Flyga hem med 3 barn, ja hur är det egentligen? Faktiskt riktigt bra på det hela taget. Visst känns det som att man genomfört en svensk klassiker, men – det går. ( Jag har inte gjort en svensk klassiker ännu, men jag tror att det känns så ungefär). Vi har haft mycket hjälp runtomkring. Mamma och pappa startade tidigt på torsdagsmorgonen, Pappa gjorde gröt kl 05.00. Vi packade in oss i bilen och drog till Landvetter. Checkade in allt bagage och det landade nog på 65 kg... inte så illa med tanke på vagn, gåstol, presenter, alla skor.....samt en föreläsning av kvinnan bakom disken på vad som händer med de stackars bagagekillarnas ryggar när jag packar 40 kg i en väska..... Min väninna och hennes 2 barn reste tillsammans med oss och det gjorde mycket – leksällskap vid väntan och på flygplanet. Givetvis 2 par händer till....och trevligt sällskap. Vi mellanlandade i Frankfurt och där väntade vi en stund på beställd rullstol till min väninna. ( Hon har varit riktigt sjuk hemma och var inte ”flygstark” egentligen. ) Till slut, efter att ha tagit fram det arabiska temperamentet så löste det sig. Jag har insett att ser man riktigt snurrig och sliten ut vid kontroller, genomlysnig av bagage etc så ser många genom fingrarna med oss.... Vi körde dock inte ” invalidos...” något att tänka på till nästa gång. När vi väl bordat planet till Dubai så sände jag en tanke – tänk om någon filmar just denna sekvens. Storasyskonen inpackade med alla tidsfördrivsprylar ( målarböcker, spel, kuddar, filtar...) fullt i säten, på golvet, i ett fullsatt plan. Lillan liggandes på golvet mellan väskor och syskonens fötter, jag smidigt intryckt över henne så att jag inte hindrar flygvärdinnorna i gången, bytandes en blöja med nr 2 i....Nåväl, slutet gott allting gott, visst unnande vi oss en öl och lite vin på flyget - men det var vi värda...