Jag har precis börjat blogga och fick flera frågor om hur vi hamnade här egentligen...Jag skriver en kort resumé. Vi bestämde oss ganska snabbt för att tacka ja till makens erbjudande om att arbeta i Dubai i 3 år. Jag har alltid velat prova på att bo utomlands med familjen, min make kanske inte var riktigt lika intresserad, men han fick ett intressant jobberbjudande. Tilläggas kan att vi brottades med den omöjliga ekvationen att få ihop 2 heltids karriärister med 2 småbarn och ett till på väg...(Helt enkelt var inte beslutet, men nyfikenheten och möjligheterna övervägde...) En natt i november förra året kliver vi ut i en otrolig värme, trötta och ”knör” oss ut i ett hav av människor och en doft av Asien. Efter köande och kånkande på våra utmattade barn så får vi tillslut tag i en taxi. På vägen från flygplatsen får jag en liten glimt av vår nya hemstad med många höga byggnader och lyftkranar och sand... Vårt nya hem för en tid är i Emirates Hills, Springs.
I denna fräscha 2 våningsvilla finns 2 st våningssängar, 4 glas, 4 knivar, 4 gafflar/knivar samt 1 kastrull. Våra möbler skulle komma inom 2 veckor....Så levde vi i nära 4 veckor. Redan första dagen kom en fantastisk granne och ringde på och erbjöd sin hjälp. Hon bar in leksaker och körde runt på oss de första dagarna. Jag började så smått förstå att saker och ting inte riktigt fungerar som hemma.

Våra möbler kom till slut, efter att vi mer eller mindre mordhotat flyttfirman...Lagom till julfirande på Svenska Kyrkan. Det var lite lustigt att klä sig i lusselinne och tomtedräkt bland palmer i 30 gradig värme.

Livet började så småningom ta form och den största pucken var att hitta skola. Skolor finns det gott om - med långa waitinglist... Efter många besök, telefonsamtal och tester så fick vi 2 platser på Emirates International School för vår dotter och son. En enorm skola, 1400 barn fördelade på 75 nationaliteter i ett betongkomplex. Att komma från Sverige med sin "hemtrevliga" anda, fokusering på barn och inskolning så var detta en omskakande upplevelse. Inte minst för mig, den höggravida mamman....

Livet i början var mycket pappersexecis, väntan, " In Al Shallah" = om Gud vill, och många turer och onödiga turer - för att man inte förstår hur saker och ting skall göras. En annan stor del av livet i Dubai är trafiken....det tar tid... pga många människor, många ombyggnader/nybyggnader och trafikstockning.