Vi startade resan kl 14-nånting ifrån Arlanda med Finnair och fick då byta i Vantaa-Helsinki för att kunna ta oss vidare till Bangkok. Flygresan gick klockrent och vi fick upp ett visst hopp om att detta skulle gå galant!

På Vantaa fick vi gå igenom hela flygplatsen för att nå rätt gate. Som tur var slapp man kånka på bagaget. Det kändes med varsitt barn på höften och handbagaget som att det var en väldigt lång väg. Camila hade på något sätt trollat fram ett till kolli genom att köpa en påse och fylla den med jackor. Mer att bära, jippie....

Vi hann svälja en varm macka tills att flygplanet fått ombord merparten av resenärerna och vi kändes oss piskade att gå till gaten.

Philip hade timmarna innan vi börjat bli nervösa på riktigt inför resan visat tecken på att han höll på att få en ny tand. Feber, trött och däst. Detta går väl över? Optimistisk pappa hoppas på att det går över på ett dygn som brukligt är, facit visade på att det skulle ta längre än så men han var iaf över flygningarna väldigt hängig. Vill mest bokstavligen hänga på mig i sjalen (knuten sjal över min bröstkorg som han kan krypa ner i och mysa i)

Well, vi bordade och intog våra platser. Platserna har inte vuxit sedan sist jag flög långt... ett par tankar flög igenom huvudet om det inte skulle vara värt de extra pengarna att flyga buisness? Tills jag kom ihåg prisskillnaden, Economy är helt ok :). Så länge ingen fäller sätet för då blir det nära nog omöjligt att kravla sig in i sitt säte. Vi satt i mittenraden och upptog 3 av 4 platser pga att jag var för snål när jag bokade. I samma rad satt en japan eller thailändare, frågade aldrig om hans namn. Hann bara be om ursäkt för att Philip gick igång och började skrika i hans öra. Framför oss fick vi en amerikan med thailändsk hustru och deras tre döttrar..... mer om dem senare.

Vad fan tänker jag på när jag flyger över familjen till andra sidan jordklotet? Flygplanskrasch, miljöpåverkan, ekonomi etc. Det verkade väldigt vettigt att istället be att få gå av men självklart så skedde det ej. Ett par snabba böner och lite ångest senare så är vi i luften.

Emilia trollbinds av underhållssystemet och ipaden. Philip är inte speciellt nöjd och kräver att bli jonglerad mellan Camila och mig. Tutte-sjal-tutte-sjal-Ipad-tutte-sjal- osv.....

Amerikanen och en dansk irriterar sig på varandra märker jag. Smågnabb om att hur man fäller säte och har sina fötter bla bla. Amerikanen är som seden kräven inte speciellt ödmjuk och trevlig. Dansken är antagligen inte så kvick på det amerikanjska språket och ett skönt missförstånd hängde i luften. När vi väl skulle landa i Bangkok smäller det dem emellan. Besättningen tänder skylten som ber alla att gå till sätena och bälta sig. Amerikanen fräser till den danska gubben att "Put your seat up!" som viftar bort detta. Amerikanen går bananas, slår i danskens säte och upprepas sin önskan kryddad med ett par "fuck, fucking etc" varpå dansken styrkt av tiotalet öl kommer på fötter och ska börja veva. David, arbetsskadad vakt, försöker så myndigt jag kan med Philip på bröstet, bryta emellan verbalt och vädjar till dansken att bara göra som amerikanen säger så att de slipper slåss. Det fungerar och de sätter sig. Amerikanen förtjänade dock ett kok stryk. Dryg jävla dåre.

Landningen. Efter lite ångest och ett par välriktade böner landar planet. Nog om det.

Flygplatsen är stor och välorganiserad. Jag tycker att allt går väldigt smidigt tills dess att vi anländer dit där de proccesserar utlänningar som vill in i landet. Köernas kö uppenbarar sig för oss. Vi försöker ställa oss rätt men en funktionär hänvisar oss längre in i massan, eller åt sidan kanske. Hon ser sedan att vi bär på Philip som gör att vi kvalificerar oss för snabb handläggning tillsammans med handikappade och pensionärer......jag vet inte om det gick så snabbt men vi kom iaf igenom.

Vi hämtade vårt bagage och gick mot Exit......väl utanpå beställer jag transport till vårt hotell ifrån första bästa desk. Under bilfärden visar Philip ingen förbättring utan går fortfarande mellan att sitta i mitt knä och att få tuttis. Bilfärden i sig var väldigt intressant då trafiken är väldigt intensiv. Mycket vans och pickuper som är helt nedtonade. Det är förståeligt att de använder sig av mer toning än i Sverige men jag fick först intrycket att det snurrade runt väldigt många med maffiaaspirationer. Pickuper används både som transport av material och människor på flaket. De flesta har någon form av högt galler som jag aldrig sett i Sverige.

Väl i Bangkok blev vans en mindre andel av trafiken och tuk-tuks och rosa taxis en större del.

Hotellet såg sjyst ut när vi anlände, mer om det i nästa inlägg.