Copyright © Bejjan888™

Vi började dagen med en guidad busstur. Vi samlades i hotellreceptionen kl. 08.00 och mötte upp vår guide Angela. Hon var från England och pratade med sin brittisk-engelska, som var helt klart enklare att förstå än australiensiskan. Angela hade med sig busschauffören Brian som tillsammans skulle ta oss runt i Sydney och alla sevärdheter. När klockan slagit åtta hade inte alla dykt upp. Till slut gick Michael iväg till hotellreceptionen och ringde till rummet där personen bodde. Det visade sig att en av dom som kom till Sydney igår kväll, hade försovit sig. Så vi övriga fick vackert sitta och vänta i bussen tills personen dök upp.

Vi började med ett besök i the Rocks, ett historiskt område i Sydney där hus började byggas redan 1788. England fick stora problem med att skicka iväg brottslingar under tidigt 1780-tal, när England förlorade många amerikanska kolonier. Problemet med överfulla fängelser växte, ficktjuvar, förfalskare, småtjuvar fyllde fängelserna, och istället för att utdöma dödsstraff fattades år 1788 ett beslut om att skeppa iväg fångar till Australien.
Så, som engelsk koloni, utsågs alltså Australien som en straffkoloni. Mellan 1789 och 1868 hade totalt 160 000 fångar (män och kvinnor) förts till Australien för att sona sina straff. De första fångarna som anlände behandlades som djur och fick leva i sina kläder som de hade när de kom till landet. 40 år senare började regeringen dela ut kläder två gånger om året. Fångarna fick arbeta med att röja land, bygga vägar och forma sandsten (som Sydney idag är uppbyggd på) för att kunna bygga på.

När straffen var avtjänade fick de bo i kalla enkla stenhus i the Rocks och börja bygga upp sina liv igen. Idag är Australien en konstitutionell monarki med Drottning Elizabeth av England som statsöverhuvud, och det är endast några få rättsliga band som håller samman England och Australien.

Här, i the Rocks, finns många pubar och en del hus har bara målade fönster på väggarna, eftersom det förr var skatt på att ha fönster. Det är härifrån som uttrycket ”Daylight Robbery” kommer från.

Vi fortsatte vår sightseeing genom Sydney och snurrade runt med vår fullstora buss. Vi passerade många roliga, fina och konstiga konstverk.

Bland annat en klocka, en skulptur för blinda och en gigantisk tändsticksskulptur (”Life and Death”). Runtom i Sydney ser man ofta vackra snidade balkongräcken och trappräcken. Dessa skeppades hit med skepp som ballast under 1700- och 1800-talen. Man fick nästan en liten känsla av att man var i New Orleans ibland.

Sydneys huvudgata George Street är över 3 km lång. År 2014 togs beslutet att bygga en spårväg som skulle gå längs George Street. När vi var i Sydney var det trafikkaos, avstängda gator, halvfärdiga spår och ingen trevlig gata att gå längs med alls. Bygget har försenats gång på gång, gamla ledningar och rör under gatan som man inte känt till, säkerheten har ifrågasatts och en stämningsansökan från byggfirman fördröjer byggnationen. Spårvägen är långt ifrån klar och har redan dragit långt över budgeten. En annan gata är Oxford Street, som blivit känd som ”Gay Street”. Första helgen i mars varje år anordnas en Gay Pride Parade längs gatan.

Vi lämnade de centrala delarna av Sydney och åkte till Jacob’s Ladder Lookout. Här fick vi en vacker utsikt mot havet och inloppet till Sydney.

Vi fortsatte sedan söderut till Bondi Beach, en av mer än 70 stränder i Sydney. Ska jag vara ärlig så var det lite av en besvikelse. Jag hade förväntat mig så mycket mer. Och framför allt att det skulle vara större än vad det var. Åtminstone en skylt som man kunde fota som ett ”been there – done that” ögonblick. Men inte ens det. Det fanns ett par souvenirshoppar, men bara med kläder som det stod typ Bondi Beach på, och några caféer. Nej, så jag förstår inte varför alla tycker att Bondi Beach ska vara så speciell? Den andra kända stranden i Sydney är Manly Beach. Vad jag förstått så är australiensarna antingen en Bondi-person eller Manly-person. Antingen eller.
För drygt 10 år sedan introducerades en kampanj för att öka medvetande om hudcancer. Australiensarna kom på uttrycket ”Slip-Slop-Slap”, i ett led att skydda sig mot solen. ”Slip on a shirt, Slop on the 50+ sunscreen, Slap on a hat.” Och visst märktes det att folk var medvetna och skyddade sig från solen. Till och med jag passade in i solhatt och heltäckande kläder.

Runtom i Sydney finns ett flertal statyer och minnesmärken för Australiens deltagande i Första Världskriget. Det skulle till och med bli en minneshögtid nu på söndag, den 11/11, klockan 11.00 för att fira att det är 100 år sedan Första Världskriget slutade.

