Söndag 13 Maj 2007
Har slutligen efter ett langt uppehall samlat krafter for att forsoka formedla vad jag upplevt sen forra inlagget.
Har krafitigt andrat fas pa min resa da jag lamnat arbetet bakom mig och istallet borjat leva riktigt backpackerliv. Dvs jag aker fran plats till plats och spenderar ytterst sallan mer an en natt pa samma stalle.
Jag tar mig just nu runt landet i bil tillsammans med en belgare vid namn Pierre. Vi traffades under tiden i Ashburton och bestamde oss for att resa tillsammans..
Vad vi lagt bakom oss de senaste 30 dagarna ar mer an vad som kan beskrivas. Vi har akt fran vy till vy, berg, sjoar, soliga dagar och aven sno har passerat i revy.
Pa kartan har vi tagit oss fran Ashburton i mitten av sodra on hela vagen runt kusten soderut, upptackt landets bergomraden i centrala delarna. Detta har t ex innefattat klattring pa sluttningarna av Mt Cook, landets hogsta berg...vyer over Lake tekapo en av varldens mest fotograferade sjoar.
Jag har sett sjolejon, pigviner, salar och kiwifaglar i vilt tillstand..inte alla som gjort det.
Jag skulle kunna skriva om dag for dag och det skulle vara mangder att beratta men jag ska istallet skriva om mina hojdpunkter. De sista 2-3 veckorna skulle jag namnligen vilja beskriva som nagra av de basta i mitt liv.
Det som gjort denna tid sa underbar ar i grund av att jag upptackt vandringsledernas stora noje.
Har aldrig vandrat i mitt liv atminstone inte med det som huvudaktivitet. For ungefar 3 veckor sedan akte vi over till Stewart Island, landets tredje o och den mest sodra punkten i landet. On i sig ar liten och princip helt obebodd...forutom sodra Argentina och Chile sa finns har en av varldens mest sydliga bosattningar.
Pa on finns i princip inget vagsystem da i princip allt ar skyddat som nationalpark. For att se on var alternativen en galet dyr flygtur samt att ga en 3 dagars vandring langs en av landets "Great walks".
Vi beslutade oss kort och gott for att ga en vandring. efter galet felaktig packning sa tog vi oss igenom de 3 dagarna med resultat av underbara vyer, njutning av varldens sydligaste regnskog och upptackten av vandring.
Efter tiden pa Stewart Island akte vi vidare mot The Fiordlands, ett omrade som enligt manga ar det vackraste i hela landet. Omradet ar ytterst stort och bestar av mangder av fjordar, berg, dalar och underbara vyer. For att se omradet pa basta satt sa var alternativen samma som over Stewart Island. Inom loppet av 9 dagar kom vi darmed att spendera 8 ute pa vandringsleder och fick darmed nagra av de mest underbara vyer atminstone jag skadat. Omradet i sig ar skyddat av UNESCO och det ar jag verkligen glad over, har svart att se att nagot kan bli mycket vackrare an vissa vyer jag sett.
Forutom vandringar i omradet har jag avet hunnit med att aka ut pa en battur, liknande Hutterutten. En helt underbar upplevelse som gav mig mojlighet att se fjordar bade fran vattenniva och bergsniva pga vandringarna.
Underbart ar ordet...att resa med endast en ryggsack pa ryggen ar verkligen det ultimata...ingenting att halla reda pa..det du ager det har du med dig inte mer med det..
Befinner mig just nu i Queenstown, landets aktivitetshuvudstad. Har kommit hit for att testa pa en annan form av upplevelser. Ska framforallt for forsta gangen testa att hoppa bungygump. Pa vanligt Jonas maner sa gar jag raka vagen till vad som sags vara varldens nast hogsta bungygump med 134 meters fritt fall.....en del det:)
Efter detta ar det slutligen dags att borja ta sig norrover. Har spenderat lang tid nere i soder nu och vintern kryper narmare sa kanns verkligen ratt att rora sig mot varmen:)
Har nu spenderat over halva tiden i landet..tiden gar sa fort. av mina totala 4 manader aterstar nu bara 6 veckor. Kommer dock inte aka hem raka vagen som tur ar...har 5 veckor i Indokina samt Thailand innan jag "tvingas" aka hem till den forhoppningsvis fina sommaren i Sverige i augusti.
Har krafitigt andrat fas pa min resa da jag lamnat arbetet bakom mig och istallet borjat leva riktigt backpackerliv. Dvs jag aker fran plats till plats och spenderar ytterst sallan mer an en natt pa samma stalle.
Jag tar mig just nu runt landet i bil tillsammans med en belgare vid namn Pierre. Vi traffades under tiden i Ashburton och bestamde oss for att resa tillsammans..
Vad vi lagt bakom oss de senaste 30 dagarna ar mer an vad som kan beskrivas. Vi har akt fran vy till vy, berg, sjoar, soliga dagar och aven sno har passerat i revy.
Pa kartan har vi tagit oss fran Ashburton i mitten av sodra on hela vagen runt kusten soderut, upptackt landets bergomraden i centrala delarna. Detta har t ex innefattat klattring pa sluttningarna av Mt Cook, landets hogsta berg...vyer over Lake tekapo en av varldens mest fotograferade sjoar.
Jag har sett sjolejon, pigviner, salar och kiwifaglar i vilt tillstand..inte alla som gjort det.
Jag skulle kunna skriva om dag for dag och det skulle vara mangder att beratta men jag ska istallet skriva om mina hojdpunkter. De sista 2-3 veckorna skulle jag namnligen vilja beskriva som nagra av de basta i mitt liv.
Det som gjort denna tid sa underbar ar i grund av att jag upptackt vandringsledernas stora noje.
Har aldrig vandrat i mitt liv atminstone inte med det som huvudaktivitet. For ungefar 3 veckor sedan akte vi over till Stewart Island, landets tredje o och den mest sodra punkten i landet. On i sig ar liten och princip helt obebodd...forutom sodra Argentina och Chile sa finns har en av varldens mest sydliga bosattningar.
Pa on finns i princip inget vagsystem da i princip allt ar skyddat som nationalpark. For att se on var alternativen en galet dyr flygtur samt att ga en 3 dagars vandring langs en av landets "Great walks".
Vi beslutade oss kort och gott for att ga en vandring. efter galet felaktig packning sa tog vi oss igenom de 3 dagarna med resultat av underbara vyer, njutning av varldens sydligaste regnskog och upptackten av vandring.
