Tigerfishs blogg

Yes i am going to write in English this time...I know you all read better english than I write swedish anyway but please continue to skriv till mig på svenska...

Back from Uganda and what a fantastic safari...two back to back gorilla safaris visiting The Ndali-Kasenda Explosion Crater Fields - an area that was blown up in violent volcanic explosions only 8-12 000 years ago....you know...that means that our stone age ascendants were witness to that...them and the chimps and gorillas and elephant and other wildlife...everybody was pretty much in the same stage of development around that time as we are now...everything that took place there happened very recently...geologically speaking. After driving the Ndali Kasenda Fields we drove further south into and through the Katwe Crater Field...at more or less the same time as everything was blowing up at Ndali Kasenda, huge hot bombs of heavy molten magma were bursting up and flung for long distances in snappy explosive eruptions independent of any volcanic feature visible on the surface ...except i guess the ground temperatures can't have been pleasant. I wonder if animals would pick up that and if so how long before any violent volcanic activity would they get the message that it was time to leave that area....all of the aquatic life was killed off by the toxins thrown out in the ash...even today there is little or no aquaculture in these areas...apart from a mid scale fishing industry operating on Lake Edward on the borders of Uganda and the Democratic Republic of Congo.

You can get very special salt there however...for the no-hopers in Uganda and the Congo - people with no home or tribe...or none close enough to avail them of any other avenue of employ there is the option of working a salt pit. A terrible existence for the wretched. And yet - for some, the beginning of something that they hope will lead to something more. An education, albeit for their own offsping instead of themselves. In hopes of securing a future that will offer them a little more scope than building walls of sodium saturated mud in your bare feet at temperatures that exceed 36 degrees celsius...and thats on a cool day.

Dramatic, powerful scenery...and as always with africa...moments of intense emotion - elation...happiness that fills your heart with excitement to where you think that you are just going to explode with the pure colour and light that you see in this miracle of african magic mixed with wildlife and friendly people. Intense sadness at certain things, life is so really and truly broken down into basics in africa...but people wake up in the morning to the sound of a rooster crowing...or seven...cattle steaming long moaning bellows into cool morning air free of the sounds of urban living....people wake up and greet each other and cattle have to be moved and watered, the wind that brought in half an inch of dust over the night has to be dusted off and a meal should be ready with a cup of tea around midday...just in time for when visitors are likely to be arriving or men and boys coming from their fields...children play and sit with their cousins, brothers sisters and family day in and day out - they grow up together and build bonds...they walk cattle, chase goats, throw stones at the crocs and do everything in their formative years with their immediate family. They have such strong family bonds and rivalry between fathers and families will be respected and continued by sons and their sons - anybody who has been to africa has seen the water train...almost always girls, who - according to size carry their own size of container, balanced delicately on poised necks....unbelievable really...and no wonder how they do it so well....they start carrying small cans almost as soon as they have learned to walk....its only a cupful but every drop counts

A few days fishing on one of the most beautiful rivers I have ever seen and certainly one of the most famous...The Nile...what can one say...I really don't know...but I have heard the expression now a few times...and it fits so well. "Its the Nile." Unbelievable country....totally undisturbed river frontage. Uganda has from what I have seen an incredibly well protected river with undisturbed riverine frontage for significant distances along its course...it is truly wonderful and an ecological exception when compared with so many of developing Africas rivers. The DRC doesn't fall within the boundaries of developing africa for me you see...because there you have another exceptional river and a whole wide open scope of crazy possibilities...just completely lawless really and if in any stage of development at all it would unfortunately have to be löabelled as regressive country....tthey really do seem to be going backwards....

The Western Rift Valley is classified as being home to the greatest ecological biodiversity anywhere on earth...I can sort of understand that, but it does sound like a very extravagant claim.

