Torsdag 12 November 2009 - Kapstaden
Följ gärna hela min blogg på sydafrika.getcloser.se...
På onsdagarna kommer vår städerska hit, känns lite konstigt... Hon byter lakan, städar och tar bort disken ur stället, och dammsugar och fixar. Vi fattade inte att de brukar få mat där de städar så det har vi lärt oss idag, vi berättade som det var, att vi brukar få städa själva... Men bra att hon får en inkomst, hon bor i en av kåkstäderna, har två barn och städar några dagar i veckan, kostar massor för henne att betala skolsjkuts till sina barn bland annat. Huset har hon fått av staten tror jag att hon sa. I allafall, hon erbjöd att stryka våra kläder om vi vill, sa som det var, uppväxt med en mamma som tror på strykfria kläder, hon bara skrattade. Vill tillägga att de är noga med detta, ena roomisen kom på henne med att stryka lakanen, alltså på täcket, efter att hon bäddat klart... Annorlunda... Så nu har vi pratat lite om att överraska henne med lite extra dricks, färdig mat till henne och kanske små gåvor, för att göra henne glad.
Ösregnade precis men har i allafall sett lite blå himmel idag, gött det efter alla molniga dagar. Lite öm i en visdomstand, räcker det inte med de tänder och den visdom jag redan har funderar jag ;-)
Ska på barrunda med gästerna ikväll, kanske blir lite mascara då. Brukar inte bli så mycket smink, är ju ändå vildmarksguide, måste tänka på min image. Tjejerna har mycket roligt åt att jag har så mycket kläder med Fjällräven, och till och med en buff, de tycker jag är helsponsrad, är jag ju nästan också...
Imorgon ska vi till Simons Town och cykla lite, de kommande dagarna ska vi cykla runt rätt mycket, besöka Cape Point och någon nationalpark och jag vet inte hur internettillgängligheten ser ut. Ska titta på pingviner också! De afrikanska pingvinerna, min roomie nr 1 berättade att hon lärt sig att hanarnas stimulanscenter sitter bakom örat, vilket upptäcktes efter en oljekatastrof när de behövde tvätta och skrubba pingvinerna rena haha annan udda ffakta är att de har kraftig benstomme, just för att bli tyngre, för att klara av att dyka ner till ca 35 m djup för att komma åt fisken... Spännande va? =) Nu är de i ruggningsperioden så förväntar mig att de kommer se lite skabbiga och tunna ut (de stannar på land under denna period och svälter därför ner till halva vikten ungefär). Finns ca 3000 här i Boulders Bay. Ska bli spännande, de sägs låta som åsnor.
Min nuvarande grupp reser hem på onsdag och på torsdag kommer nästa grupp, med samma rutt. Högt tempo, men bra chans att gnugga in all fakta nu ordenligt på en gång. Kul igår förresten, kunde berätta lite om eucalyptus (kunskaper från Madeira) och akasia ( kunskaper från Kenya). Roligt! Sägs ju att eucalyptus är som en turist - dricker massor, vänder sig mot solen och tappar skinnet... Åååå denna underbara turishumor. Tyvärr är det nog det enda skämtet jag vet om turister så om ni har några bra... =)
På onsdagarna kommer vår städerska hit, känns lite konstigt... Hon byter lakan, städar och tar bort disken ur stället, och dammsugar och fixar. Vi fattade inte att de brukar få mat där de städar så det har vi lärt oss idag, vi berättade som det var, att vi brukar få städa själva... Men bra att hon får en inkomst, hon bor i en av kåkstäderna, har två barn och städar några dagar i veckan, kostar massor för henne att betala skolsjkuts till sina barn bland annat. Huset har hon fått av staten tror jag att hon sa. I allafall, hon erbjöd att stryka våra kläder om vi vill, sa som det var, uppväxt med en mamma som tror på strykfria kläder, hon bara skrattade. Vill tillägga att de är noga med detta, ena roomisen kom på henne med att stryka lakanen, alltså på täcket, efter att hon bäddat klart... Annorlunda... Så nu har vi pratat lite om att överraska henne med lite extra dricks, färdig mat till henne och kanske små gåvor, för att göra henne glad.
Ösregnade precis men har i allafall sett lite blå himmel idag, gött det efter alla molniga dagar. Lite öm i en visdomstand, räcker det inte med de tänder och den visdom jag redan har funderar jag ;-)
Ska på barrunda med gästerna ikväll, kanske blir lite mascara då. Brukar inte bli så mycket smink, är ju ändå vildmarksguide, måste tänka på min image. Tjejerna har mycket roligt åt att jag har så mycket kläder med Fjällräven, och till och med en buff, de tycker jag är helsponsrad, är jag ju nästan också...
Imorgon ska vi till Simons Town och cykla lite, de kommande dagarna ska vi cykla runt rätt mycket, besöka Cape Point och någon nationalpark och jag vet inte hur internettillgängligheten ser ut. Ska titta på pingviner också! De afrikanska pingvinerna, min roomie nr 1 berättade att hon lärt sig att hanarnas stimulanscenter sitter bakom örat, vilket upptäcktes efter en oljekatastrof när de behövde tvätta och skrubba pingvinerna rena haha annan udda ffakta är att de har kraftig benstomme, just för att bli tyngre, för att klara av att dyka ner till ca 35 m djup för att komma åt fisken... Spännande va? =) Nu är de i ruggningsperioden så förväntar mig att de kommer se lite skabbiga och tunna ut (de stannar på land under denna period och svälter därför ner till halva vikten ungefär). Finns ca 3000 här i Boulders Bay. Ska bli spännande, de sägs låta som åsnor.