Efter tiden pa Stewart Island akte vi vidare mot The Fiordlands, ett omrade som enligt manga ar det vackraste i hela landet. Omradet ar ytterst stort och bestar av mangder av fjordar, berg, dalar och underbara vyer. For att se omradet pa basta satt sa var alternativen samma som over Stewart Island. Inom loppet av 9 dagar kom vi darmed att spendera 8 ute pa vandringsleder och fick darmed nagra av de mest underbara vyer atminstone jag skadat. Omradet i sig ar skyddat av UNESCO och det ar jag verkligen glad over, har svart att se att nagot kan bli mycket vackrare an vissa vyer jag sett.
Forutom vandringar i omradet har jag avet hunnit med att aka ut pa en battur, liknande Hutterutten. En helt underbar upplevelse som gav mig mojlighet att se fjordar bade fran vattenniva och bergsniva pga vandringarna.
Underbart ar ordet...att resa med endast en ryggsack pa ryggen ar verkligen det ultimata...ingenting att halla reda pa..det du ager det har du med dig inte mer med det..
Befinner mig just nu i Queenstown, landets aktivitetshuvudstad. Har kommit hit for att testa pa en annan form av upplevelser. Ska framforallt for forsta gangen testa att hoppa bungygump. Pa vanligt Jonas maner sa gar jag raka vagen till vad som sags vara varldens nast hogsta bungygump med 134 meters fritt fall.....en del det:)
Efter detta ar det slutligen dags att borja ta sig norrover. Har spenderat lang tid nere i soder nu och vintern kryper narmare sa kanns verkligen ratt att rora sig mot varmen:)
Har nu spenderat over halva tiden i landet..tiden gar sa fort. av mina totala 4 manader aterstar nu bara 6 veckor. Kommer dock inte aka hem raka vagen som tur ar...har 5 veckor i Indokina samt Thailand innan jag "tvingas" aka hem till den forhoppningsvis fina sommaren i Sverige i augusti.
Onsdag 4 April 2007
Har nu spenderat exakt en manad i Ashburton. Jag kanner nu for forsta gangen pa riktigt att det ar dags att resa vidare. Pa bara nagra dagar har manga av de manniskor bort med forsvunnit vilket ar jattetrakigt. Vissa stannade flera veckor langre an de tankt bara for den grymma gemenskap vi hade och fortfarnade har i var lilla grupp backpackers boende i en liten stuga pa en sliten camping...:)
Har hittat mig en reskompis sa jag behover inte lamna alla bakom mig vilket kanns bra, har kommit overens med en belgare om att pobarja en rundresa tillsammans.
De sista veckorna har jag verkligen fatt vara allround vad galler arbete. Ar numera en erfaren arbetare pa mitt foretag..man blir det efter 2-3 veckor:)...sa har fatt hoppa in lite overallt och har dessutom fatt kontroll over en bil som jag far bensin betald till tills den dag jag lamnar Ashburton, inte fy skam det!
De sista dagarna har jag arbetat pa en galen fabrik med 12 timmars skift..inte helt manskligt det i min mening. Arbetat med majsortering av alla mojliga uppgifter pa detta stalle...mellan 6-18 harligt.
NU ar jag dock tillbaka pa det stalle jag spenderat ganska manga dagar med nu...pa en farm med uppgift att sta pa en gigantisk potatismaskin och rensa potatis...och bli sjosjuk vad galler mig:)
Annat galet som hant mig ar en galen fest jag bara maste namna..i mitt namn..till att borja med i alla fall. Har hunnit med att fylla 22 (30 mars). Var en onodig fodelsedag som tyvarr var oundviklig..men men. Vad som dock ar vart att beratta om denna ar att jag inte fick mindre an 2 tartor av de andra i huset..ett tecken pa den goda kamratskap som finns har och nagot som givetvis gjorde mig mycket glad.
Hade min fodelsedag pa en fredag sa blev fest pa kvallen. Alla gjorde sitt basta for att fa mig att dricka allt mojligt...vilket gjorde att min kvall tog slut redan vid 12 tiden:)...mitt snurriga utag hade sakert varit en snackis dagen efter om inte huset aven innehallit levande irlandare, 3 till antalet. Dessa lyckades under natten med en rad bravader. En krossade en ruta med resultat en boterslapp pa c:a 10000 kr, en annan gick och la sig i fel stuga...namligen campingens agarpars egen bostad..aj aj...
Hander galna grejer hela tiden och kan inte beratta om alla, men det hjalper tiden att ga snabbt det ar da sakert!
Har hittat mig en reskompis sa jag behover inte lamna alla bakom mig vilket kanns bra, har kommit overens med en belgare om att pobarja en rundresa tillsammans.
De sista veckorna har jag verkligen fatt vara allround vad galler arbete. Ar numera en erfaren arbetare pa mitt foretag..man blir det efter 2-3 veckor:)...sa har fatt hoppa in lite overallt och har dessutom fatt kontroll over en bil som jag far bensin betald till tills den dag jag lamnar Ashburton, inte fy skam det!
De sista dagarna har jag arbetat pa en galen fabrik med 12 timmars skift..inte helt manskligt det i min mening. Arbetat med majsortering av alla mojliga uppgifter pa detta stalle...mellan 6-18 harligt.
NU ar jag dock tillbaka pa det stalle jag spenderat ganska manga dagar med nu...pa en farm med uppgift att sta pa en gigantisk potatismaskin och rensa potatis...och bli sjosjuk vad galler mig:)
Annat galet som hant mig ar en galen fest jag bara maste namna..i mitt namn..till att borja med i alla fall. Har hunnit med att fylla 22 (30 mars). Var en onodig fodelsedag som tyvarr var oundviklig..men men. Vad som dock ar vart att beratta om denna ar att jag inte fick mindre an 2 tartor av de andra i huset..ett tecken pa den goda kamratskap som finns har och nagot som givetvis gjorde mig mycket glad.
Hade min fodelsedag pa en fredag sa blev fest pa kvallen. Alla gjorde sitt basta for att fa mig att dricka allt mojligt...vilket gjorde att min kvall tog slut redan vid 12 tiden:)...mitt snurriga utag hade sakert varit en snackis dagen efter om inte huset aven innehallit levande irlandare, 3 till antalet. Dessa lyckades under natten med en rad bravader. En krossade en ruta med resultat en boterslapp pa c:a 10000 kr, en annan gick och la sig i fel stuga...namligen campingens agarpars egen bostad..aj aj...
Hander galna grejer hela tiden och kan inte beratta om alla, men det hjalper tiden att ga snabbt det ar da sakert!
Onsdag 28 Mars 2007
Har nu snart spenderat min forsta manad pa Nya Zeeland. Tiden har bara rullat ivag...herregud en manad, kanns som jag kom igar.