And GORILLAS!!! My goodness me...nothing ever prepares you for whatever happens to you when you are out in the forests of Bwindi...beautiful magical rainforest with giant ferns and monkeys high on green canopy leaves, duiker...imagine the crashing panic of a small herd of forest elephant bashing their way through highland swamps - they don't like people up there them eles you see...but the gorillas....Mr Big Silverback Badass - my goodness me when they give you an angry look it can make you scared. Oh but the babies! Yeah! They are so damn cute...and they are so much more curious about our being there...says a lot about the silverbacks role in the family watching how all the youngsters will flock to him and around him, but learn quickly when to tease out his playful side and when to just sit close to him and enjoy the security of knowing he is close.

Yes Uganda.....what a trip....

Vet inte vem det är bakom sidan men det var varit en solklart seger för oppositionen i Zimbabwe...båda Presidential och i Parlamentet....nu ska vi se vad händer...själv tror jag att landet kommer och jublar i ett stort våg av glädje...även om det förekommer lite småbråk hit o dit så tror jag verkligen att den här kommer att fattas som ett väldigt stor avslappning av attityder och zanu kommer snart vara ett minnesblot på zimbabwes förflutna....YESSSS!!!!

http://www.zimelectionresults.com/#

OBS! med en lite närmare läsning så se jag att den sista område att finns kvar där de måste räknar röster är faktiskt Mugabes hemtrakter...alla andra provinser har varit räknade och så ser det ute enligt sidan....men...nu ska vi får se om det finns faktiskt en aning integritet kvar i den mystiska gubbe bakom ansiktet...

Här följer ett brev jag fick av en av mina kollegor i Zimbabwe häromdagen...

Greetings to all and I do hope that this year is going well for everyone. Seeing that there is recently so much bad news out there about Zim, I thought I’d just let everyone know that we are still ok here. Janine and I are still busy with our safaris and looking after Kimba Melu – our baby elephant – Whiskey the pig, Kimba’s companion, Tilley the Serval cat, Ned, Carrots, Edna, Tigger and Jupiter the dogs, Pablo the (domestic) cat, all the horses, cows, rabbits, sheep, guinea pigs, chickens and guinea fowls! Of course there are all the staff and school kids at Siya Lima to think about so life is never dull in Zim. Despite the doom and gloom of the international media, there still is life here. The majority of the problems are in the high density residential urban areas – as is the general case with countries like Zimbabwe going through the political maturation process. Yes inflation is rampant but we still can get our food supplies and fuel.

Janine and I are very often on the road driving from Harare to one safari area or other or checking up on the horses in Hwange. At no time do we feel unsafe and generally the rural people are calm and just concentrating on surviving through these difficult times of our countries history.

Only last weekend were we at a farm where we were competing in a Huntin’, Fishin’, Shootin’ and Bikin’ fun weekend. This involves horse riding, clay pigeon shooting, fishing and motor biking by a team. A great chance to catch up with ones friends and have a good time. The police of course arrived, wondering what the heck was going on (having being previously been informed of the weekend!). they just wanted to check on the legalities and make sure no diplomats were there..? Well they were a bit stunned by it all. Here’s a bunch of folk with guns and ‘Huntin’ on horses and not a dead animal to be seen in sight, a bunch of guys out fishing, catching fish and THEN releasing them!!! And of course a mob of guys on motorbikes going nowhere because they are going round and round in circles!!! Very strange these people, and so the police left even more confused.



So yes life goes on, we just change and adapt to each new day and find that without the challenges, life is well, rather anesthetised. So come visit and get your daily dose of survival challenges if you are a rut, feeling bored and would like to come help fix a rural school or come help work on Siya Lima House for a holiday!?



Thank you for thinking of us, see you sometime and if you are missing the bush, get yourself a copy of a fantastic new book by Adrian Bailey and Robyn Keene-Young, ‘Safari. Journey through wild Africa’ ISBN 1 – 77oo7-394-9 or check out http://www.struik.co.za – enjoy!



