Copyright © Bejjan888™

Jag lämnade hotellet tidigt på morgonen med välpackad ryggsäck. Jag gick genom byn för att komma till liften som tar en från dalstationen på 1100 meter och upp till toppstationen på 1950 meter. Liftturen tog 20 minuter och kostade T&R €18. Vid toppstationen fanns den enda bergshyttan längs denna vandring - så mat och vatten i ryggsäcken är ett måste!

Det sägs att vattnet i alpbäckar går att dricka - men pass upp! Djur släpper ibland sin spillning och urin i bäckarna samt att döende djur gärna lägger sig i eller vid vattnet och dör.

Nu började själva vandringen. Utöver en otroligt vacker utsikt fanns betande kor, alpsjöar och porlande alpbäckar längs med vandringsstigen. Efter halva vägen upp till toppen av Graukogel stannade jag till vid Palfner See, en alpsjö belägen på 2074 möh.

Trots att det var +27°C varmt i luften, så var det inte mer än +12°C i vattnet. Med andra ord jättekallt! Så jag doppade bara fötterna, men det fanns hurtbullar som hoppade i vattnet helt och hållet - burr! Efter en välbehövlig paus, kom så den brantaste stigningen upp till Palfner Scharte på 2321 möh. Det var jobbigt eftersom luften började bli tunnare och solen låg på och gassade (så extra mycket vatten gick åt just här). Väl uppe på Palfner Scharte var det en enastående utsikt mot Tischlerglaciären, Stubnerkogel, Grossglockner (Österrikes högsta berg) och Gasteinerdalen - en riktig panoramavy! Härifrån kunde man nu också se toppen av Graukogel och den smala bergskam som leder dit.

Efter en lite nervös klättring över bergskammen så var jag äntligen där - på toppen av Graukogel på 2492 möh! På toppen finns ett träkors rest till minne för de som stupade här under första världskriget. Efter en häpnadsväckande vandring upp till toppen, var det så småningom dags att vandra neråt igen. På nervägen fanns ett ställe där det växte Edelweiss, men för att kunna skymta dessa blommor var man tvungen att hänga ut över ett stup och endast hålla sig i en vajer... njae, där gick gränsen även för mig! Så efter en rask vandring ner till toppstationen och liftturen ner till Bad Gastein igen så var jag ganska mör i kroppen. Efter att ha vandrat i cirka 8 timmar så var jag trött men samtidigt stolt över att ha klarat av det hela! Det blev tidigt i säng på kvällen.