Tre veckor kvar av resan. Kan inte forsta att tiden alltid ska ga sa fort nar man reser! Det ar som att en tidstjuv hoppar i fickan under flygresan och stannar dar tills man reser hem igen. Bara for att se till att tiden ska ga fort, och att man ska ha roligt antar jag. For det ar val sa man brukar saga? Tiden gar fort nar man har roligt. Det har jag haft under denna resan i allafall, det vill jag lova. Sa klart mindre roligt nar en buss jag akte i kanade ner i diket, nar jag akte nattbuss genom Kina i alldeles for hog fart for att inte oroa, liggandes pa golvet inklamd mellan kineser och pojkvan eller den gangen vi vanta flera timmar under morgonkvisten pa att hostelet skulle oppna. Men pa nagot satt gar tiden fort anda. I efterhand ar minnena suddiga. Men just dessa drapliga historier blir ofta ocksa de man minns forst, och berattar om, om och om igen.

Resan borjade i Hong Kong den 3 september, nagra dagar i storstaden som var en mindre chock. Folk, fart, farg och allt var nytt. Resan gick vidare genom Kina, Guilin och flottur pa flod bland vackra limestoneklippor. Buss vidare till Vietnam med klattring, uppsydda skjortor, bad pa stranden och god mat. Kambodja bjod pa historia, sorglig men nodvandig att ta till sig. Thailand var allt jag dromt om och anda valdigt annorlunda an jag forestallt mig. Jag hittade ingen aftonbladet eller svenska kottbullar i Phuket, kanske letade jag pa fel stalle? Men stranderna, klattring, snorkling, god mat och skon massage levde upp till ryktet. Och folket, manga bra minnen. Vidare till Kuala Lumpur, petronas tornen, mat som inte riktigt ar sa god som jag hoppats pa. Vidare till Borneo. Aventyr! Boende i djungeln bland orangutanger och nasapor, djungelvandring mitt i natten och flodturer pa brun bred flod. Vidare till Semporna for dykcert- antligen! Tillbaka till Kota Kinabalu for vidare resa till Jakarta. Vad som hander dar far tiden utvisa. Om tre veckor ar hemresan fran Bali. Hem till Sverige. Falukorv, djungelvral (fast det, det hitta jag i Thailand!) och macaroner med ketchup. Mmm, ofta det enklaste man saknar. Och familjen sa klart.
Forsoker halla fast tiden, min lilla gubbe i fickan, det ar ju ratt skont att resa anda. Gora vad man vill, se och uppleva sa mycket, lasa bra bocker och njuta av varmen. Men det ar klart, hem ska ocksa bli skont. Det galler att njuta har och nu, det ar sa latt att alltid langta efter nasta steg. Sa darfor ska jag sluta blogga nu och ga ut och njuta av Borneo en stund.