Det ar ett valdigt latt land att bli en del av det ar en stor del av sanningen bakom min trivsel i den situation jag befinner mig i. Landet har en valdigt trevlig och hjalpsam befolkning och i och med att jag arbetar genom ett foretag som skickar ut mig till olika platser sa far jag se omgivningen och standigt traffa nya manniskor. Jag har ett perfekt liv just nu i att lara kanna saval lokalbor och andra backpackers.
Det ar inte sa varst manga ganger i livet man kanner att allting bara ar perfekt, just nu har jag en sadan kansla. Har ingenting jag gar och gramer mig over och trivs utmarkt med alla manniskor i min omgivning.
Det ar nog langt ifran alla som tycker det later frestande att bo en liten lantlig stad pa andra sidan jordklotet men mig passar det verkligen. Ar glad att jag inte hamnade i nagon storre stad. Lilla Ashburton har givit mig en perfekt start, manniskor har tid att stanna upp forklara och hjalpa till. Kan ta ett exempel, skaffade mig ett bankkonto forsta veckan, tog mig 40 min innan jag gick ut fran banken. Fick hjalp med precis allt...aven sadant man normalt far skota sjalv.
Jag trodde nog inte sjalv att jag nagonsin skulle bli nagon slags lantbrukare men den sista manaden av mitt liv har jag inte varit nagot annat. Har testat pa lite allt mojligt lantligt arbete, idag stod jag t ex uppe pa en stor potatismaskin och sorterade potatis. Min gardag bestod av att styra en stor lokmaskin dar jag fick styra var lokarna skulle hamna. Gor nya saker varje dag och trivs utmarkt med det. Mitt ode ar nog inte att bli lantbrukare men jag kan numera arligt saga att det ar en nagot jag trivs jattebra med. Att fa vara ute varje dag ar en gava langt ifran alla far ta del av.
Nagot som givetvis gor allt battre for mig ar att jag hittills fatt uppskattningar fran foretaget jag arbetar for. Att fa postitiv kritik ar alltid kul! Spelar ingen roll hur manga ganger jag for hora det..blir lika glad varje gang "Bloody good job, Jonas!"
Maste aven kommentera en annan sak om mitt kara Ashburton. Regionen har c:a 20 000 invanare...av de bestar arbetslosheten av 37 personer...majoriteten av de vill inte arbeta. Dar har var regering nagot att sla i jakten pa ge folket jobb:)
Allting lyckligt har dock sitt slut, aven om jag kanner att jag skulle kunna stanna har hur lange som helst sa har jag anda en tidsbegransning. Har sagt att jag ska komma hem innan Augusti sa ska forsoka halla det. Att vara i Nya Zeeland och bara se en lite ort later ju galet varre sa har sagt att jag bryter upp inom kort och ger mig ut i ny ovishet..blir spannade och sorgligt pa samma gang!
Nu ska jag ga och fortsatta min enkla levnadsstil och pobarja en fantastisk kvallsmaltid bestaende av pasta och korv:) typisk kost numera.....
Det ar ett valdigt latt land att bli en del av det ar en stor del av sanningen bakom min trivsel i den situation jag befinner mig i. Landet har en valdigt trevlig och hjalpsam befolkning och i och med att jag arbetar genom ett foretag som skickar ut mig till olika platser sa far jag se omgivningen och standigt traffa nya manniskor. Jag har ett perfekt liv just nu i att lara kanna saval lokalbor och andra backpackers.
Det ar inte sa varst manga ganger i livet man kanner att allting bara ar perfekt, just nu har jag en sadan kansla. Har ingenting jag gar och gramer mig over och trivs utmarkt med alla manniskor i min omgivning.
Det ar nog langt ifran alla som tycker det later frestande att bo en liten lantlig stad pa andra sidan jordklotet men mig passar det verkligen. Ar glad att jag inte hamnade i nagon storre stad. Lilla Ashburton har givit mig en perfekt start, manniskor har tid att stanna upp forklara och hjalpa till. Kan ta ett exempel, skaffade mig ett bankkonto forsta veckan, tog mig 40 min innan jag gick ut fran banken. Fick hjalp med precis allt...aven sadant man normalt far skota sjalv.
Jag trodde nog inte sjalv att jag nagonsin skulle bli nagon slags lantbrukare men den sista manaden av mitt liv har jag inte varit nagot annat. Har testat pa lite allt mojligt lantligt arbete, idag stod jag t ex uppe pa en stor potatismaskin och sorterade potatis. Min gardag bestod av att styra en stor lokmaskin dar jag fick styra var lokarna skulle hamna. Gor nya saker varje dag och trivs utmarkt med det. Mitt ode ar nog inte att bli lantbrukare men jag kan numera arligt saga att det ar en nagot jag trivs jattebra med. Att fa vara ute varje dag ar en gava langt ifran alla far ta del av.
Nagot som givetvis gor allt battre for mig ar att jag hittills fatt uppskattningar fran foretaget jag arbetar for. Att fa postitiv kritik ar alltid kul! Spelar ingen roll hur manga ganger jag for hora det..blir lika glad varje gang "Bloody good job, Jonas!"
Maste aven kommentera en annan sak om mitt kara Ashburton. Regionen har c:a 20 000 invanare...av de bestar arbetslosheten av 37 personer...majoriteten av de vill inte arbeta. Dar har var regering nagot att sla i jakten pa ge folket jobb:)
Allting lyckligt har dock sitt slut, aven om jag kanner att jag skulle kunna stanna har hur lange som helst sa har jag anda en tidsbegransning. Har sagt att jag ska komma hem innan Augusti sa ska forsoka halla det. Att vara i Nya Zeeland och bara se en lite ort later ju galet varre sa har sagt att jag bryter upp inom kort och ger mig ut i ny ovishet..blir spannade och sorgligt pa samma gang!
Nu ska jag ga och fortsatta min enkla levnadsstil och pobarja en fantastisk kvallsmaltid bestaende av pasta och korv:) typisk kost numera.....
Söndag 18 Mars 2007
Mycket har hant i mitt liv de senaste 2 veckorna.
Ska forsoka att borja fran borjan vid reseavgang 4 mars. Vaknade upp pa morgonen efter en sista utekvall med ganget. var kanske inte sa smart uppladdning men ville garna ha det sa.
Ivag kom jag i alla fall aven om det var slitsamt.
Resan borjade klockan 10 pa morgonen. Tog da bilen in till Kalmar station for tag mot Kopenhamn. Till kopenhamn anlande jag runt 3 tiden. Hade da 3 timmars vantan pa london flyget. flighten var forstas forsenad...en orolig Jonas trodde han skulle missa vidare tranfern...hade ju helt glomt bort att det ar en timma tidsskillnad till England...
naja efter diverse strul med inresetillstand i London sa kom jag anda pa mitt flyg till slut. 21.30 pa kvallen brittisk tid. forsta delen av den langa resa som var framfor mig gick till Hong kong dar planet skulle mellanlanda. denna del tog 11 timmar.