Best regards

James and Janine

Nu Ja! Nu är jag verkligen lite besviken....jag lagt ner alldeles för lite tid med föredrag att jag skulle göra över helgen....fast jag trodde att jag funderade en del över alla frågor som skulle dyker upp angående hur det egentligen är att resa till Zimbabwe - för många tycker att det känns lite fel för olika anledningar...och visste snackade vi en del om det - men det jag glömmde...det som var viktigaste...och det jag ville ska vara min princip som guide - det glömmde jag.

Visste är det inte så pass bra för folk i Zimbabwe nu. De har det tufft. Det är besvärligt för många. Vissa har det besvärligt för de har svårt att klara sig med de pengar de tjäna i sitt arbete - andra har det svårt med att alla sin familj har reste iväg för att "börjar om" i ett annat land - de klara sig inte med moderna saker som internet - om det nu finns...telefon är så oerhört dyrt idag att ringa utomlands...de är glömmde. Ännu har de svårt att uttrycka sig för så fort de öppnar munnen och snackar om sitt tron i landet och befolkningen så blir mishandlade och låste bakom grind och gallrar.

Det är tufft i många länder - och besvär för befolkningen är olika - men om jag nu talar om de länder att jag har reste till under mitt liv i afrika - jag har inte så mycket erfarenhet...men jag har reste och jobbade nu i en del olika afrikanska länder. De linorna som skiljer oss - mellan vår olika världer är så stark - fast grundregeln verkar väldigt svårt att fattar - och det är ju så, att även om de som bor i fattiga delar av världen har det svårt - de har en hel del saker vilka är bra för dom också - fast i olika form. Hela afrika är inte svältna skellet folk som har inte ens ren vattnet för sig - det är en bild som kommer till oss genom median. Om man reser dit för att träffar folk och upplevar deras värld så måste man titta bakom fasaden som är tryckte i oss av tv och nyheterna.

Det finns fattiga glada familjer. Visst de har det svårt - speciellt i slutet av månaden eller slutet av torr säsongen när mat är svårt att hitta och dyrt! Men de har också Söndagar - efter lönedag - en get vid grillen och lite öl, lite musik och kanske dansar. Och sen börjar om med kampen dagen efter....lite bakis o deppade pga detta - men ändå - det var riktigt drag i denna festen eller hur!

Hela familjen bo på en liten tomt av kanske 75-200 kvadrat meter - beroende på hur många soner och dottrar bor kvar eller hur många fruar man har. Alla som bor i trakten känner varandra - de delar ett viss behörighet med varann och de hjälper till om de kan när det behövs.

Det händer då och då att en familjmedlem - speciellt ung karlar - resa iväg o leta jobb - vissa åker så långt som England och andra hamnar i guldgruvor i Sydafrika, militären, eller leta efter något på hemmaplan - jobbar i fabrik, bo i stan - det är ju smutsig som fan...och lite för mycket folk i boendet - men det är torrt och lte varmt när det är vintras i i alla fall. Och det är städigt pengar man kan spara till frön till kommande odlings säsong - en ko kanske?? Det är också ett bra ursäkt att slakta ett get och köper lite öl - speciellt om han nu har lite pengar med sig från jobbet!

Jag kan inte hjälper med att jämföra det här situationen med min eget - min papa bo kvar i Zimbabwe. Jag är i sverige, min syster i Zimbabwe - men ganska långt bort ifrån pappan. Min bror bo i England - har inte sett honom för kanske tre år nu. Vi är ju lite utspridna men snackar då och då och vet att vi är ju där för varann om det behövs.

Min svärfar har fyra barn. Två som bo i USA, en som bor i England för tillfälligt men är ofta på resande fot...och hans ögonsten - min fru! De träffar varann lite mer ofta - kanske en eller två gånger om året och är i ständigt kontakt med varann - men fortfarande det känns som vi båda familjer är så långt ifrån varann - och egentligen gör så lite för att delar vår tid bättre mellan oss som familj....jämförd med de grabbar och flickor att jag jobbar ihop med i Afrika...de har ett viss kontakt med varan att jag börjar att funderar verkligen saknas i våran avancerade och utvecklade värld....

