Copyright © Bejjan888™

Vaknade utvilad efter en god natts sömn. Frukost vid 07.30. Frukostbuffén var vad man kunde förvänta sig av ett 4-stjärnigt hotell. Personalen servade med kaffe eller te vid bordet och frågade om det var något man tyckte saknas eller inte var nöjd med. Tillbaka uppe i rummet hörde jag städerskan knackade på hos grannen bredvid och frågade ”Room Service?”. Klockan var strax efter åtta och det var väl ändå i det tidigaste laget, eller? Gästerna skulle ju faktiskt kunna ligga och sova och ta en sen frukost, som ändå var mellan kl. 06.30 och 09.30 på hotellet under vardagarna. Hängde ut min skylt ”stör ej” på dörrhandtaget så hon inte skulle behöva knacka på min dörr. Gick ner till de äldre delarna av Innsbruck och fotade när solen sken från det andra hållet. Det var återigen en vacker dag och solen sken uppe på den klarblåa himlen. Temperaturen var runt +16 °C och väntades stiga ytterligare några grader mitt på dagen.

Bland annat gick jag tillbaka till Vier-Viecher-Eck eller Four Beasts Corner, ett torg omgärdat av gästhusen Hirschen, Adler, Löwe och Rössl. Gästhusen pryds med vackra skyltar och husens namn, vilka alla är namn på djur, betyder Hjort, Örn, Lejon och Häst. De benämns även efter färgen på husen; Gyllene Hjorten, Röde Örnen, Gyllene Lejonet och den Vita Hästen. Idag saknas dock skylten med den Gyllene Hjorten.

Gick sedan vidare till Kongresshuset där jag gick ombord på Innsbrucker Nordkettenbahnen Cable Railways, som tar en ända upp till toppstationen Hafelekar på 2334 meter. Första sträckan kallades Hungerburgbahn och gick mellan Congress – Hungerburg, delvis under jord, över floden Inn och sedan brant uppför till Hungerburg. Mitt på stannade den vid Alpenzoo, Europas högst belägna zoo. Jag klev av och gjorde ett besök på Alpenzoo. Med Innsbruck Card var det gratis entré. Det tog lite mer än en timme att ta sig igenom hela parken med alla djur. Älgar, uttrar, vargar, bergsgetter, björnar, tjädrar, kor, får, ormar etc. Med andra ord inga ovanliga djur på så vis. Men som med många djur instängda i djurparker så trivs de inte bakom galler. Och det märktes om man studerade djuren. Gick tillbaka till Nordkettenbahnen och åkte vidare uppåt till Hungerburg. Här var man tvungen att byta till nästa lift: Seegrubenbahn, som gick mellan Hungerburg och Seegrube. Det var en kabinlift som med rasande fart gick ända upp till Seegrube på 1905 meters höjd. Här uppe fanns en stor restaurang samt en snöigloo vid namn Cloud 9. Cloud 9 är samlingsplatsen för skidåkare där afterski, en pubrunda eller andra event hålls. Igloon hyser även ett museum. Häruppe från Seegrube var utsikten fantastisk och en klar dag som denna kunde man se milsvitt omkring.

Nästa kabinlift Hafelekarbahn, som gick upp till Hafelekar på 2334 meter, var utan tvekan den brantaste delen av Innsbrucker Nordkettenbahnen. Utsikten från Hafelekar var hissnande vacker och här fick man verkligen 360°-vy över alpernas bergsmassiv. Det var rofyllt och väldigt tyst här uppe. Jag hade kunnat stanna mycket längre här uppe om inte solen varit så himla intensiv. Nerresan tog allt som allt cirka 20 minuter. När jag kom tillbaka till centrum igen var klockan 13.00 och det var dags för lunch. Slog mig ner vid en uteservering i gamla stadsdelen och kände av stadspulsen. Såhär en fredag mitt på dagen strömmade det fram folk på gatorna, inte bara turister.

Nu var det hög tid att besöka de två affärerna som sålde Trachtenkläder. Den första av de två, som jag besökte var lite mindre och utbudet var inte så stort. Jag tittade bara utan att köpa något. Den andra butiken ett 50-tal meter bort var betydligt större. Här fanns det Trachtenkläder som nog passar allt och alla i smak och tycke. Här spenderade jag mycket tid och provade noggrant ut en Trachtenmieder, som skulle kunna beskrivas om en korsettliknande väst som man har utanpå en blus. Det blev ett köp trots det skyhöga priset. Men hur snygg var den inte då? ;)
På vägen tillbaka till hotellet gick jag förbi Audioversum – ett ”ljud-museum” kort och gott. Jag gick in och besökte museet, eftersom det ändå var gratis entré med Innsbruck Card. Tanken var väl att man skulle kunna lyssna på en massa grejer men just när jag var där kom det två skolklasser, som förde ett jäkla liv. Så det var dömt att misslyckas.

Eftersom väderprognosen förutspådde dåligt väder passade jag på att från att fråga på turistinformationen om tidtabell till Spårvagnarna 1 och 6. Med dessa kan man åka till Igls och Mutters, två mindre byar uppe i bergen strax utanför Innsbruck. Det började bli kväller och dags att dra sig tillbaka till hotellet igen.