Jag hade en riktigt lång resa framför mig när jag väl ätit frukost och packat ihop mina pinaler. Det måste ha passerat en songthaew ute på vägen strax innan jag kom fram dit, för jag fick stå länge och vänta på nästa. Till slut så blev jag dock upplockad så färden upp till hamnen kunde påbörjas. Satt redan några andra turister på flaket och några till anslöt under färden så det var en fullpackad flakbil som så småningom kom fram. Sjöfärden över till fastlandet är inte särskilt lång och tar inte mer än någon halvtimma.

Fick tag i mannen jag pratat med på telefon och han satte mig på en ny songthaew tillsammans med ett Australiensiskt par och sade åt mig att köpa biljetten på busstationen. Australiensarna skulle med ett flyg så vi släppte av dem först och sedan blev jag avsläppt vid samma bussdepå som jag anlände till vid färden från Rayong. Klockan var inte mer än strax efter tolv och bussen skulle komma klockan tre så jag fladdrade iväg till ett 7-11 i närheten och köpte mig lite vatten. Sedan blev det en lång och varm väntan på bussen som dessutom var försenad nästan en timme. Hade fått veta att den här bussen inte kör närmaste vägen utan åker förbi Rayong, Pattaya och Chon Bury innan man tar sikte på Nakhon Ratchasima och Khon Kaen där jag slutligen klev av. Då var klockan fem på morgonen och jag fick direkt tag i en taxi som tog mig till mitt bokade hotell. Hade i förväg varnat om att jag kunde anlända tidigt så det var inga problem att få ett rum redan då. Kostade naturligtvis lite extra, men 250 bath tyckte jag det kunde vara värt att få krypa ned i en stor härlig säng.

Gjorde inte så värst mycket min första dag här i byn förutom att vandra bort till ett stort köpcenter där jag fördrev tiden med att prata med en trevlig kvinna ett par timmar. På hemvägen så hittade jag en liten trevlig bar där man kunde sitta utomhus och studera gatu-och folklivet ytterligare någon timme.

En kilometer söder om där jag bor finns en stor vattenreservoar, en park och en trevlig restaurang. Där finns också ett museum som förklarar uppkomsten av Khon Kaen. Staden brukar kallas huvudstad över Isan, som är hela nordöstra Thailand. Avgränsat av Mekongfloden mot norr och Laos, mot öster och söder av Kambodja och mot väster av Petchabunbergen. Regionen brukar även kallas Thailands kornbod då det är jordbruk som de allra flesta här lever av. Museet var en trevlig tillflyktsort att strosa runt i och se hur man levde här förr.

I närområdet finns också ett flertal buddisttempel och jag var in till ett av dem och kollade.

Men det var igår, idag är en ny dag och jag har fått i mig frukost och gör mig redo för att checka ut. Det blir ingen lång resa idag. Vid nyår så åkte en av mina bästa vänner hemma ned hit till Thailand. Men han avled hastigt efter bara två dagar härnere. Han har en bror som bor bara några mil härifrån och jag är ditbjuden. Kan nog vara bra för oss bägge att få sitta och prata tänker jag.

/Conny