Jag är bortskämd med fina stränder, vare sig det är i Afrika, Asien, Australien, Europa eller vid Sandabadet. Beachen här i Flic en Flac har jag redan kollat in och bedömt som medioker, men jag bestämde mig i alla fall för att ge den en chans igår. Så på eftermiddagen knallade jag iväg och tog mig genom en park ned mot stranden. Det första som mötte mig var ett par stora skyltar som på både franska och engelska talade om att det var farligt att bada här! Träffade på ett par polismän och frågade dem om vad som gällde. Jo sa de, det finns starka strömmar i området så det kan vara farligt. Men det finns bojar utlagda ett tjugiotal meter ut från stranden och håller man sig inom dem så ska det inte vara någon fara.

Ok sa jag, och bredde ut handduken på sanden. Den höll genast på att blåsa all världens väg så det var bara att lägga allt jag hade med mig på den när jag strippat ned till badbyxorna. Det finns ett rev, som faktiskt går runt hela ön i princip, några hundra meter ut och från det så slits hela tiden bitar av korallen bort och förs in mot land. Så förutom på stranden så ligger det också fullt av revbitar på botten från strandbrynet och ut ungefär fem-sex meter. Men det visste jag redan så badskor var medtagna. Med dessa på så var det inga problem att komma i och vattentemperaturen var varm och behaglig.

Tyvärr gjorde blåsten det omöjligt att ligga och sola, så jag tog en promenad tills jag var torr nog att få på mig paltorna igen. Allt sammantaget så föredrar jag Sandabadet.

I Port Louis bor det lite drýgt 150.000 innevånare. Men man räknar med att med förstäder runt omkring så finns det cirka en halv miljon i närområdet. Ungefär 81.000 av dessa bor i Quatre Bornes som är en av de större förstäderna. Jag tog mig en busstur till den byn för att spana in vad som finns att se där. Inte så hemskt mycket mer än en mellanstor stad faktiskt, men jag märkte ganska snart att det indiska inslaget är större här än i Flic en Flac. Innan jag klev av bussen så såg jag något som påminde om ett indiskt tempel och jag gick tillbaka en bit för att utforska saken. Jodå, jag fick höra att det var ett sikhiskt tempel och jag passade på att föreviga läckerheten med min telefon. Under mitt traskande i stan så mötte jag också en hel del indiska kvinnor med sin lilla färgklick i pannan som talar om vilken kast de tillhör.

Väl inne vid centrum så upptäckte jag också att den metrobana som utgår från Port Louis går förbi där. Tydligen kan man åka så långt ut som till Curepipe som ligger ytterligare några kilometer längre söderut.

Jag hoppade över en färd på metron och använde mina ben till att vandra runt ett tag till på orten. Naturligtvis så hamnade jag snart på en liten marknadsgata även här, men hade inget behov av att handla något. Ramlade in på en liten indisk restaurang istället för att få i mig en svalkande sprite. Herr Sing som jobbade där berättade att han var från Delhi och att han hade gjort sitt första år på ett treårskontrakt och att han sedan skulle återvända hem. Så det här med kontraktsarbetare finns tydligen kvar ännu. Han berättade att han bodde inne i Port Louis tillsammans med två andra i ett rum. Levnadsförhållanden för dessa kontraktsarbetare finns det tydligen mycket att förbättra i. Lönen var väl inte så jättebra, enligt honom, men han kommer ändå att ha kunnat spara en avsevärd slant när han återvänder till Indien om två år.

Väl hemma igen så kom jag i slang med två Fransyskor som bor på Reunion som är en annan liten ö inte så värst långt från oss här på Mauritius. Trevligt att ha någon på boendet att slänga käft med, även om deras engelska var trevande. Betydligt bättre än min franska i alla fall.