Tog oss upp hit till norra Zanzibar på torsdag förmiddag. Efter att chauffören snurrat omkring ordenligt på de små kostigarna till gator och frågat om färdriktning ett antal gånger så kom vi slutligen rätt. Sannerligen inte lätt att vara taxichaufför i det här landet. De gator som inte är belagda är dessutom i bedrövligt skick. Oftast är bergrunden framme och förarna får gira från kant till kant för att inte fastna över stor stenbumling. Är man ute på de större vägarna är det väldigt ofta man kommer fram till dessa vägbulor där man måste sakta farten till närmast stillstående. Även där är det ofta så att men diagonalar över för att inte skrapa i.

Första två dagarna så blev det en del sol och bad. Skönt att kunna doppa sig i det härligt ljumma vattnet och kunna slappa på stranden efter det. Gott om restauranger och barer att välja mellan också. Vi har lyckats finna ett hak med ett någorlunda fungerande wifi också.

Tredje dagen började normalt. Under morgonprocedurerna kände jag av en liten lätt sträckning i ryggen, men tänkte sedan inte något mer på det. Vi åt frukost och spelade lite kort innan det var dags att gå ned till stranden. När jag skulle resa mig, så kände jag en plötslig stark smärta från ryggslutet, så stark att jag bara skrek rakt ut. Att resa på sig var otänkbart. Jag fick sitta kvar en stund och samla mig innan innan jag stödd av Stefan lyckades ta mig över till mitt rum där jag sträckte ut mig på sängen.

Några timmar senare försökte jag ta mig över till badrummet. Efter en stunds manövrerande så lyckades jag komma upp i stående ställning, men smärtan var för stark och när jag satte mig på sängen blev jag nästan svimfärdig, så det var bara att lägga sig. För ett par år sedan så råkade jag ut för en liknande händelse hemma och besökte då en sjukgymnast. Fick då några enkla övningar att utföra. Problemet då var att att när jag väl kommit hem så hade jag stelnat så övningarna ej gick att göra. Slutade att jag låg hemma i plågor i sex dagar innan jag tillfrisknade.

Någon sådan tid hade jag naturligtvis inte att lägga på detta så jag kallade på hjälp. Utanför mitt rum så kunde jag se att en rumänska, som jobbar som samordnare för ett antal av guesthousen här nere, satt. Efter att ha ropat ett tag på henne hörde hon mig till slut och kom in. Jag förklarade läget och tänkte att hon kanske kunde få tag i några starka smärtstillande, men hon tyckte vi skulle åka till ett privat sjukhus i stället och ringde dem. De hade en bil bara några minuter frän oss och efter att ha fått hjälp ut till den så bar det i sakta mak över dit.

En ung egyptisk läkare gjorde en mycket grundlig kontroll, med en rad följdfrågor som han ställde till mig. Efter allt detta så förklarade han att jag hade diskbråck och att han kunde ge mig en trippelinjektion som kunde lätta på det tryck som uppstått. Jag var lite fundersam på om det skulle hjälpa, men den här sprutan och lite knådande gjorde underverk. När jag lämnade sjukhuset, kunde jag gå för egen maskin. En viss liten smärta och en stelhet fanns kvar, men jag fick även med sig en linimentsalva att smörja in tre gånger dagligen. Den värmer sannerligen som den värsta tigerbalsam. Lite smärtstillande fick jag också käka under en tiodagarsperiod.

Skönt att kunna avsluta den här resan utan alltför stora besvär i alla fall, men jag önskar verkligen att jag hittat sådan här hjälp redan första gången hemma i Sverige.

Inte nog med mitt. En av mina kamrater gick senare på kvällen in till sig för ett litet toabesök. Det tog tid och vi började fundera på var han tog vägen. Han kom så småningom, blek om om nosen och berättade att han i samband med sina förehavanden blivit illamående och kallsvettig. Dessutom så yr att han blev tvungen att lägga sig för att vila ett tag. Han hade aldrig varit med om något sådant tidigare och hade naturligtvis blivit aningen skrämd. Jag har däremot råkat ut för företeelsen några gånger och kunde lugna honom genom att tala om att det förmodligen var ett plötsligt blodtrycksfall. De är normalt sett inte särskilt allvarliga.

Nåja, sådant här visar bara att gubbarna inte blir yngre. Eftersom, det inte blev något bad för mig igår så fick det bli en liten längre strandstund idag. Gött att få borra ned fötterna i sanden. Efter en simtur så knallade jag en stund norrut i sanden och kom nog upp i närheten av öns norra udde. Där fanns i alla fall ett fyrtorn och en del bebyggelse. Men i bara badbyxor hade jag ingen lust att gå över och undersöka grundligare, så jag återvände till mina kamrater.

Den fjärde dagen var jag på ett återbesök på sjukhuset. Läkaren var nöjd med hur jag jag rörde mig och själv känner jag ingen smärta längre. Bara en viss liten stelhet i ryggen. Men han menar att den här sprutan tar tid att verka fullt ut, så det ska bli bättre. Jag hade med mig mitt reseförsäkringspapper och efter en kontakt med SOS-alarm i Köpenhamn så blev det klart att min hemförsäkring tar hand om hela kostnaden.

I morgon flyttar vi på oss igen. Dgas för oss att avrunda resan med lite stadsliv. Först ett par dagar i Zanzibar town innan vi avslutar med några dygn i Dar es Salaam.

/Conny