Mount Everest
Copyright © Bejjan888™
Frukost kl. 08.00. Idag skulle Christoffer åka hem. Men han skulle få rida 09.30 på förmiddagen innan han behövde åka till flygplatsen. Idag var det strålande sol och +25°C.
Vi andra (jag, min reskamrat och Louise) skulle rida iväg vid 10.00. Idag skulle vi få rida en långritt på totalt 4 timmar samt en paus för en picknick-lunch. Robert var vår guide och vi red iväg på vägar som vi inte ridit på förut.
Efter en stund kom vi fram till en liten sandkulle med en höjd på typ 20 meter. Robert med sin fantasi skojade och sa att det här var deras lokala Mount Everest. Som jag tidigare nämnt så har Ungern ett väldigt platt landskap så ur det perspektivet så var sandkullen som ett Mount Everest. Vi red upp på toppen och lät hästarna vila en stund. Utsikten var magnifik därifrån. Många härliga galopper innan vi stannade för lunch.
Anita hade kört ut lunchen och dukat upp under en stor gammal tall. Det serverades en härlig gulaschsoppa och sedan pannkakor med aprikosmarmelad eller chokladsås.
Robert berättade om en ”lek” som han deltar i 2 gånger om året, typ som ett role play. De är ett gäng som klär ut sig och lever som indianer och bor i skogen i tält under två veckor. Det är flera olika stammar som krigar mot varandra. De har på sig äkta skinnkläder, mockasiner, pälsar, fjädrar och pärlor precis som indianerna i norra USA hade på 1800-1900-talet. De bor också i tapitis och till och med besticken är gjorda i horn. Sedan beväpnar de sig med knivar och spjut (i trä) som de springer runt (eller ja smyger runt) och ”dödar” varandra med. Blir man dödad är man ett spöke under 1 dygn. Då blir man vitmålad i ansiktet så alla de andra vet att man är död. Då kan man spionera på de andra stammarna eller passa på att sova. Robert berättade att de flesta passade på att sova eftersom man inte kan bli dödad igen om man är död. Jag kan definitivt tänkta mig Robert springa omkring i skogen med skinnkläder och mockasiner, haha ;)
Efter långritten bestämde sig jag, min reskamrat, Louise och Robert att gå till en närliggande sjö (Kolon) för att kika på eventuella fåglar som dröjt sig kvar. De flesta fåglarna hade troligtvis redan flugit ner till Afrika inför vinter, men vi så några svart-vita fåglar i ett träd längre bort som vi kikade på genom en kikare. Tillbaka till ranchen och sedan middag kl. 18.30. En härlig köttgryta med ris och sallad. En ruskigt god glass till efterrätt.
Frukost kl. 08.00. Idag skulle Christoffer åka hem. Men han skulle få rida 09.30 på förmiddagen innan han behövde åka till flygplatsen. Idag var det strålande sol och +25°C.
Vi andra (jag, min reskamrat och Louise) skulle rida iväg vid 10.00. Idag skulle vi få rida en långritt på totalt 4 timmar samt en paus för en picknick-lunch. Robert var vår guide och vi red iväg på vägar som vi inte ridit på förut.
Efter en stund kom vi fram till en liten sandkulle med en höjd på typ 20 meter. Robert med sin fantasi skojade och sa att det här var deras lokala Mount Everest. Som jag tidigare nämnt så har Ungern ett väldigt platt landskap så ur det perspektivet så var sandkullen som ett Mount Everest. Vi red upp på toppen och lät hästarna vila en stund. Utsikten var magnifik därifrån. Många härliga galopper innan vi stannade för lunch.
Anita hade kört ut lunchen och dukat upp under en stor gammal tall. Det serverades en härlig gulaschsoppa och sedan pannkakor med aprikosmarmelad eller chokladsås.
Robert berättade om en ”lek” som han deltar i 2 gånger om året, typ som ett role play. De är ett gäng som klär ut sig och lever som indianer och bor i skogen i tält under två veckor. Det är flera olika stammar som krigar mot varandra. De har på sig äkta skinnkläder, mockasiner, pälsar, fjädrar och pärlor precis som indianerna i norra USA hade på 1800-1900-talet. De bor också i tapitis och till och med besticken är gjorda i horn. Sedan beväpnar de sig med knivar och spjut (i trä) som de springer runt (eller ja smyger runt) och ”dödar” varandra med. Blir man dödad är man ett spöke under 1 dygn. Då blir man vitmålad i ansiktet så alla de andra vet att man är död. Då kan man spionera på de andra stammarna eller passa på att sova. Robert berättade att de flesta passade på att sova eftersom man inte kan bli dödad igen om man är död. Jag kan definitivt tänkta mig Robert springa omkring i skogen med skinnkläder och mockasiner, haha ;)
Efter långritten bestämde sig jag, min reskamrat, Louise och Robert att gå till en närliggande sjö (Kolon) för att kika på eventuella fåglar som dröjt sig kvar. De flesta fåglarna hade troligtvis redan flugit ner till Afrika inför vinter, men vi så några svart-vita fåglar i ett träd längre bort som vi kikade på genom en kikare. Tillbaka till ranchen och sedan middag kl. 18.30. En härlig köttgryta med ris och sallad. En ruskigt god glass till efterrätt.
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Sista biten hem! 13 veckor sedan |
Indalsleden söderut 13 veckor sedan |
På strövtåg i Vilhelmina 13 veckor sedan |
Fatmomakke, Trappstegsforsen och Stalon 13 veckor sedan |
Äventyret fortsätter! 13 veckor sedan |