Livet är också ganska normalt - fast det är svårt ibland. Men nu har jag glömmde igen att berätter för er vad jag skulle säger...och jag skulle har sagt till alla de folk att jag hade tur med att träffas över helgen...och det är att jag har reste och upplevde en del i olika länder i Afrika. Alla dom länder jag har varit i har varit underbar. De alla är så vackert och spännade för så olika anledningar. De alla erbjuder en upplevelse som verkligen kan gör förändringar om hur ni tänkar på livet efter resan - men den som jag gillar och älskar mest. Det är Zimbabwe - för så många anledningar att det skulle inte går att föklara här. Det måste jag visa dig. Jag kan säger också att om jag hade hittade något som jag trodde var lika bra eller bättre - så skulle jag satsar min tid med att resa dit istället. Men friheten att man har i just Zimbabwe...det går inte att förklara det med ord eller bild...tyvärr.

Hoppas att solen skiner på ni alla!

Andy

Jodå...det var en vackert kväll vid Zambezin...flödhästar sjöng sitt grumblande skrattande jubel och hyenorna whoopar långt inne i bushen...olika sång av ugglor och vattenfåglar kommer till mig genom canvassen. Det hade varit en lång dag och jag var rätt trött så det tog inte länge innan jag var djup i somn. Någon timmar senare så vaknade jag till ett litet röst utanför min tält - "Mista Andy - there is an elephant in the kitchen..."
Han var ny - eller han var ny i det här jobbet iaf. Och jag tyckte att han var helt galen ändå för han kom hela 150 meter eller så helt utan ficklampa eller vapen mitt i ett område vilken är kände för lejon och buffel - och andra elefanter. Jag var dödtrött så orkade inte kommer ute och förklara för honom att jaa...faktiskt dett händer lite då o då att elefant och andra djur kommer in till kampen efter solens nedgång. Och då är det oftast bäst att man behåller sig så bra instängde i sitt tält att det bara går...typ..

No mista andy - the elephant is inside the kitchen and he is eating up your food!

Han sa till mig. Det kan inte stämmer tyckte jag - men det är kanske bäst om jag går titta så killen kan koppla av lite. Okej.

Jag dra på mig en kikoy och vi går med ficklampan och ta en titt tilsammans - alltid med bra fortroende att det fanns ingenting mer som gömmde sig bakom skuggorna. Vi kommer fram till kökstält och visst - där står han en otroligt STORT elefant tjur - han står med långa tunga betorna och en tjock sökande snabeln som hängde över tältsidan...rak in mitt i vårt kök. Jag kunde lätt ta redo på att han hade käkade upp vårt bröd, några tomater och ganska mycket annat av det som vi skulle äter på kommande tre dagarna...men han va så stort....det är svårt att förklara spänningen man har i sig att står oga mot oga med en så stort djur alltså...det känns otroligt...och de fattar det - eller kanske inte men jag tror att spänningen i de djur som gör det - är nästan en lika bra känsla för dom - för dom vågar lite mer - dom får ute lite mer också - i form av bra käk! När vi stannar och käka middag till exemple - vi försöker alltid se till att vi ha bra skuggan - under ett fint träd - och där vill andra djur också gärna får vara! Så det kommer ibland riktigt stort elephant tjurar och de har anpassade sig till att vara mycket mer villig att delar av sig på ett lungt sätt - för då kan dom kommer in mellan oss som ska bara käka lunch. Om vi bete oss som lungt och inte stör dom - så gör dom emot oss. Ibland kommer det att en yngre tjur kommer in bara med ren nyfikenhet...och då kan det stöka till lite...de är roliga - och kaxig. Men det gäller att ha någon som kan dom bra....gränsen mellan nyfikenhet och räddslan kan var väldigt tunn ibland.

