I Blekinge, dags att sortera ut vad som ska med och vad mamma får förvalta. Resan hit från Bålsta gick bra, packade med så mycket jag kunde bära. En ryggsäck på ryggen, en på magen, en handväska (till det som inte fått plats i ryggsäckarna), och en resväska. Två byten, ett i Stockholm och ett i Hässleholm, visste inte innan hur mycket min packning vägde. Tur var väl det, då hade det nog inte gått hela vägen hem... Vägde packningen hemma hos mamma. Med tanke på att jag i nuläget väger 52 kg är det galet att jag lyckades släpa på FEMTIO (50!!!)kg... HAHAHA Som sagt, bra jag inte visste det innan... Ryggsäckarna på kroppen vägde tillsammans 20+8,6 kg, och så bar jag resväskan samtidigt på och av tågen... Antingen stark som en myra eller envis... Tror på det senare =)

Känns inte helt okej att inte kunna träffa Jonas så mycket framöver MEN jag är tacksam över att det finns internet och mobil. Helt fantastiskt ändå, vilka kontaktmöjliheter man ändå har idag. Sett sista avsnittet av SVT 1 "den stora resan", jättebra program och nyttigt att påminnas om sådant jag lärt förut, att man inte ska ta något förgivet, varmvatten och vatten i kran och el, lyx! Och en säng att sova i, variation på mat... Det vi ofta missar är ju dock att hinna, och orka träffa alla vänner, efter jobb och alla måsten... Känner lite stress över hur mycket prylar jag har, och i jämförelse med medelsvensson har jag väl normalmycket men det känns som otroligt mycket nu när jag ska stuva undan hos mamma och välja vad jag behöver ha med. Behöver och behöver, egentligen inte så mycket men mycket kommer med för bekvämlighetens skull såsom glasögon och linser, kläder, kängor m.m. Tänkte på det på tåget, satt med MP3 i öronen, mobilen i en hand, kameran i den andra och datorn på golvet. Gud så mycket prylar! Skrämmande! MEN som sagt, skönt kunna ta kontakt med nära och kära från Sydafrika så glad ändå. Det är ju dock viktigt att stanna upp ibland och reflektera. Tycker jag har blivit bättre på det på sista tiden, som när jag blev av med mobilen och när bilen stals. Stressade inte upp över att förlora alla mobilnummer eller att inte kunna välja att ta bilen istället för cykeln när det ösregnade, det är bara saker (äntligen börjar det gå in i skallen mamma, som du har tjatat!). Värdesätter dock vissa saker, såsom fotoalbum och sådant man skrivit men det kan jag nog aldrig komma ifrån.

Vad jätteskönt att träffa mormor och morfar idag, de börjar bli till åren men de kändes piggare av vårt besök, skönt det. Blev många skratt och än en gång kunde morfar briljera mig med sin kunskap och minne! Finns inte mycket han inte kan... Berättade att Jonas sökt jobb utomlands, han visste precis vilka länder som angränsar, helt fantastiskt. Som ett uppslagsverk. Hann prata lite minnen med dem, om hur det var när de träffades, 1943 var det nog (eller 45, ok, erkänner, inte ärvt allt minne...) då tjänade morfar 3 kr i veckan som springpojke, han lyckades dock byta till sig jobbet för ett annat företag och fick istället 18 kr i veckan! Vilket lönelyft! Han bytte jobb för de vägrade betala ut övertidsersättning så då sa morfar upp sig direkt. Stolt! Det är bland annat han som byggt upp vårt samhälle. Väldigt intressant att höra hur de har haft det, och vad de varit med om. Även där, finns inga människor jag känner som är så sparsamma som min mormor och morfar. Inget får gå till spillo, tex presentpapper kan användas igen, såna saker, de har helt rätt attityd, försöker leva som jag lär av dem. Vi har bara en planet. Den ska vi vara rädda om.

Pst! Duscha lite kortare tid nästa gång och håll inte kylskåpsdörren öppen i onödan. Och framförallt, ta av dig skorna innan du lägger dig. /Tips från morfar .