Dagarna rasar iväg i allt snabbare takt och det lackar mot Jul i hiskelig fart. Själv går jag mest och strosar om dagarna och har väl redan sett vad som finns att se av lilla mysiga Flic en Flac. Testar lite nya restauranger varje kväll, men äter alltid frukost hos mitt bageri.

Igår så hoppade jag på en buss in till Port Louis som är huvudstad här på ön. Det var ganska mycket trafik på vägarna, så den ganska korta färden (22km) tog närmare en timme med alla stopp. Väl framme så tog jag mig ned till hamnkvarteren som är riktigt fint med massvis av restauranger och små stånd av allehanda slag. I närheten så finns också ett litet postmuseum, som tyvärr var stängt när jag tittade in.

Mauritius historia är ganska brokig. Araberna kände tydligen till ön redan på 1400-talet, men enligt vikipedia så var Portugiserna de första som bosatte sig här i början på 1500-talet. Men tydligen så blev de inte kvar för när sedan Holländarna kom till ön i slutet på det århundradet så fann man ön obebodd. Så man koloniserade ön 1638-1710 och gav den dess namn. Därefter lydde ön under Frankrike mellan 1715-1810 och sedan under Storbrittanien fram till självständigheten 1968. Precis som Zanzibar var ön länge ett center för slavhandel, men då slaveriet avskaffades 1833 var man tvungen att finna arbetskraft på sockerrörsfälten på annat sätt. Man genomförde då ett experiment med att anställa arbetskraft på kontrakt ( 1-5 år långa) och kunde på så sätt fortsätta driva dessa för ön så viktiga odlingar. Arbetarna hämtades från olika håll av världen, Afrika, Kina, nuvarande Sri Lanka. Men den stora majoriteten kom från olika håll av Indien. I hamnkvarteren här finns ett världsarv som heter Aapravasi Ghat och det fungerar som ett museum där man kan se under vilka förhållanden de inhyrda arbetarna levde under de första dagarna på ön. De var nämnligen tvungna att registreras noga innan man så småningom kunde komma ut på någon plantage. Väl värt att besöka om ni någonsin hamnar på ön.

Efter detta besök så letade jag mig ned på stan och hamnade naturligtvis på central market, som är en gata fullspäckad av småbutiker. Här praktiseras något så ovanligt på dessa marfknader som fixerade priser, så det är ingen ide att försöka pruta. Skönt på ett sätt, då man istället i lugn och ro kan gå runt och jämföra priserna mellan de olika småbuikerna. Det blev en ny keps inköpt!

Ett besök i Chinatown stod naturligtvis också på listan och där blev det en lunch på ett litet kyffe. Stadskärnan i Port Louis är kompakt. Allt jag besökte finns inom en ganska liten yta och även busstationen ligger alldeles i slutet av marknadsgatan. Det var där lätt att hitta den buss som sedan tog mig tillbaka till mitt tillfälliga hem.

Unnade mig på kvällen sedan en alldeles för dyr middag. Pizza, öl och en glass till efterrätt gick på cirka 200 svenska. Det var det inte värt.

/Conny