Men elefanten i köket då! Ja - nu var jag tvungen att reagera så att jag kunde kanske räddar dom sista matbitar vi hade kvar...förrutom att jag var nästan naken - så nu kändes jag verkligen detta! Jag hade ju inget gevärr...och han gjorde inget aggressivt eller - han vill bara äta upp allt! Jag kollade runt bakom mig och nu hade Mats och Jonas knallade framme också för att se vad det är som händer! Eller kanske de hade redan varit här?? Jag kommer inte ihåg - jag var inte så vaken när jag kom först ändå - det va bara när jag såg tjuren att jagg piggade upp lite...jag sträckte ute höger handen mot hans snabel för han va på väg att lyfter upp vårt ris...hela fem kilo påsan att det var! Jag plockade bort den precis när han skulle når andra sidan av påsen. Han märkte det och typ skakade huvud på mg och tittade verkligen in emot mig för att dömer om jag var farligt eller inte...fast han visst redan att jag var inte - han vill bara ha det tydlig för mig att han vet! Nu talar jag med honom - o fråga honom - "Värför?" Värför måste du kom just hit och ta våran mat! Vi har ju inget annat nu och det finns ingen affärer här att man kan köper mat i osv. Bara tala med honm först med en bestämmde och mellan högt röst - ibland så reagerar dom direkt och backa ur med lite shock - och går ute i bushen igen som busiga pojkar med fingrar i grädden...de verkar skäms lite om tjuveri ibland. Men den här killen han bryr sig inte ett dugg...han bara fortsätter o leta runt i köket efter vad det nu kan finnas kvar...Så jag skrek åt honom - NU RÄCKER DET DU - DRA IVÄG...GÅR HÄRIFRÅN - i ett så stark röst jag kunde. Men han vill inte - han skaka huvud lite när jag skrek men det var nu mer i irritation än något tanken om att flyttar sig därifrån.

Till sist var jag tvungen att ta en zinc hink och en bit järn - det kanske var en metal soppa sked - och göra världens värsta oljud med att klattra runt och runt i hinken med skedet - om du fattar vad jag menar....det var en riktigt oljud - och mycket högt ljud också - och det här lyckades att övertyga tjuren att det kanske var mer besvärligt att står här än det var värde - så gick han. Det var en otroligt lättnade i kroppen kan jag säger....phew...

..och jag hoppas att om ni läser det här så har ni också tittade lite på nya bilderna jag har lagt upp...nyss tilbaka till sverige från Kenya...och det har varit underbart...spännande...jag råkade går rak emot en stor elefant tjur av mistag en dag när jag gick från ett ställe i safari kampen jag har jobbade i och var in en helt annat värld med tankar om något annat än det jag skulle har visade lite mer uppmärksamhet till...och så hörde jag ett ljud och lyfte min blick för att står ögat mot öga med en STOR elefant bull! Ojdå...han var förvånade och lite rädd...jag var förvånade och...jaa kanske jag var lite mer än lite rädd men ändå...man måste ser ute som man är större och tuffare än man är...så tveka inte...SKRIK!!!

Och viftar med armar - precis som jag hade tänkte..så tänkte han också och så kom han....i två tre stora steg så rusade han emot mig med huvud högt upp och betarna pekade över mitt huvud...hans öron var helt utsprid och han tittade ner på mig över betarna och snabeln när han stannade typ fem meter ifrån mig...han stannade och jag höll på att kollapsa...

men jag lyckades ta mig steg för steg försiktigt och med "dignity" till en hydda som var bara fem meter bredvid mig...jag är helt säkert att om jag hade försökte att springa så hade hanförfoljt anfallan och kanske had han knuffade mig över...eller...det är inte mycket värde att funderar för mycket ibland...men det är viktigt att man aldrig tappar respekten för denna mijö man befinner sig i!

Hej ho...gotta go...

