Copyright © Bejjan888™

Gick ner till hotellfrukosten vid 07.30. Ingen städerska inom synhåll. Men jag hängde ut min ”stör ej”-skylt ändå för att vara på den säkra sidan. Det var söndag och som på så många andra ställen i Österrike var i princip alla affärer stängda. Matvarubutiker och souveniraffärer har öppet, men annars är det ganska stängt överallt. Söndagar är lite av en nationell dag då affärerna är stängda i Österrike, liksom tisdagar även verkar vara i en del affärer.

Jag gick ner till floder Inn och vandrade längs den när jag hörde ett himla väsen en bit längre fram. När jag kom närmare kunde jag lista ut att det var en cykeltävling som startade här nere i Innsbruck och gick ända upp till Hafelekar (2334 m). Hafelekar var ju toppstationen jag åkte upp till med Innsbrucker Nordkettenbahnen häromdagen. Det var ju ganska många höjdmeter upp dit och att man frivilligt vill cykla upp dit??? Nej, tack. Ingenting för mig.

Det var dags att nyttja de sista timmarna av mitt Innsbruck Card till ett besök på Museum Goldenes Dachl, eller Golden Roof Museum. Det gyllene taket torde vara ett av Innsbrucks allra mest kända landmärken och minner om kejsare Maximilian I och hans liv, herravälde och fruar. Jag fick en sån där audio tour-mackapär att lyssna på (engelska så klart). Måste säga att historia inte är min starka sida, men väldigt intressant och lärorikt.

Maximilian föddes 1459 i Wiener Neustadt, Österrike, son till kejsaren Frederick III av Habsburg. År 1477 gifte sig Maximilian med Mary av Burgund och genom äktenskapet kom han i besittning av Nederländerna, vilket utökade hans inflytande inom Habsburgska styret. De hann få två barn tillsammans innan Mary omkom i en ridolycka fem år senare. Maximilian valdes till tysk kung 1486 av sin far, då det var titeln tronföljaren till tysk-romerska riket fick innan denne kunde krönas tysk-romersk kejsare av Påven i Rom. Maximilian ville ständigt utöka sitt territorium och besegrade till slut Österrike, Ungern och delar av Italien genom envisa krig under 1490-talet. 1490 skulle han gifta sig med den då 14-årige Anne av Bretagne, allt för att kunna utöka sina landarealer. Men äktenskapen annullerades innan det ens blivit av. 1493 gifte Maximilian sig med Bianca Maria Sforza. Dock var äktenskapet inget mer än territoriellt och framför allt av ekonomisk vinning för Maximilian som vid tiden för äktenskapet hade dåligt med pengar, troligen pga de krig han förde runtom i Europa. Bianca var aldrig lycklig i sitt äktenskap och de fick aldrig några barn tillsammans. Det säg att Maximilian på grund av detta byggde det Gyllene Taket åt henne. Från det Gyllene Taket kunde hon se ner på folket och det sägs att Bianca var förtjust i den speciella dans som folk dansade på torget nedanför för att tjäna sitt levebröd. 1508 kröntes han till tysk-romansk kejsare, men ska dock enligt rykten ha krönt sig själv utan att ens ha besökt Påven i Rom. När Bianca dog, ville inte ens Maximilian närvara på hennes begravning, vilket var ytterligare ett tecken på att äktenskapet endast var till Maximilians ekonomiska och territoriella vinning. Den sista tiden av sitt liv ägnade han sig åt konst och vetenskap. Maximilian dog i Oberösterreich 59 år gammal och begravdes i sin födelsestad Wiener Neustadt. Det var dock en sak som Maximilian ville allra mest av allt; att inte bli glömd. Därför lät han uppföra en tom grav i Hofkirche, Innsbruck, där hans släkt i form av statyer vakar över hans ”grav”.

Det tog nästan en timme att a sig runt museet och efteråt var det dags för lunch. Jag hade passerat McDonalds i gamla stan flera gånger och kände att nu var det ändå dags för ett besök. På markplan var det som förväntat, som det burkar se ut på en McDonalds-restaurang. Jag beställde min Big Mac Meny och gick upp en våning där det stod att det fanns flera sittplatser. Förvånad slog jag mig ner vid ett bord och såg mig omkring. Inte direkt vad man förväntar sig av en McDonalds-restaurang – att interiören ska vara typiskt tyrolsk, med träbord och trästolar samt jakttroféer på väggarna. Så det var en positiv överraskning.

Solen stod högt på himlen och det var nog närmare +20°C idag. Utan det minsta stress och måsten, kunde jag sätta mig på en parkbänk och bara vara. Köpte en glass i kiosken bredvid, men den smakade inget vidare. Mest konstgjord, tyvärr. Framför mitt hotell fanns Eduard-Wallnöfer Torget, en allmän plats där torgets utformning gjorde det utmärkt för skateboard-/wakeboard-åkare att hålla till. Jag slog mig ner en stund och betraktade åkarnas färdigheter. Det var barn i alla dess åldrar, från 5 år och uppåt. Och de var duktiga, de hoppade och skuttade och själv hade jag aldrig kunnat upprepa konsterna de gjorde. Fascinerande. Sedan var det dags för middag. Jag hade förbokat bord på restaurangen Konrad’s, som fanns i Hilton Innsbruck Hotel där jag bodde. Efter en utsökt varmrätt med kycklingbröst och ris samt ett glas vin så somnade man mätt och belåten denna kväll.