Min nuvarande grupp reser hem på onsdag och på torsdag kommer nästa grupp, med samma rutt. Högt tempo, men bra chans att gnugga in all fakta nu ordenligt på en gång. Kul igår förresten, kunde berätta lite om eucalyptus (kunskaper från Madeira) och akasia ( kunskaper från Kenya). Roligt! Sägs ju att eucalyptus är som en turist - dricker massor, vänder sig mot solen och tappar skinnet... Åååå denna underbara turishumor. Tyvärr är det nog det enda skämtet jag vet om turister så om ni har några bra... =)
Tisdag 27 Oktober 2009 - Blekinge
I Blekinge, dags att sortera ut vad som ska med och vad mamma får förvalta. Resan hit från Bålsta gick bra, packade med så mycket jag kunde bära. En ryggsäck på ryggen, en på magen, en handväska (till det som inte fått plats i ryggsäckarna), och en resväska. Två byten, ett i Stockholm och ett i Hässleholm, visste inte innan hur mycket min packning vägde. Tur var väl det, då hade det nog inte gått hela vägen hem... Vägde packningen hemma hos mamma. Med tanke på att jag i nuläget väger 52 kg är det galet att jag lyckades släpa på FEMTIO (50!!!)kg... HAHAHA Som sagt, bra jag inte visste det innan... Ryggsäckarna på kroppen vägde tillsammans 20+8,6 kg, och så bar jag resväskan samtidigt på och av tågen... Antingen stark som en myra eller envis... Tror på det senare =)
Känns inte helt okej att inte kunna träffa Jonas så mycket framöver MEN jag är tacksam över att det finns internet och mobil. Helt fantastiskt ändå, vilka kontaktmöjliheter man ändå har idag. Sett sista avsnittet av SVT 1 "den stora resan", jättebra program och nyttigt att påminnas om sådant jag lärt förut, att man inte ska ta något förgivet, varmvatten och vatten i kran och el, lyx! Och en säng att sova i, variation på mat... Det vi ofta missar är ju dock att hinna, och orka träffa alla vänner, efter jobb och alla måsten... Känner lite stress över hur mycket prylar jag har, och i jämförelse med medelsvensson har jag väl normalmycket men det känns som otroligt mycket nu när jag ska stuva undan hos mamma och välja vad jag behöver ha med. Behöver och behöver, egentligen inte så mycket men mycket kommer med för bekvämlighetens skull såsom glasögon och linser, kläder, kängor m.m. Tänkte på det på tåget, satt med MP3 i öronen, mobilen i en hand, kameran i den andra och datorn på golvet. Gud så mycket prylar! Skrämmande! MEN som sagt, skönt kunna ta kontakt med nära och kära från Sydafrika så glad ändå. Det är ju dock viktigt att stanna upp ibland och reflektera. Tycker jag har blivit bättre på det på sista tiden, som när jag blev av med mobilen och när bilen stals. Stressade inte upp över att förlora alla mobilnummer eller att inte kunna välja att ta bilen istället för cykeln när det ösregnade, det är bara saker (äntligen börjar det gå in i skallen mamma, som du har tjatat!). Värdesätter dock vissa saker, såsom fotoalbum och sådant man skrivit men det kan jag nog aldrig komma ifrån.
Vad jätteskönt att träffa mormor och morfar idag, de börjar bli till åren men de kändes piggare av vårt besök, skönt det. Blev många skratt och än en gång kunde morfar briljera mig med sin kunskap och minne! Finns inte mycket han inte kan... Berättade att Jonas sökt jobb utomlands, han visste precis vilka länder som angränsar, helt fantastiskt. Som ett uppslagsverk. Hann prata lite minnen med dem, om hur det var när de träffades, 1943 var det nog (eller 45, ok, erkänner, inte ärvt allt minne...) då tjänade morfar 3 kr i veckan som springpojke, han lyckades dock byta till sig jobbet för ett annat företag och fick istället 18 kr i veckan! Vilket lönelyft! Han bytte jobb för de vägrade betala ut övertidsersättning så då sa morfar upp sig direkt. Stolt! Det är bland annat han som byggt upp vårt samhälle. Väldigt intressant att höra hur de har haft det, och vad de varit med om. Även där, finns inga människor jag känner som är så sparsamma som min mormor och morfar. Inget får gå till spillo, tex presentpapper kan användas igen, såna saker, de har helt rätt attityd, försöker leva som jag lär av dem. Vi har bara en planet. Den ska vi vara rädda om.
Pst! Duscha lite kortare tid nästa gång och håll inte kylskåpsdörren öppen i onödan. Och framförallt, ta av dig skorna innan du lägger dig. /Tips från morfar .
Känns inte helt okej att inte kunna träffa Jonas så mycket framöver MEN jag är tacksam över att det finns internet och mobil. Helt fantastiskt ändå, vilka kontaktmöjliheter man ändå har idag. Sett sista avsnittet av SVT 1 "den stora resan", jättebra program och nyttigt att påminnas om sådant jag lärt förut, att man inte ska ta något förgivet, varmvatten och vatten i kran och el, lyx! Och en säng att sova i, variation på mat... Det vi ofta missar är ju dock att hinna, och orka träffa alla vänner, efter jobb och alla måsten... Känner lite stress över hur mycket prylar jag har, och i jämförelse med medelsvensson har jag väl normalmycket men det känns som otroligt mycket nu när jag ska stuva undan hos mamma och välja vad jag behöver ha med. Behöver och behöver, egentligen inte så mycket men mycket kommer med för bekvämlighetens skull såsom glasögon och linser, kläder, kängor m.m. Tänkte på det på tåget, satt med MP3 i öronen, mobilen i en hand, kameran i den andra och datorn på golvet. Gud så mycket prylar! Skrämmande! MEN som sagt, skönt kunna ta kontakt med nära och kära från Sydafrika så glad ändå. Det är ju dock viktigt att stanna upp ibland och reflektera. Tycker jag har blivit bättre på det på sista tiden, som när jag blev av med mobilen och när bilen stals. Stressade inte upp över att förlora alla mobilnummer eller att inte kunna välja att ta bilen istället för cykeln när det ösregnade, det är bara saker (äntligen börjar det gå in i skallen mamma, som du har tjatat!). Värdesätter dock vissa saker, såsom fotoalbum och sådant man skrivit men det kan jag nog aldrig komma ifrån.