Jaa....nu är jag här igen...det är varmt...det är torrt - det är vacker....
DET ÄR DEN ABSOLUT BÄSTE JAG VET OCH JAG ÄLSKAR DET:)
Jag önskar bara att det fanns fler svenskar som kunde fattar hur otroligt speciellt det är här - för många svenskarna tror att Afrika är ett land av fattigdom...sjukdom...svält(??Starvation??) och mycket annat vilken är inte så bra...:(
Och många fler som kom här på safari och resa runt i minibussar och chauffeur vilken är oftast bra killar men vet inte så mycket om hur man visar det bästa som finns här...

Det är aldrig någon tävling....när jag har varit ute med olika resenärerna på safari...så oftast det händer att andra resenäerena blir lite (eller mycket) avundsjuk över de djur att andra har sett men inte de själva...och ofta så händer det också att folk bara skjutsa runt och titta på djur men ser inget....även om djuren finns rak framför de - så tittar de på djuren - ta en bild/foto...och skynda iväg igen...i letande efter fler...mer exotiska djur...eller något...afrika är verkligen magiska...och jag önskar att ni kunde vara här med mig så att jag kunde visa upp lite av det för er allihopa....

puss och kram och kom till Afrika!!!

Vi ses vid vattenhål;)

Jess!!!!!
Snart är det dags igen:) Jippee!! Den 11 Juli är det dags att ta mig till Afrika igen...det blir en Gorilla resa igen :) Happy Days!! Jag har längtade tebax över sista månader och nu blir det aktueelt igen. Jag flyger in till Entebbe den 11 Juli och då har jag två dagar ledigt innan alla gästerna kommer fram så det ska bli en och annan fisketur på Victoriasjön innan jag måste sätt igång med arbete...om man nu kan kallas det för arbete....

Grejen är - egentligen - att jag alskar så mycket att vara i Afrika...och verkligen älskar så mycket så mycket så mycket min arbetsliv som guide så att det kan knappt kallas för arbete :) Även att det har varit en fin sommaren här i vackra sverige det ska bli kul att kommer till den afrikanska varmen jag älskar så mycket...jag känner redan den varma fuktighet i luften som väntar för mig...det är bara min andra resa till Uganda och det ska bli kul att får se hur annorlunda allting är på den här resan....om det har ändrade någonting allts eller om det är mer eller mindre samma som det var före när jag var där i Februari. Jag har fått gästlistan av de som kommer att va med på resan och det ser ute att bli en bra blandning av olika folk...några stycken som är lite äldre och några yngre folk...vi kommer att bli 12 stycken alltihop med två bilar och tre guides.

Vi börjar resan ihop i Entebbe där vi övernattar på The Windsor Lake Victoria Hotel innan vi ta oss västerut mot Kibale forest där vi ska göra lite promenade i djungel i letande efter chimpanser och lite lunch med en kille från en av de mindre byar i området...vi har för oss en promenade igenom en fågelskyddsområde där det finns massor av apor också...det är en projekt som har varit igång för några år nu och är arrangerade av de lokala befolkningen och det är så otroligt bra tror jag att de lokala människör har lärde sig att ta ansvar för naturen i deras hem området....

Efter Kibale så blir det några dagar i Queen Elizabeth National Park! Och där hade vi så bra tur när jag var där sist att vi fick se en lejon jakt där en mindre familjegrupp lejon jagade en vårtsvin....vilka var inte lika spännande för den stackars liten vårtsvin...men det var riktigt spännande och dramatisk för oss att får se. Bilresan som ska ta oss vidare efter Queen Elizabeth är också en riktigt högpunkt av resan där vi kommer att käka lunch vid en mindre flod som markera gränsen mellan Uganda och den spännande Kongo djungelområdet...det är på egen sätt o vis...rätt spännande tycker jag att står på den ena sida av floden och titta över vattnet inne till Kongo där man vet att det finns rebeller och djungelmänniskör och massor annat gömmde bakom alla gröna trädar och djungelväxter....mmmmm....man undrar till sig själv om det kanske finns en och annan par ögon som gömmer sig därinne och observera man från bakom alla växter även när man står där och tugga på en macka eller annan godbit....

