15 juni
Torshavn

Jag har ätit lunch, knåpat ihop några frågor och går stora omvägar ner mot hamnen och mötet med exportdirektören. På hemsidan fanns det en bild bredvid hans telefonnummer, så jag vet hur han ser ut. Rakad skalle, kostymnisse, sträng. En bit över fyrtio. Jag är nervös och tänker att bara jag är klar med det här ska jag gå och ta mig en öl. Som belöning. Messar en journalistkompis. Hon säger att det är jag som har makten och han som ska vara rädd för att jag ska citera hans dumma kommentarer. Ser det inte riktigt så. Då säger hon att jag ska föreställa mig honom naken. Det tycker jag låter så kul att jag kör på det.

Det visar sig att han har piké och inte skjorta, att han är tio år yngre än vad jag trodde (det vill säga runt trettiofem) och skittrevlig. (Trots att han pratar bredare danska än de flesta andra färöingar jag träffat) Vi pratar fiskexport och hur många tusen ton färsk och fryst fisk de exporterar. Sen kör han mig ut på kajen och vi tittar på lyxkryssaren som ligger inne. (Och blir utskällda av en säkerhetsvakt för att vi åkt över något streck som varken jag eller direktören ser) Efter det tittar vi på Bilkur, ett kylfartyg som går mellan några färöiska hamnar, Skottland och Danmark. Jag tar lite bilder och tänker att det måste se fjuttigt ut att komma med en kompaktkamera när man utger sig för att vara något så fint som journalist. (Gudmund kallade mig ”den svenska journalisten” i går, själv säger jag bara att jag ”skriver”.) Han visar lagerlokaler och förklarar hur fisken lastas.

Han tar med mig upp på taket till stadens högsta hotell för att jag ska få en bra vy över hamnen. För fotograferandet. När man väl smält att han har ett danskt namn (syftar mest på efternamnet) och pratar lite mer danska än en vanlig färöing, är han riktigt trevlig. (Han berättar att färöingedanskan kallas ”gøt-dansk”, danskan kallas kort och gott ”dansk”.)

När jag går från hamnen, småflyger jag. Det var inte världens bästa intervju. Faktum är att jag kommer få komplettera med mycket mer fakta för att få ihop något vettigt av det. Men den var bra ändå. För mitt ego. Jag har en överdriven respekt för människor i kostym. Det är nog dags att jag lägger ner det. Bevisligen kan de vara skittrevliga i alla fall.