Vad jätteskönt att träffa mormor och morfar idag, de börjar bli till åren men de kändes piggare av vårt besök, skönt det. Blev många skratt och än en gång kunde morfar briljera mig med sin kunskap och minne! Finns inte mycket han inte kan... Berättade att Jonas sökt jobb utomlands, han visste precis vilka länder som angränsar, helt fantastiskt. Som ett uppslagsverk. Hann prata lite minnen med dem, om hur det var när de träffades, 1943 var det nog (eller 45, ok, erkänner, inte ärvt allt minne...) då tjänade morfar 3 kr i veckan som springpojke, han lyckades dock byta till sig jobbet för ett annat företag och fick istället 18 kr i veckan! Vilket lönelyft! Han bytte jobb för de vägrade betala ut övertidsersättning så då sa morfar upp sig direkt. Stolt! Det är bland annat han som byggt upp vårt samhälle. Väldigt intressant att höra hur de har haft det, och vad de varit med om. Även där, finns inga människor jag känner som är så sparsamma som min mormor och morfar. Inget får gå till spillo, tex presentpapper kan användas igen, såna saker, de har helt rätt attityd, försöker leva som jag lär av dem. Vi har bara en planet. Den ska vi vara rädda om.
Pst! Duscha lite kortare tid nästa gång och håll inte kylskåpsdörren öppen i onödan. Och framförallt, ta av dig skorna innan du lägger dig. /Tips från morfar .
Onsdag 7 Oktober 2009
Ser över mina vaccinationer, har rätt så bra skydd sedan Asienrundresan förra året, har mot gula febern, hepatit A&B, polio, stelkramp och även andra som kanske inte behövs just i Sydafrika tex japansk e. och vet inte vad. Hela häftet är fullt av stämplar, och en hel förmögenhet är satsad på förhoppnigsvis god hälsa i framtiden. Behöver komplettera med en dos dukoral till men annars var det inget sa vaccinationsdamen. Bra bra. Passet check, visakort check, beställa linser ska göras.
Utresa bokad, fick min bekräftelse, kommer resa från Kastrup 1 november, blir en tidig morgon för flyget går 6.45. Kommer sova hos syster, om jag nu kan sova något (blir alltid så stressad att jag ska missa planet så kanske får bli en natt uppe med film och mys istället). Kommer sedan resa hela dagen, den längsta sträckan är 11+ timmar, hoppas på tv med bra filmer =) Tidskillad en timme bara så förhoppningsvis slipper jag jetlag, kommer landa vid 23-tiden under söndagen så det är ju lite roligt, att komma fram samma dag som jag reser. Blir till att se Sydafrika i dagsljus först dagen efter jag anländer, ska bli spännande. Lite varmare klimat ska bli trevligt, men hemma går jag med ullunderställ på jobbet (jobbar mycket utomhus), och det är rätt mysigt så länge man kan hålla värmen.
En kompis i Australien fyller år idag (igår för henne), kom att tänka på en rätt rolig historia från när jag bodde med henne och hennes familj, hon satt och tittade på tv och jag ställde frågan "what are you looking at?", lite svengelska där ja, hon tittade konstigt på mig och det tog ett tag innan vi redde ut att jag undrade vad hon "was watching", istället för om hon glodde på mig... =)
En annan klassiker från den tiden var när jag behövde gå på toaletten hos en vän i Sydney, "may I borrow your toilet" fick till svar "where are you taking it?" haha, ibland funkar det inte att direktöversätta från svenska, kan bli rätt roligt! May I use, är ju bättre att säga.
Nu är det dags att jobba igen, tre veckor kvar på jobbet, en vecka hemma och sedan är det dags att gå upp med tuppen för att inte missa flyget.
Utresa bokad, fick min bekräftelse, kommer resa från Kastrup 1 november, blir en tidig morgon för flyget går 6.45. Kommer sova hos syster, om jag nu kan sova något (blir alltid så stressad att jag ska missa planet så kanske får bli en natt uppe med film och mys istället). Kommer sedan resa hela dagen, den längsta sträckan är 11+ timmar, hoppas på tv med bra filmer =) Tidskillad en timme bara så förhoppningsvis slipper jag jetlag, kommer landa vid 23-tiden under söndagen så det är ju lite roligt, att komma fram samma dag som jag reser. Blir till att se Sydafrika i dagsljus först dagen efter jag anländer, ska bli spännande. Lite varmare klimat ska bli trevligt, men hemma går jag med ullunderställ på jobbet (jobbar mycket utomhus), och det är rätt mysigt så länge man kan hålla värmen.
En kompis i Australien fyller år idag (igår för henne), kom att tänka på en rätt rolig historia från när jag bodde med henne och hennes familj, hon satt och tittade på tv och jag ställde frågan "what are you looking at?", lite svengelska där ja, hon tittade konstigt på mig och det tog ett tag innan vi redde ut att jag undrade vad hon "was watching", istället för om hon glodde på mig... =)
En annan klassiker från den tiden var när jag behövde gå på toaletten hos en vän i Sydney, "may I borrow your toilet" fick till svar "where are you taking it?" haha, ibland funkar det inte att direktöversätta från svenska, kan bli rätt roligt! May I use, är ju bättre att säga.
