Det var en vackert sommar dag i October. Jag befann mig i Hwange National Park , som guide till några fina folk från någonstans i vårt fina greena världen....och vi var ute på safari till fots. Vi stött på lite färsk lejon spår. Det var inte mycket annat runt omkring när det gällde vildt - vilken alla var rätt intresserade om att får se, så jag föreslå att vi spåra efter de här lejon - med bara den minsta känsla av förtroende att vi skulle eventuellt hitta dem...det var sent i morgonen...solen var hög och det var väldigt svårt att se spåren tydligt...men tänkte bara att prova i alla fall.

Det tog ungefär en timmar. Jag fattade inte riktigt att vi hade lyckades faktiskt...men på något sätt hade jag och min kollega, Ryan Lornie, lyckades med att hitta lejonen. Och det gick snabbt till när plötsligt märkte vi båda att vi var mitt i mellan hela släktgänget...det var en väldigt stort, imponerande stark hane...med en stor mane och bred starka axlar och väldigt STORA tassar! Ja...det var hans spår förmodligen som gjorde att vi kunde följer det ganska bra...en tung djur lämnar ett bra avtryck i Kalahari sand. Han bade oss välkommen med en lång låg grumblande ljud...en hälsning av sorts...tittade med solklart intresse på oss i sökning efter vem vi var...kalkylerade risk och bestämmde sig - som tur var...att dra sig vidare istället för att bråkas med främmlingar. Jag tror egentligen att det var mer att han bara kände sig irriterade med vårt ohederlig intrång i hans vardag.

Honarna var lite annorlunda kan jag säger....de bugade och svängde sig lite fram och tilbaka åt oss med nyfikenhet...de var rätt skygg...men väldigt nyfiken...de kom emot oss med snabba låg steg, axlarna vinklade ner för att håller lägre profil i buskarna och midjan hög grass runt omkring...inte riktigt tätt buskage men bra skydde för de - vilket var bra för de kände sig ganska säkert till ett viss avstånd - och denna avstånd kände för mig också precis på gränsen...om de hade varit lite mer nyfiken hade jag varit tvungen att skrämmer dem lite - med en skärp rop - eller skrik, beroende på hur snabbt min hjärn och vocal chords kunde kommunicera....om man ropar ute kort och högt de blir oftast rätt lätt skrämmde - som tur är, men det är också lite småsynd för då förlorar man en del av denna närheten att man har....efter de har varit skrämmde en gång är de oftast ganska blyg av sig...och försvinner smältande genom samma låga buskage de har nyss används för att ta en titt på oss...

Det var kanon fint! Vi hade bra möjligheter för att hinner med att se alla av dem...vilken var guld...känslan om att vara öga mot öga, fot bredvid fotspår med denna stora superba kungen av djungeln...Lejon...det är en speciella känsla. Väldigt svårt att förklara...men samtidigt är det ganska lätt att förstår - om du vet vad jag försöker att säger.

Något som för mig var en mycket viktigare del av dagen...var att när vi hittade lejon familjen - och alla hade försvunnit med tappade intresse för oss...så gick vi runt i en cirkel...och befann oss halvägs runt cirkeln bredvid en väldigt stort, och rätt djup vattenhål.....

Vatten i Hwange är den absolut mest värdefulla sak som finns i parken...för alla djur som bor där, och djupa vattenhåler är sällsynt - vi stog precis till slutet av en väldigt vackert, gammal skog av blandade Acacia och Rhodesian Teak trädar , vilken var en bra blandning och bjud ofta efter dess till fina närkontakter med en del olika sorts djur.