Ännu en underbar morgon i Fügen. Lätta i själen, men med tunga ögonlock begav vi oss mot Italien. Vissa haltade mer än andra denna soliga morgon.

Först ställdes kosan mot Brennerpasset och därefter ut ur Österrike och in i Italien. Den fösta staden på besökslistan blev Bressanone även om planen egentligen varit Merano. Otruligt nog hade vi missat avfarten och insett att italiensk skyltning inte är den tillförlitligaste. Därför reviderades vår plan och vi hamnade i Bressanone istället.

Frukosten, som inte hunnits med tidigare, intogs på taket till ett parkeringsgarage med storslagen utsikt över de italienska alperna och den medeltida stadskärnan. I staden hann vi med ett besök i Bressanones Duomo och en fikapaus i solen, på torget Piazza del Duomo framför kyrkan.

Färden bar sedan vidare mot sydligare breddgrader och sjön Lago di Garda. Via Bolzano och Trento letade vi oss ner till Riva del Garda, en liten gemytlig stad i norra änden av den vackra sjön. Lunch intogs på ett av stadens många torg och i sann italiensk anda beställdes både carpaccio, mozzarella och diverse pasta in. Denna soliga stad bjöd på riktig semestervärme och överraskade oss med blommande träd och palmklädda rondeller. När vinden tilltog och ett lätt regn drog in över staden vände vi norrut mot Merano. På väg ut ur staden läste vi 36 km till Trento vid infarten till en rondell. Vid utfarten av samma rondell hade avståndet minskat till 35 km. Många kilometer senare stötte vi på ytterligare en skylt: 35 km till Trento.

Vid denna tid på dagen ringde också Bojan. Han ville berätta att han klarat svenskprovet för att få bli polis! Dado blev jätteglad, för då kan han få göra vad han vill för att hans bror är polis!

Denna gång tog vi inte motorvägen utan följde en mindre slingrande väg förbi vinodlingar och vackra små sjöar. I Bolzano vände vi mot nordväst och slutligen nådde vi vårt mål, Merano. Staden visade sig vara livfull och mysig, med vackra byggnader och hissnande alper. Centrum koncentrerades kring en gågata, där vi hittade diverse små, roliga affärer.

Klockan började bli mycket och vi beslutade oss för att börja resan tillbaka mot Fügen. Vi ställdes inför dagens första dilemma. Den kortaste vägen tillbaka mot Österrike går över alperna genom ett pass vid namn Jaufenpass (2094 möh) och är 7 mil. Den långa vägen är motorvägen tillbaka över Bolzano, den är 14 mil. Vi funderade en stund och fattade sen beslutet att ta vägen över passet och njuta av utsikt och äventyr. Mörkret var dock på väg in och utsikten insåg vi snabbt att vi inte skulle få se skymten av. Efter en dryg timme och 3 mil började vi känna oss tveksamma till företaget.

När vi nådde den lilla bergsbyn St. Leonardi, den sista utposten innan hårnålskurvornas början, såg vi så en skylt med det kryptiska meddelandet at passet var öppet… men bara mellan 8.00 och 18.00. Klockan var vid detta lag strax efter 7 och vid närmare eftertanke insåg vi att vi inte mött några bilar sen vi svängt av på den lilla vägen upp mot passet. Efter en sisådär åtta hålnålskurvor till kom vi till ett hus och insåg att vi kanske borde fråga om passet är stängt. Som om ödet talade till oss gick det att på husets vägg läsa ”ett stopp lönar sig”. Sofia och Patrik gick in och talade med den lilla söta dam som ägde stället och fick veta att passet var öppet och att vägen var fri från snö och is. Vi lärde oss också att de öppettider vi sett var tider då räddningstjänsten finns tillgänglig. Övriga tider är det för mörkt och därför farligt för de att ta sig upp till passet.

Vi funderade och diskuterade hur vi skulle göra och under tiden tog vi oss upp ytterligare en bit. Beslutet att vända togs till slut av Patrik och berodde helt på det snöblandade regn som börjat falla. Tanken att åka över ett obevakat pass 1100 meter längre upp i vad som då borde vara bara snöfall var inte lockande alls. Vi vände och åkte tillbaka.

En bra stund senare och många hålnålskurvor kom vi tillbaka till nolläge och Merano. Det tog oss bara dryga två timmar att komma ingenstans. Men på plussidan bör sägas att vi fick ju i alla fall chansen att se Merano by night. En beskrivande lägeskommentar levererades av Linda: ”Ta vänster här, det brukar vi göra”.

Många timmar senare än tänkt kom vi tillbaka till Brennerpassets motorväg och möttes av ett snöoväder vilket styrkte att vi fattat rätt beslut om det lilla enfiliga Jaufenpass.

Tillbaka till våra sängar kom vi strax efter midnatt.

Dagens tankeställare och reflektioner:

Hur lång är en kilometer egentligen i Italien?