I hong kong tvingades jag ga av planet...hade inte fattat att alla var tvungna till det...fick sedan ga runt typ hela flygplatsen bara for att ga pa samma plan igen 1,5 timmar senare...mycket lustigt.
fran Hong Kong till Auckland tog det mig ytterliggare 10 timmar innan jag landade. Var en mycket trott Jonas som vaggade av planet..kan ju inte sova pa flygplan tyvarr. Mina resa var ocksa langt ifran over. Hade ett 3 timmars stopp i Auckland innan jag gick ombord pa det skakigaste lilla flygplan jag nagonsin suttit i, varsta berg o dalbanan. Trodde att jag skulle kunna sitta lugnt och stilla denna sista flygtur ner till Christchurch..men icke. Nar planet landade en timme for tidigt pa ett stalle som heter Palmerston var jag mer an forvirrad. Visade sig dock att flygturen var upplagt sa med en mellanlandning for att plocka upp mer folk...stort suck pa det.
klockan 3 lokal tid 6 mars...over 2 dygn efter jag lamnade min hemby kom jag till Christchurch. lyckades med en hel del tur fraga just den busschaufor som skulle at mitt hall om var jag skulle ta vagen...Min plan att direkt hitta till det foretag jag varit i kontakt med lyckades darmed. Tog mig en timme i bussen innan jag slutligen rullade in pa Ashburton station.
Min nya lilla hemort. Hittade foretagets kontor och framat 6 tiden pa kvallen blev jag kort till den holiday park jag beffunnit mig pa sedan dess. Nar jag slutligen kom i sang hade det gatt c:a 48 timmar sedan jag senast sov nagot.
vaknade klockan 2 pa natten den 7 mars. trodde jag sovit i over ett dygn:) var dock bara tidsskillnaden som spokade med mig..men var en konstig kansla....
2 dagar senare borjade jag arbeta...var mycket osakerhet i borjan..visste inte riktigt vad jag skulle gora. Men den 8 mars blev jag i alla fall upplockad pa campen av 2 tandlosa orginal till nya zeelandare som visade sig vara mitt arbetsteam:) goa gubbar maste jag saga...sa ingen fara dar. Har sedan den dagen arbetat med en hel del olika saker. Varje morgon blir jag upplockad for att snurra runt ute bland akerlandskapen i en gammal van. Omradet jag befinner mig i heter Canterbury och ar ett extremt platt akerlandskap med stora falt sa langt ogat kan na. finns vissa likheter med t ex Holland eller varfor inte sodra skane.
Hursomhelst...vi har akt runt i en van och framforallt arbetat med plantering...har da fatt sitta bakom en traktor och trycka plantor i ett snurrande hjul. Trivs bra med det..far var ute varje dag o det ar grymt skont. Har varit runt 20 grader varmt varje dag o det ar en allldeles utmark arbetstemperatur. Forutom plantering har mitt "crew" arbetat i en lokfabrik, med sadstapling o lite andra farmarsysslor...jattekul att fa ta del av.
ska aven namna hur mitt liv pa campen ser ut. Bor med c:a 10 personer i ett hus pa en slags camping. ligger c:a 3 km utanfor Ashburtons centrum ( stad med c:a 13000 invanare). Forutom jag sa ar det en ruskig rora av nationaliteter. tyskland, frankrike, japan, irland, kina, singapore, sydafrika, italien och kenya finns representerade i vart multikulturella hus. De ar alla underbara manniskor sa jag trivs valdigt bra. Tyvarr sa ar stallet isolerat varre sa vi har bara varandra storre delen av tiden. Sa varje kvall ar det filmkvall och kortspel som galler:)
har forutom dagsturerna i vanen till olika falt hunnit med nagra mindre utflykter...bla annat en partykvall i Christchuch pa st patricksday..var ett grymt drag!
har sedan tagit nagra turer till den underbara strand som finns har. gar inte att bada i vattnet for kallt for det:) men att sitta o sloa ar alltid fint...
nu hinner jag inte skriva mer men ska vidare utveckla mig nasta gang..finns sa mycket att beratta!
Ska forsoka att borja fran borjan vid reseavgang 4 mars. Vaknade upp pa morgonen efter en sista utekvall med ganget. var kanske inte sa smart uppladdning men ville garna ha det sa.
Ivag kom jag i alla fall aven om det var slitsamt.
Resan borjade klockan 10 pa morgonen. Tog da bilen in till Kalmar station for tag mot Kopenhamn. Till kopenhamn anlande jag runt 3 tiden. Hade da 3 timmars vantan pa london flyget. flighten var forstas forsenad...en orolig Jonas trodde han skulle missa vidare tranfern...hade ju helt glomt bort att det ar en timma tidsskillnad till England...
naja efter diverse strul med inresetillstand i London sa kom jag anda pa mitt flyg till slut. 21.30 pa kvallen brittisk tid. forsta delen av den langa resa som var framfor mig gick till Hong kong dar planet skulle mellanlanda. denna del tog 11 timmar.
I hong kong tvingades jag ga av planet...hade inte fattat att alla var tvungna till det...fick sedan ga runt typ hela flygplatsen bara for att ga pa samma plan igen 1,5 timmar senare...mycket lustigt.
fran Hong Kong till Auckland tog det mig ytterliggare 10 timmar innan jag landade. Var en mycket trott Jonas som vaggade av planet..kan ju inte sova pa flygplan tyvarr. Mina resa var ocksa langt ifran over. Hade ett 3 timmars stopp i Auckland innan jag gick ombord pa det skakigaste lilla flygplan jag nagonsin suttit i, varsta berg o dalbanan. Trodde att jag skulle kunna sitta lugnt och stilla denna sista flygtur ner till Christchurch..men icke. Nar planet landade en timme for tidigt pa ett stalle som heter Palmerston var jag mer an forvirrad. Visade sig dock att flygturen var upplagt sa med en mellanlandning for att plocka upp mer folk...stort suck pa det.
klockan 3 lokal tid 6 mars...over 2 dygn efter jag lamnade min hemby kom jag till Christchurch. lyckades med en hel del tur fraga just den busschaufor som skulle at mitt hall om var jag skulle ta vagen...Min plan att direkt hitta till det foretag jag varit i kontakt med lyckades darmed. Tog mig en timme i bussen innan jag slutligen rullade in pa Ashburton station.
Min nya lilla hemort. Hittade foretagets kontor och framat 6 tiden pa kvallen blev jag kort till den holiday park jag beffunnit mig pa sedan dess. Nar jag slutligen kom i sang hade det gatt c:a 48 timmar sedan jag senast sov nagot.
vaknade klockan 2 pa natten den 7 mars. trodde jag sovit i over ett dygn:) var dock bara tidsskillnaden som spokade med mig..men var en konstig kansla....
