Så är vi tillbaka i vardagen, eller i ovardagen eller vad vi nu skall kalla vårt liv i Dubai. Jag tror faktiskt att det blir vardag – för en tid. Sommaren har varit fantastisk, skönt väder, skönt att träffa vänner, skönt att det mesta är sig likt, skönt för barnen att ha ett fritt liv, totalt skönt. Det enda som jag kände på slutet är att om de hade haft en gren i OS på packning så hade jag tagit guld – lätt.... Jag har funderat lite på livet efter Dubai och jag tror faktiskt att jag även kvalar in som logistik chef. ”Om vi skall resa dit i 2 dgr, så krävs det följande, OM detta inträffar tar vi med detta och OM det blir så är det bäst att ta med .....” De barnen brukar leka med detta – hm, då är det bäst att vi tar med det..... Jag vet – för mycket tankar hela tiden, men någonstans i slutet är det för att få det så lugnt som möjligt. Jag har sagt till flera att jag tror mig blivit bättre på att inte tänka i sjutton steg och gardera – men.... ja, skalan är ju lång.... De tre sista veckorna hade vi regn och på något sätt var det för att tala om och ställa in oss på att det är dax att dra tillbaka, eller? Nu sitter jag inne i AC, klockan är 13.30, och det är 45 grader ute. Igår var vi vid poolen 2 ggr, lilltjejen gjorde sitt premiärdopp, och hon älskade det. Det är faktiskt riktigt behagligt, luftfuktigheten är låg, så det går att andas även utanför AC. Vår hemhjälp var tidigt på plats igår ( hon är egentligen ledig fredagar) och tittade förväntansfullt på lillan. Hon har frågat maken varje dag den senaste veckan när vi kommer.... lilltjejen tittade tillbaka lite undrande. Shamali utbrister – Oh no – you forgot .... och sedan bar hon på henne hela dagen. Så nu känner lillan igen Shamali igen och skrattar när hon kommer....