Copyright © Bejjan888™

Vaknade upp till sista dagen här i Rio de Janeiro. Tack vare att det inte var högsäsong fick jag ha rummet fram till kl. 14.00 innan jag behövde checka ut. Fick alltså bra med tid på mig att packa väskan i lugn och ro. Renato kom och hämtade mig vid kl. 14.30. Det var tät biltrafik och vi hamnade i långa köer. Detta trots att Renato körde de vägar som ska vara minst trafikerade så tog det alltså drygt 1 timme att ta sig från Copacabana i södra Rio de Janeiro till Galeão International Airport i norra delen av staden. Återigen passerade vi de fattigare delarna av Rio och flera favelas längs vägen och man kan inte låta bli att fundera på om det är särskilt hälsosamt att leva så. Väl framme på flygplatsen fick jag tydliga instruktioner av Renato hur jag skulle hitta till TAM Airlines incheckningsdiskar, eftersom han själv skulle möta upp nästa gäst som var på väg. ”Inga problem”, sa jag och hittade ganska enkelt på TAM Airlines. Tyvärr var det långa köer och det var väldigt få personer som satt bakom diskarna. Fick vänta nästan 30 minuter innan det blev min tur att checka in, men när det väl var min tur gick det snabbt och smidigt. Stora väskan vägde 18 kg och min ryggsäck vägde de inte ens. Konstigt. I Foz do Iguaçu var det ju så ap-noga med att handbagaget vägde endast 5 kg, men nu kollade de inte ens. Och ja, innan någon funderar så var det samma flygbolag – TAM Airlines. Däremot blev jag lite överrumplad över att de frågade efter närmast anhörig som de kan kontakta ifall något skulle hända… ööööhm, okej!? Så ni förväntar er att något kommer hända alltså, eller??? Det var åtminstone första tanken som dök upp i skallen på mig. För det är första gången någonsin som jag får den frågan ställd när jag varit ute och rest. Och under denna resa så är det ju ändå 5:e inrikesflyget med samma flygbolag, och jag får den frågan först nu?!

Boardingen drog ut på tiden tack vare att några passagerare tog sig friheten att slå sig ner på helt andra säten än vad de blivit tilldelade på sina flygbiljetter. Så innan de personerna hamnat på sina rätta platser var flyget 25 minuter försenat. Suck! När planet pushats ut och taxat till startbanan så lyfte det kl. 17.30. Efter en 3 timmar lång flygning med en hel del turbulens i luften landade jag på Pinto Martins – Fortaleza International Airport. Klockan var dock bara 19.30 här, eftersom jag återigen bytt tidszon. Så rörigt och komplicerat med flera tidszoner inom ett och samma land där dessutom vissa tidszoner tillämpar sommartid och andra inte. Jag hämtade min incheckade väska och hittade snabbt på min lokala guide Rodriguez och vår chaufför. Det var redan mörkt här i Fortaleza och under transfern till mitt hotell såg jag inte mycket av själva staden. Dock kunde jag känna hur dåliga vägar det var, och har man aldrig varit i riskzonen för whiplashskador så var man då definitivt det nu! Så småningom kom vi fram till mitt hotell Sonata de Iracema. Rodriguez hjälpte till att checka in och jag fick nyckeln till mitt rum. Jag tog hissen upp och gick fram till dörren och låste upp. Fick en smärre chock när det stod en kille och målade taket inne i rummet. Han såg lika förvånad ut som jag. Han pratade inte engelska och jag endast lite portugisiska. Men jag tror han förstod och ringde ner till receptionen. Receptionisten kom snabbt upp till mig med ett nytt kort och bad om ursäkt. Så jag tog mitt pick och pack och tog hissen upp till mitt ”nya” rum. Rummet var inte särskilt välstädat och hade ganska låg standard.

Eftersom klockan var ganska sent kändes det enklast att äta middag i hotellets egen restaurang.