Nu är det dags att jobba igen, tre veckor kvar på jobbet, en vecka hemma och sedan är det dags att gå upp med tuppen för att inte missa flyget.
Lördag 3 Oktober 2009
Hello Africa!
Snart bär det av, jag har fått anställning som guide/färdledare i Sydafrika under vintern. Om mindre än en månad byter jag frostskador mot solbränna. Än så länge är det fortfarande svårt att greppa att jag ska iväg, under nästan ett halvår blir Sydafrika mitt hem. Tuffast inför denna resa är att skiljas från kärleken ett tag, men jag har bra stöd av honom, han vet att jag måste gå min väg för att vara lycklig.
Mitt jobb kommer innebära en del fysisk aktivitet såsom cykling och promenader med gästerna, det känns jättebra, har ju använt cykeln (mormors gamla monark) till och från jobbet, lagom runda på 12 km varje dag. Känns skönt att upprätthålla den vardagsmotionen.
Ska bli roligt att uppleva ett nytt land, och lära känna landet, olika människoöden och jag hoppas på fantastiska möten. Uppdatering kommer nog framöver, och bilder framförallt.
Snart bär det av, jag har fått anställning som guide/färdledare i Sydafrika under vintern. Om mindre än en månad byter jag frostskador mot solbränna. Än så länge är det fortfarande svårt att greppa att jag ska iväg, under nästan ett halvår blir Sydafrika mitt hem. Tuffast inför denna resa är att skiljas från kärleken ett tag, men jag har bra stöd av honom, han vet att jag måste gå min väg för att vara lycklig.
Mitt jobb kommer innebära en del fysisk aktivitet såsom cykling och promenader med gästerna, det känns jättebra, har ju använt cykeln (mormors gamla monark) till och från jobbet, lagom runda på 12 km varje dag. Känns skönt att upprätthålla den vardagsmotionen.
Ska bli roligt att uppleva ett nytt land, och lära känna landet, olika människoöden och jag hoppas på fantastiska möten. Uppdatering kommer nog framöver, och bilder framförallt.
Lördag 8 Augusti 2009 - Sverige
Hade en underbar vandring i Sarek under 8 dagar. Har sett det fantastiska rapaselet, tittat på renar och druckit världens godaste vatten. Vi stod stilla en kväll då en vaja med kalv närmade sig för att passera vårt tält. Vi satt tysta och stilla men på 30 meters avstånd stelnade ungen till, som om den upptäckt oss, sedan kissade han nervöst innan de småjoggade iväg åt andra hållet. Hoppas vi inte skrämde honom så han kissade på sig! Söt var han i allafall. Under vandringen lyckades vi variera vår mat bra med hjälp av färskpotatis, lök och olika soppor vi förgyllde med grönsaker. C-vitaminbrustabletter var ett bra substitut för morgonjuicen och lätt att bära.
Vi gick också på en topptur och kunde på 1767 meter njuta av Sarek och Akkamassiven. Mycket fint.
Nu är vi hemma igen och jag har precis laddat upp lite bilder från vandringen.
Vi gick också på en topptur och kunde på 1767 meter njuta av Sarek och Akkamassiven. Mycket fint.
Nu är vi hemma igen och jag har precis laddat upp lite bilder från vandringen.
Söndag 26 Juli 2009 - Norrland
Europas sista vildmark sägs det. Sarek. Dit går resan imorgon. Tåg och buss ska ta mig, min sambo Jonas och vår gamla klasskompis (från vildmarksguideutbilningen) Martin, till Sourva. Efter några dagars vandring kommer man in i Sareks nationalpark. Det blir första gången jag vandrar där så det ska verkligen bli härligt. Jag har länge drömt om att resa dit och vandra och fota. Rapadalen är ett mål jag har, utöver att bara vara. Klockan lämnar jag hemma, kroppen får bestämma takten under 8 dygn.
Jonas packar för fullt, jag har nästan packat klart. Vi delar en lägenhet på 20 kvadrat så ni kan ju tänka er att vi har saker överallt! Det är ju mycket som ska med för att man ska klara sig, och helst må bra, på fjället.
• Tält, sovsäck, liggunderlag,
• kök, bränsle, massa mat och Mycket Godis!
• 2 st underställ, vandringskängor, vadarskor (har ett par finfina fivefingers), mössa, fleece, regnbyxor, *skaljacka, kompass, karta, första hjälpen, camelback, vandringsstavar. Pannlampa, block med penna, *kamera, hygienartiklar, kortlek. Linser, glasögon, keps, myggmedel, mygghatt.
Listan är lång, men tyngst är nog maten och godiset... Min sovsäck väger 1,7 kg (extremtemp -37), den är inte nödvändig nu under sommaren värmemässigt men den är så fantastiskt skön. Bättre än mitt vanliga täcke hemma, dyrare också så den ska med. Lite lyx på fjället är inte fel.
Som tur är har jag med mig Jonas och Martin, de får skicka runt tältet mellan sig, det väger ändå 3-4 kg.
Vi har köpt massor med mat som sagt, det blir crunch med blåbärssoppa till frukost, en frystorkad måltid om dagen till lunch alt. middag. Sedan blir det allt mellan pasta, soppor, nudlar till tortellini, pulvermos med tillbehör såsom enrisrökt korv, bacon och grönsaker. Ska bli gott att äta upp vikten av all mat. Efterrätt finns också med, citronfromage bland annat.