Vid 12.30 hade vi en bokad lunchkryssning i Sydneys hamn. Vi tillbringade cirka 2 timmar på en större båt, där vi serverades en lunchbuffé, som var helt fantastisk. Kött, fisk, kyckling, potatis, sallader i alla dess slag, såser och gud vet allt och det var bara att gå och hämta mer om man inte blev mätt. Och som om det inte var nog, bjöds det på flera sorters kakor till efterrätt. Man åt och åt och till slut var man så mätt att man inte visste var man skulle ta vägen.

Under kryssningens gång passerade vi välkända landmärken som Harbour Bridge och Operahuset. Om ni planerar att besöka Sydney någon gång, rekommenderar jag en båttur i hamnen. Man får många bra bilder ”från vattnet” av både staden, broar och Operahuset.

När vi klev iland igen, skulle vi i gemensam trupp (på 30 personer) ta oss till Operahuset för en guidad tur. Angela och Michael var nervösa att vi skulle tappa någon längs vägen. För det skulle vara mycket folk, så det var viktigt att hålla ihop gruppen. Inte stanna och köpa något, eller titta på någon gatuartist. Utan full marsch till Operahuset, var det som gällde.

Väl framme vid Sydney Opera House, fick vi lämna in alla större väskor i en bevakad garderob, utan kostnad. Endast små väskor var tillåtna. Sedan träffade vi vår guide Elin som delade ut hörlurar och mottagare till alla i gruppen så vi kunde höra vad hon sa i sin mikrofon. Sedan började vi en cirka 1 timmes lång rundtur i en av UNESCOs världsarv. Alltså, jag måste bara nämna några ord om vår supertrevliga guide Erin, från New York. Vilken tjej! Så underbar och hon bara utstrålade glädje! Tänk om man bara hade ett uns av den energi som hon hade… hon var helt fantastisk!

Precis som Eiffeltornet i Paris eller Frihetsgudinnan i New York så är Operahuset i Sydney ett lika stort måste. Som ett av Australiens mest kända landmärken invigdes Operahuset den 20 oktober 1973, av drottning Elizabeth av England, en skapelse av den danske arkitekten Jørn Utzon. Bygget av Operahuset började redan 1956 och var på den tiden ett gigantiskt projekt som kostade massor av pengar och drog till slut ut på tiden. År 1967 bytte New South Wales regering och de ville att operahuset skulle byggas klart så fort som möjligt. Utzon sade då upp sig som projektledare och lämnade landet. Han återvände aldrig till Australien för att se sitt verk klart och tackade nej till alla inbjudningar. Till slut, år 1999 tackade Utzon ja till att komma till Australien för att se på Operahuset. Men Utzon kunde inte genomföra resan på grund av sjukdom, men hans son åkte i hans ställe.

Ute på sin udde i närheten av Sydney Harbor Bridge, med sina välvda betongskal täckta med klinkerplattor påminner designen om segel och snäckskal. Operahusets arkitektur var viktig, då Utzon ville att hamnen skulle reflekteras i de olika glasytorna på huset.

Erin visade oss flera ställen där man faktiskt såg reflektionerna som Utzon var så mån om! Operahuset är det yngsta att någonsin tas upp på UNESCOs World Heritage List, och är en av endast två någonsin som listats medan skaparen/arkitekten fortfarande varit i livet.

På håll ser klinkerplattorna ut att vara vita, men vid en närmare titt kan man se ett fint rutmönster i vita och matt gula klinkers. Som svensk kan det vara värt att ta en extra nära titt på kakelplattorna utanpå Operahuset då det står ”Made in Sweden” på vissa av dem. Detta tack vare Utzon som insisterade på att använda kakelplattor från Höganäs. Visste du att klinkerplattorna är självrengörande? Jo, det är de faktiskt. Allt regnvatten rinner av Operahuset och ingen behöver göra rent klinkerfasaden. Däremot byts klinkerplattorna ut efter hand, och fortfarande beställs klinkerplattorna från Höganäs i Sverige. Man undrar ju vad som kommer att hända om/när Höganäs lägger ner sin verksamhet?

Jag blev lite överraskad att Operahuset var så intressant. Jag gillar inte att gå på opera och tänkte att den här rundvandringen skulle bli tråkig. Men även om man inte gillar opera kanske man är intresserad av historia eller att fotografera. Har man ett sinne för fotografi är detta ett himmelrike. Det fanns så många vinklar, vrår och motiv att ta foton av, och det gick att få mycket intressanta bilder.

Det är inte alltid som man, under en guidad tur, har möjligheten att gå in i en av alla de salar som Operahuset består av. Vi hade tur att få gå in i två av dessa.

Efter den guidade turen var vi fria att göra vad vi ville. De som ville gå tillbaka till hotellet kunde göra det, men det var en rejäl bit att gå. De som ville åka med bussen tillbaka till hotellet fick göra det. Jag åkte med bussen tillbaka till hotellet och klockan var runt 18.00.

Jag och några till från gruppen gick ner till Chinatown och åt middag tillsammans.