Måndag 2 April 2007
Hoppa sista åket!
Alex inledde dagen med en shoppingtur tillsamman med Patrik och Marianne. Frukostförrådet behövde fyllas på och för detta ändamål åktes ned till Mpreis. Självklart inhandlades bröd, mjölk, yoghurt och andra basvaror, men också det alla längtat efter: Müsli med jordgubbar och vit choklad.
Som en bonus köptes också välbehövlig solkräm. För Alex kom detta som räddningen, eftersom hennes solbränna valt att visa sig först denna morgon. Gårdagens lätta rosa ton hade byts ut mot intensivt röd med polkagrisvita ränder. Näsan fick sig en behövlig kur av solskyddsfaktor 50+ innan solen fick en ytterligare chans att skina på den.
Väl tillbaka på hotellet väcktes resten av det något trötta gänget och frukost serverades. Efter en lång och mysig frukost bar det åter av ut i backarna, som denna dag var om möjligt ännu mjukare. Det stoppade oss dock inte och dagen ägnades åt att åka runt i systemet och njuta av sol och slalom. Även denna dag togs pauser i Schihütte, men endast iklädda skidbyxor och linne tog flickorna chansen till en lite jämnare solbränna i stugans egna solstolar.
Och så var det ju det där med sista åket. För visst har du väl hört att man för säkerhetsskull alltid ska hoppa över det första och det sista åket varje dag? Vi har i alla fall hört det, men trodde att de orden bara var en skröna. På väg ner till en välförtjänt eftermiddagspaus på Schihütte hände så det obevekliga. Alex parerade för hundrade gången en framhoppande driva av mjukglass och ryggen sa pang. (Pang är aldrig ett bra ljud) Ett av hennes redan slitna muskelfästen hade fått nog av mjukglass och bestämde sig för att protestera. Sofias knän, som troligtvis slutit ett hemligt förbund med Alex rygg, sa även de ifrån och pausen blev en vila inför nedfärden i kabinbanan. Pausen avlutades med en flygande hjort (redbull och Jägermeister) för Alex del. Lagom berusad hoppades hon kunna få till gunget i knäna trots en skadad rygg. Hur detta egentligen gick är det ingen som vet.
Väl nere blev det en utflykt till SparIn i Schwaz och shopping av diverse smått och gott. Alex haltade runt och led, men hann ändå med att handla en hel del saker. Det blev också ett litet studiebesök i Fügens mejeri. Där bekantade vi oss med traktens egna variant av mögelost. Denna var grå och lite småhårig. På sätt och vis påminde den om en möglig feta, även om ingen av oss kan skryta med att någonsin ha provar en sådan. Kvällsmaten bestod av tomatsoppa och diverse goda ostar, varav gråosten var en. Såklart dracks en hel del vin till denna mysiga lilla måltid.
Det blev en tidig kväll, eftersom alla ville vara utvilade inför morgondagens utflykt till Italien.
Dagens tankeställare och reflektioner:
Hur skulle man rent praktiskt kunna undvika första och sista åket? Om nån har ett tips är det bara att dela med sig, för det verkar vara ett bra knep! ;-)
Hur kommer det sig att knän och ryggar alltid sluter hemliga pakter och slutar fungera när man som bäst behöver dem? Och vad är det med strumpor? Två läggs in i maskinen, men bara en kommer ut!
Som en bonus köptes också välbehövlig solkräm. För Alex kom detta som räddningen, eftersom hennes solbränna valt att visa sig först denna morgon. Gårdagens lätta rosa ton hade byts ut mot intensivt röd med polkagrisvita ränder. Näsan fick sig en behövlig kur av solskyddsfaktor 50+ innan solen fick en ytterligare chans att skina på den.
Väl tillbaka på hotellet väcktes resten av det något trötta gänget och frukost serverades. Efter en lång och mysig frukost bar det åter av ut i backarna, som denna dag var om möjligt ännu mjukare. Det stoppade oss dock inte och dagen ägnades åt att åka runt i systemet och njuta av sol och slalom. Även denna dag togs pauser i Schihütte, men endast iklädda skidbyxor och linne tog flickorna chansen till en lite jämnare solbränna i stugans egna solstolar.
Och så var det ju det där med sista åket. För visst har du väl hört att man för säkerhetsskull alltid ska hoppa över det första och det sista åket varje dag? Vi har i alla fall hört det, men trodde att de orden bara var en skröna. På väg ner till en välförtjänt eftermiddagspaus på Schihütte hände så det obevekliga. Alex parerade för hundrade gången en framhoppande driva av mjukglass och ryggen sa pang. (Pang är aldrig ett bra ljud) Ett av hennes redan slitna muskelfästen hade fått nog av mjukglass och bestämde sig för att protestera. Sofias knän, som troligtvis slutit ett hemligt förbund med Alex rygg, sa även de ifrån och pausen blev en vila inför nedfärden i kabinbanan. Pausen avlutades med en flygande hjort (redbull och Jägermeister) för Alex del. Lagom berusad hoppades hon kunna få till gunget i knäna trots en skadad rygg. Hur detta egentligen gick är det ingen som vet.
Väl nere blev det en utflykt till SparIn i Schwaz och shopping av diverse smått och gott. Alex haltade runt och led, men hann ändå med att handla en hel del saker. Det blev också ett litet studiebesök i Fügens mejeri. Där bekantade vi oss med traktens egna variant av mögelost. Denna var grå och lite småhårig. På sätt och vis påminde den om en möglig feta, även om ingen av oss kan skryta med att någonsin ha provar en sådan. Kvällsmaten bestod av tomatsoppa och diverse goda ostar, varav gråosten var en. Såklart dracks en hel del vin till denna mysiga lilla måltid.
Det blev en tidig kväll, eftersom alla ville vara utvilade inför morgondagens utflykt till Italien.
Dagens tankeställare och reflektioner:
Hur skulle man rent praktiskt kunna undvika första och sista åket? Om nån har ett tips är det bara att dela med sig, för det verkar vara ett bra knep! ;-)
Hur kommer det sig att knän och ryggar alltid sluter hemliga pakter och slutar fungera när man som bäst behöver dem? Och vad är det med strumpor? Två läggs in i maskinen, men bara en kommer ut!
Skriv kommentar
Visa alla
Senaste inläggen
Resan Hem 17 år sedan |
Vin, vin överallt 17 år sedan |
Likt bocken i Gävle 17 år sedan |
Mozarts barndomshem 17 år sedan |
Allt är inte guld som glimmar 17 år sedan |