Vi var uppe i ottan igår morse för att hinna med båten till Mandalay. Klockan halv sex på morgonen lättade vår passagerarbåt från hamnen i Nyaung U och stävade iväg på en irrande färd förbi alla sandbankar som ligger och lurar i det mörkbruna vatten som utgör floden Irrawaddy. Då och då fick någon matros ställa sig längst fram i fören med en lång bambustång för att mäta djupet under oss. Båten var ganska stor och skulle med lätthet kunna hysa ett par hundra passagerare, men vi var nog inte mer än ett drygt tiotal som var villiga att betala de 40 dollar som resan kostade. Vi gillar dock att färdas på vatten så för oss var det värt priset. Något som slår en när man åker runt lite grann i landet är hur torrt det är. Visserligen är det torrperiod nu, men Burma är verkligen torrt. Särskilt tydligt blir det här vid floden då Irrawaddy släpar med sig massvis av sand och deponerar på sin väg. Sandstränderna kan ibland sträcka sig flera hundra meter inåt från flodfåran för att någon kort bit längre bort bestå av ett flera meter tjockt lager av deponerat sand i flera lager.

Vartefter skutan puttrade på så passerade vi då och då små odlingar av olika grönsaker och en hel del små byar. Vid ett tillfälle såg vi ett antal mindre båtar som höll på att lastas fulla med tegelstenar från en liten fabrik.

Nåväl, dryga tretton timmar senare anlände vi slutligen till Mandalay. Väl installerade på ett av de bättre hotellen vi hamnat på under våra resor, så traskade vi ut i sommarkvällen (inte lika ljust som i Sverige dock) för att fylla på reskassan vid en bankomat. Hittade också en lokal restaurang som försåg oss med varsin ordentlig portion stekta nudlar med kyckling.

Efter en natts riktigt god sömn och en god frukost så kände vi oss redo för att ge oss i kast med Mandalay och dess stökiga gator. En lapplisa från Stockholms innerstad skulle förmodligen gråta floder när hon (han) såg det kaos som försigår på trottoarer gator och gatuhörn. Det är inte nog med alla dessa försäljare som ockuperar trottoarna, där de inte finns passar folk på att parkera sina motorcyklar i flertalet led. Ofta då även i några led rätt ut i gatan. Naturligtvis ställer sig då dessutom någon bilist utanför hela högen vilket fullkomligt täpper till gatan i den färdriktningen. Vi fotgängare som ska passera röran går naturligtvis då mitt i vägen vilket självklart försvårar ytterligare för trafiken att flyta på.

Gatorna i den centrala delen av staden är av de förra brittiska kolonisatörerna lagda i ett rutnät med ett antal breda raka gator åt alla de fyra väderstrecken, med mindre gränder insprängda. Dessa breda gator är precis som i New York och del andra städer namngivna med nummer, vilket borde göra det lätt att hitta. Tyvärr har man slarvat med märkningen av gatorna, så resultatet har inte blivit så bra. Men vi ägnade merparten av dagen åt att traska runt och bekanta oss med byn.

Även Burma har ett förflutet som gammalt kungadöme och just här i Mandalay finns ett palats från den tiden inneslutet bakom en jättemur som sträcker sig mäktiga sex kilometer lång i en rektangel och omsluten av en dryga 70 meter bred vallgrav. Vi tog ett varv runt komplexet, men struntade i att gå in och letade på en restaurang i närheten istället. Mätta och belåtna återvände vi senare till hotellet.

/Conny