Jodå...det var en vackert kväll vid Zambezin...flödhästar sjöng sitt grumblande skrattande jubel och hyenorna whoopar långt inne i bushen...olika sång av ugglor och vattenfåglar kommer till mig genom canvassen. Det hade varit en lång dag och jag var rätt trött så det tog inte länge innan jag var djup i somn. Någon timmar senare så vaknade jag till ett litet röst utanför min tält - "Mista Andy - there is an elephant in the kitchen..."
Han var ny - eller han var ny i det här jobbet iaf. Och jag tyckte att han var helt galen ändå för han kom hela 150 meter eller så helt utan ficklampa eller vapen mitt i ett område vilken är kände för lejon och buffel - och andra elefanter. Jag var dödtrött så orkade inte kommer ute och förklara för honom att jaa...faktiskt dett händer lite då o då att elefant och andra djur kommer in till kampen efter solens nedgång. Och då är det oftast bäst att man behåller sig så bra instängde i sitt tält att det bara går...typ..

No mista andy - the elephant is inside the kitchen and he is eating up your food!

Han sa till mig. Det kan inte stämmer tyckte jag - men det är kanske bäst om jag går titta så killen kan koppla av lite. Okej.

Jag dra på mig en kikoy och vi går med ficklampan och ta en titt tilsammans - alltid med bra fortroende att det fanns ingenting mer som gömmde sig bakom skuggorna. Vi kommer fram till kökstält och visst - där står han en otroligt STORT elefant tjur - han står med långa tunga betorna och en tjock sökande snabeln som hängde över tältsidan...rak in mitt i vårt kök. Jag kunde lätt ta redo på att han hade käkade upp vårt bröd, några tomater och ganska mycket annat av det som vi skulle äter på kommande tre dagarna...men han va så stort....det är svårt att förklara spänningen man har i sig att står oga mot oga med en så stort djur alltså...det känns otroligt...och de fattar det - eller kanske inte men jag tror att spänningen i de djur som gör det - är nästan en lika bra känsla för dom - för dom vågar lite mer - dom får ute lite mer också - i form av bra käk! När vi stannar och käka middag till exemple - vi försöker alltid se till att vi ha bra skuggan - under ett fint träd - och där vill andra djur också gärna får vara! Så det kommer ibland riktigt stort elephant tjurar och de har anpassade sig till att vara mycket mer villig att delar av sig på ett lungt sätt - för då kan dom kommer in mellan oss som ska bara käka lunch. Om vi bete oss som lungt och inte stör dom - så gör dom emot oss. Ibland kommer det att en yngre tjur kommer in bara med ren nyfikenhet...och då kan det stöka till lite...de är roliga - och kaxig. Men det gäller att ha någon som kan dom bra....gränsen mellan nyfikenhet och räddslan kan var väldigt tunn ibland.

Men elefanten i köket då! Ja - nu var jag tvungen att reagera så att jag kunde kanske räddar dom sista matbitar vi hade kvar...förrutom att jag var nästan naken - så nu kändes jag verkligen detta! Jag hade ju inget gevärr...och han gjorde inget aggressivt eller - han vill bara äta upp allt! Jag kollade runt bakom mig och nu hade Mats och Jonas knallade framme också för att se vad det är som händer! Eller kanske de hade redan varit här?? Jag kommer inte ihåg - jag var inte så vaken när jag kom först ändå - det va bara när jag såg tjuren att jagg piggade upp lite...jag sträckte ute höger handen mot hans snabel för han va på väg att lyfter upp vårt ris...hela fem kilo påsan att det var! Jag plockade bort den precis när han skulle når andra sidan av påsen. Han märkte det och typ skakade huvud på mg och tittade verkligen in emot mig för att dömer om jag var farligt eller inte...fast han visst redan att jag var inte - han vill bara ha det tydlig för mig att han vet! Nu talar jag med honom - o fråga honom - "Värför?" Värför måste du kom just hit och ta våran mat! Vi har ju inget annat nu och det finns ingen affärer här att man kan köper mat i osv. Bara tala med honm först med en bestämmde och mellan högt röst - ibland så reagerar dom direkt och backa ur med lite shock - och går ute i bushen igen som busiga pojkar med fingrar i grädden...de verkar skäms lite om tjuveri ibland. Men den här killen han bryr sig inte ett dugg...han bara fortsätter o leta runt i köket efter vad det nu kan finnas kvar...Så jag skrek åt honom - NU RÄCKER DET DU - DRA IVÄG...GÅR HÄRIFRÅN - i ett så stark röst jag kunde. Men han vill inte - han skaka huvud lite när jag skrek men det var nu mer i irritation än något tanken om att flyttar sig därifrån.

Till sist var jag tvungen att ta en zinc hink och en bit järn - det kanske var en metal soppa sked - och göra världens värsta oljud med att klattra runt och runt i hinken med skedet - om du fattar vad jag menar....det var en riktigt oljud - och mycket högt ljud också - och det här lyckades att övertyga tjuren att det kanske var mer besvärligt att står här än det var värde - så gick han. Det var en otroligt lättnade i kroppen kan jag säger....phew...