Nu ska jag fortsätta packa och förbereda mig inför resan till vildmarken.
Jonas packar för fullt, jag har nästan packat klart. Vi delar en lägenhet på 20 kvadrat så ni kan ju tänka er att vi har saker överallt! Det är ju mycket som ska med för att man ska klara sig, och helst må bra, på fjället.
• Tält, sovsäck, liggunderlag,
• kök, bränsle, massa mat och Mycket Godis!
• 2 st underställ, vandringskängor, vadarskor (har ett par finfina fivefingers), mössa, fleece, regnbyxor, *skaljacka, kompass, karta, första hjälpen, camelback, vandringsstavar. Pannlampa, block med penna, *kamera, hygienartiklar, kortlek. Linser, glasögon, keps, myggmedel, mygghatt.
Listan är lång, men tyngst är nog maten och godiset... Min sovsäck väger 1,7 kg (extremtemp -37), den är inte nödvändig nu under sommaren värmemässigt men den är så fantastiskt skön. Bättre än mitt vanliga täcke hemma, dyrare också så den ska med. Lite lyx på fjället är inte fel.
Som tur är har jag med mig Jonas och Martin, de får skicka runt tältet mellan sig, det väger ändå 3-4 kg.
Vi har köpt massor med mat som sagt, det blir crunch med blåbärssoppa till frukost, en frystorkad måltid om dagen till lunch alt. middag. Sedan blir det allt mellan pasta, soppor, nudlar till tortellini, pulvermos med tillbehör såsom enrisrökt korv, bacon och grönsaker. Ska bli gott att äta upp vikten av all mat. Efterrätt finns också med, citronfromage bland annat.
Nu ska jag fortsätta packa och förbereda mig inför resan till vildmarken.
Tisdag 28 April 2009 - Irland
Landade igår kväll på Skavsta flygplats med en härlig vecka i ryggen. Jag var på Irland med en grupp på 25 gäster och guidade dem kring Irland. Aldrig varit där innan resan så det var mycket planering och mycket att läsa på innan det begav sig. Jag hade ett härligt gäng, pigga på allt, de äldsta var kring 84 år, och de damerna orkade faktiskt mer än 75-åringarna! Vår resa började i Dublin, med besök på Jameson Whiskey Destillery, en guidad stadstur i Dublin innan vi åkte ner till Waterford. Ett besok på Kristallcentret, dock har fabriken gått i konkurs. Vidare till Cobh, den sista hamn Titanic la till vid innan färden mot NY, Cork, Cliffs of Moher, karg kustlinje, massa fåglar och framförallt väldigt blåsigt. 200 m lodräta väggar ner i Atlanten, 8 km långt. Vackert men har varit på Great Ocean Road innan, samt Madeira (där finns en väg som är 800 m hög) så tog bara några kort innan jag var nöjd. Vidare till måltid på gammalt slott, medeltidstema. My Lord och My Lady fick vi alla heta, i gruppen utsågs en kung och drottning och det var underhållning i form av harpa och sång, vackert vackert. Och god mat! Talen avlöste varandra. Kylemore Abbey klostret såg vi mellan regndropparna, och en natt i Tullamore. Incidenter? Jo, de är väl obligatoriska. Lite busskrångel och en dam som snava och bröt armen, tack och lov behövdes inget gips men trist ändå. Många minnen från veckan, bilder kommer nog så småningom.
Måndag 10 November 2008 - Malaysia
Tre veckor kvar av resan. Kan inte forsta att tiden alltid ska ga sa fort nar man reser! Det ar som att en tidstjuv hoppar i fickan under flygresan och stannar dar tills man reser hem igen. Bara for att se till att tiden ska ga fort, och att man ska ha roligt antar jag. For det ar val sa man brukar saga? Tiden gar fort nar man har roligt. Det har jag haft under denna resan i allafall, det vill jag lova. Sa klart mindre roligt nar en buss jag akte i kanade ner i diket, nar jag akte nattbuss genom Kina i alldeles for hog fart for att inte oroa, liggandes pa golvet inklamd mellan kineser och pojkvan eller den gangen vi vanta flera timmar under morgonkvisten pa att hostelet skulle oppna. Men pa nagot satt gar tiden fort anda. I efterhand ar minnena suddiga. Men just dessa drapliga historier blir ofta ocksa de man minns forst, och berattar om, om och om igen.
Resan borjade i Hong Kong den 3 september, nagra dagar i storstaden som var en mindre chock. Folk, fart, farg och allt var nytt. Resan gick vidare genom Kina, Guilin och flottur pa flod bland vackra limestoneklippor. Buss vidare till Vietnam med klattring, uppsydda skjortor, bad pa stranden och god mat. Kambodja bjod pa historia, sorglig men nodvandig att ta till sig. Thailand var allt jag dromt om och anda valdigt annorlunda an jag forestallt mig. Jag hittade ingen aftonbladet eller svenska kottbullar i Phuket, kanske letade jag pa fel stalle? Men stranderna, klattring, snorkling, god mat och skon massage levde upp till ryktet. Och folket, manga bra minnen. Vidare till Kuala Lumpur, petronas tornen, mat som inte riktigt ar sa god som jag hoppats pa. Vidare till Borneo. Aventyr! Boende i djungeln bland orangutanger och nasapor, djungelvandring mitt i natten och flodturer pa brun bred flod. Vidare till Semporna for dykcert- antligen! Tillbaka till Kota Kinabalu for vidare resa till Jakarta. Vad som hander dar far tiden utvisa. Om tre veckor ar hemresan fran Bali. Hem till Sverige. Falukorv, djungelvral (fast det, det hitta jag i Thailand!) och macaroner med ketchup. Mmm, ofta det enklaste man saknar. Och familjen sa klart.
