En låång sovmorgon fick inte sitt slut förrän klockan blivit tio. Alla njöt av att ha det lugnt och skönt och frukosten intogs i solen på balkongen. Efter frukosten stannade vi kvar i den underbara värmen och passade på att sola lite. Vi iakttog också ett tv-team filma den hög av ris som låg nedanför på ängen.

Vid lunch beslutade vi att det var dags för någon typ av aktivitet och vi bestämde oss för en tur inåt Zillerdalen. Första målet på utflykten blev Hintertux. Vi promenerade en stund och tittade på anläggningen och passade på att ta lite broschyrer. Kanske blir det till det liftsystemet vi åker nästa gång.

När magen började bli hungrig vände vi tillbaka ner i dalen och stannade i Mayrhofen, det största samhället i Zillertal. Vi åt på en trevlig liten restaurang med det klingande namnet Edelweiss. Måltiden intogs på uteserveringen och vi fick således ytterligare lite solbränna.

Vid sjutiden återvände vi till Fügen. Nedanför vårt hotell hade nu den lilla hög grenar vi undrat över växt till en stor hög. Nyfikna som vi är forskade Patrik direkt reda på att denna rishög under högtidliga former skulle eldas på påskafton. Vi fick också reda på att tv-teamet som varit där på förmiddagen filmat brasan som ett bra exempel på en, av brasvakten, godkänd brashög. De hade i samma reportage också visat grannbyns rishög, vilken fått underkänt. Reglerna säger tydligt att det bar får vara naturligt trädgårds- och skogsavfall. Grannbyn riskerar mycket höga böter om de väljer att tända eld på sin hög.

Kvällsfikat denna dag bestod av specialinhandlade påskbullar som såg ut som harar. Detta är någon form av traditionella påskbullar i Österrike och Patrik var mycket stolt över inköpet. Bullarna var riktigt goda, men enormt stora.

När vi som bäst satt och fikade och pratade om att det var synd att vi skulle missa brasan vände Patrik på huvudet som en reflex för att se det han pratade om. Döm av chocken när han insåg att eldslågor sköt upp ur högen! Fascinerade av denna utomordentligt stora eld ställde vi oss på balkongen och tittade. Vi undrade om inte Patrik kunde ha missuppfattat vilken dag brasan skulle tändas. Men lite konstigt var det… Var var alla människor? Var var talaren och musikkåren?

För att undersöka saken närmare gick Patrik ner till gamle herr Egger. Trots att brasan inte brunnit i mer än 10 minuter visste redan hela byn vad som hade hänt. En man, troligtvis från grannbyn, hade kommit springande med en dunk bensin och tänt på brasan för att sen smita platsen i en vit bil. Tackvare rådigt ingripande från vittnen, såsom herr Egger, kunde mannen snabbt omhändertas av polisen.

Och nu brinner elden där utanför vårt fönster. Ingen brandkår vakar över den, ingen matar den med det ris som ligger vid sidan och ingen håller ett tal till dess ära. Men likt bocken i Gävle kommer brasan igen nästa år, men då ännu bättre och ännu mer hyllad.

Dagens tankeställare och reflektioner:

Vad händer nu? Har mannen i den vita bilen börjat en tradition? Kommer Fügens påskeld någonsin att brinna på rätt dag eller kommer den likt bocken i Gävle att bli en internetövervakad legend?