Onsdag 28 Mars 2007
Att bli en del av nagot
Har nu snart spenderat min forsta manad pa Nya Zeeland. Tiden har bara rullat ivag...herregud en manad, kanns som jag kom igar.
Det ar ett valdigt latt land att bli en del av det ar en stor del av sanningen bakom min trivsel i den situation jag befinner mig i. Landet har en valdigt trevlig och hjalpsam befolkning och i och med att jag arbetar genom ett foretag som skickar ut mig till olika platser sa far jag se omgivningen och standigt traffa nya manniskor. Jag har ett perfekt liv just nu i att lara kanna saval lokalbor och andra backpackers.
Det ar inte sa varst manga ganger i livet man kanner att allting bara ar perfekt, just nu har jag en sadan kansla. Har ingenting jag gar och gramer mig over och trivs utmarkt med alla manniskor i min omgivning.
Det ar nog langt ifran alla som tycker det later frestande att bo en liten lantlig stad pa andra sidan jordklotet men mig passar det verkligen. Ar glad att jag inte hamnade i nagon storre stad. Lilla Ashburton har givit mig en perfekt start, manniskor har tid att stanna upp forklara och hjalpa till. Kan ta ett exempel, skaffade mig ett bankkonto forsta veckan, tog mig 40 min innan jag gick ut fran banken. Fick hjalp med precis allt...aven sadant man normalt far skota sjalv.
Jag trodde nog inte sjalv att jag nagonsin skulle bli nagon slags lantbrukare men den sista manaden av mitt liv har jag inte varit nagot annat. Har testat pa lite allt mojligt lantligt arbete, idag stod jag t ex uppe pa en stor potatismaskin och sorterade potatis. Min gardag bestod av att styra en stor lokmaskin dar jag fick styra var lokarna skulle hamna. Gor nya saker varje dag och trivs utmarkt med det. Mitt ode ar nog inte att bli lantbrukare men jag kan numera arligt saga att det ar en nagot jag trivs jattebra med. Att fa vara ute varje dag ar en gava langt ifran alla far ta del av.
Nagot som givetvis gor allt battre for mig ar att jag hittills fatt uppskattningar fran foretaget jag arbetar for. Att fa postitiv kritik ar alltid kul! Spelar ingen roll hur manga ganger jag for hora det..blir lika glad varje gang "Bloody good job, Jonas!"
Maste aven kommentera en annan sak om mitt kara Ashburton. Regionen har c:a 20 000 invanare...av de bestar arbetslosheten av 37 personer...majoriteten av de vill inte arbeta. Dar har var regering nagot att sla i jakten pa ge folket jobb:)
Allting lyckligt har dock sitt slut, aven om jag kanner att jag skulle kunna stanna har hur lange som helst sa har jag anda en tidsbegransning. Har sagt att jag ska komma hem innan Augusti sa ska forsoka halla det. Att vara i Nya Zeeland och bara se en lite ort later ju galet varre sa har sagt att jag bryter upp inom kort och ger mig ut i ny ovishet..blir spannade och sorgligt pa samma gang!
Nu ska jag ga och fortsatta min enkla levnadsstil och pobarja en fantastisk kvallsmaltid bestaende av pasta och korv:) typisk kost numera.....
Det ar ett valdigt latt land att bli en del av det ar en stor del av sanningen bakom min trivsel i den situation jag befinner mig i. Landet har en valdigt trevlig och hjalpsam befolkning och i och med att jag arbetar genom ett foretag som skickar ut mig till olika platser sa far jag se omgivningen och standigt traffa nya manniskor. Jag har ett perfekt liv just nu i att lara kanna saval lokalbor och andra backpackers.
Det ar inte sa varst manga ganger i livet man kanner att allting bara ar perfekt, just nu har jag en sadan kansla. Har ingenting jag gar och gramer mig over och trivs utmarkt med alla manniskor i min omgivning.
Det ar nog langt ifran alla som tycker det later frestande att bo en liten lantlig stad pa andra sidan jordklotet men mig passar det verkligen. Ar glad att jag inte hamnade i nagon storre stad. Lilla Ashburton har givit mig en perfekt start, manniskor har tid att stanna upp forklara och hjalpa till. Kan ta ett exempel, skaffade mig ett bankkonto forsta veckan, tog mig 40 min innan jag gick ut fran banken. Fick hjalp med precis allt...aven sadant man normalt far skota sjalv.
Jag trodde nog inte sjalv att jag nagonsin skulle bli nagon slags lantbrukare men den sista manaden av mitt liv har jag inte varit nagot annat. Har testat pa lite allt mojligt lantligt arbete, idag stod jag t ex uppe pa en stor potatismaskin och sorterade potatis. Min gardag bestod av att styra en stor lokmaskin dar jag fick styra var lokarna skulle hamna. Gor nya saker varje dag och trivs utmarkt med det. Mitt ode ar nog inte att bli lantbrukare men jag kan numera arligt saga att det ar en nagot jag trivs jattebra med. Att fa vara ute varje dag ar en gava langt ifran alla far ta del av.
Nagot som givetvis gor allt battre for mig ar att jag hittills fatt uppskattningar fran foretaget jag arbetar for. Att fa postitiv kritik ar alltid kul! Spelar ingen roll hur manga ganger jag for hora det..blir lika glad varje gang "Bloody good job, Jonas!"
Maste aven kommentera en annan sak om mitt kara Ashburton. Regionen har c:a 20 000 invanare...av de bestar arbetslosheten av 37 personer...majoriteten av de vill inte arbeta. Dar har var regering nagot att sla i jakten pa ge folket jobb:)
Allting lyckligt har dock sitt slut, aven om jag kanner att jag skulle kunna stanna har hur lange som helst sa har jag anda en tidsbegransning. Har sagt att jag ska komma hem innan Augusti sa ska forsoka halla det. Att vara i Nya Zeeland och bara se en lite ort later ju galet varre sa har sagt att jag bryter upp inom kort och ger mig ut i ny ovishet..blir spannade och sorgligt pa samma gang!
Nu ska jag ga och fortsatta min enkla levnadsstil och pobarja en fantastisk kvallsmaltid bestaende av pasta och korv:) typisk kost numera.....
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Nar ett foto ar for litet 17 år sedan |
Benen vill springa vidare! 17 år sedan |
Att bli en del av nagot 17 år sedan |
En forsta sammanfattning 17 år sedan |
Dags för nya äventyr! 17 år sedan |
/Elgur
Jag kollade ju dina bloggar från Island och Tenerife. Lycka till i fortsättningen!
Hälsningar "Gullsing"