Forsoker halla fast tiden, min lilla gubbe i fickan, det ar ju ratt skont att resa anda. Gora vad man vill, se och uppleva sa mycket, lasa bra bocker och njuta av varmen. Men det ar klart, hem ska ocksa bli skont. Det galler att njuta har och nu, det ar sa latt att alltid langta efter nasta steg. Sa darfor ska jag sluta blogga nu och ga ut och njuta av Borneo en stund.
Resan borjade i Hong Kong den 3 september, nagra dagar i storstaden som var en mindre chock. Folk, fart, farg och allt var nytt. Resan gick vidare genom Kina, Guilin och flottur pa flod bland vackra limestoneklippor. Buss vidare till Vietnam med klattring, uppsydda skjortor, bad pa stranden och god mat. Kambodja bjod pa historia, sorglig men nodvandig att ta till sig. Thailand var allt jag dromt om och anda valdigt annorlunda an jag forestallt mig. Jag hittade ingen aftonbladet eller svenska kottbullar i Phuket, kanske letade jag pa fel stalle? Men stranderna, klattring, snorkling, god mat och skon massage levde upp till ryktet. Och folket, manga bra minnen. Vidare till Kuala Lumpur, petronas tornen, mat som inte riktigt ar sa god som jag hoppats pa. Vidare till Borneo. Aventyr! Boende i djungeln bland orangutanger och nasapor, djungelvandring mitt i natten och flodturer pa brun bred flod. Vidare till Semporna for dykcert- antligen! Tillbaka till Kota Kinabalu for vidare resa till Jakarta. Vad som hander dar far tiden utvisa. Om tre veckor ar hemresan fran Bali. Hem till Sverige. Falukorv, djungelvral (fast det, det hitta jag i Thailand!) och macaroner med ketchup. Mmm, ofta det enklaste man saknar. Och familjen sa klart.
Forsoker halla fast tiden, min lilla gubbe i fickan, det ar ju ratt skont att resa anda. Gora vad man vill, se och uppleva sa mycket, lasa bra bocker och njuta av varmen. Men det ar klart, hem ska ocksa bli skont. Det galler att njuta har och nu, det ar sa latt att alltid langta efter nasta steg. Sa darfor ska jag sluta blogga nu och ga ut och njuta av Borneo en stund.
Fredag 11 Juli 2008 - Sverige
Reseguiden.se intervjuar Emma Alexson som under 3 månader lämnade Sverige för arbete som värdinna på kryssningsfartyg runtom i Europa. Slitigt hundgöra eller lyxigt lätt?
Hur hittade du jobbet?
Jag såg en annons på arbetsförmedlingen när jag sökte sommarjobb. Tre månaders arbete ombord på ett fartyg annonserades ut. Varför inte tänkte jag. Se Europa, träffa spännande människor, tjäna pengar och äta god mat. Men också för upplevelsen och erfarenheterna ett sådant jobb för med sig.
Vad var ditt jobb ombord?
Jag arbetade som värdinna. Min närmaste arbetsgrupp bestod av 7 stycken värdar och värdinnor i åldern 21-45 år. Vårt viktigaste jobb var att se till att gästerna hade det bra och att underhålla med aktiviteter av olika slag. Vi hade alla olika ansvarsområden och min blev att vara utflyktsansvarig vilket passade mig alldeles utmärkt. Ett arbete som ställer krav på eget ansvar och bra planering. Dagarna såg väldigt olika ut, i arbetet ingick allt från att skriva flera tusen biljetter ena dagen för att nästa dag följa med gäster på balett i St. Petersburg eller åka till blomsterpark i Amsterdam.
Vad innebär det att arbeta ombord?
Oavsett vilket jobb man har på ett passagerarfartyg gäller det att alltid vara glad och vänlig – utan gäster är inte vi heller ombord. Så fort du är utanför hytten är du på arbetet och ska ha uniform och ett glatt humör. Att arbeta ombord innebär också långa arbetsdagar. Jag arbetade för det mesta tidig morgon till sen kväll men med några timmar ledigt på dagen. Tiderna är väldigt flexibla och den egna planeringen är viktig för oftast får du ramarna till vad du ska göra men hur och när får du ansvara över själv. Vissa kvällar kunde jag lägga mig tidigt för att nästa dag arbeta till midnatt.
Det händer alltid saker ombord ett kryssningsfartyg, aktiviteter avlöper varandra och det pågår allt från bingo till frågesporter, shuffleboard till maskerader och shower. I arbetet ingår många privilegier såsom att äta tillsammans med gästerna i restaurangerna, bufféer och femrätters på menyn. Vi i kryssningspersonalen hade stewarts som städade våra hytter och skämde bort oss med små chokladbitar på kudden. Att arbeta ombord är egentligen inte ett arbete – det är en livsstil. Du är ständigt i tjänst men det innebär att du samtidigt får njuta av en drink på arbetstid och se kvällsshower med gästerna för att nästa dag åka med på någon utflykt och få betalt för att göra det.
Hur var stämningen ombord bland personalen?
Väldigt artig, vi hälsade alltid glatt på varandra och med tiden lär man känna de man har omkring sig, stewards, receptionister, maskiningenjörer, servitörer med flera. Efter ett tag märker man hur vi alla påverkar varandra. Exempelvis om en utflykt blir sen tillbaka till fartyget påverkas alla från restaurangen, med försenade tider, till personal som ska dra upp landgången innan vi kan segla vidare. Allt blir lätt förskjutet eftersom vi alla arbetar väldigt tätt. Det blir som ringar på vattnet. Det är mycket människor på liten yta så det är också rätt så enkelt att sprida bra ringar, är man glad mot gäster blir dessa glada mot andra gäster och personal och till slut är stämningen på topp ombord. Detta är dock något man måste upprätthålla vilket inte är så svårt med tanke på alla spännande stopp och all god mat en kryssning innebär som spär på allas goda humör.
