Klaksvík

Vaknade till regn och dimma. Och en suverän frukost med underhållning. Det finns underliga människor överallt. Värdinna berättade om svenskan Aino Cederholm som 1932 fick för sig att starta en skola på Grönland och som sedan – i en öppen båt, satte kurs rakt ut i Atlanten. Du kan tänka dig vilken uppståndelse det blev. Ingen vettig människa gör en sådan sak. Man försökte hindra henne från att fortsätta till Grönland, men hon hade bestämt sig. Lagar och regler sa att fiskebåtarna inte fick ta med sig passagerare, men en skeppare lovade henne att hon skulle få följa med i alla fall. Om hon satte sig i båten, körde ut en bit så kunde de säga att hon hamnat i sjönöd så de blivit tvungna att plocka upp henne. Sagt och gjort. Hon for, de plockade upp henne. Men de fick fortfarande inte ta henne till Grönland, så när de närmade sig den grönländska kusten, satte de henne i en båt igen. Då hamnade hon i sjönöd på riktigt och blev räddad (på riktigt) av en annan skeppare. Men hon kom fram till Grönland. Väl framme visade det sig att det inte varit som hon trott. Grönland var fattigt och kallt. Det slutade med att hon kom tillbaka till Färöarna och startade skolan där istället. Några år senare blev hennes far sjuk och hon återvände till Sverige och kom aldrig tillbaka. Ruinerna efter skolan och minnesstenen efter Aino finns kvar utanför Klaksvík. Det var inte så länge sedan tanten dog, nittiotalet någonting. Hon hann visst starta skolor lite överallt innan hon kola vippen. En del är bra lustiga.