Så har jag då fått spendera lite tid i den här staden och kunnat kolla in den ordentligt. Kom hit i måndags efter en tio-timmar lång bussresa från Si Phan Don. En stor anledning till den långa tiden är naturligtvis gränsövergången mellan Laos och Kambodja. Tar tid när en hel busslast ska få sina papper genomgångna. Vi behövde dock inte fysiskt vara närvarande vid passkontroll och sådant, det tog bussbolaget hand om. Så jag kunde sätta mig vid en servering och vänta tills allting var klart. Det var dagtid denna resa så man kunde se landskapet vi färdades igenom. Mestadels ganska platt, även om man kunde se lite berg österut.

Nåja, väl här så har jag som vanligt använt mina apostlahästar en hel del och strövat omkring. En dag följde jag strandpromenaden bort dit där de två floderna Ton Le Sap och Mekong går samman. Det blir som en stor insjö. På vägen tillbaka slank jag in på hotell Himawari som har ett eget microbryggeri. Smakade deras Amerikan IPA som var riktigt god.

Igår hoppade jag på en motorcykel och tog mig till fängelse 21, som har bevarats för att man ska kunna se hur Pol Pot-regimen behandlade folket i Kambodja. Skrämmande och riktigt ruskigt hur lågt människor kan sjunka. Fängelset hölls hemligt och där pågick en mycket grym tortyr. När man väl fått ur fångarna deras, oftast påhittade, bekännelser så transporterades man vidare ut till ett annat område (Killing fields) och dödades.

Boenden finns överallt i staden, men 136:e gatan verkar at ha vuxit upp som något slags svar på Bangkoks Kao San Road med massvis av billiga boenden och restauranger. Men här finns också tydliga intryck även av Pat Pong Road. Gott om barer med klasar av lättklädda tjejer som försöker ropa in en när man går förbi. I den här smeten bor jag och det passar bra då det är väldigt centralt.

Men nu har jag sett färdigt av staden och då börjar det bli dags för lite sol och bad på den här trippen. Är på väg ned till staden Kep i den sydöstra delen av landet där jag ska ta mig ut till Rabbit Island som är en liten ö strax norr om den lite mer kända vietnamesiska Phu Kok. På den här ön finns ingen internetuppkoppling och jag tror att man stänger ned elen vid tiotiden på kvällarna. Så det blir lite som att kliva tillbaka 30 år i tiden på de thailändska småöarna.

Vi hörs om någon vecka/Conny