Jag gillar att vara ute på böljan den blå. Lugnt och stilla och helt stressfritt. De enda tider att passa är mattiderna, annars sysselsätter man sig med att vila eller spana ut över vattenytan för att se om man kan få syn på något intressant. I Svarta Havet finns det delfiner och de visar upp sig då och då. De är ganska små och förmodligen av arterna sadeldelfin eller kapspringare. De kommer ibland i stim eller lika ofta en och en. De brukar ofta dyka upp i närheten av båtar och jag stod och spanade på en av dem som låg och surfade en halvmeter framför den förste vågen som vår båt skapade. Hen gillade tydligen att leka för den låg kvar framför vågen ett bra tag.
Den andra dagen ute till sjöss så passerade vi halvön Krim. Men tyvärr på lite för långt avstånd så man såg inte så mycket av den. Man kunde urskilja lite städer och samhällen på långt håll, men inte så mycket mer. Som närmast var vi nog när vi passerade Sevastopol, men inte ens den staden såg man särskilt mycket av.
Vid måltiderna var jag placerad vid ett bord tillsammans med ett ung par från Belgien. De hade varit ute på en cykeltur genom sydöstra Europa, vidare genom Turkiet och Iran, upp genom Armenien och Georgien och var nu på väg tillbaka hem via bl.a
Ukraina och Ungern. Vi umgicks en del och jag lärde dem spela några kortspel, vilket fick tiden att flyta på.
Tanken var att vi skulle anlända till hamnen i Chernomosk vid sjutiden igår och jag knallade upp en halvtimme före. Bara för att upptäcka att vi låg stilla i vattnet en bra bit ut från land, med en mindre tankbåt förtöjd och uppkopplad med oss. Normalt så brukar man tanka de här färjorna när man ligger i land, men här löste man saken lite annorlunda. Nåja, så småningom var det hela klart och vi fortsatte efter ytterligare ett tag. Det fina med förseningen som blev var att vi fick oss en frukost till.
När vi väl anlände hamnen så tar det ett tag med passkontroller, avlastning av båten och annat så klockan hann passera lunchtid innan jag slutligen var igenom och inne i Ukraina. De tillhandahöll med WIFI vid tullhuset så att jag kunde
boka ett boende i Odessa och sedan stod där en gammal skåpbil med taxiskylt och väntade, så jag fick föraren att köra mig in till staden. Han tog betalt i euro, vilket var bra då jag ej hade hunnit växla till mig några ukrainska hryvnia. Sådana går det ungefär 3 stycken på en svensk krona.
Mitt boende ligger ungefär en halvmil utanför själva centrumkärnan och när jag väl blivit installerad så begav jag mig ut i grannskapet för att leta reda på en atm. Förutom en järnvägsstation och en starkt trafikerad bred gata så är det inte mycket som visar att man befinner sig i närheten av en storstad, det ser väldigt mycket ut som ett litet samhälle eller en småstad. Jag hittade till slut en automat som det stod bankomat på och fick ut en skaplig bunt hryvnarier. Hittade även en restaurang så jag fick i mig lite krubb. Det blev sedan en tidig kväll.
Boendet tillhandahåller inte någon frukost, så jag knallade i morse iväg till närmast lanthandel och köpte mig en stor brödbit fylld med panerad skinka. Den fick fungera som start på dagen, tillsammans med någon lemonad av okänt ursprung.
Tog sedan en trådbuss ned till centrum och knallade runt. Jag har inga guideböcker om Ukraina eller länderna i gamla Sovjetunionen häromkring, så jag försökte hitta någon bokhandel som sålde lonely planets böcker. Men det fanns inte att få tag i. Så jag får klara mig resten av resan på den information som finns på nätet.
En lunch fick jag i alla fall i mig och jag hittade också järnvägsstationen och köpte mig en tågbiljett till nästa stad. Men det tåget går inte förrän på lördag, så i morgon hinner jag ned och ta mig ett dopp även på denna sida av Svarta Havet.
Nu börjar det lida mot sommarkväll och det är väl läge att få sig något litet lätt att stoppa i sig.
/Conny
