, med en fantastisk utsikt. Vi snorklade, tittade på delfiner och åt lunch. Vid ”delfinstället” fick jag lite turistisk spanienkänsla. Det var 3-4 båtar till med gäster. Alla spanade efter delfiner. Så var det någon som såg dem hoppa i vattnet. Alla skriker, visslar och båtarna åker i 190 till det stället som de visade sig. Så ropar någon annan från andra änden av viken, alla båtar kör på till det stället. Alla människor springer från sida till sida... Komiskt. Men vi såg delfiner!

Klockan fyra var vi tillbaka på hotellet igen. Lagom trötta. Lite vila och sedan middag på ”stan”. Jovisst, vid rondellenJ. Dagen efter var det dax att vända hem igen. Khasab isig har inte så mycket mer att bjuda på. Behållningen var dhow cruisen. Vi åt frukost, packade ihop oss och bestämde oss för att göra ett stopp på vattenparken ”DreamLand” på vägen hem. Bredvid ligger det ökända ” Barracuda”. Spritförsäljning.... Något för alla alltså.