Lördagen var fösta dagen på resan jag helt kunnat släppa tankarna på bagaget och leva i nuet. Efter en god frukost så begav jag mig ned till ett ställe i närheten av hamnen där vi människor fick samsas på en brygga med diverse sälar och leguaner. Vägen dit gick via en brygga genom tät mangroveskog.

Dagen före så hade jag inhandlat ett par badbyxor så lite senare under nämnda lördag så tog jag mig ned till havet och tog mig ett uppfriskande dopp. Inget pass eller andra värdesaker med mig denna gång och det var riktigt skönt att efteråt ligga och värma sig i solen. Passade också på att knalla över till ett torn varifrån jag kunde knäppa några foton av en koloni med blåfotade sulor. Sådana finns det många av här på öarna. Omkring 40000 häckande par har man räknat till.

På eftermiddagen så hyrde jag en cykel och följde med Laura (damen från igår) ut på en tur västerut som tog oss en timme. Väl framme så var vi vid en plats som kallas för "Tårarna mur", som var en enorm mur som bestod av lavablock som staplats på varandra till en höjd av en 4-5 meter. Kanske högre? Muren var väl dessutom lika bred som den var hög och närmare 100 meter lång, så arbetsinsatsen för att bygga detta byggnadsverk var hög. Den byggdes av straffångar under tiden 1945-1959.

På vägen tillbaka så stannade vi till vid ett par ställen för att kolla in lite sevärdheter ned mot havet. Vi gick bland annat genom en mangroveskog där det växte träd av alla fyra mangrovearter som finns i världen.

Ett par gånger efter vägen så stannade vi till för att hälsa på dessa landlevande sköldpaddor som öarna här är så kända för. Så Skalman och jag är därmed dokumenterade på bild.

Tillbaka i staden igen var det läge att stanna till vid första bästa vattenhål för att få i sig lite vätska. Sedan blev jag hembjuden till Laura på kaffe och fick se hur hon bodde. Eget ganska modernt hus,med öppen planlösning och ett par sovrum. Betydligt mer modernt än vad jag hade trott.

Söndag sedan och dags för att resa vidare. Uppe och nere vid hamnen strax efter fem på morgonen. Likadan snabbgående motorbåt på tillbakavägen och vi var framme i Puerto Ayora ganska precis åtta på morgonen. Vilket var perfekt då det gav mig tid för en frukost innan bussen vidare norrut gick kvart i nio. Här på Santa Cruz hade det regnat och gatorna bar fortfarande spår av väntan.

Två bussar och en båttur senare var jag framme vid flygplatsen och fick hjälp av en flygplatsanställd att försöka lokalisera mitt bagage, som enligt spårningen skulle finnas här. Vi pratade med alla möjliga instanser och framför allt personalen på de två bolag som trafikerar Seymour som flygplatsen heter. Men ingenstans fanns den enligt dem och det var inget mer med det. Så det var bara att checka in och sätta sig på nästa flyg för vidare färd. Första anhalt var Guayaqil på fastlandet innan jag bordade ett nytt flyg till Lima i Peru. Stannade där över natten och hittade en soffa där jag liggande kunde sträcka ut och faktiskt sova någon timme.

I Peru så valde jag att ta mig tillbaka norrut en bit för att åka någonstans där det inte är så många turister. Så nästa flyg tog mig till stadenTrujillo ungefär halvvägs mellan Lima och Guayaqil. Valde att bo i den lilla staden Huanchaco vid Stillahavskusten. Här är det mest surfare så jag passar kanske inte riktigt in, men det får vara så några dagar.

Innan jag lämnade Equador så lade jag in en blänkare om hur British Airways fullständigt misslyckats med att hjälpa mig att lokalisera mitt bagage. Jag bad också om hjälp att få tag i en mailadress till deras bagagehantering på JFK. Fantastiskt nog så hade en av mina vänner där en fungerande sådan så nu har jag slutligen fått kontakt med en person där. Inte för att det hjälpte då hon menade att de lämnat över ärendet till de bolag som skulle skicka väskan vidare till Galapagos. Hon påstår att de därigenom inte har något ansvar vidare utan det är nästa bolags ansvar att kontakta mig. Hon uppdaterade i alla fall mina email och telefonuppgifter så det är bara att hoppas att någon så småningom ser det och hör av sig. Men jag måste säga att hoppet minskar hela tiden.

Här i Huanchaco lade jag några timmar igår sökande efter ett par shorts och en keps och förhoppningsvis ett par sandaler. Hittade dock ingenting som passade mig så jag får dra in till Trujillo idag eller imorgon och söka vidare.

/Conny