Copyright © Bejjan888™

Jag vet att jag i tidigare blogginlägg sagt att jag aldrig mer ska flyga med Lufthansa. Jag borde ha hållit mig till det. Mina tidigare erfarenheter av Lufthansa har varit minst sagt tråkiga, eller ska man säga oturliga? Våren 2015 hade jag en longweekend i Innsbruck, Österrike. Flyg bokat med Lufthansa. Och vad hände? Jo, strejk. Jag hade tur att ett dotterbolag till Lufthansa gick in istället och detsamma med SAS, så jag tog mig både dit och hem, utan att betala ett öre extra. Oturen var framme igen, hösten 2015, när jag skulle resa till Brasilien. Första sträckan ner till Frankfurt, bokad med Lufthansa. Och vad hände? Strejk, igen! Som tur var hade jag fått information om den kommande strejken och bokat nya biljetter med ett annat flygbolag. Det kostade mig en del att boka nya biljetter bara några dagar innan men alternativet var att ställa in hela resan… så, nej… nya biljetter fick det bli. Fick tillbaka varenda krona från Lufthansa i alla fall p.g.a. strejken.

Och sedan dess har jag inte flugit med Lufthansa mer… förrän nu då. Eller ja, tanken var så i alla fall. Men som med mina tidigare erfarenheter… fyra dagar innan avresan så hotar kabinpersonalen på Lufthansa om strejk. Hmm… vad är oddsen?!? Tredje gången i rad som jag drabbas av strejk när jag bokat med Lufthansa! Murphys Law säger jag bara. Eller så är det någon som försöker säga att jag ska hålla mig borta från Lufthansa.
Så, söndag morgon. Upp tidigt i ottan för att packa de sista grejerna. Kände mig ändå lite skadeglad när jag snabbt läste om Lufthansas strejk på nätet… haha, strejka bäst ni vill. Inget som jag behöver oroa mig för nu efter att ha bokat nya biljetter med andra flygbolag. Lastade väskorna i bilen och kom iväg vid 05.30. Helt enligt planen. Det spöregnade, var helt gråmulet ute och tät dimma. Någon plusgrad bara. Men jag hade bytt till helt sprojlans nya vinterdäck bara två dagar innan, så det kändes tryggt.
Parkerade bilen på långtidsparkeringen och tog bussen in till Arlanda. Checkade in stora väskan och tog mig genom säkerhetskontrollen. Trots att klockan var drygt sju på morgonen och det var relativt mycket folk i terminalen. Köpte något att äta och inväntade boardingen, som började 08.15. Flygningen opererades av SAS och med en Boeing 737-800.

Det tog nog inte mer än 5 minuter för oss drygt 30 passagerare att borda planet. Kändes lite fånigt att vi alla blivit placerade i en tät klunga mitt i planet, typ över vingarna. Den främre delen och den bakre delen var helt tomma. Jag vet att det har med planets balans att göra, men ändå… det kändes fånigt.
Från Arlanda tar det knappa timmen ner till Gdánsk Lech Wałęsa Airport. Gdansk är en stad i Polens nordligaste delar som blickar ut över Östersjön. Så med andra ord hann jag inte se så mycket av Polen från luften, innan vi landade. Jag hann knappt in i ankomstterminalen förrän min väska dök upp på bandet (till skillnad från Arlanda där det gott och väl kan ta 20 30 minuter innan väskan kommer). Gdánsk Lech Wałęsa Airport är inte stor och hittade snabbt på min chaufför som skulle ta mig till slottet. Han väntade bara på mig, så vi kunde åka på en gång.

Vi färdades genom ett platt polskt landskap med träd i varma höstfärger. Den första halvtimmen åkte vi längs motorväg för att sedan svänga av, in på mindre landsvägar de sista två timmarna. Byarna blev mindre och mindre och vi passerade de mest ensliga och slitna husen och på åkrarna kunde man skymta bönder i sina gamla traktorer. Det kändes lite som att man åkte tillbaka i tiden lite grann. Pałac i Folwark Galiny ligger nästan rakt österut om Gdansk, relativt nära gränsen till och rakt söder om Kaliningrad.

