Vaknade tidigt på torsdagen så jag hann in till stan för att få mig en bra frukost. Gott om tid sedan att packa innan min transport ned till färjehamnen dök upp. Färja och färja förresten. Vi blev utfraktade tillsammans med en massa matvaror i en longtailbåt och det funkade lika bra. Någonstans mellan en och två timmar tog den färden och det mest uppseendeväckande var när vi såg någonting som låg och flöt i vattnet. Båten vände och det visade sig vara en riktig bjässe till fisk. Den tog thailändarna hand om och vräkte ned i en stor plastsäck.

Väl framme så stod jag och funderade ett tag på om någon skulle plocka upp mig eller om någon av de tuktuks som fanns på piren skulle åt mitt håll. Men det verkade inte så, så jag skuttade iland och fick tag i en kille på motorcykel som plockade med både mig och packning på mc:en och drog iväg in över ön. En gång i tiden så har man slagit på stort och anlagt ett antal betongvägar ut till de olika resorterna som finns. Det är nog bra många år sedan och de är stundtals i så dåligt skick så att man har börjat riva bort vägstumpar och förhoppningsvis anlägga nytt. Över vissa partier så gick jag helt enkelt av och gick bredvid. Men fram kom vi och väl där så väntade Soi som driver Mamas Bungalows på mig och installerade mig i en fin liten hydda en bit upp på sluttningen.

Det är en litet ställe med 17 små bungalows utplacerade lite här och var i grönskan, men varje med en trevlig utsikt över bungalowbyn och ned mot havet. Som varje sådan här liten resort så har den naturligtvis en liten restaurang som även fungerar som samlingsplats för alla som bor här. På den här ön och den närliggande Koh Payam är det med överväldigande majoritet tyskar. Av någon anledning så har de här öarna blivit väldigt populära bland thairesenärer just därifrån och det pratas nästan bara tyska bland borden. Många år sedan jag läste tyska i skolan så jag är chanslös att hänga med i det snacket, men då och då får jag in dem på att snacka lite engelska.

Viken här är inte stor, kanske bara 2-300 meter inne vid stranden, men det är ett lugnt härligt vatten att löga sig i innan man går upp och gör absolut ingenting. Det här en plats för verklig avkoppling och lathet. Sova, äta, bada, vila, äta lite mer, dricka öl och prata med folk är vad man gör.

Soi, berättade för mig att hon tidigare jobbat på Koh Samui och det visar sig att det var på samma plats på Chaweng beach som jag tillbringade några veckor på våren 1988. Lotus hette stället och det kan nog stämma. Det var ändå en hel massa år sedan. Hon började där några månader efter att jag lämnat, så vi har inte träffats förut, men har ändå en hel del att jämföra. I kväll som är är min sista dag här, så hittade jag på menyn en maträtt vid namn Noname. Den åt jag väldigt ofta på Chaweng och hon tog den med sig hit när hon flyttade. Så, äntligen efter många år så fick jag uppleva den igen. Egentligen en väldigt simpel rätt. Friterat av valfritt kyckling, fläsk, biff eller räkor, men väldigt gott vad man än väljer.

Nu är det min sista kväll på ön och därmed dags att lämna sydvästra Thailand, som på många sätt är min favoritplats i världen. I morgon efter frukost väntar en motorcykeltur ned till hamnen och en ny longtailbåt tillbaka till Ranong. Tidig eftermiddag sitter jag förhoppningsvis på en minivan som ska ta mig till nya resmål där jag aldrig varit förut.

/Conny