2 dagar senare borjade jag arbeta...var mycket osakerhet i borjan..visste inte riktigt vad jag skulle gora. Men den 8 mars blev jag i alla fall upplockad pa campen av 2 tandlosa orginal till nya zeelandare som visade sig vara mitt arbetsteam:) goa gubbar maste jag saga...sa ingen fara dar. Har sedan den dagen arbetat med en hel del olika saker. Varje morgon blir jag upplockad for att snurra runt ute bland akerlandskapen i en gammal van. Omradet jag befinner mig i heter Canterbury och ar ett extremt platt akerlandskap med stora falt sa langt ogat kan na. finns vissa likheter med t ex Holland eller varfor inte sodra skane.
Hursomhelst...vi har akt runt i en van och framforallt arbetat med plantering...har da fatt sitta bakom en traktor och trycka plantor i ett snurrande hjul. Trivs bra med det..far var ute varje dag o det ar grymt skont. Har varit runt 20 grader varmt varje dag o det ar en allldeles utmark arbetstemperatur. Forutom plantering har mitt "crew" arbetat i en lokfabrik, med sadstapling o lite andra farmarsysslor...jattekul att fa ta del av.
ska aven namna hur mitt liv pa campen ser ut. Bor med c:a 10 personer i ett hus pa en slags camping. ligger c:a 3 km utanfor Ashburtons centrum ( stad med c:a 13000 invanare). Forutom jag sa ar det en ruskig rora av nationaliteter. tyskland, frankrike, japan, irland, kina, singapore, sydafrika, italien och kenya finns representerade i vart multikulturella hus. De ar alla underbara manniskor sa jag trivs valdigt bra. Tyvarr sa ar stallet isolerat varre sa vi har bara varandra storre delen av tiden. Sa varje kvall ar det filmkvall och kortspel som galler:)
har forutom dagsturerna i vanen till olika falt hunnit med nagra mindre utflykter...bla annat en partykvall i Christchuch pa st patricksday..var ett grymt drag!
har sedan tagit nagra turer till den underbara strand som finns har. gar inte att bada i vattnet for kallt for det:) men att sitta o sloa ar alltid fint...
nu hinner jag inte skriva mer men ska vidare utveckla mig nasta gang..finns sa mycket att beratta!
Måndag 26 Februari 2007
Efter 3 månaders snöslask, industriarbete och ett ganska segdraget småtrött humör så är både jag och plånboken redo för äventyr!
Har när jag skriver detta 5 dagar kvar till min resa mot avlägsna Nya Zeeland.
Längtar så grymt nu ..att vara på väg till ett sedan barnsbens drömmäl känns stort och fullständigt underbart. Jag älskar naturens skönheter och framför orörda och karga sådana. Såsom jag förra året föll i evig kärlek till Island räknar jag med att samma känslor åter ska vakna för Nya zeeland.
Jag har så mycket planer just nu vad jag ska ta mig för, allt från fallskärmskurser, bungyjumping och galna vandringar har infilterat mitt sinne. Efter 3 månader utan några som helst oväntade händelser sprudlar verkligen min äventyrslusta..o den är inte liten ska tilläggas!
Just nu är känslan att jag ska hitta ett arbete så fort som möjligt, få en möjlighet till att göra en ekonomisk kalkyl..sen ska jag bara njuta av livet:) träffa nya kompisar, se landet och framförallt rasta av mig!
Jag bryter ett mönster med min resa och det är destinationen. Som jag förstått åker de flesta skandinaver till norra ön och framförallt Auckland. Jag kände bara att jag vill träffa människor som just inte kommer från dessa trakter så jag åker istället till Christhurch på sydön för att sedan söka mig mot landsbygden. Jag vill verkligen se det genuina, turism fick jag mer än nog av på Teneriffa i höstas.
Potatissäsongen har dragit igång på sydön så jag antar att det är där mitt öde tänker leda mig:) Så länge jag får vara utomhus kommer mitt humör vara på topp!
Ska skriva mer från o med nu så fort jag är inne i "det okända"!
Har när jag skriver detta 5 dagar kvar till min resa mot avlägsna Nya Zeeland.
Längtar så grymt nu ..att vara på väg till ett sedan barnsbens drömmäl känns stort och fullständigt underbart. Jag älskar naturens skönheter och framför orörda och karga sådana. Såsom jag förra året föll i evig kärlek till Island räknar jag med att samma känslor åter ska vakna för Nya zeeland.
Jag har så mycket planer just nu vad jag ska ta mig för, allt från fallskärmskurser, bungyjumping och galna vandringar har infilterat mitt sinne. Efter 3 månader utan några som helst oväntade händelser sprudlar verkligen min äventyrslusta..o den är inte liten ska tilläggas!
Just nu är känslan att jag ska hitta ett arbete så fort som möjligt, få en möjlighet till att göra en ekonomisk kalkyl..sen ska jag bara njuta av livet:) träffa nya kompisar, se landet och framförallt rasta av mig!
Jag bryter ett mönster med min resa och det är destinationen. Som jag förstått åker de flesta skandinaver till norra ön och framförallt Auckland. Jag kände bara att jag vill träffa människor som just inte kommer från dessa trakter så jag åker istället till Christhurch på sydön för att sedan söka mig mot landsbygden. Jag vill verkligen se det genuina, turism fick jag mer än nog av på Teneriffa i höstas.
Potatissäsongen har dragit igång på sydön så jag antar att det är där mitt öde tänker leda mig:) Så länge jag får vara utomhus kommer mitt humör vara på topp!
Ska skriva mer från o med nu så fort jag är inne i "det okända"!
Lördag 13 Januari 2007
Det är ett märkligt läge jag hamnat i. Jag står fullt laddad vid startdtrecket för att ge mig av på en intensiv och spännade resa mot målet. Men det är fullt med tjuvstarter och irritationen blir allt större och tiden dras ut allt mer....
Så skulle jag vilja beskriva hur jag känner det just nu. Jag vill åka på ett sista galet och självutvecklande äventyr innan jag lovat mig själv och andra att till hösten återvända till verkligheten för att sätta mig bakom skolbänken,
Vad är det då som inte har fungerat? det stora felet är att hag inte gjort ett målmedvetet förarbete om vad jag faktiskt vill hitta på. Jag är en alltför idérik person för mitt eget bästa, har nämnligen mycket svårt att släppa en bra idé. Detta gör att jag velat fram och tillbaka utan att ta fram en specifik plan för ett specifikt mål. Resultatet är att veckorna rullat på utan att jag kommit någonstans.
