Det lilla skuttet från Bangkok till Phuket tog inte lång tid. Efter en dryg timme var vi redan framme och på väg ut ur planet igen. Tog oss heller inte lång tid att hitta en transfer ut mot Kata. Den färden gick dock inte i samma fart. Visserligen gasade chauffören på så gott han kunde, men den starka trafiken och det faktum att han släppte av folk även vid andra beacher gjorde att det hade blivit mörkt när vi kom fram.

Som sagt, Stefan har inte varit här förut men för mig är det fjärde gången på fjorton år jag besöker stället. Brukar stanna till några dagar varje gång jag passerar genom södra delen av landet. Människan är ett vanedjur sägs det och det kan stämma för vid varje tillfälle så bor jag inom bara något hundratal meter från tidigare . Första gången jag var här så hyrde jag en liten bungalow hos en jovialisk värd. Den mannen är sedan länge död och hans lilla by är riven. På exakt samma tomt är nu byggt ett litet flottare, men billigt, hotell. Där tog vi in.

Kata beach har under många år lockat en lite äldre och medelålders publik, med inslag av familjer. Så här är lite lugnare än vid Patong och de större ställena, som i större utsträckning frekventeras av yngre, lite mer partysugna resenärer.

Tiden här har mest gått åt till att sola och bada och käka lite gott på det stora utbud av restauranger som finns. Idag tog vi oss en utflykt till Phang-Ngabukten som är ett område med mycket kalkstensöar som dramatiskt reser sig direkt upp ur havet. Bland annat så stannade vi till vid den ö, där en del av den gamla bondrullen "Mannen med den gyllene pistolen" spelades in. Vad ön egentligen heter tror jag ingen minns, men den går ända sedan filmen kom till under namnet James Bond-island.

I morgon hoppar vi på en färja och drar ut till Phi-Phi island. Har inte varit där på fjorton år.

/Conny