Vart reste ni under din jobbperiod?
Under min tid till havs hann vi besöka flertalet länder i Europa. Vi gick i hamn i Holland, Frankrike, Spanien, Portugal, Marocko, Tyskland, Estland, Ryssland, Finland, Danmark och det blev också flertalet kryssningar till Norge. Vi var i en ny hamn ungefär varannan dag och då fick jag ofta följa med på utflykter, antingen för att översätta eller för att följa med som representant för fartyget vilket gjorde att jag hann uppleva väldigt mycket under denna period.
Vilken är din favoritplats?
Jag tyckte verkligen bra om Norge och vill gärna återvända med cykel eller bil för att resa runt i landet också. Att komma in i fjordarna var fantastiskt, jag kunde stå på däck och njuta i timmar när vi seglade igenom. Speciellt magiskt var det när vi kom norr om polcirkeln och det var ljust dygnet runt, samtidigt som vi seglade genom någon trång passage med höga bergsväggar omkring oss. Vi kom till Bergen flera gånger och staden blev en favorit, fjällen så pass nära centrum att man hann vandra lite innan man kollade in shoppingen i staden.
Är det något du hade svårt med i livet ombord?
Till en början kom inte jag och gungandet överrens så jag var sjösjuk mycket. Värst var när jag var sjösjuk under en livbåtsövning. Dessa övningar är obligatoriska och jag skulle demonstrera flytvästen samtidigt som magen gungade i kapp med havet, så fort övningen var klar hann jag precis springa till toaletten. Tack och lov vande jag mig så småningom, nu är man inbiten sjöman (skratt).
Ombord på fartyg är hierarkin stark vilket var svårt emellanåt men man förstår också vikten av ordning och att alla vet vad de förväntas göra. Jag kan lätt bli rastlös och vill att det ska hända saker så med jämna mellanrum kände jag mig instängd ombord. Dessa känslor försvann dock så fort vi kom i hamn och jag kunde ut och gå eller åka med på utflykt. Att ha ett stilla hav omkring sig och inte se några andra fartyg upptäckte jag också var en slags frihet.
Vad har varit det bästa med ditt arbete ombord?
Min ombordfamilj, det vill säga mina kolleger och allt vi har fått uppleva tillsammans. Det är så fantastiskt att ena dagen segla in i en hamn i norra Norge för att se glaciärer för att veckan därpå besöka Marocko med sol och färgstarka marknader. Mitt favoritminne är nog alla roliga stunder med kollegerna efter en lång tröttsam dag då vi delar med oss av dagens händelser, många skratt blir det… Eftersom man arbetar så tätt ombord och även delar hytter kolleger emellan utvecklas starka band till varandra, många interna skämt band oss samman ännu mer. Vi känner varandra väldigt väl och håller bra kontakt även nu efter att vi gått skilda vägar.
Vad är det viktigaste du har lärt dig?
Att hantera olika situationer och människor. Jag har också lärt mig vikten av att ha tålamod och kunna styra upp situationer. Det går inte alltid som man tänker sig så det gäller ibland att tänka fort och lösa problem som uppstår. Den mest effektiva lösningen är ett brett leende, positiv attityd och initiativförmåga. Med detta kommer man långt.
Skulle du rekommendera jobbet som kryssningsvärdinna/-värd?
Om man är beredd på hårt arbete, ständigt människokontakt och oregelbundna arbetstider rekommenderar jag jobbet starkt. Förhoppningsvis tycker du om att träffa nya människor och är flexibel. Du möter hundratals fantastiska människor, får besöka vackra platser du kanske annars inte hade kommit till och du får med dig minnen och erfarenheter för livet.
Text: Emma Alexson
Hur hittade du jobbet?
Jag såg en annons på arbetsförmedlingen när jag sökte sommarjobb. Tre månaders arbete ombord på ett fartyg annonserades ut. Varför inte tänkte jag. Se Europa, träffa spännande människor, tjäna pengar och äta god mat. Men också för upplevelsen och erfarenheterna ett sådant jobb för med sig.
Vad var ditt jobb ombord?
Jag arbetade som värdinna. Min närmaste arbetsgrupp bestod av 7 stycken värdar och värdinnor i åldern 21-45 år. Vårt viktigaste jobb var att se till att gästerna hade det bra och att underhålla med aktiviteter av olika slag. Vi hade alla olika ansvarsområden och min blev att vara utflyktsansvarig vilket passade mig alldeles utmärkt. Ett arbete som ställer krav på eget ansvar och bra planering. Dagarna såg väldigt olika ut, i arbetet ingick allt från att skriva flera tusen biljetter ena dagen för att nästa dag följa med gäster på balett i St. Petersburg eller åka till blomsterpark i Amsterdam.
Vad innebär det att arbeta ombord?
Oavsett vilket jobb man har på ett passagerarfartyg gäller det att alltid vara glad och vänlig – utan gäster är inte vi heller ombord. Så fort du är utanför hytten är du på arbetet och ska ha uniform och ett glatt humör. Att arbeta ombord innebär också långa arbetsdagar. Jag arbetade för det mesta tidig morgon till sen kväll men med några timmar ledigt på dagen. Tiderna är väldigt flexibla och den egna planeringen är viktig för oftast får du ramarna till vad du ska göra men hur och när får du ansvara över själv. Vissa kvällar kunde jag lägga mig tidigt för att nästa dag arbeta till midnatt.