Snart känner jag dock att varenda löpare har tjuvstartat bort sig och endast jag kommer vara kvar på den där startijnjen..ett läge där det blir omöjlgt att inte komma iväg...
Jag brukar ge löften till mig själv, jag har nu lovat mig själv att åka iväg i mitten av februari. Galet? nej många har gjort så innan mig,,det galna i det är tillvägagångssättet. Jag kommer packa min väska utan någon som helst koll på någonting kommer jag hoppa på ett plan till något lovande ställe. Det är dock det där med lovande ställe...när människor åker till Irland eller London så kommer de hitta alternativ fort...vad jag ser som mål är dock annorlunda. Jag drömmer om Färöarna, Falklandsöarna, Galapos, Alaska, Kanada och Mongoliet. Jag är ute efter mina äventyr och jag vill ha storslagna landskap, öppna vidder blandat med berg och ogästvänlighet.
Det är inga städer jag är ute efter, utan mer eller mindre vildmark och hur hittar man arbete där?
Det ska tilläggas att mina löften inte alltid infrias, t ex gällande kost är jag fullkomligt hopplös. Men när jag mentalt konstant bygger upp mig så är ett tillbakadragande omöjligt.
Såsom i många stora slag i historien kan inte ledare vända på sina härer utan tvingas ge sig in i striden, storleken på armén, förberedelser, löften allt ligger där och gör det omöjligt. Trots upptäckten av en mäktigare fiende blir striden av, mycket tack vare att ledaren inser att allt arbete på något sätt hade varit förgäves annat.
Jag har ingen fysisk fiende, men absolut en mental. Någonstans inne i mitt huvud utkämpas en strid mellan det äventyrliga och det förnuftiga jaget. Jag hoppas att det äventyrliga vinner, att gå någon mainstream väg har aldrig varit aktuellt för mig hittills.
Nej om en månad vet jag själv svaret om hur saker har blivit, förhoppningsvis är allt positivt. Jag får packa ryggsäcken och hålla tummarna för att vinden för min kropp i en bra riktning, eller stryk det, en äventyrlig låter bättre!
Så skulle jag vilja beskriva hur jag känner det just nu. Jag vill åka på ett sista galet och självutvecklande äventyr innan jag lovat mig själv och andra att till hösten återvända till verkligheten för att sätta mig bakom skolbänken,
Vad är det då som inte har fungerat? det stora felet är att hag inte gjort ett målmedvetet förarbete om vad jag faktiskt vill hitta på. Jag är en alltför idérik person för mitt eget bästa, har nämnligen mycket svårt att släppa en bra idé. Detta gör att jag velat fram och tillbaka utan att ta fram en specifik plan för ett specifikt mål. Resultatet är att veckorna rullat på utan att jag kommit någonstans.
Snart känner jag dock att varenda löpare har tjuvstartat bort sig och endast jag kommer vara kvar på den där startijnjen..ett läge där det blir omöjlgt att inte komma iväg...
Jag brukar ge löften till mig själv, jag har nu lovat mig själv att åka iväg i mitten av februari. Galet? nej många har gjort så innan mig,,det galna i det är tillvägagångssättet. Jag kommer packa min väska utan någon som helst koll på någonting kommer jag hoppa på ett plan till något lovande ställe. Det är dock det där med lovande ställe...när människor åker till Irland eller London så kommer de hitta alternativ fort...vad jag ser som mål är dock annorlunda. Jag drömmer om Färöarna, Falklandsöarna, Galapos, Alaska, Kanada och Mongoliet. Jag är ute efter mina äventyr och jag vill ha storslagna landskap, öppna vidder blandat med berg och ogästvänlighet.
Det är inga städer jag är ute efter, utan mer eller mindre vildmark och hur hittar man arbete där?
Det ska tilläggas att mina löften inte alltid infrias, t ex gällande kost är jag fullkomligt hopplös. Men när jag mentalt konstant bygger upp mig så är ett tillbakadragande omöjligt.
Såsom i många stora slag i historien kan inte ledare vända på sina härer utan tvingas ge sig in i striden, storleken på armén, förberedelser, löften allt ligger där och gör det omöjligt. Trots upptäckten av en mäktigare fiende blir striden av, mycket tack vare att ledaren inser att allt arbete på något sätt hade varit förgäves annat.
Jag har ingen fysisk fiende, men absolut en mental. Någonstans inne i mitt huvud utkämpas en strid mellan det äventyrliga och det förnuftiga jaget. Jag hoppas att det äventyrliga vinner, att gå någon mainstream väg har aldrig varit aktuellt för mig hittills.
Nej om en månad vet jag själv svaret om hur saker har blivit, förhoppningsvis är allt positivt. Jag får packa ryggsäcken och hålla tummarna för att vinden för min kropp i en bra riktning, eller stryk det, en äventyrlig låter bättre!
Onsdag 27 December 2006
Det jag tänker tillägna detta blogginlägg är ett tema som säkert många människor känner sig mycket hemmastada i, åtminstone medlemmar på den här sajten!
Har nu varit hemma i drygt en månad efter hemkomsten från Teneriffa, det har känts helt ok att ta det lugnt på hemmaplan efter ett antal månader i utlandet..MEN
Herregud jag har fått massa upplevelser, träffat nya människor, fått se nya kulturer..så kommer jag hem till Sverige och allt är..ja vardagslunk, livslunk..vad man än vill kalla det.
Det finns människor som kan bo i sin röda lilla stuga hela livet och vara nöjda med det, men jag har fått smak av något annat..en upptäckarglädje, en strävan mot förståelse en längtan av nya utmaningar varje dag.
En månad hemma har nu redan börjats känna som att gå flera år tillbaka i min personliga utveckling...man står liksom och trampar luft utan att ta sig för många centimetrar i rätt riktning.
Vad jag jag nu kan konstatera är att jag inom så snar framtid som möjligt måste ge mig av igen för att mätta mina sinnen..det är dock ett kort perspektiv.
Min största oro just nu är att vad händer sen då? Inte kan jag ju flacka runt hela livet? eller? Jag tror jag förlorat min förmåga att känna ro, att kunna leva vardagsliv på en plats och trivas med det.
Självklart är den känslan dubblerad av att befinna sig på sin hemort som jag gör nu..men den där oron ligger och gnager.
Jag har för stor passion i att se nytt och upptäcka, tror nämnligen aldrig de egenskaperna kommer gå ur mig...
Jag hoppas jag en gång i mitt liv kommer trivas i en "röd liten stuga" men jag tror inte det.
Har sagt att jag ska börja plugga till hösten, men hjälp jag har redan ångest över att jag ska bli kvar 4-5 år på samma ställe...det kan inte vara naturligt? eller?