Och till sist...det ska bli några dagars vandring genom den tätt djungel i Bwindi Impenetrable Forest National Park i letandet efter de berömda BergsGorillor!!! Jess jess jess!!!!!!!!

Lust att hänger med??? ;)

Det var ganska roligt tyckte jag när jag började mitt liv som safari guide...jag hade precis slutade med skolan...jag var 17 år yng och var väl sugen för att hittar ute till vida världen...jag hade läste om och om igen alla böcker jag kunde hitta om äventyr och snackade med många av min mer erfaren och äldre släktningar om alla av deras egna upplevelser ute i bushen när de hade varit ute på jakt och fiske safaris...och lite annat att de flesta äldre män hade varit tvungen att göra i 70 talet, dvs, genom den tiden när inbordeskrig var som värst i landet....

Deras sagor fyllde mig med en speciella spänning och lust för mer av den torra heta bruna bushen...jag hade haft mycket tur när jag var i tidigt tonårsåldern...jag hade foljde med på några jakt safari - och hade varit med på några soliga fisketur ute på Zambezi floden och på Kariba sjön efter den randiga vackra Tigerfish -

- och genom hela mitt skol karriär den viktigaste målen var att hålla mig utanför skolan så pass mycket att det gick...det var faktiskt lite för mycket borta dagar till slut och mina föräldrar fick en rätt schysst brev från Skolans rektor i vilket det står att om jag var verkligen så bestämmde att inte vara med på skolan kanske det var bättre om jag gav upp min plats i skolan så att någon annan som hade lite mer lust att läser om matematik och franska kunde dra nyttande av...snart efter brevets ankomst kom en rätt sträng prat-timmar mellan jag och föräldrarna och jag var "upplyste" om just värför det var bättre att liksom "go with the flow" istället för att bråkar hela tiden med regeringen...

Men första dagen på jobbet - så fick jag min kanot med alla utrustningar att jag skulle bäras på den 4 dagars safari, det var en massa mat, frysboxar och några stycken madrassar och tält and lite av allt möjligt egentligen...men efter att allt var nerpackade och fastnade ordentligt under skyddsnät så fick vi kliv på kanoten och paddlar rakt ute i den snabba stärka stömmen jag älskar så mycket i Zambezi... men förrutom alla viktiga utrustningar så hade jag också en tjej i framsätet...oj oj oj tänkte jag...jag vet hur de här utlänningar kan vara alltså...de fattar ingenting om någonting och tycker att mjölken kommer ifrån kartonger osv. jag ska ta det väl lungt så att de får acclimatisera sig lite grann innan jag börjar visar hur starka och tuffa oss afrikana grabbar kan vara liksom...och vi hade inte ens paddlade 100 meter innan det kom...första otroliga dumma fråga utav vad jag visste skulle säkert vara tusen mer att kommer..."Vad är det?" frågade hon och pekade mot en liten fågel som sprang på strandkant vid vattnet. Jag tittade för att får se vad hon pekade mt - för jag trodde säkert hon hade sett någon leopard, eller kanske lejon...möjligtvis en krokodile med långa "snaggly teeth".

Jag såg ingenting...förrän jag kom på att... juste - hon tittar och pekar väl mot fågeln. Det var inte klok alltså - att hon inte ens visste att en fågel var en fågel - så jag berättade för henne i ett så snäll sätt som möjligt att det var faktiskt - En Fågel.

Jag har efter detta dag had otur om att se andra tjejer reagerar lite snabbare än vad hon nu gjörde...men det har inte varit så många tillfället som tur är - men hon vände sig som att hon hade varit träffade av en blixt - och rappade " Jag VET att det är en FÅGEL....men vilken sorts fågel är det vill jag VETA!"

Tänk om jag kände mig som en liten pojke plotsligt. Hur pinsammt kunna det här vara?? Inte mycket mer skulle jag har gissade...men det var faktiskt värre...för när jag tittade tilbaka till fågeln, och trots att jag visste att jag kunde vilken typ av fågel det var - jag fick en riktigt snabb panik rusning av pinsamhet - och blah-blah blabbed några halv ord men ingenting kom fram. Det var körde - "Skitsamma, " sa hon - "Jag struntar i den där för vi är redan förbi och nu ser jag inte den fågeln mer så skippa det..."