Det händer alltid saker ombord ett kryssningsfartyg, aktiviteter avlöper varandra och det pågår allt från bingo till frågesporter, shuffleboard till maskerader och shower. I arbetet ingår många privilegier såsom att äta tillsammans med gästerna i restaurangerna, bufféer och femrätters på menyn. Vi i kryssningspersonalen hade stewarts som städade våra hytter och skämde bort oss med små chokladbitar på kudden. Att arbeta ombord är egentligen inte ett arbete – det är en livsstil. Du är ständigt i tjänst men det innebär att du samtidigt får njuta av en drink på arbetstid och se kvällsshower med gästerna för att nästa dag åka med på någon utflykt och få betalt för att göra det.
Hur var stämningen ombord bland personalen?
Väldigt artig, vi hälsade alltid glatt på varandra och med tiden lär man känna de man har omkring sig, stewards, receptionister, maskiningenjörer, servitörer med flera. Efter ett tag märker man hur vi alla påverkar varandra. Exempelvis om en utflykt blir sen tillbaka till fartyget påverkas alla från restaurangen, med försenade tider, till personal som ska dra upp landgången innan vi kan segla vidare. Allt blir lätt förskjutet eftersom vi alla arbetar väldigt tätt. Det blir som ringar på vattnet. Det är mycket människor på liten yta så det är också rätt så enkelt att sprida bra ringar, är man glad mot gäster blir dessa glada mot andra gäster och personal och till slut är stämningen på topp ombord. Detta är dock något man måste upprätthålla vilket inte är så svårt med tanke på alla spännande stopp och all god mat en kryssning innebär som spär på allas goda humör.
Vart reste ni under din jobbperiod?
Under min tid till havs hann vi besöka flertalet länder i Europa. Vi gick i hamn i Holland, Frankrike, Spanien, Portugal, Marocko, Tyskland, Estland, Ryssland, Finland, Danmark och det blev också flertalet kryssningar till Norge. Vi var i en ny hamn ungefär varannan dag och då fick jag ofta följa med på utflykter, antingen för att översätta eller för att följa med som representant för fartyget vilket gjorde att jag hann uppleva väldigt mycket under denna period.
Vilken är din favoritplats?
Jag tyckte verkligen bra om Norge och vill gärna återvända med cykel eller bil för att resa runt i landet också. Att komma in i fjordarna var fantastiskt, jag kunde stå på däck och njuta i timmar när vi seglade igenom. Speciellt magiskt var det när vi kom norr om polcirkeln och det var ljust dygnet runt, samtidigt som vi seglade genom någon trång passage med höga bergsväggar omkring oss. Vi kom till Bergen flera gånger och staden blev en favorit, fjällen så pass nära centrum att man hann vandra lite innan man kollade in shoppingen i staden.
Är det något du hade svårt med i livet ombord?
Till en början kom inte jag och gungandet överrens så jag var sjösjuk mycket. Värst var när jag var sjösjuk under en livbåtsövning. Dessa övningar är obligatoriska och jag skulle demonstrera flytvästen samtidigt som magen gungade i kapp med havet, så fort övningen var klar hann jag precis springa till toaletten. Tack och lov vande jag mig så småningom, nu är man inbiten sjöman (skratt).
Ombord på fartyg är hierarkin stark vilket var svårt emellanåt men man förstår också vikten av ordning och att alla vet vad de förväntas göra. Jag kan lätt bli rastlös och vill att det ska hända saker så med jämna mellanrum kände jag mig instängd ombord. Dessa känslor försvann dock så fort vi kom i hamn och jag kunde ut och gå eller åka med på utflykt. Att ha ett stilla hav omkring sig och inte se några andra fartyg upptäckte jag också var en slags frihet.
Vad har varit det bästa med ditt arbete ombord?
Min ombordfamilj, det vill säga mina kolleger och allt vi har fått uppleva tillsammans. Det är så fantastiskt att ena dagen segla in i en hamn i norra Norge för att se glaciärer för att veckan därpå besöka Marocko med sol och färgstarka marknader. Mitt favoritminne är nog alla roliga stunder med kollegerna efter en lång tröttsam dag då vi delar med oss av dagens händelser, många skratt blir det… Eftersom man arbetar så tätt ombord och även delar hytter kolleger emellan utvecklas starka band till varandra, många interna skämt band oss samman ännu mer. Vi känner varandra väldigt väl och håller bra kontakt även nu efter att vi gått skilda vägar.
Vad är det viktigaste du har lärt dig?
Att hantera olika situationer och människor. Jag har också lärt mig vikten av att ha tålamod och kunna styra upp situationer. Det går inte alltid som man tänker sig så det gäller ibland att tänka fort och lösa problem som uppstår. Den mest effektiva lösningen är ett brett leende, positiv attityd och initiativförmåga. Med detta kommer man långt.
Skulle du rekommendera jobbet som kryssningsvärdinna/-värd?
Om man är beredd på hårt arbete, ständigt människokontakt och oregelbundna arbetstider rekommenderar jag jobbet starkt. Förhoppningsvis tycker du om att träffa nya människor och är flexibel. Du möter hundratals fantastiska människor, får besöka vackra platser du kanske annars inte hade kommit till och du får med dig minnen och erfarenheter för livet.
Text: Emma Alexson
Måndag 7 Juli 2008 - Everöd
Mitt helikopterhopp förra sommaren... Gissa vem som skriker mest och högst... Rätt, me! Riktigt kul hopp, ett av de bästa jag någonsin gjort. Säger bara wow och drömmer tillbaka!