Jag antar många har sett eller läst Sagan om ringen, för att beskriva min situation så vill jag ta slutet av hela sagan. När Frodo meddelar att han lämnar Fylke för han inte längre kan se sig själv i det lugna samhälle han levt i hela livet pga. han sett och upplevt så mycket under sin resa.
Den känslan känner jag, jag hade utan problem kunnat hoppa på ett skepp i hamnen för att segla bort mot det okända för att aldrig återvända.
I detta måste jag ändå klargöra att jag älskar min hemort, men på något sätt så kommer det som är det okända att vara mitt hem. Det är dit jag vill och det är dit jag längtar...det är ju bara det att det okända aldrig kan förbli just okänt. Nej, jag har konstant ett spjut i ryggen och om det någonsin kommer slås ner i backen innan det tränger igenom min rygg..ja det är min stora fundering just nu!
Vissa förstår säkert detta grubbel, ni som inte gör det, jag är avundsjuk på er!
Har nu varit hemma i drygt en månad efter hemkomsten från Teneriffa, det har känts helt ok att ta det lugnt på hemmaplan efter ett antal månader i utlandet..MEN
Herregud jag har fått massa upplevelser, träffat nya människor, fått se nya kulturer..så kommer jag hem till Sverige och allt är..ja vardagslunk, livslunk..vad man än vill kalla det.
Det finns människor som kan bo i sin röda lilla stuga hela livet och vara nöjda med det, men jag har fått smak av något annat..en upptäckarglädje, en strävan mot förståelse en längtan av nya utmaningar varje dag.
En månad hemma har nu redan börjats känna som att gå flera år tillbaka i min personliga utveckling...man står liksom och trampar luft utan att ta sig för många centimetrar i rätt riktning.
Vad jag jag nu kan konstatera är att jag inom så snar framtid som möjligt måste ge mig av igen för att mätta mina sinnen..det är dock ett kort perspektiv.
Min största oro just nu är att vad händer sen då? Inte kan jag ju flacka runt hela livet? eller? Jag tror jag förlorat min förmåga att känna ro, att kunna leva vardagsliv på en plats och trivas med det.
Självklart är den känslan dubblerad av att befinna sig på sin hemort som jag gör nu..men den där oron ligger och gnager.
Jag har för stor passion i att se nytt och upptäcka, tror nämnligen aldrig de egenskaperna kommer gå ur mig...
Jag hoppas jag en gång i mitt liv kommer trivas i en "röd liten stuga" men jag tror inte det.
Har sagt att jag ska börja plugga till hösten, men hjälp jag har redan ångest över att jag ska bli kvar 4-5 år på samma ställe...det kan inte vara naturligt? eller?
Jag antar många har sett eller läst Sagan om ringen, för att beskriva min situation så vill jag ta slutet av hela sagan. När Frodo meddelar att han lämnar Fylke för han inte längre kan se sig själv i det lugna samhälle han levt i hela livet pga. han sett och upplevt så mycket under sin resa.
Den känslan känner jag, jag hade utan problem kunnat hoppa på ett skepp i hamnen för att segla bort mot det okända för att aldrig återvända.
I detta måste jag ändå klargöra att jag älskar min hemort, men på något sätt så kommer det som är det okända att vara mitt hem. Det är dit jag vill och det är dit jag längtar...det är ju bara det att det okända aldrig kan förbli just okänt. Nej, jag har konstant ett spjut i ryggen och om det någonsin kommer slås ner i backen innan det tränger igenom min rygg..ja det är min stora fundering just nu!
Vissa förstår säkert detta grubbel, ni som inte gör det, jag är avundsjuk på er!
Fredag 1 December 2006
När jag skriver detta är det 2 dagar kvar tills planet lyfter från Teneriffa för att styra sin nos mot Kastrup, Köpenhamn. Har sett fram emot denna dagen ett tag nu så det känna skönt att den äntligen är här. Har varit här i näst intill 3 månader nu vilket är mer än tillräckligt i den turisthåla jag hamnat på.
Teneriffa är en alldeles för turistbaserad ö för att passa min smak det har jag redan konstaterat.
För en veckosemestrare jovisst, man får några dagar på stranden..man kan besöka Masca och Teide ( 2 sevärda resmål) och ett par ställen till..men sen? Nej jag förstår mig inte på de som vill bo här på obestämd tid och kan trivas med det. Jag förstår mig inte heller på alla de som vill och endast umgås med landsmän, det är något som känns väldigt signifikativt för den här ön. Svenskar som bara umgås med svenskar, engelmän men engelsmän och tyskar med tyskar. Jag trodde alla åkte utomlands för att få se och uppleva något nytt men så är det uppenbarligen inte....ta seden dit du kommer? glöm det på Tenerifa.
Nej jag kommer nog aldrig tillbaka hit, det må vara billigt men jag lägger hellre ut några extra hundralappar och hamnar på mer kulturellt "korrekta" platser.
Min sista tid på ön sen förra inlägget har som resten av min vistelse här varit något omtumlande. Till att börja med så lyckades jag pa samma sekund tappa bort både kamera och plånbok..inte kul..men mitt eget fel...
Jobbet som jag nu äntligen har slutat var av avdelningen längre på slutet. Inget hände och lunken var extremt frustrerande..framförallt då jag mer eller mindre knappt fick prata med en människa under 2 veckors arbetstid...
Nåja nu är det över och jag kan åter se framåt....lägenheten är återlämnad, jobbet avslutat och mina skyldigheter och plikter lika med noll.
Sammanfattningsvis av min vistelse på ön vill jag göra följade slutsats. Efter mitt första misslyckande på det engelska hotellet så gav jag mig själv ett löfte om att inte åka hem med ett misslyckande. Jag känner nu att jag har fullgjort mina plikter. Mina veckor som personlig assitstent har fullföljts och jag känner att jag gjort en bra arbetsinsats och dessutom lärt mig en hel del om både såsom jobbet i sig och även i min egen utveckling som människa!
Hör av mig när mer planer för framtiden finns i mitt huvud och nya utflykter står på dörren....
Teneriffa är en alldeles för turistbaserad ö för att passa min smak det har jag redan konstaterat.
För en veckosemestrare jovisst, man får några dagar på stranden..man kan besöka Masca och Teide ( 2 sevärda resmål) och ett par ställen till..men sen? Nej jag förstår mig inte på de som vill bo här på obestämd tid och kan trivas med det. Jag förstår mig inte heller på alla de som vill och endast umgås med landsmän, det är något som känns väldigt signifikativt för den här ön. Svenskar som bara umgås med svenskar, engelmän men engelsmän och tyskar med tyskar. Jag trodde alla åkte utomlands för att få se och uppleva något nytt men så är det uppenbarligen inte....ta seden dit du kommer? glöm det på Tenerifa.