Första dagen...första stora steget i karriären...och första viktiga läxa...aldrig aldrig ALDRIG underuppskattar dina gäster...

Det var en vackert sommar dag i October. Jag befann mig i Hwange National Park , som guide till några fina folk från någonstans i vårt fina greena världen....och vi var ute på safari till fots. Vi stött på lite färsk lejon spår. Det var inte mycket annat runt omkring när det gällde vildt - vilken alla var rätt intresserade om att får se, så jag föreslå att vi spåra efter de här lejon - med bara den minsta känsla av förtroende att vi skulle eventuellt hitta dem...det var sent i morgonen...solen var hög och det var väldigt svårt att se spåren tydligt...men tänkte bara att prova i alla fall.

Det tog ungefär en timmar. Jag fattade inte riktigt att vi hade lyckades faktiskt...men på något sätt hade jag och min kollega, Ryan Lornie, lyckades med att hitta lejonen. Och det gick snabbt till när plötsligt märkte vi båda att vi var mitt i mellan hela släktgänget...det var en väldigt stort, imponerande stark hane...med en stor mane och bred starka axlar och väldigt STORA tassar! Ja...det var hans spår förmodligen som gjorde att vi kunde följer det ganska bra...en tung djur lämnar ett bra avtryck i Kalahari sand. Han bade oss välkommen med en lång låg grumblande ljud...en hälsning av sorts...tittade med solklart intresse på oss i sökning efter vem vi var...kalkylerade risk och bestämmde sig - som tur var...att dra sig vidare istället för att bråkas med främmlingar. Jag tror egentligen att det var mer att han bara kände sig irriterade med vårt ohederlig intrång i hans vardag.

Honarna var lite annorlunda kan jag säger....de bugade och svängde sig lite fram och tilbaka åt oss med nyfikenhet...de var rätt skygg...men väldigt nyfiken...de kom emot oss med snabba låg steg, axlarna vinklade ner för att håller lägre profil i buskarna och midjan hög grass runt omkring...inte riktigt tätt buskage men bra skydde för de - vilket var bra för de kände sig ganska säkert till ett viss avstånd - och denna avstånd kände för mig också precis på gränsen...om de hade varit lite mer nyfiken hade jag varit tvungen att skrämmer dem lite - med en skärp rop - eller skrik, beroende på hur snabbt min hjärn och vocal chords kunde kommunicera....om man ropar ute kort och högt de blir oftast rätt lätt skrämmde - som tur är, men det är också lite småsynd för då förlorar man en del av denna närheten att man har....efter de har varit skrämmde en gång är de oftast ganska blyg av sig...och försvinner smältande genom samma låga buskage de har nyss används för att ta en titt på oss...

Det var kanon fint! Vi hade bra möjligheter för att hinner med att se alla av dem...vilken var guld...känslan om att vara öga mot öga, fot bredvid fotspår med denna stora superba kungen av djungeln...Lejon...det är en speciella känsla. Väldigt svårt att förklara...men samtidigt är det ganska lätt att förstår - om du vet vad jag försöker att säger.

Något som för mig var en mycket viktigare del av dagen...var att när vi hittade lejon familjen - och alla hade försvunnit med tappade intresse för oss...så gick vi runt i en cirkel...och befann oss halvägs runt cirkeln bredvid en väldigt stort, och rätt djup vattenhål.....

Vatten i Hwange är den absolut mest värdefulla sak som finns i parken...för alla djur som bor där, och djupa vattenhåler är sällsynt - vi stog precis till slutet av en väldigt vackert, gammal skog av blandade Acacia och Rhodesian Teak trädar , vilken var en bra blandning och bjud ofta efter dess till fina närkontakter med en del olika sorts djur.