13 juni
Vagúr

Jag har ordnat boende på en scoutgård. Jag trodde det var ett vandrarhem, för det var vad de saluförde det som, men när vi kommer dit har de vare sig kuddar eller täcken. Eller sängar. I ett rum ligger däremot en rejäl stapel med madrasser. Jag ringer föreståndaren (som antagligen är scoutmamman nummer ett för silltrutarna, søepapegojorna (lunnefåglarna) eller vad de nu kan tänkas heta) Hon säger att det är ”sovpåse” som gäller. Alldeles för sent inser jag att sovpåse inte betyder sängkläder. Sovpåse betyder sovsäck. Varken jag eller mamma har en sådan med oss. Scoutmamman lånar oss motvilligt två sovsäckar. Vilket blir vår räddning från förfrysning.

Tyvärr har jag inget gott att säga om Vagúrs scouthus. Det är fult, det är slitet, kymigt, kallt, smutsigt och framför allt: allergiframkallande. Jag har snörvlat och nysit och snörvlat och snorat och snutit och snorat… Jag har knarkat allergimedicin i både tablett- och sprayform men ingenting har hjälpt. Visdomstandsgrejen har väl gjort sitt till också. Jag drog ut en uschling i fredags, fick infektion, ordnade penicillin men ack ack, vad hjälpte det? Infektionen åkte ner i halsen, satte sig på rösten, i örat och nu säkert i näsan också, för när man väl kommer ut i friska luften fortsätter näsan att rinna. Jag skrämmer folk, för inte nog med att jag talar svenska (”är du dansk?”) jag kraxar som en kråka också. Det har inte varit någon idealisk start på den här resan. Men det kan bara bli bättre. Tror jag.