Nej jag kommer nog aldrig tillbaka hit, det må vara billigt men jag lägger hellre ut några extra hundralappar och hamnar på mer kulturellt "korrekta" platser.
Min sista tid på ön sen förra inlägget har som resten av min vistelse här varit något omtumlande. Till att börja med så lyckades jag pa samma sekund tappa bort både kamera och plånbok..inte kul..men mitt eget fel...
Jobbet som jag nu äntligen har slutat var av avdelningen längre på slutet. Inget hände och lunken var extremt frustrerande..framförallt då jag mer eller mindre knappt fick prata med en människa under 2 veckors arbetstid...
Nåja nu är det över och jag kan åter se framåt....lägenheten är återlämnad, jobbet avslutat och mina skyldigheter och plikter lika med noll.
Sammanfattningsvis av min vistelse på ön vill jag göra följade slutsats. Efter mitt första misslyckande på det engelska hotellet så gav jag mig själv ett löfte om att inte åka hem med ett misslyckande. Jag känner nu att jag har fullgjort mina plikter. Mina veckor som personlig assitstent har fullföljts och jag känner att jag gjort en bra arbetsinsats och dessutom lärt mig en hel del om både såsom jobbet i sig och även i min egen utveckling som människa!
Hör av mig när mer planer för framtiden finns i mitt huvud och nya utflykter står på dörren....
Lördag 11 November 2006
Tiden går fort ibland även om det inte känns så. Detta är på dagen 2 månader sen jag kom till Teneriffa....herregud.
Jag har nu arbetat som personlig assistent i över 4 veckor och det flyter hyfsat. Det är i mitt fall en ganska långtråkig syssla och startkänslorna har svalnat. Men det finns en trygghet vilket gör att tiden kan rulla på sitt lugna mak. Har hittat nya hyresgäster som jag nämnde i tidigare inlägg..dessa ska dock också åka hem så lägenheten kommer åter behöva hyresgäster:)
Denna gång kommer dock inte jag leta efter nya utan situationen är utanför mina händer då även jag själv lämnar efter denna månaden.
Har kort ock gott bestämt mig för att åka hem, 3 december går mitt plan norrut.
Min ambition är att njuta av min sista tid på teneriffa i största möjliga grad och sedan dra igång ett nytt projekt på hemmaplan. Vill vara hemma över jul och gärna tjäna lite pengar under perioden med:)
Kommer göra en sista rapportering till innan jag åker över lite avskedskänslor:)
Nej men kan kort och gott säga att 3 månader på denna ö är mer än väl...detta är inget ställe att döda tid på dagarna är alldeles för lika varandra, miljön för tråkig och tiden går gärna (åtminstone i mina ögon) ganska långsamt...
Min kaosperiod är över som detta ger sken av:) men kan säkert vara kul att höra att jag fick ordning på allt till slut:)
Jag har nu arbetat som personlig assistent i över 4 veckor och det flyter hyfsat. Det är i mitt fall en ganska långtråkig syssla och startkänslorna har svalnat. Men det finns en trygghet vilket gör att tiden kan rulla på sitt lugna mak. Har hittat nya hyresgäster som jag nämnde i tidigare inlägg..dessa ska dock också åka hem så lägenheten kommer åter behöva hyresgäster:)
Denna gång kommer dock inte jag leta efter nya utan situationen är utanför mina händer då även jag själv lämnar efter denna månaden.
Har kort ock gott bestämt mig för att åka hem, 3 december går mitt plan norrut.
Min ambition är att njuta av min sista tid på teneriffa i största möjliga grad och sedan dra igång ett nytt projekt på hemmaplan. Vill vara hemma över jul och gärna tjäna lite pengar under perioden med:)
Kommer göra en sista rapportering till innan jag åker över lite avskedskänslor:)
Nej men kan kort och gott säga att 3 månader på denna ö är mer än väl...detta är inget ställe att döda tid på dagarna är alldeles för lika varandra, miljön för tråkig och tiden går gärna (åtminstone i mina ögon) ganska långsamt...
Min kaosperiod är över som detta ger sken av:) men kan säkert vara kul att höra att jag fick ordning på allt till slut:)
Måndag 16 Oktober 2006 - Spanien
Har när jag skriver detta precis avslutat min första arbetsdag som personlig assistent. Jag kan kort säga detta redan efter en dag...jag har hittat rätt! det kommer bli ett nöje att arbeta de 6 veckor som jag är kontrakterad för!
Så till det nya problemet..finns ju alltid sådana som de som har följt min blogg är medvetna om:)
Jag bor med 3 tjejer i lägenheten där jag bor...flyttade ihop med de i början av denna månaden efter att ha fått kontalt med de över Internet. Nu har de dock kommit fram till att de vill bo i Grannstaden Las Americas och flyttar därmed ut efter denna månaden. Jag har därmed 2 veckor på mig att hitta nya personer att dela hyran med för att inte behöva lägga ut 750 EURO själv...vilket skulle innebära kontotömning med min svaga ekonomi....
Detta låter dock kanske som en konstig kommentar till detta läge...men jag oroar mig faktiskt inte...detta känns som om detta inte är av samma grad som det jag fått utstå...på något sätt orkar jag bara inte oroa mig. Har redan fått göra det tillräckligt och jag har ju lyckas ta mig ur tidigare situationer så jag ska nog greja detta med!
Måste också få med en rolig upplevelse efter min något småkaotiska blogg:) Fick pengar för att köpa arbetskläder till mitt nya jobb..2 par badbyxor och ett par sandaler:)......
Så till det nya problemet..finns ju alltid sådana som de som har följt min blogg är medvetna om:)
Jag bor med 3 tjejer i lägenheten där jag bor...flyttade ihop med de i början av denna månaden efter att ha fått kontalt med de över Internet. Nu har de dock kommit fram till att de vill bo i Grannstaden Las Americas och flyttar därmed ut efter denna månaden. Jag har därmed 2 veckor på mig att hitta nya personer att dela hyran med för att inte behöva lägga ut 750 EURO själv...vilket skulle innebära kontotömning med min svaga ekonomi....
Detta låter dock kanske som en konstig kommentar till detta läge...men jag oroar mig faktiskt inte...detta känns som om detta inte är av samma grad som det jag fått utstå...på något sätt orkar jag bara inte oroa mig. Har redan fått göra det tillräckligt och jag har ju lyckas ta mig ur tidigare situationer så jag ska nog greja detta med!
Måste också få med en rolig upplevelse efter min något småkaotiska blogg:) Fick pengar för att köpa arbetskläder till mitt nya jobb..2 par badbyxor och ett par sandaler:)......