Längs uppfarten till Pałac i Folwark Galiny stod lönnarna och ekarna och lyste med sina varma gul-röd-orangea färger i solen. Pałac i Folwark Galiny består av lanthusdelen, där receptionen och restaurangen finns, och så själva slottet. Det finns rum både i lanthuset och slottet som gästerna får bo i. Jag checkade in och fick veta att mitt rum låg i slottet. Min chaufför körde mina väskor till slottet, då det tar några minuter att gå dit och nästan hela vägen är kullersten (inte så kul att dra bagageväskorna dit för hand).

Slottet, som byggdes under renässanstiden (byggår 1589), har renoverats och alla rum är individuellt inredda i lantlig stil. Mitt rum var stort och rymligt, badrummet likaså som dessutom var inrett med golvvärme och handdukstork.
Klockan hade hunnit bli närmare ett och jag var vrålhungrig. Som tur var, var det bara att gå till restaurangen och slå sig ner. Det var full rulle i restaurangen, alla 13 personer som ridit under veckan hade checkat ut och åt lunch nu, innan de skulle ge sig av hemåt. Det var resväskor och folk överallt och ljudnivån var enorm. Men som tur var, så fanns det en övervåning där man kunde sitta och äta mat också. Personalen kom med menyn, som jag kunde välja från. Allt i menyn ingick i ridresans pris, utom alkoholhaltiga drycker. Förrätt, varmrätt och efterrätt och en hel sida med säsongens rätter. Panerad kycklingbröst med mandel och ugnsstekt potatis fick det bli. Mätt blev man. Så jag var tvungen att ta en kortare siesta på rummet innan jag begav mig iväg på upptäcktsfärd på slottets egendom.

Solen värmde och det var dryga +17°C ute, vilket var mycket ovanligt för årstiden fick jag höra. Normal temperatur är ca +5°C och regn. De beskrev det som att de sista veckorna i oktober var som typ en regnperiod här, så de var helt förbluffade över det fina vädret. Men återigen, det är bra väder dit jag reser… spelar ingen roll vart eller när på året ;)

Vid incheckningen fick jag en karta över gården och dess omgivning. Jag tog med den och försökte följa den för att hitta till dammarna. Men jag insåg ganska snart att kartan varken var skalenlig eller att vägarna inte riktigt var inritade på kartan som de var i verkligheten.

Jag gick längs Oaks Road (Ekarnas väg) och de stora gamla ekarna och lönnarna kantade vägen. Löven hade precis börja falla till marken och det prasslade härligt i löven på marken under skorna när man gick.

Efter ett tag kom jag fram till Lower Pond, en damm som omgavs av åkrarna. En ensam fiskare satt inkurad i vassen och höll på att skrämma ihjäl mig. Lite längre bort fanns en väl tilltagen brygga, från vilken man kunde hoppa i och ta sig ett dopp. Kanske inte i slutet av oktober… men under sommaren kan det nog vara lockande. Inte långt därifrån låg Middle Pond, där tre svanar simmade och lurade i vassen.

På vägen tillbaka började det bli riktigt varmt och jag hade inte riktigt räknat med att det skulle vara så varmt ute, så det fick bli en sakta promenad tillbaka till rummet.

Bytte om till ridkläder och såg till att vara vid stallet 15 minuter före min lektion, enligt vad receptionen hade meddelat. Men när jag kom var min häst redan sadlad och min ridlärare för dagen meddelade att det är bra om jag är där 30 minuter innan. Hur skulle jag kunna veta det? Nåväl.

Den första hästen jag fick rida var Legenda, ett fuxfärgat sto. Hon verkade lugn och stabil. Jag var den enda som hade en allroundvecka på gården just denna vecka, sedan var det en liten och nätt turkisk kvinna och en fransman som båda hade hoppvecka. Denna lektion hölls i det stora ridhuset och det var jag och den turkiska kvinnan som red en inledande lektion tillsammans, för att kolla av våra kunskaper. Då jag inte ridit på ett tag, så blev det lite av en rivstart på veckan med ökad trav, skänkelvikning och galoppfattningar. Jag erkänner rakt av – jag var definitivt mer trött än Legenda var efteråt.
Efter en välförtjänt dusch gick jag till restaurangen för middag. Nu var det betydligt lugnare i restaurangen efter att de tidigare gästerna lämnat gården. Tagliatelle pasta med pumpa och parmesanost fick det bli. Lyxade till det med en Hot Chocolate Lava Cake till efterrätt. Så himmelskt gott alltså! Det blev tidigt i säng på kvällen. Ridlektionen i morgon startar 09.00.