Jag ska alltid tävla om allt. Och idag slog jag farsan i antal besökta öar på Föröarna. Jag har varit på Kalsoy, det har inte han. Att jag sedan var iland i tre minuter för att ta femton bilder och inte kom längre än till betongkajen, det är sådant jag inte tycker spelar någon roll.

De kallar Kalsoy för ”blockflöjten”. Inte för att de är speciellt musikaliska på ön, men för att den – trots att den är en av ögruppens minsta, har fyra (!) tunnlar. Och det är inte bara det att det är en relativt liten ö och att den har fyra tunnlar. Den har bara 120 bofasta personer. Slöseri med skattepengar, någon? Jag tror inte vi svenskar ska gnälla…

Intervjun som jag planerat att klämma in på en timme tog nästan två. Skepparen var så jäkla trevlig. Och han berättade så kul saker. Som hur man förtöjer i riktigt dåligt väder. Hur man slänger iland en tamp från båten och hur folk iland sedan står och drar… Och hur de förr satte barnen i stora mjölkflaskor i aluminium, satte på locket och skickade över dem till båten. Det var helt enkelt säkraste sättet. Öbor…

Förresten, vad det gällde det stora antalet besättningsmedlemmar… Det var lagar och bestämmelser som bestämde, inte facket. Frågan är om alla bra lagar är unika för Färöarna…