Den dansande Maria med vingar

Föreställ dig en dansande gudinnefigur, full av livsglädje och med vingar så att hon kan flyga med sina drömmar. Hon dansar på en orm som symboliserar hennes kraft som hon har lärt sig att bemästra för att använda i sitt helande arbete med syftet att balansera världen… Kvinnan och ormen har du kanske sett tidigare, en relativt vanlig avbildning av Madonnan, men det är inte lika känt att katolska kyrkan tog över symboliken från olika gudinnekulter världen över – med skillnaden att den kvinnliga kraften blev en symbol för det onda som den heliga Maria besegrat. Men skrapar man bara lite på ytan så framträder den verkliga historien bakom. Och den känns klart roligare.

Quito har sin egen Madonna, som är unik på flera sätt. Förutom ormen – en viktig positiv symbol hos folken i Anderna och Amazonas – så är hon avbildad i en dansande rörelse, och fylld av livsglädje till skillnad mot många mer lidande Marior som vi är vana vid. Detta var viktigt för att vinna över dessa folk, som förstod betydelsen av den kvinnliga principen för att uppnå balans. Och så vingarna, som många hävdar är unikt för Quito-Madonnan… Det finns flera tolkningar av dess betydelse, men enligt John Perkins så uppfattar många från de traditionella kulturerna det så att vingarna symboliserar förmågan att göra visionära drömresor med hjälp av t ex trummor (i Anderna) eller heliga plantor (i Amazonas). Sådana drömresor är en central del av deras tradition, och det är vanligt att man sitter länge på morgnarna och lyssnar till varandras drömmar som kan vara viktiga för hela gruppen. Deras slutsats är att Maria lärde sig att flyga med sina drömmar, precis som kondoren, när hon kom hit.

Ett av våra mål med gårdagens vandring genom Gamla Stan var att få uppleva denna dansande och flygande Madonna i original i San Fransisco-kyrkan. Tyvärr var kyrkan stängd, men vi fick se en kopia av den i det intilliggande klostret som för övrigt var ett stycke enastående arkitektur (se bild i bloggen från dag 3). Där såg vi också fler exempel på hur man med lock och pock fått över lokalbefolkningen till kyrkan: T ex genom inslag av traditionella symboler och speglar i utsmyckningen av kyrkan, eller genom maktdemonstrationer i form av den raka och symmetriska arkitekturen med tydliga romerska inslag (där t ex Inkarikets mer osymetriska arkitektur har visat sig mer hållbar i jordbävningsområden). Och gick det inte att locka den starka Maria så tog man till Jesus-figurer som var blodigare än vanligt – eftersom det också var något som indianerna kunde identifiera sig med under spanjorernas brutala erövring. Men det var Maria som vann folkets hjärta.

På vår vandring tillbaka till hotellet senare under kvällen kom vi förbi en kyrka där det pågick en mässa, och vi passade på att smita in för att ta del av den. Ganska snabbt noterade vi att Jesus spelade en mindre biroll, medan Maria var den mest framträdande och lysande figuren vid altaret. Hela mässan var väldigt oortodox, jämfört med vad man är van vid från den katolska kyrkan: Predikan, som framfördes av en man och en kvinna, prisade Maria som beskyddare av plantor och läkande örter. Franciskaner-munkar spelade gitarr och musiken lät som en bättre singer-songwriter konsert. Prästen bad oss att sluta ögonen och fundera över något vi är tacksamma över, lyssna till vilket dröm som fyller våra hjärtan och vilken nåd som vi vill be om… Ett vackert ögonblick som förde mig tillbaka till den ”inre” aspekten av resan. Jag bad om vägledning för att stå ännu mer förankrad i en känsla av balans och tillräcklighet, upprepade min dröm om att se mer balans i världen som helhet och tackade för möjligheten att under denna resa utveckla min förmåga att bidra till den drömmen.

Idag förverkligades slut vår dröm om att uppleva Quito-Madonnan i verkligheten, under en guidad tur genom staden tillsammans med Henrique Salcedo som vi hade fått kontakt med genom en av våra reseledare på den kommande resan till Otavalos och regnskogen. Henrique visade sig vara en levande bok, lärd i ordets sanna bemärkelse, och samtidigt lyhörd och ödmjuk. Under hela dagen lyssnande vi hänfört till hans berättelser, som barn med stora öron och ögon. Turen, med temat ”Quito ur ett ursprungsperspektiv” började i Casa de la Cultura med ett par spännande timmar i det historiska/arkeologiska museet där föremålen fick liv genom hans berättelser. Henrique byggde skickligt broar mellan ursprungsfolkens konstnärliga tradition och deras andliga liv, eftersom konsten och andligheten för dem var två sidor av samma mynt. Han visade också hur mötet mellan de två världarna hade gett upphov till nya fascinerande kulturella och andliga yttringar, något som kallas för synkretism – eller korsbefruktning om man så vill. Och Henrique menade att det är just på dessa områden som Ecuador tillför något unikt till världen: Som ett kulturellt/andligt centrum och smältdegel i sin del av världen, något det har varit sedan tiden före Inka.

På museet blev det väldigt klart för oss vilken riklig historia som finns att ösa ur, och att Inkatiden bara utgör en liten bråkdel av denna skatt. Vissa av kulturerna gjorde helt enastående skulpturer som tydligt avbildade alla möjliga mänskliga känslor. Några extra starka figurer avbildade schamaner, vilket visade på den centrala roll som de haft för sina folk under flera årtusenden. Där fanns också de otroliga guldskatterna med avbildningen av solguden men som även visade sig innehålla andra viktiga element utöver elden – vattnet och vinden. Vi upptäckte också att även denna skapelse härstammar från tiden före Inkarikets invasion av Quito-området. Bland alla guldkorn som Henrique gav oss så nämnde han också att ordet ”Quito” var namnet på hela riket före Inkas invasion, och att ordet betyder just ”Mitten av världen” – ett uttryck som fortsätter att göra sig påmint. Vi ser fram emot att om ett par dagar uppleva den verkliga geografiska mittpunkten, som har varit en central plats även för tidigare generationer. Där finns det en del spännande fenomen att upptäcka.

Gruppen som ska följa oss under den fortsatta resan har börjat anlända: Sverker anslöt sig redan i morse och följde med på turen (som upprepas vid ett senare datum för övriga gruppdeltagare), medan resten av gänget anländer inatt och imorgon kväll.